Minns den där reklamen för jag tyckte klänningen/arna var så snygga och ville ha en sån.T Tvattman skrev:
Såg produktnamnet Surf på en flaska häromveckan, såg ut som mjukmedel men kan ha varit flytande tvättmedel. Det är dock den äldre blå kartongen som är nostalgin.J Jochi skrev:
MAMMAS TVÄTTDAG
På Facebook undrade någon vad folk gjorde på sin fritid innan internet fanns. Det fick mig att tänka på min mammas tvättdag i flerbostadshuset vi bodde i på 1950-talet. Hyresgäster fick en tvättdag per månad och ibland någon extra. När vi flyttat till villa med egen tvättmaskin var mamma så präglad av tvättbeteendet att hon fortsatte samla tvätt och bara stortvättade en gång per månad.
Så här kunde en stortvätt gå till i flerbostadshuset i Göteborg där vi bodde i ett nybyggt hus med tvättstuga som ansågs modern. Tvättbaljor var av fint rostfritt stål istället för poriga betongkar i äldre hus. Dagen började på morgonen med blötläggning i karen. Mor iklädd huvudduk hällde i förtvättmedel som OMO och rörde om med en träkäpp. Vittvätt lades för sig och kulör tvätt för sig. Den kulörta uppdelades för att inte missfärga varandra genom fällning. Det blev därför flera blötläggningar som avlöste varandra. Vatten fylldes i ett stort rostfritt kar på hjul med en slang och det tappads av med en bottenkran. En mindre ho med tvättbräda i en rostfri bänk fanns också för mindre tvätt som stumpor.
Alla lakan och örngott var vita. Därför kallades de vittvätt. Det fanns små tygpåsar med ett blått medel, blåelse, som man lade i förtvätten om den gulnat, för att den skulle bli vit. Gulnad vittvätt var en styggelse. Efter någon timme flyttades första blötläggningen av vittvätt till tvättmaskinen. Tvättmaskinen fylldes med kallvatten via ett rör med en pip över maskinen. Man tillsatte tvättmedel som Radion eller Surf på senare tid. Uppvärmning skedde med gaseldning som man tände manuellt. Ibland orsakade tändningen en smäll. Tvättrumman såg ut som nu, men var ca en meter lång och rymde 12 kg tvätt. Trummans rörelse var elektriskt driven och reverserande. Det innebar att den växlade rotationsriktning av sig själv, vilket var ett under av modernitet.
Gas fick man genom att fylla på gaspolletter i en gasmätare utanför tvättstugan. Polletter köptes i mjölkaffären som fanns på den tiden. Polletterna såg ut som små mynt med ett hack för att passa i mätaren så att man inte kunde lägga i ettöringar. Göteborgare sa att det var en man med bara en tand på gasverket som gjorde hacken i polletterna.
Maskinen krävde viss tillsyn så att man lagt på lagom många polletter och stängde av gaseldningen när rätt vattentemperatur uppnåtts. Efter lämplig tvättid vid rätt temperatur, kokning för vitt tvätt, stängdes tvättmaskinen av och vattnet tappades ur med en kran. Det rann ner i ränna i betonggolvet och vidare till en brunn. Då fylldes hela tvättstugan med ånga. En gång sa vicevärden som råkade komma förbi ”Herrgud, man kan inte se kärringen för ånga”.
I vissa fall samlade man upp tvättvattnet från vittvätten, kallad luten, i en hink. Den användes utspädd med kallvatten för att tvätta mattor. På så sätt sparade man både varmvatten, tvättmedel och tid. Därefter följde ett antal sköljningar i tvättmaskinen genom att man fyllde på vatten och körde tvättrumman. Minst tre sköljningar avlöste varandra.
Efter sista sköljningen flyttades tvätten till en separat centrifug. Tvätten rullades till bollar och stuvades uppifrån i centrifugens vertikala remdrivna trumma. Maskinen var upphängd på tre stora vertikala fjädrar för vibrationsdämpning. Den kördes med mycket skakande tills det avrinnande vattnet upphörde. Mamma brukade starta och sedan gå till dörren för att kunna utrymma av rädsla för att centrifugen skulle hoppa iväg.
Den centrifugerade tvätten plockades upp i en stor bastkorg och bars till närliggande torkrum. Det hade linor vid taket på vilka tvätten hängdes upp. Hus byggda från 1940-talet hade torkrum med luftvärmare som blåste varmluft mot tvätten. Värme för torken kom med rör från husets kokseldade pannor. Fuktig luft avleddes med självdrag genom en skorsten upp ovan yttertak. Sommartid fanns ingen pannvärme. Då fick tvätten bäras upp till vinden där det fanns ett rum kallat torkvind med fönster vid husets gavel. Fönstret ställdes på glänt så att friskluft kom in men inte duvor.
Tidigt nästa dag skulle torkrummet tömmas på tvätt. Den lades vikt i bastkorgen och bars till närmaste mangelrum. Sådana fanns inte i alla hus. Vi fick bära tvätten till ett annat hus i kvarteret. Då fick jag som pojke vara med och bära.
Mangelrummet var en upplevelse. Det hade en ca 2 x 5 meter lång stenmangel som manglade tvätten under trärullar när en jättelik stenplatta förflyttade sig. Kanske grundlades mitt teknikintresse här inför synen av den vandrande stenplattan med kuggbana och kugghjul. Den manglade tvätten bars hem. Hemma krusade mamma örngottens band med en kniv och lade den i linneskåp.
Fintvätt krävde tid och utfördes mellan stortvättdagar i bostadens tvättställ, i en galvaniserad balja eller i badkaret. Yllekläder krävde stor tillsyn med vädring och borstning. De förvarades i garderober som preparerats med malkulor. Yllekläder sprutades med flit, ett flytande malmedel som blev dimma med särskild malspruta, för att malen skulle dö och inte äta hål i kläderna.
Ett särkilt minne bär jag med mig. Min mormors bästa hatt blev förstörd trots att hon omsorgsfullt skyddat den mot mal. Det var en vårdag. Den vita katten Mutt som fällde vinterpäls, hade lagt sig på den svarta hatten och fött kattungar. I Bohuslän sa man inte att katten fött, utan hade kjesslat (gissad stavning).
Nog fanns det att göra innan internet. Så mycket att det knappt blev tid för mor att lyssna till radions enda program och dess nyhetssändning på kvällen, samtidigt som hon passade brödet i den gaseldade ugnen. Avgaserna omsvepte brödet (den tidens varmluftugn) och gav det en fin ljusbrun skorpa. Som tonåring älskade jag mammas bröd och åt en dryg limpa per dag.
Hushållsarbeten fyllde dagarna utan internet. Arbetet krävde hemmafruar eller tjänare som få hade råd med. I familjer där männen hade manschettyrken kunde kostymer, uniformer och herrskjortor lämnas till en tvättinrättning och hämtas strukna. Män skulle vara välklädda på kontoren och inte ha hatt eller mössa på inomhus.
På Facebook undrade någon vad folk gjorde på sin fritid innan internet fanns. Det fick mig att tänka på min mammas tvättdag i flerbostadshuset vi bodde i på 1950-talet. Hyresgäster fick en tvättdag per månad och ibland någon extra. När vi flyttat till villa med egen tvättmaskin var mamma så präglad av tvättbeteendet att hon fortsatte samla tvätt och bara stortvättade en gång per månad.
Så här kunde en stortvätt gå till i flerbostadshuset i Göteborg där vi bodde i ett nybyggt hus med tvättstuga som ansågs modern. Tvättbaljor var av fint rostfritt stål istället för poriga betongkar i äldre hus. Dagen började på morgonen med blötläggning i karen. Mor iklädd huvudduk hällde i förtvättmedel som OMO och rörde om med en träkäpp. Vittvätt lades för sig och kulör tvätt för sig. Den kulörta uppdelades för att inte missfärga varandra genom fällning. Det blev därför flera blötläggningar som avlöste varandra. Vatten fylldes i ett stort rostfritt kar på hjul med en slang och det tappads av med en bottenkran. En mindre ho med tvättbräda i en rostfri bänk fanns också för mindre tvätt som stumpor.
Alla lakan och örngott var vita. Därför kallades de vittvätt. Det fanns små tygpåsar med ett blått medel, blåelse, som man lade i förtvätten om den gulnat, för att den skulle bli vit. Gulnad vittvätt var en styggelse. Efter någon timme flyttades första blötläggningen av vittvätt till tvättmaskinen. Tvättmaskinen fylldes med kallvatten via ett rör med en pip över maskinen. Man tillsatte tvättmedel som Radion eller Surf på senare tid. Uppvärmning skedde med gaseldning som man tände manuellt. Ibland orsakade tändningen en smäll. Tvättrumman såg ut som nu, men var ca en meter lång och rymde 12 kg tvätt. Trummans rörelse var elektriskt driven och reverserande. Det innebar att den växlade rotationsriktning av sig själv, vilket var ett under av modernitet.
Gas fick man genom att fylla på gaspolletter i en gasmätare utanför tvättstugan. Polletter köptes i mjölkaffären som fanns på den tiden. Polletterna såg ut som små mynt med ett hack för att passa i mätaren så att man inte kunde lägga i ettöringar. Göteborgare sa att det var en man med bara en tand på gasverket som gjorde hacken i polletterna.
Maskinen krävde viss tillsyn så att man lagt på lagom många polletter och stängde av gaseldningen när rätt vattentemperatur uppnåtts. Efter lämplig tvättid vid rätt temperatur, kokning för vitt tvätt, stängdes tvättmaskinen av och vattnet tappades ur med en kran. Det rann ner i ränna i betonggolvet och vidare till en brunn. Då fylldes hela tvättstugan med ånga. En gång sa vicevärden som råkade komma förbi ”Herrgud, man kan inte se kärringen för ånga”.
I vissa fall samlade man upp tvättvattnet från vittvätten, kallad luten, i en hink. Den användes utspädd med kallvatten för att tvätta mattor. På så sätt sparade man både varmvatten, tvättmedel och tid. Därefter följde ett antal sköljningar i tvättmaskinen genom att man fyllde på vatten och körde tvättrumman. Minst tre sköljningar avlöste varandra.
Efter sista sköljningen flyttades tvätten till en separat centrifug. Tvätten rullades till bollar och stuvades uppifrån i centrifugens vertikala remdrivna trumma. Maskinen var upphängd på tre stora vertikala fjädrar för vibrationsdämpning. Den kördes med mycket skakande tills det avrinnande vattnet upphörde. Mamma brukade starta och sedan gå till dörren för att kunna utrymma av rädsla för att centrifugen skulle hoppa iväg.
Den centrifugerade tvätten plockades upp i en stor bastkorg och bars till närliggande torkrum. Det hade linor vid taket på vilka tvätten hängdes upp. Hus byggda från 1940-talet hade torkrum med luftvärmare som blåste varmluft mot tvätten. Värme för torken kom med rör från husets kokseldade pannor. Fuktig luft avleddes med självdrag genom en skorsten upp ovan yttertak. Sommartid fanns ingen pannvärme. Då fick tvätten bäras upp till vinden där det fanns ett rum kallat torkvind med fönster vid husets gavel. Fönstret ställdes på glänt så att friskluft kom in men inte duvor.
Tidigt nästa dag skulle torkrummet tömmas på tvätt. Den lades vikt i bastkorgen och bars till närmaste mangelrum. Sådana fanns inte i alla hus. Vi fick bära tvätten till ett annat hus i kvarteret. Då fick jag som pojke vara med och bära.
Mangelrummet var en upplevelse. Det hade en ca 2 x 5 meter lång stenmangel som manglade tvätten under trärullar när en jättelik stenplatta förflyttade sig. Kanske grundlades mitt teknikintresse här inför synen av den vandrande stenplattan med kuggbana och kugghjul. Den manglade tvätten bars hem. Hemma krusade mamma örngottens band med en kniv och lade den i linneskåp.
Fintvätt krävde tid och utfördes mellan stortvättdagar i bostadens tvättställ, i en galvaniserad balja eller i badkaret. Yllekläder krävde stor tillsyn med vädring och borstning. De förvarades i garderober som preparerats med malkulor. Yllekläder sprutades med flit, ett flytande malmedel som blev dimma med särskild malspruta, för att malen skulle dö och inte äta hål i kläderna.
Ett särkilt minne bär jag med mig. Min mormors bästa hatt blev förstörd trots att hon omsorgsfullt skyddat den mot mal. Det var en vårdag. Den vita katten Mutt som fällde vinterpäls, hade lagt sig på den svarta hatten och fött kattungar. I Bohuslän sa man inte att katten fött, utan hade kjesslat (gissad stavning).
Nog fanns det att göra innan internet. Så mycket att det knappt blev tid för mor att lyssna till radions enda program och dess nyhetssändning på kvällen, samtidigt som hon passade brödet i den gaseldade ugnen. Avgaserna omsvepte brödet (den tidens varmluftugn) och gav det en fin ljusbrun skorpa. Som tonåring älskade jag mammas bröd och åt en dryg limpa per dag.
Hushållsarbeten fyllde dagarna utan internet. Arbetet krävde hemmafruar eller tjänare som få hade råd med. I familjer där männen hade manschettyrken kunde kostymer, uniformer och herrskjortor lämnas till en tvättinrättning och hämtas strukna. Män skulle vara välklädda på kontoren och inte ha hatt eller mössa på inomhus.