717 705 läst ·
14 155 svar
718k läst
14,2k svar
Tesla och kollektivavtal
- Status
- Inte öppen för fler kommentarer.
Verkligheten är tvärtom, Sverige har utvecklat och ständigt förändrat samhället mer än de flesta andra länder, vi är ett progressivt land, det sätt du resonerar på är motsatsen.JanneJanne123 skrev:
Läs gärna detta inlägg mm från en partikamrat till bl.a dig, tänkvärd.D djac skrev:
https://www.facebook.com/share/p/rtMYtHhqJqxTTEJt/
BirgitS
Medlem
· Stockholms län
· 48 184 inlägg
BirgitS
Medlem
- Stockholms län
- 48 184 inlägg
Kunde du inte svara på frågan?Jonatan79 skrev:
Nej, att inte inse att förutsättningar ändras med tiden är väl snarast konservativt, att tycka att det ska vara som det har varit förr. Se @djac inlägg 8177.
JanneJanne123
Husägare
· Stockholm
· 2 911 inlägg
JanneJanne123
Husägare
- Stockholm
- 2 911 inlägg
På många områden absolut, men arbetsmarknaden har inte hängt med tyvärr. Vi har skapat en sjuk böld i form av bemanningsföretag där vi anställer sjukvårdspersonal mm på ”konsultbasis” till otroliga överpriser istället för att ha en naturlig flexibilitet på arbetsmarknaden. Allt detta för att komma runt grundläggande fel i hur nuvarande ”ordning” ser ut.D djac skrev:
Vilka är vi, vad vill vi och vad gör viD djac skrev:
Det råder ingen tvekan om att arbetarrörelsen har haft en enorm betydelse för framväxten av det Sverige som idag alla partier säger sig älska hylla och vill värna. Vilket de förstås inte vill, men det låter bra.
Utvecklingen idag är inte lika positiv med ökande ojämlikhet, rädsla, rasism och vilsenhet. Arbetarrörelsen har tappat sin samhällspåverkan och många har svårt att orientera sig politiskt. Könsskillnaderna växer, medan det klassbundna röstandet minskar.
Vad beror detta på och varför tappar LO i inflytande?
Det är frågor som Örjan Nyström studerat och publicerat material kring. I ”Högerpopulismen och jämlikheten – en essä” som skrevs på uppdrag av LO tillsammans med Anders Nilsson 2018. De ger förklararingar till varför så många, inte minst LO män, går vilse i det politiska landskapet.
Invandringsfrågorna har absolut betydelse, men det är en rad andra frågor som berör. Avfolkning, HBTQ, feminism m.m De beskriver den värdekonservatism som finns och som påverkar, inte minst då männen.
I den nyutkomna boken ”LO och arbetarrörelsens kris” ger Örjan N bakgrund och orsaker till LO och arbetarrörelsens kris. Det är tydligt att LO har försvagats och marginaliserats som en samhällskraft. Men hur hamnade LO där? För att förstå detta måste vi titta på händelserna under den nyliberala marknadsfundamentalismens genombrott i slutet av 1900-talet.
För oss som är engagerade i samhällsfrågor och samhällens utveckling så är detta måsteläsning. Här finns förklaringar, men också möjliga svar på hur utveckling kan vändas.
För att stämma av med den gode hedersdoktorn Örjan Nyström, så ringer jag och frågar om hur intresset är för det han skrivit i ämnet.
Ingen inom arbetarrörelsen har hört av sig, säger Örjan 😳Inga inbjudningar! Jag frågar om, är det ingen som bjuder in? Nej! Men dessa material rör ju helt avgörande frågor för arbetarrörelsen och därmed det svenska samhället.
Så är tyvärr läget, hör gärna med ditt förbund eller ditt parti om varför det är såhär.
Uppenbart har Örjan rätt i att det är kris och en vilsenhet inom arbetarrörelsen
#8167 i ditt egna inlägg, första meningen.BirgitS skrev:
”Solidarisk med dina kollegor….”
Jag tolkade din åsikt som att alla som inte strejkar på TM är osolidariska, stämmer det inte?
Det räcker att du studerar arbetsmarknaden för 100 år sedan så ser du stora förändringar, nu sker de gradvis och är därmed små så det är lätt att missa.JanneJanne123 skrev:
På många områden absolut, men arbetsmarknaden har inte hängt med tyvärr. Vi har skapat en sjuk böld i form av bemanningsföretag där vi anställer sjukvårdspersonal mm på ”konsultbasis” till otroliga överpriser istället för att ha en naturlig flexibilitet på arbetsmarknaden. Allt detta för att komma runt grundläggande fel i hur nuvarande ”ordning” ser ut.
Visst kan jag hålla med om att det vore bra med mer flexibilitet men den har ju ökat, i vår föräldrageneration var guldklockor tex vanliga, idag går det långt mellan dem.
Vill man vara negativ till något så är det enkelt, det finns massor av fel på allting som är tillräckligt komplext eller stort men jag kan nästan alltid konstatera att de som klagar mest oftast hade slutat sina karriärer som någon slags drängar på bruket (inklusive mig själv) utan den omstöpning av samhället som varit men oftast saknar de dessa insikter och känner sig väldigt duktiga och berättigade.
Jag antar att de flesta är lojala med den/de parter man tycker är viktiga och relevanta.BirgitS skrev:
Du är alltså inte solidarisk med dina kollegor utan tycker att lojaliteten mot din arbetsgivare är viktigare.
Om den inställningen hade varit vanlig i Sverige under de senaste 150 åren så hade vi väl haft ungefär samma arbetsvillkor som i USA, typ 2 veckors semester och helt tillåtet för arbetsgivaren att kräva hur många timmars jobb som helst.
Jag har väldigt lätt att förstå att arbetare under 1800-talets andra hälft kände solidaritet och lojalitet med fackföreningarna (som ju dessutom i praktiken var de själva då)
Och jag har lika lätt att förstå att många sedan 1980-talet har känt större lojalitet med sina arbetsgivare.
Det jag egentligen mest ogillar, det är att man inte skulle få ha detta frivilliga val, att själv välja var man vill ha sin lojalitet.
Tack, ja, jag kan hålla med och det är bekymmersamt, tyvärr ser vi dessa tendenser överallt, det är ju väldigt synligt i USA (som just blev klassat som "demokrati på tillbakagång") men även i många europeiska länder.Jonatan79 skrev:
Vilka är vi, vad vill vi och vad gör vi
Det råder ingen tvekan om att arbetarrörelsen har haft en enorm betydelse för framväxten av det Sverige som idag alla partier säger sig älska hylla och vill värna. Vilket de förstås inte vill, men det låter bra.
Utvecklingen idag är inte lika positiv med ökande ojämlikhet, rädsla, rasism och vilsenhet. Arbetarrörelsen har tappat sin samhällspåverkan och många har svårt att orientera sig politiskt. Könsskillnaderna växer, medan det klassbundna röstandet minskar.
Vad beror detta på och varför tappar LO i inflytande?
Det är frågor som Örjan Nyström studerat och publicerat material kring. I ”Högerpopulismen och jämlikheten – en essä” som skrevs på uppdrag av LO tillsammans med Anders Nilsson 2018. De ger förklararingar till varför så många, inte minst LO män, går vilse i det politiska landskapet.
Invandringsfrågorna har absolut betydelse, men det är en rad andra frågor som berör. Avfolkning, HBTQ, feminism m.m De beskriver den värdekonservatism som finns och som påverkar, inte minst då männen.
I den nyutkomna boken ”LO och arbetarrörelsens kris” ger Örjan N bakgrund och orsaker till LO och arbetarrörelsens kris. Det är tydligt att LO har försvagats och marginaliserats som en samhällskraft. Men hur hamnade LO där? För att förstå detta måste vi titta på händelserna under den nyliberala marknadsfundamentalismens genombrott i slutet av 1900-talet.
För oss som är engagerade i samhällsfrågor och samhällens utveckling så är detta måsteläsning. Här finns förklaringar, men också möjliga svar på hur utveckling kan vändas.
För att stämma av med den gode hedersdoktorn Örjan Nyström, så ringer jag och frågar om hur intresset är för det han skrivit i ämnet.
Ingen inom arbetarrörelsen har hört av sig, säger Örjan 😳Inga inbjudningar! Jag frågar om, är det ingen som bjuder in? Nej! Men dessa material rör ju helt avgörande frågor för arbetarrörelsen och därmed det svenska samhället.
Så är tyvärr läget, hör gärna med ditt förbund eller ditt parti om varför det är såhär.
Uppenbart har Örjan rätt i att det är kris och en vilsenhet inom arbetarrörelsen
När man läser internationella analyser så hamnar ganska snabbt bildningen högt upp, synen på bildning, kunskap och fakta ha eroderat och det är i det hålet som folk faller.
Jag kan rekommendera ensamsporter till dessa individer, tex tennis, skulle vara svårt för de att ingå i ett fotbollslag och underordna sig ett spelsystem.Mikael_L skrev:
Jag antar att de flesta är lojala med den/de parter man tycker är viktiga och relevanta.
Jag har väldigt lätt att förstå att arbetare under 1800-talets andra hälft kände solidaritet och lojalitet med fackföreningarna (som ju dessutom i praktiken var de själva då)
Och jag har lika lätt att förstå att många sedan 1980-talet har känt större lojalitet med sina arbetsgivare.
Det jag egentligen mest ogillar, det är att man inte skulle få ha detta frivilliga val, att själv välja var man vill ha sin lojalitet.
Ja faktiskt, du har helt rätt.D djac skrev:
Även om vi har en sörja av både gamla såsse-konservativa krafter likväl som gamla högerkonservativa krafter som bromsar, så har utvecklingen trots allt gått hyggligt snabbt mot ett allt bättre land.
