Rekommenderar denna läsning, https://www.byggahus.se/el/svenska-elsystemet
Ger mig på en enkel och högst lekmannamässig förklaring som jag troooor är hyfsat rätt. Har jag mer eller mindre fel litar jag på att forumet kommer lära även mig någonting. 
Enfas 230VAC är ju inte alltid 230 volt, den går upp och ner i en sinuskurva mellan 0 och någonting (minns inte vad) eller egentligen mellan +någonting och -någonting mätt mot nolla/jord, med en frekvens på 50Hz, men medelvärdet är 230V. I en 3-fas utnyttjar man alla 3 faserna (uppenbarligen) där varje fas är förkjuten 120 grader och någon fas alltid är "högt upp" och någon alltid "långt ner" och då kan man utnyttja spänningen mellan den fas som är mest minus och den som är mest plus så att säga. Då får man 400V istället.
När jag läser det jag skrivit känns det fullt av hål... Men som sagt, någon kommer förklara bättre och troligen rättare.
Enfas 230VAC är ju inte alltid 230 volt, den går upp och ner i en sinuskurva mellan 0 och någonting (minns inte vad) eller egentligen mellan +någonting och -någonting mätt mot nolla/jord, med en frekvens på 50Hz, men medelvärdet är 230V. I en 3-fas utnyttjar man alla 3 faserna (uppenbarligen) där varje fas är förkjuten 120 grader och någon fas alltid är "högt upp" och någon alltid "långt ner" och då kan man utnyttja spänningen mellan den fas som är mest minus och den som är mest plus så att säga. Då får man 400V istället.
När jag läser det jag skrivit känns det fullt av hål... Men som sagt, någon kommer förklara bättre och troligen rättare.
Även du skulle kanske läse Bos excellenta text, som innehåller vad du skrev med färgglada illustrationer.T ToRy skrev:Ger mig på en enkel och högst lekmannamässig förklaring som jag troooor är hyfsat rätt. Har jag mer eller mindre fel litar jag på att forumet kommer lära även mig någonting.
Enfas 230VAC är ju inte alltid 230 volt, den går upp och ner i en sinuskurva mellan 0 och någonting (minns inte vad) eller egentligen mellan +någonting och -någonting mätt mot nolla/jord, med en frekvens på 50Hz, men medelvärdet är 230V. I en 3-fas utnyttjar man alla 3 faserna (uppenbarligen) där varje fas är förkjuten 120 grader och någon fas alltid är "högt upp" och någon alltid "långt ner" och då kan man utnyttja spänningen mellan den fas som är mest minus och den som är mest plus så att säga. Då får man 400V istället.
När jag läser det jag skrivit känns det fullt av hål... Men som sagt, någon kommer förklara bättre och troligen rättare.![]()
Svårt att överträffa Bo när det kommer till såna här frågor.
Jo, Bo är svårslagen. Fast texten i länken är relativt komplicerad, även med färgglada illustrationer. Fast min text var kanske väl enkel, dessutom utan färgglada illustrationer.
Jaja, vi får väl se hur TS reagerar. 
edit: Funderar dock på... jag tror ju att 230 och 400 är något slags medelvärde, men är de faktiskt toppvärden? Alltså är det 230V vid sinuskurvans topp?
edit: Funderar dock på... jag tror ju att 230 och 400 är något slags medelvärde, men är de faktiskt toppvärden? Alltså är det 230V vid sinuskurvans topp?
Redigerat:
Jag har lyckats genom att förklara att i andra änden av trefas ledningen sitter en gerenrator (eller en motor som drivs av ett kraftverk) som genererar trefas. Trefas in - trefas ut.

Varför det sedan är tre faser och inget annat är för att det är "lagom" många faser ut ett kostnadsperspektiv.
Jag tror att en fyrfas motor teoretiskt skulle kunna fastna på ett sätt som trefas inte gör eftersom det är ett udda anta poler men här är jag ute på rätt tunn is....
Varför det sedan är tre faser och inget annat är för att det är "lagom" många faser ut ett kostnadsperspektiv.
Jag tror att en fyrfas motor teoretiskt skulle kunna fastna på ett sätt som trefas inte gör eftersom det är ett udda anta poler men här är jag ute på rätt tunn is....
Medlem
· Västerbottens län
· 18 058 inlägg
4 fas eller fler går utmärkt men det blir ett elände att koppla för byter man två faser hoppar motorn bara omkring.
Med 3 fas snurrar motorn endera framåt eller bakåt.
Protte
Med 3 fas snurrar motorn endera framåt eller bakåt.
Protte
Effektivvärde kallas det.T ToRy skrev:
Den effekt (värme) tex en vattenkokare utvecklar vid 230V växelström ska motsvara den effekt den utvecklar vid 230V likström.
Om man mäter spänning efter en traditionell gammal tyristordimmer blir det lite krångligt.
Tex om halva vågen bortklippt, så är toppvärden fortfarande 311V (för 220V~), men effektivvärdet är ju mindre.
Gamla visarinstrument ”mäter” medelvärde men skalan graderas för effektivvärde (RMS).
Ska man mäta på konstiga kurvformer bör mätinstrumentet klara TrueRMS. Då fungerar det att räkna på spänning, ström och effekt.
Likspänning är det när man får ström från till exempel ett batteri - om man ansluter en "jättesnabb" voltmeter så står den helt stilla.L laseryxa skrev:
1-Fas växelspänning är det när man har en spänning som varierar mellan +U och -U (till exempel +310V och -310V). Om man ansluter en "jättesnabb" voltmeter och läser av spänningen ofta, och ritar en kurva över den spänning man ser på voltmetern, så kommer kurvan man ritar upp att vara i formen av en sinuskurva. Det vanligaste sättet att "tillverka växelspänning" är att ha en spole i närheten av en magnet på en snurrande axel. När magnetens nordpol snurrar förbi spolen blir det +spänning, när sydpolen snurrar förbi blir det -spänning.
Sinuskurvan är oändling, och upprepar sig hela tiden (så länge magneten snurrar). Tiden från högsta +spänning till nästa gång det blir högsta +spänning kallas periodtid, och om man tar 1/periodtiden ( i sekunder) så får man frekvensen. I vårt elnät är frekvensen 50 Hz (50 perioder per sekund), och därför är också periodtiden 20 ms (20 tusendels sekunder).
Den supersnabba voltmetern måste alltså kunna ta mätningar med max 1 tusendels sekund mellanrum, gärna oftare...
3-fas växelspänning är egentligen 3 st enfas växelspänningar som är ihopkopplade, och som är olika "försenade" med varandra. Den första av dem får bli "taktpinne". Den andra får då sin högsta +spänning exakt 1/3-dels periodtid senare (6,66 ms i elnätet). Den tredje får sin högsta +-spänning ytterligare 1/3-dels periodtid efter 2:an, dvs 2/3 periodtid efter den första, eller 13,3 ms. De tre enfasspänningarna är alltså "tidssynkroniserade" med varandra.
Varje "spänning" har förstås 2 trådar (annars kan man inte tala om spänning) - batteriet har + och -, spolen för 1-fas har 2 ändar etc.
I fallet 3-fas kan man göra den genom att ha 3 st spolar runt magneten som snurrar, och om de sitter jämt placerade (vid 0 grader, vid 120 graders vinkel och vid 240 graders vinkel runt magnetens axel) så får man symmetrisk 3-fas.
Då går det att "spara tråd" - ena änden av varje magnet kan kopplas ihop, och så får man bara 4 trådar i stället för 6. Den ihopkopplade, gemensamma, tråden brukar kallas för "nolla", och de 3 andra kallas för faser.
När man mäter spänning mellan valfri fas och nollan ser det ut precis som den 1-fas växelspänning det är - vi ser ca 310 V som högsta och som lägsta spänning. Om vi skulle koppla denna spänning till ett motstånd (säg en vattenkokare) och ta tiden för att koka upp 1 liter vatten, så skulle man i stället kunna ansluta likspänning till vattenkokaren. För att få en liter vatten att koka upp på samma tid som nyss behövs det en likspänning på 220V. Därav kallas det att vi har ett "effektivvärde" av 220V i växelströmsnätet när det är 310V "toppspänning"
Om man kopplar voltmetern mellan 2 av faserna kommer man att mäta upp +/- 566V, och det motsvarar effektivvärdet 400V.
För fin, ren, sinuskurva är effektivvärdet = toppvärdet / "roten ur 2". "Roten ur 2" = 1,41 (ungefär - 1,41 x 1,41 = 2 - nästan)
Spänningen för 1-fasen (230V) förhåller sig till spänningen mellan två faser i 3-fasen (400V) som 1-fas x "roten ur 3" = trefas. Roten ur 3 = 1,73 (ungefär - 1,73 x 1,73 = 3 - nästan)
Man kan ha elsystem med olika många faser, ibland är det en fördel och används också så, men 3-fassystemet är det enklaste där överförd kraft är helt utan pulsationer. Det betyder att den som vrider på magneten till generatorn känner ett helt jämt motstånd, och den 3-fasmotor som man kan koppla till får också ett helt jämt varvtal/moment.
Pulserande krafter i axlar, maskiner etc är ett säkert recept för att få utmattning i material, axlar som går av etc, så det vill man verkligen undvika i praktiska konstruktioner.
Om man är lite äldre än 12 år och kan sin gymnasiematte, dvs lite algebra och vet att sin(x) ger en sinusvåg, så kan man ju sätta ihop en formel.
P=U*I, eller
P = U^2 / R
Utopp = 1.42*220V = 311V
Antag att man belastar ett 3 fas system med 22 ohm per fas i en Y-koppling.
Det blir 10A per fas.
I formeln nedan delar jag med 1000 för att få svaret i kW.
Spänningen är i varje ögonblick U(x) = Utopp * sin(x) men U kvadreras, ^2, enligt ovan och effekten för varje fas adderas.
y=(311^2/22/1000) * (sin(x)^2 + sin(x+1*pi/3)^2 + sin(x+2*pi/3)^2)
Google kan räkna och rita grafer, man måste använda radianer, 2pi = 360˚, samt x och y=
Så y är effekten. Kopiera bara in formeln i Google sökrutan. Ni får ha lite överseende med skalan på y-axeln.
Stämmer svaret? En rak linje, en konstant effekt på...?
P=U*I, eller
P = U^2 / R
Utopp = 1.42*220V = 311V
Antag att man belastar ett 3 fas system med 22 ohm per fas i en Y-koppling.
Det blir 10A per fas.
I formeln nedan delar jag med 1000 för att få svaret i kW.
Spänningen är i varje ögonblick U(x) = Utopp * sin(x) men U kvadreras, ^2, enligt ovan och effekten för varje fas adderas.
y=(311^2/22/1000) * (sin(x)^2 + sin(x+1*pi/3)^2 + sin(x+2*pi/3)^2)
Google kan räkna och rita grafer, man måste använda radianer, 2pi = 360˚, samt x och y=
Så y är effekten. Kopiera bara in formeln i Google sökrutan. Ni får ha lite överseende med skalan på y-axeln.
Stämmer svaret? En rak linje, en konstant effekt på...?
Hobbyelektriker
· Värmland, Molkom
· 26 902 inlägg
Jag orkar inte tränga in i allt här men...trefasberäkningar kan ge besynnerliga symptom.
1. 360 grader är 2pi så du saknar en faktor 2 i din formel.
2. Kvadreringen döljer detta fel.
3. Summeringen av de tre y-värderna blir alltid noll om lasterna är lika
4. Återigen, kvadreringen döljer detta fel.
5. Du försöker alltså beräkna effekten i nollan? Vill du beräkna total effekt så ta en fas gånger 3.
Skillnaden mellan en fas och tre faser, tja jag skulle säga en sinusvåg respektive tre sinusvågor jämnt fördelade i tid.
1. 360 grader är 2pi så du saknar en faktor 2 i din formel.
2. Kvadreringen döljer detta fel.
3. Summeringen av de tre y-värderna blir alltid noll om lasterna är lika
4. Återigen, kvadreringen döljer detta fel.
5. Du försöker alltså beräkna effekten i nollan? Vill du beräkna total effekt så ta en fas gånger 3.
Skillnaden mellan en fas och tre faser, tja jag skulle säga en sinusvåg respektive tre sinusvågor jämnt fördelade i tid.
Inloggade ser högupplösta bilder
Logga in
Skapa konto
Gratis och tar endast 30 sekunder
Låter min 12åriga son läsa igenom i morgon, finns visst hopp han förstår, det var hundradelar i förra veckans matteläxa, tror tusendelar har gåtts igenom denna vecka!S Soltorp40 skrev:Likspänning är det när man får ström från till exempel ett batteri - om man ansluter en "jättesnabb" voltmeter så står den helt stilla.
1-Fas växelspänning är det när man har en spänning som varierar mellan +U och -U (till exempel +310V och -310V). Om man ansluter en "jättesnabb" voltmeter och läser av spänningen ofta, och ritar en kurva över den spänning man ser på voltmetern, så kommer kurvan man ritar upp att vara i formen av en sinuskurva. Det vanligaste sättet att "tillverka växelspänning" är att ha en spole i närheten av en magnet på en snurrande axel. När magnetens nordpol snurrar förbi spolen blir det +spänning, när sydpolen snurrar förbi blir det -spänning.
Sinuskurvan är oändling, och upprepar sig hela tiden (så länge magneten snurrar). Tiden från högsta +spänning till nästa gång det blir högsta +spänning kallas periodtid, och om
Den supersnabba voltmetern måste alltså kunna ta mätningar med max 1 tusendels sekund mellanrum, gärna oftare...S Soltorp40 skrev:Likspänning är det när man får ström från till exempel ett batteri - om man ansluter en "jättesnabb" voltmeter så står den helt stilla.
1-Fas växelspänning är det när man har en spänning som varierar mellan +U och -U (till exempel +310V och -310V). Om man ansluter en "jättesnabb" voltmeter och läser av spänningen ofta, och ritar en kurva över den spänning man ser på voltmetern, så kommer kurvan man ritar upp att vara i formen av en sinuskurva. Det vanligaste sättet att "tillverka växelspänning" är att ha en spole i närheten av en magnet på en snurrande axel. När magnetens nordpol snurrar förbi spolen blir det +spänning, när sydpolen snurrar förbi blir det -spänning.
Sinuskurvan är oändling, och upprepar sig hela tiden (så länge magneten snurrar). Tiden från högsta +spänning till nästa gång det blir högsta +spänning kallas periodtid, och om man tar 1/periodtiden ( i sekunder) så får man frekvensen. I vårt elnät är frekvensen 50 Hz (50 perioder per sekund), och därför är också periodtiden 20 ms (20 tusendels sekunder).
Den supersnabba voltmetern måste alltså kunna ta mätningar med max 1 tusendels sekund mellanrum, gärna oftare...
3-fas växelspänning är egentligen 3 st enfas växelspänningar som är ihopkopplade, och som är olika "försenade" med varandra. Den första av dem får bli "taktpinne". Den andra får då sin högsta +spänning exakt 1/3-dels periodtid senare (6,66 ms i elnätet). Den tredje får sin högsta +-spänning ytterligare 1/3-dels periodtid efter 2:an, dvs 2/3 periodtid efter den första, eller 13,3 ms. De tre enfasspänningarna är alltså "tidssynkroniserade" med varandra.
Varje "spänning" har förstås 2 trådar (annars kan man inte tala om spänning) - batteriet har + och -, spolen för 1-fas har 2 ändar etc.
I fallet 3-fas kan man göra den genom att ha 3 st spolar runt magneten som snurrar, och om de sitter jämt placerade (vid 0 grader, vid 120 graders vinkel och vid 240 graders vinkel runt magnetens axel) så får man symmetrisk 3-fas.
Då går det att "spara tråd" - ena änden av varje magnet kan kopplas ihop, och så får man bara 4 trådar i stället för 6. Den ihopkopplade, gemensamma, tråden brukar kallas för "nolla", och de 3 andra kallas för faser.
När man mäter spänning mellan valfri fas och nollan ser det ut precis som den 1-fas växelspänning det är - vi ser ca 310 V som högsta och som lägsta spänning. Om vi skulle koppla denna spänning till ett motstånd (säg en vattenkokare) och ta tiden för att koka upp 1 liter vatten, så skulle man i stället kunna ansluta likspänning till vattenkokaren. För att få en liter vatten att koka upp på samma tid som nyss behövs det en likspänning på 220V. Därav kallas det att vi har ett "effektivvärde" av 220V i växelströmsnätet när det är 310V "toppspänning"
Om man kopplar voltmetern mellan 2 av faserna kommer man att mäta upp +/- 566V, och det motsvarar effektivvärdet 400V.
För fin, ren, sinuskurva är effektivvärdet = toppvärdet / "roten ur 2". "Roten ur 2" = 1,41 (ungefär - 1,41 x 1,41 = 2 - nästan)
Spänningen för 1-fasen (230V) förhåller sig till spänningen mellan två faser i 3-fasen (400V) som 1-fas x "roten ur 3" = trefas. Roten ur 3 = 1,73 (ungefär - 1,73 x 1,73 = 3 - nästan)
Man kan ha elsystem med olika många faser, ibland är det en fördel och används också så, men 3-fassystemet är det enklaste där överförd kraft är helt utan pulsationer. Det betyder att den som vrider på magneten till generatorn känner ett helt jämt motstånd, och den 3-fasmotor som man kan koppla till får också ett helt jämt varvtal/moment.
Pulserande krafter i axlar, maskiner etc är ett säkert recept för att få utmattning i material, axlar som går av etc, så det vill man verkligen undvika i praktiska konstruktioner.
3-fas växelspänning är egentligen 3 st enfas växelspänningar som är ihopkopplade, och som är olika "försenade" med varandra. Den första av dem får bli "taktpinne". Den andra får då sin högsta +spänning exakt 1/3-dels periodtid senare (6,66 ms i elnätet). Den tredje får sin högsta +-spänning ytterligare 1/3-dels periodtid efter 2:an, dvs 2/3 periodtid efter den första, eller 13,3 ms. De tre enfasspänningarna är alltså "tidssynkroniserade" med varandra.
Varje "spänning" har förstås 2 trådar (annars kan man inte tala om spänning) - batteriet har + och -, spolen för 1-fas har 2 ändar etc.
I fallet 3-fas kan man göra den genom att ha 3 st spolar runt magneten som snurrar, och om de sitter jämt placerade (vid 0 grader, vid 120 graders vinkel och vid 240 graders vinkel runt magnetens axel) så får man symmetrisk 3-fas.
Då går det att "spara tråd" - ena änden av varje magnet kan kopplas ihop, och så får man bara 4 trådar i stället för 6. Den ihopkopplade, gemensamma, tråden brukar kallas för "nolla", och de 3 andra kallas för faser.
När man mäter spänning mellan valfri fas och nollan ser det ut precis som den 1-fas växelspänning det är - vi ser ca 310 V som högsta och som lägsta spänning. Om vi skulle koppla denna spänning till ett motstånd (säg en vattenkokare) och ta tiden för att koka upp 1 liter vatten, så skulle man i stället kunna ansluta likspänning till vattenkokaren. För att få en liter vatten att koka upp på samma tid som nyss behövs det en likspänning på 220V. Därav kallas det att vi har ett "effektivvärde" av 220V i växelströmsnätet när det är 310V "toppspänning"
Om man kopplar voltmetern mellan 2 av faserna kommer man att mäta upp +/- 566V, och det motsvarar effektivvärdet 400V.
För fin, ren, sinuskurva är effektivvärdet = toppvärdet / "roten ur 2". "Roten ur 2" = 1,41 (ungefär - 1,41 x 1,41 = 2 - nästan)
Spänningen för 1-fasen (230V) förhåller sig till spänningen mellan två faser i 3-fasen (400V) som 1-fas x "roten ur 3" = trefas. Roten ur 3 = 1,73 (ungefär - 1,73 x 1,73 = 3 - nästan)
Man kan ha elsystem med olika många faser, ibland är det en fördel och används också så, men 3-fassystemet är det enklaste där överförd kraft är helt utan pulsationer. Det betyder att den som vrider på magneten till generatorn känner ett helt jämt motstånd, och den 3-fasmotor som man kan koppla till får också ett helt jämt varvtal/moment.
Pulserande krafter i axlar, maskiner etc är ett säkert recept för att få utmattning i material, axlar som går av etc, så det vill man verkligen undvika i praktiska konstruktioner.
Om 1000-delarna är nya är jag rädd att begreppet "sinus" kan vara främmande. Du får förklara.L laseryxa skrev:
Rita en cirkel mitt i ett diagram Bestäm att cirkeln har diametern "2", dvs radien "1".
Sätt fingret på en punkt på cirkeln, till exempel där cirkeln passerar X-axeln (den horisontella).
Bestäm att den punkten sitter med vinkeln 0 (noll).
Läs av punktens värde på y-axeln, och börja gör en tabell: Vinkel:0 Y-värde: 0
Ta sedan en ny punkt, lite högre upp (moturs runt cirkeln, alltså). Säg att punkten sitter på cirkeln, och där en linje från origo (diagrammitt) till punkten har 15 graders vinkel mot X-axeln. Läs av värdet på Y-axeln för den punkten. (Borde bli ungefär 0,26.
Fortsätt så varvet runt:
0 0
15 0,26
30 0,5
45 0,71
60 0,87
75 0,97
90 1
105 0,97
120 0,87
135 0,71
150 0,5
165 0,26
180 0
195 -0,26
210 -0,5
225 -0,71
240 -0,87
255 -0,97
270 -1
285 -0,97
300 -0,87
315 -0,71
330 -0,5
345 -0,26
360 = 0 0
Rita sedan en kurva över denna tabell!
Lycka till med 5-e klass.
