Trodde inte att detta skulle inträffa.
Bor på landet bredvid en industri/bygghandel. Full fart från 7 till 16 med långtradare mm. Grannarna klipper med åkgräsklippare och röjsågar. Nema problema. Nu har närmaste grannen köpt en Stiga elåkgräsklippare.
Jäklar vilket störande, brummande ljud som kommer från den maskinen!
Nu klipper de alltid mellan 9 och 21 så det är givetvis ok. Tänkte bara att elklippare= mindre störning och inte tvärtom🤣🤣🤣
Bor på landet bredvid en industri/bygghandel. Full fart från 7 till 16 med långtradare mm. Grannarna klipper med åkgräsklippare och röjsågar. Nema problema. Nu har närmaste grannen köpt en Stiga elåkgräsklippare.
Jäklar vilket störande, brummande ljud som kommer från den maskinen!
Nu klipper de alltid mellan 9 och 21 så det är givetvis ok. Tänkte bara att elklippare= mindre störning och inte tvärtom🤣🤣🤣
Vilken kul (och ibland sorglig tråd). Jag får väl också skriva av mig lite.
Jag bor i ett hus på landet, eller snarare lantligt läge då det runt omkring finns många hus och en liten byskola. Flyttande hit för 15 år sedan och det var så oerhört lugnt och tyst.
För ungefär sex år sedan började det flytta hit yngre förmågor (då de äldre avled och/eller hamnade på hem och sålde sina hus). De flesta av dessa är väl vad man kan kalla vit underklass och det de har gemensamt är hundar som skäller i tid och otid. De flesta har två eller fler; ibland får de stå och skälla i hundgården hela dagen. Någon har gått att tala med, och då blev lite bättre, men framförallt ett par är oerhört aggressiva och menar att ”Det här är landet! Hundar skäller, så är det bara!”, ”det finns väl annat att bry sig om kan man tycka” osv. Deras hundar hörs över halva bygden, och det finns många hus i närheten.
En annan har tuppar som gal konstant från tidig gryning till kväll, samma sak där: ”Det här är landet! Det är så det är”. Oerhört irriterande och total respektlöst. Även här ligger flera hus i närheten. Gemensamt för samtliga är att de är födda på 80 och 90-talet; alla 60 och 70-talister med hundar häromkring (och det är många!) har total-pli på sina hundar. Undrar om den här jag-gör-precis-vad-fan-jag-vill mentaliteten är en lite av en generationsfråga?
Själv (som 70-talist) har jag blivit uppfostrad att alltid visa respekt och inte störa. Så, nu känns det lite bättre
Jag bor i ett hus på landet, eller snarare lantligt läge då det runt omkring finns många hus och en liten byskola. Flyttande hit för 15 år sedan och det var så oerhört lugnt och tyst.
För ungefär sex år sedan började det flytta hit yngre förmågor (då de äldre avled och/eller hamnade på hem och sålde sina hus). De flesta av dessa är väl vad man kan kalla vit underklass och det de har gemensamt är hundar som skäller i tid och otid. De flesta har två eller fler; ibland får de stå och skälla i hundgården hela dagen. Någon har gått att tala med, och då blev lite bättre, men framförallt ett par är oerhört aggressiva och menar att ”Det här är landet! Hundar skäller, så är det bara!”, ”det finns väl annat att bry sig om kan man tycka” osv. Deras hundar hörs över halva bygden, och det finns många hus i närheten.
En annan har tuppar som gal konstant från tidig gryning till kväll, samma sak där: ”Det här är landet! Det är så det är”. Oerhört irriterande och total respektlöst. Även här ligger flera hus i närheten. Gemensamt för samtliga är att de är födda på 80 och 90-talet; alla 60 och 70-talister med hundar häromkring (och det är många!) har total-pli på sina hundar. Undrar om den här jag-gör-precis-vad-fan-jag-vill mentaliteten är en lite av en generationsfråga?
Själv (som 70-talist) har jag blivit uppfostrad att alltid visa respekt och inte störa. Så, nu känns det lite bättre
Den hemska sanningen!Nyfniken skrev:
Lider med dig, skällande hundar är ett otyg och du har nog rätt i att det är en generationsfråga. Det finns en del trådar med förslag på lösning om du söker på forumet. Grannen på landet har två jakthundar i hundgård som skällde konstant när de var borta, men där gick det att påtala problemet, de visste det helt enkelt inte.JazzChorus skrev:
Vilken kul (och ibland sorglig tråd). Jag får väl också skriva av mig lite.
Jag bor i ett hus på landet, eller snarare lantligt läge då det runt omkring finns många hus och en liten byskola. Flyttande hit för 15 år sedan och det var så oerhört lugnt och tyst.
För ungefär sex år sedan började det flytta hit yngre förmågor (då de äldre avled och/eller hamnade på hem och sålde sina hus). De flesta av dessa är väl vad man kan kalla vit underklass och det de har gemensamt är hundar som skäller i tid och otid. De flesta har två eller fler; ibland får de stå och skälla i hundgården hela dagen. Någon har gått att tala med, och då blev lite bättre, men framförallt ett par är oerhört aggressiva och menar att ”Det här är landet! Hundar skäller, så är det bara!”, ”det finns väl annat att bry sig om kan man tycka” osv. Deras hundar hörs över halva bygden, och det finns många hus i närheten.
En annan har tuppar som gal konstant från tidig gryning till kväll, samma sak där: ”Det här är landet! Det är så det är”. Oerhört irriterande och total respektlöst. Även här ligger flera hus i närheten. Gemensamt för samtliga är att de är födda på 80 och 90-talet; alla 60 och 70-talister med hundar häromkring (och det är många!) har total-pli på sina hundar. Undrar om den här jag-gör-precis-vad-fan-jag-vill mentaliteten är en lite av en generationsfråga?
Själv (som 70-talist) har jag blivit uppfostrad att alltid visa respekt och inte störa. Så, nu känns det lite bättre
Tack! Jag får kika runt och se vilka lösningar andra lyckats få till.Robert63 skrev:
