Klart det är lättare för MSM att återge en pressrelease än behöva skriva nått nytt från grunden.Nötegårdsgubben skrev:
Jag korrigerade bara en direkt felaktighet, diskussionen i övrigt om huruvida man ska kalla KK planerbar, variabel, slump, bas etc tycker jag faktiskt känns ganska meningslös
njaa...
det är ju inte en fråga om "en tolftedel eller en sjättedel av produktionen" som slås ut
varje gång en reaktor faller ifrån så blir det ett bortfall på cirka en gigawatt som måste täckas på något annat sätt (om möjligt gasa på i vattenkraften, bränna mer olja, eller importera från grannländerna [eller numera även minska exporten])
det blir lika stor utmaning/omställning oavsett antalet reaktorer du har i systemet – vare sig du har en, sex eller tolv reaktorer
vidare blir det ju så att sannolikheten att minst en reaktor faller ifrån och minst 1 GW behöver ersättas med annan produktion, ökar med antalet reaktorer i systemet
varför ska sådana uppenbara saker konstant missförstås och behöva förklaras? 😉
sen har snitteffekten på reaktorna i Sverige stigit – från 0.8 GW senast vi hade tolv tillgängliga, till dagens 1.2 GW – så av den anledningen kan ett bortfall idag mer bli mer märkbart/utmanande än tidigare
oklart vilken medial uppmärksamhet som liknande bortfall fick förr i tiden – det var ett annat mediesamhälle då, och frågan är om det fanns tillräckligt med pappersmassa för att trycka allt som idag sköljs ut digitalt, där ingen nyhet förefaller vara för liten
för tolv år sedan (med tio reaktorer i den svenska flottan) fick Oskarshamn 3 ett driftavbrott och stängdes av, vilket i alla fall förärades med en notis i Svenska Dagbladet på sidan 8 den 27 oktober 2013
svenskan skrev en hel del om energi på 10-talet och hade ibland helsidesartiklar/-uppslag om Sveriges elproduktion
som när vi hade några trilskande reaktorer, och sex reaktorer (av tio) var stillastående, däribland alla fyra i Ringhals – och som SvD illustrerade 29 september 2011:
drygt fyra månader senare var driftläget bättre och bara tre reaktorer stod stilla (delvis samma ensamble som under hösten) – SvD 7 februari 2012:
Skogsägare
· Stockholm och Smålands inland
· 21 950 inlägg
Nej. Sannolikheten för bortfall ökar, men inte känsligheten för ett enstaka bortfall. Ju större andel kärnkraft, desto troligare att systemet i övrigt (genom bland annat minskad konsumtion) kan hantera ett planerat bortfall.harka skrev:
Har vi istället en högre grad av intermittent kraft och denna faller bort samtidigt som en viss mängd planerbar (ett sannolikare scenario än att flera reaktorer är nere samtidigt) måste istället minskad konsumtion och reglerkraft och import kunna täcka upp för båda delar. Sånt gör systemet känsligare.
Rimligt. I samma veva som Vattenfall planerade för nya reaktorer vilket senare stoppades av politiska skäl alltså.
Notera också att det betraktades som ”fiasko” när kärnkraften inte levererade som förväntat. Fel på en nivå att en minister gick ut och vevade. Det säger något om vilken leveranssäkerhet vi väntar oss av kärnkraften.
Så du menar att om man har 12 reaktorer igång så är det lättare att minska konsumtionen med 1GW än om man har 6 st reaktorer igång, för då blir det plötsligt svårare att minska konsumtionen med 1GW. Bara så jag förstår dig rätt ...
Skogsägare
· Stockholm och Smålands inland
· 21 950 inlägg
Ja. På samma vis som man behöver (enorm) överkapacitet av vindkraft om man ska förlita sig enkom på sådan behöver man (en viss mängd) överkapacitet även om man helt ska förlita sig på kärnkraft.Mikael_L skrev:
Denna överkapacitet kan i verkligheten konsumeras av lågefterfrågande konsumenter om produktionen är hög eller utebli utan att det gör så mycket om viss produktion faller ifrån.
Återigen häpnas jag av att så enkla samband behöver redogöras för.
Verkligheten är förstås mer komplex än dessa antingen-eller fall, men principen är densamma.
Sen är det rätt stor skillnad på en SCRAM, där produktion plötslig faller bort (som ändå är sällsynt) och planerade stopp, eller att ett planerat stopp drar ut på tiden. Där har man gott om tid att planera motåtgärder.
Det första är mer en fråga för N-1 kriteriet.
Återigen häpnas jag över att du, som för det mesta har koll, ibland missar så stort.
Men vi börjar med att "1GW bortfall är lättare att hantera om man har fler reaktorer".
Jag ser inte logiken här, om den finns så får du nog förklara bättre.
Som jag ser det vore utgångspunkten med fler reaktorer - dvs i grunden högre andel baskraft i produktionsmixen från början, att reglerkraften har bättre möjlighet att möta efterfrågan.
Jovisst är det ett enkelt samband och nu gäller det då att skapa en produktion för framtiden och inte fastna i ett "nulägestänk". De sex stora reaktorer vi har idag börjar bli ålderstigna och vi behöver mer baskraft i energimixen. En handfull nya SMR reaktorer är nog ett mycket bra utgångsläge för en framtida elektrifiering.
Polen fick förresten grönt ljus igår från EU kommissionen för sitt bygge av stora reaktorer och statsstöd.
https://www.tn.se/article/45805/statsstod-till-karnkraft-i-polen/
Bra sagtS Snikholt skrev:
Jag tror att vår baskraft ganska väl motsvarar vår lägsta konsumtion idag, så jag är av åsikten att vi har den baskraft vi behöver, inte för mycket, inte för lite.S Snikholt skrev:
Ja, det är nog en ganska lagom nivå.
En fråga är väl om man ska satsa på att ersätta de som faller för åldersstrecket med nya kolosser, vilket säkert är det mest kostnadseffektiva eller gå på de mindre modulära varianterna som troligen blir dyrare.
Färre och större enheter, kostnadseffektivt men mer sårbart eller mindre och dyrare enheter som ger bättre redundans. Inga lätta beslut.