Väg till samfällighet över privat mark
Till vår fastighet hör del i en samfällighet bildad 1863. För att komma till samfälligheten finns en gammal väg över grannens mark. Både samfälligheten och vägen dit beskrivs i lagaskiftes handlingarna från 1863. Även i byns vägdelningshandling från 1919 ingår denna väg. I nuvarande GA (från 1982) för byns vägar, ingår dock inte denna väg.
Vilka rättigheter har grannen att inskränka våra möjligheter att använda den gamla vägen. Skyltar? Bom? Lås?
Vilka rättigheter har grannen att inskränka våra möjligheter att använda den gamla vägen. Skyltar? Bom? Lås?
Den samfällda vägen förvaltas formellt via s. k. delägarförvaltning enligt samfällighetslagen. Dessa delägarna beslutar om vägens förvaltning och t ex kan stänga av den med låst bom eller förbjuda motortrafik på den.
Det krångliga brukar vara att utreda vilka fastigheter som idag är delägare av den gamla samfällda vägen och alltså har rätt att använda den. Kanske har grannen koll och dennes fastighet är en av de kvarvarande delägarna. Det är rätt vanligt att det bara är enstaka av dagens fastigheter som är delägare av gamla bysamfäliigheter, fastigheterna har ju slagits ihop under 1900-talet till större och större enheter och till sist kan det vara bara enstaka fastighet som är delägare av samfälligheten.
Lantmäteriet brukar helt enkelt strunta i denna historia och bara lägga en ny gemensamhetsanläggning på gamla samfällda vägar om det behövs idag. Ett elegant sätt att runda en massa utredningsarbete av olika rättigheter och servitut och ordna situationen så att det fungerar i samtiden.
Det krångliga brukar vara att utreda vilka fastigheter som idag är delägare av den gamla samfällda vägen och alltså har rätt att använda den. Kanske har grannen koll och dennes fastighet är en av de kvarvarande delägarna. Det är rätt vanligt att det bara är enstaka av dagens fastigheter som är delägare av gamla bysamfäliigheter, fastigheterna har ju slagits ihop under 1900-talet till större och större enheter och till sist kan det vara bara enstaka fastighet som är delägare av samfälligheten.
Lantmäteriet brukar helt enkelt strunta i denna historia och bara lägga en ny gemensamhetsanläggning på gamla samfällda vägar om det behövs idag. Ett elegant sätt att runda en massa utredningsarbete av olika rättigheter och servitut och ordna situationen så att det fungerar i samtiden.
Redigerat:
Skogsägare
· Stockholm och Smålands inland
· 21 915 inlägg
Är vägen från 1863 som du vill nyttja del i en vägsamfällighet du är med i har du rätt att bruka den även om den inte är en del i den moderna gemensamhetsanläggning som skapats ”ovanpå” delar av den gamla samfälligheten långt senare.
Men bråkar grannen om det kan förstås saken behöva utredas, vilket kan bli dyrt.
Utan att veta mer om vägnätet och behoven är det svårt att råda något. Jag antar att du har andra vägar ut och en ansträngd relation med grannen också som krydda i soppan.
Men bråkar grannen om det kan förstås saken behöva utredas, vilket kan bli dyrt.
Utan att veta mer om vägnätet och behoven är det svårt att råda något. Jag antar att du har andra vägar ut och en ansträngd relation med grannen också som krydda i soppan.
Om du loggar in på Min fastighet och det står att din fastighet har del i den gamla vägsamfälligheten från 1863 så har du rätt till vägen. Men ofta är som sagt dessa gamla samfälligheter outredda och då måste det göras för att lista ut vem som har rätt att bruka och förvalta vägen.
Enligt Min fastighet, så har jag fortfarande del i samfälligheten som jag vill nå, men inte längre i vägen dit. Någon alternativ väg finns inte.
Kan det uteslutas att vägen är en del av samfälligheten som du har del i?K Kvisthberg skrev:
Skogsägare
· Stockholm och Smålands inland
· 21 915 inlägg
Är det väg till det samfällda vägnätet du saknar, eller till alla vägar? Om bara det förra, hur tar sig andra dit?K Kvisthberg skrev:
Du säger att du inte längre har rätt till vägen vi pratar om enligt Min fastighet. Har du någonsin haft rätt till den vägen där?
Försök att berätta lite mer om omständigheterna. Att vi ska sitta och gissa och fråga om detaljer gör att det blir svårt stt få grepp om helheten.
Min uppfattning är att när Lantmäteriet skapar gemenskapsanläggningar ("GA") försöker man inkludera områdets gemensamma vägar, men enskilda fastigheters skaftvägar och tillfartsvägar, vägar som endast en fastighet har användning/nytta av, uteblir. Om en sådan väg går över en grannfastighet utgår man från att det löses med servitut eller att det redan är löst, om inte fastighetsägaren i fråga höjer rösten i förättningen. Annars tittar man som sagt på det gemensamma behovet av vägnät; förrättningen och även sedermera förvaltningen blir oftast effektivast då, det underlättar ju om vägarna som ingår i GA har ungefär samma standard och att ett behov finns för flera fastighetsägare.K Kvisthberg skrev:
Om vägen från er fastighet över grannfastigheten till GA:n nämns i lagaskiftet och vägdelningshandlingar så har ni antagligen rätt att använda denna väg. Prata med Lantmäteriet. I slutändan kan det krävas att ni begär officialservitut för att Lantmäteriet ska stadfästa den rätten, men det kostar också en hel del.
Beroende på hur rätten att använda vägen ser ut, eller på om Lantmäteriet skapar ett officialservitut, så begränsas grannens möjligheter att inskränka er rätt att använda vägen, och ni ges rätt till att använda och underhålla och/eller upprusta vägen.
Tack för svaren. Jag skall kolla vidare med Lantmäteriet.
Här kanske ska förtydligas: Antingen har din fastighet en befintlig rätt och då krävs inget nytt servitut. Eller så har din fastighet inte en rättighet och då kan det vara aktuellt med t ex ett servitut enligt 49 § anläggningslagen. Eller en gemensamhetsanläggning som egentligen är förstahandsvalet om flera fastigheter är inblandade och behöver väg.M martin.sveg skrev:
För att utreda om det redan finns rätt till servitut så kan man själva gräva i arkiv. Eller begära en fastighetsbestämning för samfälligheten hos Lantmäteriet för att utreda detta. Tyvärr kostar det ju en hel del.
Redigerat:
Jag tyckte det här var lite spännande så jag grävde i lagstiftningens historia gällande enskilda vägar.K Kvisthberg skrev:
Och tydligen inrättas den första lagen för enskilda vägar 1 jan 1908 (1907 års lag) av Lindmans regering och ersatte då 1734 års lag om allmänna vägar och en kunglig resolution från 1735 om hur byvägar ska underhållas av de som använder dem. Nyheten i 1907 års lag är man i princip kan ges rätt och skyldighet att underhålla vägar i samfälld form också på annans mark. Det sker genom förrättning. I princip är det ursprunget till dagens anläggningslag, likheterna är stora.
En skillnad mot dagens upplägg är att man som delägare fick en väghållningsskyldighet för en viss väglott, därav vägdelningshandlingen, om samfälligheten inte kunde enas om att lösa det gemensamt. Denna lösning ströks i nästa version av lag för enskilda vägar, den som trädde i kraft 1 januari 1927 (1926 års lag). Propositionstexten:
https://svjt.se/svjt/1926/354
Här finns propositionen till 1907 års lag som var gällande när trådens gamla vägdelningshandling upprättades:
https://data.riksdagen.se/dokument/D43088
Av intresse för TS så gäller förrättningsbeslut enligt båda dessa äldre lagar som om de vore gemensamhetsanläggningar enligt anläggningslagen sedan utgången av 1997. Detta beslutades som en del när lagen om enskilda vägar avskaffades:
https://www.riksdagen.se/sv/dokumen...9608-om-enskilda-vagar_sfs-1939-608/#overgang
Om nu inte Lantmäteriet rensade i gamla beslut gällande enskilda vägar när den aktuella GAn inrättades på 80-talet. Det skedde på min ort.
Så, vi kan sluta oss till att vägen från TS fastighet till GA:n över grannens mark antagligen var en del av samfälligheten före GA:n inrättades 1982. Och om inte Lantmäteriet upphävde de gamla förrättningsbesluten inom båtnadsområdet så har TS alltså en gammal samfällighet för vägen mellan sin fastighet och GA:n, över grannfastigheten. Detta verkar opraktiskt och antagligen är den gamla samfälligheten upphävd. Dock, då kanske TS tappade formell rätt till vägen. Om den gamla samfälligheten inte är upphävd skulle det nog krävas en ny förättning av GA:n för att inkludera detta vägavsnitt, för att slippa arbetet med att väcka den gamla samfälligheten till liv för att hantera sin egen utfartsväg. Om den gamla samfälligheten ska väckas måste väl en delägarutredning genomföras och de delägarna kallas, eller kan TS hantera vägen och den gamla samfälligheten som sin egen tills någon klagar? Om grannen klagar blir det förstås direkt problem.Claes Sörmland skrev:
Om den gamla samfälligheten är upphävd och ingen formell rätt finns kvar till vägavsnittet så skulle jag rekommendera ett officialservitut. Det borde inte vara svårt för Lantmäteriet att fatta ett sådant beslut med alla handlingar som grund och om det inte finns en alternativ väg. Egentligen kan man ju hävda att detta faktiskt är något som missades 1982 om de gamla besluten upphävdes och den nya GA:n inte omfattade alla vägar.
Eget servitut och rätt till vägen kostar förvisso mer i underhåll och drift, men egenmakten är större jämfört med om samfällighetsföreningens styrelse ska förvalta vägen, om det bara är TS fastighet (och eventuellt grannfastigheten som vägen ligger på) som använder vägen. Särskilt som grannen verkar vara ett problem för TS så vore ett servitut där vägen i stort sett blir som TS egen väg bäst.
Det krävs en förrättning för att utöka en gemensamhetsanläggning. Formellt heter det att det görs en "omprövning" av gemensamhetsanläggningen. De som kan ansöka om det hos Lantmäteriet är t ex den som skulle få nytta av att den nya vägen anslöts eller ägaren av den fastighet där vägen går.K KarlaK skrev:
Läs mer här:
https://www.lantmateriet.se/sv/fast...ndra-eller-ta-bort-en-gemensamhetsanlaggning/
Då verkar det bli ganska kostsamt. Det finns ingen genväg? Att båda fastigheterna som är med i vägföreningen frågar om också deras väg får vara med? Vad händer om bara en av fastigheterna (tjänande eller härskande) vill ansluta. Kan man ändå göra en förättning?
Redigerat: