Tesla och kollektivavtal

[heimlaga]

Utanför Teslas verkstäder…
[bild]

Exakt.
Personligen ger jag blanka fan i jobb som inte ger pengar som jag kan leva av. Sådana anställningar är det gott om utanför högkonjunktursbubblan som många av er har levt i några år.

 

[Mikael_L]

På en normal arbetsmarknad med 5-10% arbetslöshet ligger det i arbetsgivarens intresse att suga ut allt.

Det finns ingen vettig arbetsgivare som vill byta ut en redan upplärd väl fungerande produktiv anställd mot någon av de där 5-10% arbetslösa, som för det mesta är arbetslösa av en anledning.
De flesta vill inte ens ha dem gratis som lönebidragare.

 

[heimlaga]

Nu vet jag inte exakt nivå för existensminimum men jag har levt tillsammans med flickvän på mat för ca. 4-500kr i veckan ( det var vad budgeten medgav efter hyra och räkningar var betalda). Blev mycket havregrynsgröt. Ibland kunde man lyxa till det med äppelmos. Vi sparade nog i 5månader för att ha råd med ett strykjärn ( som vi faktisk har kvar 17 år senare).

Blev ingen konkurs men fick be om uppskov med hyran någon gång.

Blev faktisk lite bättre efter att jag gick ur facket och vi fick 700:- till varje månad.

Surt då men det lönade sig i längden.

Då borde du kunna föreställa dig hur det skulle vara att hamna i samma situation på en normal arbetsmarknad utanför den svenska lånedrivna högkonjunktursbubblan där arbetsplatserna som inte följer kollektivavtal ligger motsvarande 5000-10000 kronor lägre i lön än de som följer kollektivavtal. På en normal arbetsmarknad är det i stort sett omöjligt att göra som du gjorde utan att minst hamna på socialbidrag eller mer troligt gå i personlig konkurs.

 

[Styrman_jansson]

Då borde du kunna föreställa dig hur det skulle vara att hamna i samma situation på en normal arbetsmarknad utanför den svenska lånedrivna högkonjunktursbubblan där arbetsplatserna som inte följer kollektivavtal ligger motsvarande 5000-10000 kronor lägre i lön än de som följer kollektivavtal. På en normal arbetsmarknad är det i stort sett omöjligt att göra som du gjorde utan att minst hamna på socialbidrag eller mer troligt gå i personlig konkurs.

Ehh, det var ju på den svenska arbetsmarknaden jag levde som jag gjorde och inte under den förgående lågränteperioden. Arbetade som elektrikerlärling/senare 1:a-årsmontör kombinerat med perioder av studier. Företaget jag jobbade på hade kollektivavtal men betalade naturligtvis absolut minimum enligt kollektivavtalet till alla med motiveringen att det är det som är avtalat. Jag gick på timlön och månaderna jag arbetade heltid i början fick jag kanske ut 7000:- av vilket facket naturligtvis skulle ha 10%(700kr) innan jag gick ur.

Det var svintufft men lönade sig som sagt flera gånger om. Efter avslutade studier hade jag både erfarenhet från yrket samt en utbildning vilket gjorde mig betydligt mer attraktiv på arbetsmarknaden och jag fick flera betydligt mer välbetalda erbjudande efter.

 

[Styrman_jansson]

Exakt.
Personligen ger jag blanka fan i jobb som inte ger pengar som jag kan leva av. Sådana anställningar är det gott om utanför högkonjunktursbubblan som många av er har levt i några år.

Själv skulle jag kunna tänka mig att jobba gratis eller med mycket låg ersättning under en period (om det går att lösa ekonomiskt med sparpengar e.d.) för att få möjlighet att jobba med något som jag brinner för eller som är meningsfullt för mig.

 

[djac]

Såklart utgör kollektivavtalens löner ett golv, under det betalar inte anslutna företag men att få det att framstå som att dessa bolag slipper betala marknadsmässiga löner är såklart ohederligt, alternativt okunnigt.

Det är ju inte så att man kan tvinga en arbetstagare att ta ett jobb hos en, med lägre lön än den blir erbjuden på annat ställe, med motivationen att man har kollektivavtal. Däremot finns det mycket annat i paketet som påverkar och gör att en del företag notoriskt betalar i det lägre spannet på marknaden, oftast är det större företag eftersom de erbjuder utvecklingsmöjligheter, viss trygghet, osv, men i Lund finns tex ett känt IT-bolag som rekryterar jättemycket från LTH, alla vet att de inte betalar så bra men folk trivs och de har goda referenser.

Kollektivavtal är bra och bekvämt för arbetstagaren men man ska inte överspela betydelsen.

 

[Dan_Johansson]

Det finns ingen vettig arbetsgivare som vill byta ut en redan upplärd väl fungerande produktiv anställd mot någon av de där 5-10% arbetslösa, som för det mesta är arbetslösa av en anledning.
De flesta vill inte ens ha dem gratis som lönebidragare.

Nja, runt 3% av de arbetslösa är det av "en anledning". Resten är oftast helt vanliga människor som är gångbara på arbetsmarknaden, men som blivit arbetslösa. Kanske råkat ut för en lågkonjunktur med omstrukturerande arbetsgivare, flyttat till kärleken, pluggat och kommit ut "i fel tid" osv. osv.

För övrigt finns det inga anställningsstöd där staten betalar hela lönen, det närmaste man kan komma är det som kallades "extratjänster", men som fasades ut för ett par år sedan. Det gick dock enbart att få i offentlig verksamhet (dvs. kommun, region eller stat) eller ideella föreningar, inte i privata företag.
Generellt sett kan man säga att ersättningen för lönebidrag ska motsvara nedsättningen i arbetsförmåga, dvs en ersättning på 100% skulle vara en person som mer eller mindre är en grönsak och sitter i hörn och tittar på.

 

[djac]

Själv skulle jag kunna tänka mig att jobba gratis eller med mycket låg ersättning under en period (om det går att lösa ekonomiskt med sparpengar e.d.) för att få möjlighet att jobba med något som jag brinner för eller som är meningsfullt för mig.

Det kan jag förstå och det skulle jag också spontant, tyvärr ser vi ju att arbetsgivare ständigt sätter sånt i system och därför funkar det inte.

 

[Niq]

Själv skulle jag kunna tänka mig att jobba gratis eller med mycket låg ersättning under en period (om det går att lösa ekonomiskt med sparpengar e.d.) för att få möjlighet att jobba med något som jag brinner för eller som är meningsfullt för mig.

När jag gick ut skolan så var det mitt i en lågkonjunktur. Så det fanns många arbetslösa.Då fanns det något som hette kommunpraktik (vet inte om det finns kvar ännu i samma form) där man arbetade på ett företag medans man fick sin "lön" från kommunen. Den var existensminimum vilket ju är naturligt. Max tid att ha samma praktikant var 6 mån. Men det var vanligt att företag hade en praktikant som dom bytte ut efter 6 mån. Oftast med någon liten paus emellan. Så företagen hade nästan gratis arbetare vilket många inte var sena att utnyttja.

 

[Plupp 156538]

Själv skulle jag kunna tänka mig att jobba gratis eller med mycket låg ersättning under en period (om det går att lösa ekonomiskt med sparpengar e.d.) för att få möjlighet att jobba med något som jag brinner för eller som är meningsfullt för mig.

Det där är losermentalitet, släpp sådana dumheter! Det är inget jobb det är en hobby om man inte tjänar pengar på det.

Skapar du ett värde för arbetsköparen så är det klart att du skall ha betalt för det, vill de inte betala så har det tydligen inget värde och då finns det ingen anledning att utföra jobbet heller.

Enda gången det är ok att jobba utan lön är om du bygger något åt dig själv som sedan kan bli värt något ex. att du startar eget företag eller tar fram en produkt du senare kan sälja. Gör du det åt någon annan så skall du så klart ha marknadsmässigt betalt om du inte kommer få del av ev framtida vinster.

 

[fsn]

Bara när det är högkonjunktur och det är en konstgjord lånebaserad högkonjunktur som ni är vana med i Sverige.
På en normal arbetsmarknad med 5-10% arbetslöshet ligger det i arbetsgivarens intresse att suga ut allt.

5-8% arbetslöshet innebär i praktiken att det är brist på personal inom extremt många områden.

5% är kufar, oplacerbara som inte klarar av att ha ett jobb eller helt fel kompetens.

 

[Mikael_L]

Själv skulle jag kunna tänka mig att jobba gratis eller med mycket låg ersättning under en period (om det går att lösa ekonomiskt med sparpengar e.d.) för att få möjlighet att jobba med något som jag brinner för eller som är meningsfullt för mig.

Jag har gjort det. För en mycket låg ersättning

(och jag hade nog varit beredd på en kortare tid gratis också, men hellre en konstruktion där det i efterhand antingen gavs en mindre ersättning alternativt gratis ifall jag inte alls motsvarat förväntningarna, men det blev en låg ersättning från början, med en 20% höjning om året tills att jag efter 5 år hade bättre lön än som normalt anställd, och det var dessutom språngbräda vidare sen).

 

[Mikael_L]

Nja, runt 3% av de arbetslösa är det av "en anledning". Resten är oftast helt vanliga människor som är gångbara på arbetsmarknaden, men som blivit arbetslösa. Kanske råkat ut för en lågkonjunktur med omstrukturerande arbetsgivare, flyttat till kärleken, pluggat och kommit ut "i fel tid" osv. osv.

För övrigt finns det inga anställningsstöd där staten betalar hela lönen, det närmaste man kan komma är det som kallades "extratjänster", men som fasades ut för ett par år sedan. Det gick dock enbart att få i offentlig verksamhet (dvs. kommun, region eller stat) eller ideella föreningar, inte i privata företag.
Generellt sett kan man säga att ersättningen för lönebidrag ska motsvara nedsättningen i arbetsförmåga, dvs en ersättning på 100% skulle vara en person som mer eller mindre är en grönsak och sitter i hörn och tittar på.

Tack för info.
Jag vet sedan tidigare att du har väldigt bra koll på allt sånt här, så jag tar till mig allt.

 

[fsn]

Själv skulle jag kunna tänka mig att jobba gratis eller med mycket låg ersättning under en period (om det går att lösa ekonomiskt med sparpengar e.d.) för att få möjlighet att jobba med något som jag brinner för eller som är meningsfullt för mig.

Det finns rätt mycket studier på det där. Tydligen så står man ut i ca 3år med en fulltids "hobby" utan att leva väl på det.

 

[Mikael_L]

Det där är losermentalitet, släpp sådana dumheter! Det är inget jobb det är en hobby om man inte tjänar pengar på det.

Nä, varför det?
Är det losermentalitet också att utbilda sig?