Ska man vara korrekt så slutade det inte med fängelse, det kan sluta med fängelse, men vi ska väl invänta rättegången först?!Claes Sörmland skrev:
Nordebo köpte marken 2003 och då hade vägen funnit på platsen länge. om det fanns ett avtal med tidigare ägare eller inte har jag dock inte koll på.
Vad jag förstår av vad som publicerats så finns varken avtal eller servitut gällande vägen. Nordbo är lite märklig beträffande sin motivation och ståndpunkt. Kan inte bli klok på det.Fairlane skrev:
Jag läser det som att det inte fanns rättighet eller servitut men att Lantmäteriet senare efter att konflikten om vägen uppstod så har Lantmäteriet inrättat den som en gemensamhetsanläggning med vägändamål. Om försvaret inte har rätt att använda vägen via t ex en gemensamhetsanläggning så har de ju skyldighet att avlägsna den, man får inte ha vägar på annans mark utan markägarens tillåtelse om man saknar rättighet.TRJBerg skrev:
Bra poäng, det är egentligen för tidigt för media att rapportera om det hela eftersom vi inte har en lagakraftvunnen dom.
Blir intressant att se var detta hamnar. Eller det kanske inte längre är så intressant eftersom vägen vad jag förstår nu senare har inrättats som gemensamhetsanläggning, d v s försvarsmakten har i ett senare skede getts rätt att använda den.
Frågan blir ju då enbart om man som markägare har rätt att avlägsna en vägkropp som någon annan har anlagt på ens fastighet och där den som äger vägkroppen har uppmanats att avlägsna den eller betala arrende för marken men ej har hörsammat detta och fortsätter att använda vägen olovligen. Men det är ju en tråkig brottsbalksfråga, om det är skadegörelse eller inte. Utan att tolka brottsbalken så skulle jag tycka det rimliga var att man fick det men brottsbalken är ju inte alltid som jag vill att den ska vara...
Kan lantmäteriet göra så? Dvs helt självständigt besluta om saker inom en privat fastighet, dvs vägen i det fallet som finns helt inom en av intressenternas fastighet och där ingen juridisk handling finns som säger annat än att vägen tillhör helt just den fastigheten? (Och att det finns annan väg för den andra intressenten att använda.)
Yes, det är hela poängen med anläggningslagen, att Lantmäteriet kan inrätta gemensamhetsanläggningar som med bästa servitutsrätt tar någons mark i anspråk för andra fastigheters långsiktiga behov. Men någon måste ansöka först, t ex en fastighetsägare som vill ha del av anläggningen eller kommunen. I praktiken förlorar man rätten till marken när en gemensamhetsanläggning läggs där, i alla fall en väganläggning. Sen finns det ju visst skydd för markägaren, t ex att detta ska göra med minsta intrång (där myndigheten väger de olika alternativen mot varandra och kostnaderna, båtnad) och man får ersättning för marken.
Men jag förstår att vid myndighetsutövning så blir det ofta så att finns det en befintlig väg så är den lätt att inrätta som gemensamhetsanläggning även om markägaren föredrar en annan dragning som är mindre belastande. Detta p g a båtnadsskäl. T ex förstördes Nordebos möjligheter till grustäkt p g a att denna väg inrättandes som gemensamhetsanläggning. (Om jag läser medias kryptiska artiklar korrekt.)
50000 är ju småpengar för att få ordning på gränserna. Gränserna blir registrerade digitalt också med hög precision och det kan grannen sedan inte ta bort. Värdet av att få behålla sin fastighet intakt överstiger säkerligen kostnaden.F Falckman skrev:
Det beror på... Se som sagt 3:12 JB samt möjligheterna till tvångsreglering enligt FBL. Dessutom är det alltså 50 000 den längre utgångspunkten, är det väldigt bråkigt, svårutredd eller liknande bör nog TS räkna med betydligt högre förrättningskostnader. Att däremot t.ex. få pengar eller mark är ju i jämförelse en oändligt mycket bättre affär än att betala låt oss säga 30 papp för att ändå inte få till någon skillnad i verkligheten.H HenrikHuslöse skrev:
Det är inte nödvändigtvis så att frågan är löst bara för att TS får gränsen fastighetsbestämd och kan kostnaderna att grannen byggt på hennes mark. Ska man därtill se alternativkostnaderna i form av att TS verkar ha olika behov av att nyttja sin grannes mark, så är jag inte så säker på att en fastighetsbestämning är den bästa lösningen i det här fallet.
Eftersom det verkar viktigt för TS att inte betala själv kompliceras frågan ytterligare eftersom TS då också måste vinna en skadeståndsprocess mot sin granne (då jag inte tror grannen frivilligt kommer ta på sig några kostnader). Beroende på vart i landet vi befinner oss samt hur många kvadratmeter TS granne nyttjat är det inte heller säkert att den ersättning TS skulle få om t.ex. ersättningsreglerna i 3:12 JB är aktuella överstiger lantmäteriets förrättningskostnader. Då måste TS ha framgång med yrkanden enligt skadeståndslagen och det är ytterligare en bevisfråga som teoretiskt inte behöver gå TS väg. När TS granne sedan eventuellt kontrar med en skadeståndstalan avseende den mark TS nyttjar som inte är hennes kan ytterligare kostnader tillkomma. Och som sagt, en gräns som ingen respekterar är inte särskilt mycket värd, hur tydlig den än är...
Redigerat:
Fast bara för att gränsen tydliggörs på ett juridiskt odiskutabelt sätt blir inte fastigheten intakt. Det som grannen eventuellt placerat på fastigheten försvinner inte av sig själv utan det är kanske här de riktiga problemen börjar...H HenrikHuslöse skrev:
Edit: Långsam, @Falckman hann emellan.
Skogsägare
· Stockholm och Smålands inland
· 23 277 inlägg
Tråkigt att du känner så. Jag tycker att flera personer försökt hjälpa dig rätt mycket, även om svaren inte alltid fallit dig på läppen.O oliva skrev:
Ska man försöka ta ett helhetsgrepp ser jag tre saker som borde ligga i ditt intresse att få fastställt:
- Vissa gränspunkter, i synnerhet där du menar att grannen byggt på din mark.
- Rättelse eller ekonomisk ersättning där grannen eventuellt byggt på din mark.
- Rätt till väg.
Den sista punkten är väl den som diskuterats minst. Kanske behöver det utöver ett klargörande av gränserna också fastställas var väg ligger/borde ligga och eventuellt inrättas en gemensamhetsanläggning eller servitut för denna.
Alfredo skrev:
Då är frågan hur man bäst agerar mot en sådan granne som inte ens accepterar en nysatt korrekt gräns? Det kan ju vara mindre portabla, enkla staket mm, saker som de flyttar vid tillsägelse fast inom en vecka flyttar tillbaka och sedan fortsätter så. De kommer man väl aldrig åt utan man får stå ut med eller flytta?F Falckman skrev:
Du verkar ha låst dig vid skadeståndsprocesser, oklart varför. Det viktiga är väl att mota Olle i grind. Grannen kan ju när som helst komma på att bygga något annat på TS mark eller blockera TS väg, riva stängsel etc. Hade TS fått gränserna bestämda för 30 år sedan hade läget varit bättre nu och att få dem bestämda nu är bättre än imorgon.F Falckman skrev:
En lösning är väl en låg bygglovsfri betongmur som markerar gränsen på ställen där man kan befara problem. Att bila bort en armerad betongmur är väldigt bullrigt så det går knappast att göra diskret.B Bambi2 skrev:
I grunden är det är ju samma problem mellan länder som mellan grannar: Hur kraftigt måste man markera gränsen för att hindra grannen att ta för sig? Det finns ju hela skalan från utlagda stenar som bägge respekterar till att det ser ut som mellan Nord- och Sydkorea.
Då tror jag inte du läser vad jag skriver... Det viktiga som jag ser det är att inte betala för något som ändå slutar i status quo. Det finns hur många osäkra fastighetsgränser som helst i landet, i normalfallet behöver dom inte bestämmas förens folk börjar bråka eller möjligen myndigheter kräver det vid olika förrättningar etc. Grannen kan inte blockera TS från att använda sin fastighet, det är bara TS som fått för sig det. Läser du de regler som finns angående vägar i fastighetsbildningslagen framgår det med all önskvärd tydlighet att det är (relativt) lätt att med tvång ordna tillgång till väg. Om det alltså mot förmodan är så att TS inte har tillgång till väg för sin fastighet kan hon ordna det. Rimligen borde hon lägga sina pengar på en sådan förrättning i så fall. TS granne kan ta hennes mark i anspråk på det sätt du beskriver oaktat om gränsen är fastställd eller inte. Rekvisitet i JB 3:12 för att få behålla byggnad på annans mark är kopplat till dels kostnaderna och olägenheten med att flytta byggnaderna och dels hur pass mycket grannen visste eller i vart fall borde ha vetet om gränsen när byggnaden uppfördes.H HenrikHuslöse skrev:
Jag skulle säga att i och med hur TS agerar är det bättre att få gränserna bestämda i morgon. Då har nämligen TS tid på sig att själva sluta bryta mot regler och lagar för att på så vis ha en bättre utgångspunkt, inte minst när det kommer till monetära aspekter i frågan. Jag vidhåller dock fortfarande att TS borde försöka utnyttja sin grannes (mest troligt självvalda) olägliga situation och försöka klämma sin granne på så mycket pengar och/eller mark som möjligt.
Sen ska det ju också påpekas att det är långt ifrån säker att TS uppfattning om vart gränsen går och Lantmäteriets uppfattning om det samma kommer vara med varandra överensstämmande. En fastighetsbestämning behöver alltså inte sluta med att Lantmäteriet ger TS rätt (även om det av tråden att döma verkar kunna ligga i tangentens riktning). Det vore ju en tämligen bitter eftersmak för TS om det slutar med att grannens har haft rätt hela tiden och TS dessutom får betala mer än grannen för att Lantmäteriet ska bestämma gränsen. Jag håller det som sagt för osannolikt, men det skulle inte vara första gången det uppdagas att fastighetsägarnas idé om vart gränsen går är helt annorlunda jämfört mot Lantmäteriets uppfattning.
Det beror så klart på hur du definierar rätt. Enligt lagen är rätt sätt att kontakta kronofogden, polis etc. I praktiken finns dock som du påpekar uppenbara problem med detta. En mer pragmatiskt lagd person skulle kanske (givet att det inte går att bevisa) se till så att stängslen etc. går sönder, vilket skapar ett ekonomiskt incitament för grannen att sluta sätta upp staket på fel sida gränsen. Ytterligare en variant av personer skulle själv efter några rundor riskera att torska för misshandel, olaga hot, trakaserier eller liknande. Faktum är att det är svårt att gå med vinst när du har med rättshaverister att göra, även om du tillslut får rätt via myndigheter och domstolar har du mest troligt ändå betalat med något annat, ibland oersättligt, som tid, ork eller välmående.B Bambi2 skrev:
Redigerat: