Jag ser ingen större skillnad i termen "huvudregel" och den formulering som finns i handboken. Jag har inte hävdat att det är enkelt. Handboken beskriver gällande rätt, alltså hur lantmätarna ska agera. Det är ingen empirisk beskrivning av hur de faktiskt agerar. Jag är övertygad om att det fattas ett och annat beslut som är i gränslandet vad gäller gällande rätt. Och överklagar ingen så kommer det ju aldrig fram i ljuset eller prövas.N Nils ST skrev:
Nej, som jag sa så är det ju din tolkning av det. Missförstå mig inte jag tycker också att LM ska se till att varje fastighet ska ha rätt till väg. Men eftersom det bildas nya fastigheter hela tiden utan faktiskt rätt till väg så gör ju uppenbarligen många lantmätare annan tolkning av handboken än dig. Dom kan ju såklart tolka det fel men jag ser det som större risk att lekmän tolkar det fel.Claes Sörmland skrev:
Jag tror helt enkelt du läser in för mycket i termen huvudregel. Beklagar att jag använde den termen för jag lägger tydligen inte in samma styrka i den termen som du gör.N Nils ST skrev:
Jag har ingen åsikt om varje ny fastighet ska ha rätt till väg eller inte. Men det är utgångspunkten i gällande rätt. Det är inte min tolkning utan det som beskrivs i handboken.
Jag vill nog bara nyansera det lite. Jag menar bara att Flm inte gör fel bara för att hen inte bildat någon rätt för väg, ibland är det absolut fel men inte per automatik. Det är en avvägning som behöver göras från fall till fall.
Där är vi överens.N Nils ST skrev:
Hur går vägen i förhållande till din gård/hus?
Eller går vägen bara på din mark en bit bort från din tomt.
Går vägen över din gårdsplan och det finns andra vägdragningsmöjligheter kanske det går att ordna nåt som alla blir nöjda med?
En karta säger mer än 1000 ord...
/ATW
Eller går vägen bara på din mark en bit bort från din tomt.
Går vägen över din gårdsplan och det finns andra vägdragningsmöjligheter kanske det går att ordna nåt som alla blir nöjda med?
En karta säger mer än 1000 ord...
/ATW
Vägen går i kanten av en av mina åkrar intill en skogsbacke, en bra bit från mitt gårdscentrum. Vägen mynnar ut på större allmän väg som också går genom min mark. Jag störs inte av trafiken på vägen som läget är fn. Jag är mest nyfiken på varför det inte finns ett servitut (om det nu är så) och vad som händer om grannen styckar av fler tomter och då med ökad trafik. Grannens mark ligger så till att han måste ha utfartsvägen över min mark alternativt över annan grannes mark, hur nu det skulle gå att ordna?A ArneTW skrev:
För att svara på din fråga kan jag informera om att om grannen skulle stycka av fler fastigheter som behöver köra på din mark bör LM involvera dig i förrättningen för att bilda servitut eller gemensamhetsanläggning. Du får då antingen komma överens med dom om ev. Ersättning eller så värderar LM och beslutar om vilken ersättning du ska ha.Seriks skrev:
Varför det inte finns servitut i dag för din granne kan vi inte vara på. Ibland bedömer LM att det går bra ändå eller så finns det servitut bara att det inte är registrerat i fastighetsregistret och därför är svårt att hitta.
Du kan alltid ansöka om att bilda en gemensamhetsanläggning och då få ersättning för markintrånget. Din fastighet behöver då dock också vara i behov av att använda vägen själv för att det ska kunna gå att ansöka och att genomföra mot övrigas vilja.
Servitut enligt fastighetsbildningslagen fungerar inte eftersom det gäller väg och det är som enskild åtgärd. Servitut enligt anläggningslagen funkar inte heller eftersom det endast är en fastighet som är i behov av väg som kan ansöka om det.
Skulle det bli fler fastigheter så låter det som att det är dags för en gemensamhetsanläggning (GA) enligt anläggningslagen. Och man kan ju anta att en lantmätare kommer att föreslå detta när en förrättning för fler avstyckningar drar igång.
Medlem
· Västernorrland
· 2 468 inlägg
Om man som markägare verkligen vill driva igenom att det juridiska kring vägen formaliseras utan att själv vara behörig att ansöka om en förrättning så kan man gå vägen att vidta rättsliga åtgärder mot de fastighetsägare som olovandes nyttjar marken. Då kommer de att antingen upphöra med det eller själva dra i gång processen med att få formellt reglerade rättigheter...N Nils ST skrev:
(dock inte ett rekommenderat förstahandsalternativ för den som vill vara lite pragmatisk)
Ja, det finns ett antal vägar att gå men dom kan vara både långa, knöliga och dyra. Det är det ju i och för sig om man går till lantmäteriet också…R Räknenisse skrev:
Enklast skulle jag säga att det är att söka om ga, oavsett om ens fastighet ska ha del eller inte måste ansökan hanteras och förutsättningarna utredas och man får då hoppas att någon som får yrka på ga gör det när processen ändå är igång.
Lånar tråden i ett liknande ärende: vi har två fastigheter som använder en väg på vår skogsfastighet. De saknar servitut och kan båda göra utfart på annat håll. Vad kan man göra för att hindra dem? Kan tyvärr inte sätta bom då en tredje fastighet faktiskt har servitut.
Det är egentligen inget problem men eftersom de båda överklagat vårt byggglov så finns det inte så mycket goodwill längre.
Det är egentligen inget problem men eftersom de båda överklagat vårt byggglov så finns det inte så mycket goodwill längre.
Sätta bom och ge den tredje fastigheten "nyckeln"?VLJ skrev:
Men vill du verkligen eskalera på detta sätt?
Använder dom vägen för att komma till sin bostad så är det inte en bra idé att stänga av den, det får man inte.
Om man som vi har en granne som gjort en väg efter en elgata som går genom vår tomt fast de har servitut för en annan och dyrare (längre och mer kuperad) väg? Kan man kräva att de bygger den där dyra vägen fast de kört i 15 år (och byggt på med mer och mer grus så att det blivit en väg av något som var en fin stig) på den här genvägen?