Svenska språket

[Thomas_Blekinge]

Det finns en tråd här på BH om dom alster som dyselektrikerna åstadkommer. Om det nu kan bidra till ämnet.

 

[Claes Sörmland]

Oh! En gnälltråd!

Jag har stört mig länge på "addera", jag föredrar ordet "lägga till".

Inte "lägga ihop"? Ej att förväxla med "ligga ihop".

 

[Claes Sörmland]

Jag som jobbar i kommunal förvaltningen är inte helt nöjd med utvecklingen av språket. Allt ska vara på lätt svenska och ska utryckas så att dyslektiker och förståndshandikappade ska förstå. Tanken är kanske god. Samtidigt utarmas språket och synonymer eller vissa ord kan inte användas. Detta får till följd att dessa alternativa ord känns ålderdomliga, då de sällan används, vilket per automatik kan inte används då de anses som svåra... osv osv osv.

Far är rar, mor har en bror......

Jag som brukar roa mig med att läsa de dokument som förvaltningen för byggnads- och miljönämnden i min kommun producerar har ibland riktigt roligt åt klipp-och-klistra-texterna. De brukar inkludera element från Boverkets stela och korrekta hemsida, fragment av lagtext och till detta den unga medarbetarens bristfälliga svenska. Läser man istället på kommunens hemsida så har kommunikatörerna varit i farten. Texten flyter fint men tyvärr rök innehållet på vägen så den saknar helt precision och är därför ofta felaktig.

Det är samtiden, alla undersökningar visar att skriftspråket inte riktigt är var det var bland de utbildade och nu är generationerna som är värst drabbade högskoleutbildade och anställda. Och de har en dator att skriva på.

Ingen idé att gnälla, det är samtiden och den kommer att fortsätta i vektorns riktning.

 

[GK100]

Jag som brukar roa mig med att läsa de dokument som förvaltningen för byggnads- och miljönämnden i min kommun producerar har ibland riktigt roligt åt klipp-och-klistra-texterna. De brukar inkludera element från Boverkets stela och korrekta hemsida, fragment av lagtext och till detta den unga medarbetarens bristfälliga svenska. Läser man istället på kommunens hemsida så har kommunikatörerna varit i farten. Texten flyter fint men tyvärr rök innehållet på vägen så den saknar helt precision och är därför ofta felaktig.

Det är samtiden, alla undersökningar visar att skriftspråket inte riktigt är var det var bland de utbildade och nu är generationerna som är värst drabbade högskoleutbildade och anställda. Och de har en dator att skriva på.

Ingen idé att gnälla, det är samtiden och den kommer att fortsätta i vektorns riktning.

Det är väl föga konstruktivt att roas av andras tillkortakommanden. Varför inte bidra från din höga häst och om möjligt hjälpa de arma satarna i "din" kommun.

Sån är min praktik bland människor jag träffar IRL. Försöker ansluta på den nivå som råder och gå vidare, diskutera från den. Även i de ämnen där jag trots allt har mycket rejält på fötterna och direkt skulle döda allt intresse med von Oben attityd.

 

[TypRätt]

Det gäller att skriva med eftertanke, dvs skriv först och tänk sen.

 

[heimlaga]

Haha överskattat. Det jag ville få fram var skillnaden mellan förstå innebörden av en text och svårigheten med att avkoda bokstäverna. En dyslektiker har normalt svårt med det senare. Sedan kan ju svårigheter göra att man undviker det och därför har ett mindre ordförråd men det skulle jag skilja från dyslexi.

En kamrat som troligen har dyslexi men aldrig blev diagnostiserad lärde sig läsa i 30-årsåldern. Man märkte hur ordförrådet växte och läsförståelsen blev bättre när han insåg att bokstäverna hoppade omkring men annars var det inget fel på hans förmåga.
På senare år har han börjat åta sig uppdrag som sekreterare i väglag och föreningar och på möten. Ingen annan skriver så entydiga och samtidigt lättlästa protokoll som han men stavningen är minst sagt udda.

 

[Düsseldorff]

Det är väl föga konstruktivt att roas av andras tillkortakommanden. Varför inte bidra från din höga häst och om möjligt hjälpa de arma satarna i "din" kommun.

Sån är min praktik bland människor jag träffar IRL. Försöker ansluta på den nivå som råder och gå vidare, diskutera från den. Även i de ämnen där jag trots allt har mycket rejält på fötterna och direkt skulle döda allt intresse med von Oben attityd.

Jesus Kristus, shots fired!

 

[Claes Sörmland]

Det är väl föga konstruktivt att roas av andras tillkortakommanden. Varför inte bidra från din höga häst och om möjligt hjälpa de arma satarna i "din" kommun.

Du missförstår, det underhållande elementet är naturligtvis kommunbyråkratins försök att vara "von oben" genom sitt språk men att det faller så platt.

Sån är min praktik bland människor jag träffar IRL. Försöker ansluta på den nivå som råder och gå vidare, diskutera från den. Även i de ämnen där jag trots allt har mycket rejält på fötterna och direkt skulle döda allt intresse med von Oben attityd.

Jag har samma förhållningssätt.

 

[Nötegårdsgubben]

Jag som jobbar i kommunal förvaltningen är inte helt nöjd med utvecklingen av språket. Allt ska vara på lätt svenska och ska utryckas så att dyslektiker och förståndshandikappade ska förstå. Tanken är kanske god. Samtidigt utarmas språket och synonymer eller vissa ord kan inte användas. Detta får till följd att dessa alternativa ord känns ålderdomliga, då de sällan används, vilket per automatik kan inte används då de anses som svåra... osv osv osv.

Far är rar, mor har en bror......

Jag håller inte med. Jag tycker att exempelvis regeringskansliets svarta lista är bra, om än lite kort. Den är långt från radikal, men ger råd om ett språk som förhoppningsvis håller 50–100 år framåt utan att vara trivialt.

Jag tror vi ska vara glada åt att uttryck som mannamån mot borgenär är utmönstrade, även om det nog hände långt efter att de flesta förstod dess innebörd. På motsvarande sätt (men mindre viktigt), tycker jag att det är bra att domar numera får snarare än vinner laga kraft, även om jag har svårt att säga eller skriva något annat än lagakraftvunnen.

Då har jag svårare med den mer politiskt korrekta formen mycket myndighetsspråk ofta har. Jag kan leva med att det inte skrivs finnpajsare och norrbagge, det är förstås ord som aldrig hört kanslisvenskan till. Men när språket ska vara helt könlöst, både bildligt och bokstavligt, då tror jag att man kastar ut barnet med badvattnet.

 

[TypRätt]

Jag håller inte med. Jag tycker att exempelvis regeringskansliets svarta lista är bra, om än lite kort. Den är långt från radikal, men ger råd om ett språk som förhoppningsvis håller 50–100 år framåt utan att vara trivialt.

Jag tror vi ska vara glada åt att uttryck som mannamån mot borgenär är utmönstrade, även om det nog hände långt efter att de flesta förstod dess innebörd. På motsvarande sätt (men mindre viktigt), tycker jag att det är bra att domar numera får snarare än vinner laga kraft, även om jag har svårt att säga eller skriva något annat än lagakraftvunnen.

Då har jag svårare med den mer politiskt korrekta formen mycket myndighetsspråk ofta har. Jag kan leva med att det inte skrivs finnpajsare och norrbagge, det är förstås ord som aldrig hört kanslisvenskan till. Men när språket ska vara helt könlöst, både bildligt och bokstavligt, då tror jag att man kastar ut barnet med badvattnet.

Jo men att skriva ”hen” är många gånger rätt smidigt för det känns ofta som jag annars får jobba mig runt ordet med en krångligare ordalydelse. När man tex pratar om en användare/någon okänd. Tex i en text där någon beklagar sig över grannen. Det låter konstigt att upprepande titulera personen som ”grannen” och ”hen” ger då ett smidigare språk (anser jag).

 

[Huvudbrytaren]

På en arbetsplats jag var på för 25 år sedan skapades och utlystes en tjänst om utredningssekreterare.
En extern sökande hade utbildning och erfarenhet som gjorde att han blev anställd. Så småningom visade det sig att han var dyslektiker, ett faktum han själv var medveten om när han sökte men som inte kom upp under anställningsprocessen.
I och med att han inte kunde släppa ifrån sig en text som inte behövde redigeras försvann tjänsten... Han hade mycket kompetens och klokhet men att skriva utredningar på många, många sidor var inte hans grej. Mycket möjligt att han fixat skrivandet utan problem idag med de hjälpfunktioner som finns tillgängliga.

 

[Nötegårdsgubben]

Jo men att skriva ”hen” är många gånger rätt smidigt

Enig. Jag menade mer räddhågsenheten inför att tala om kvinnor eller män när det faktiskt är det man menar. Att exempelvis i en text om gravida utmönstra ordet kvinna för att någon gravid kanske identifierar sig som man.

Jag skrev också medvetet ”bildligt och bokstavligt”, för det finns nog fler domäner än kön där det tassas för försiktigt.

 

[Claes Sörmland]

Jo men att skriva ”hen” är många gånger rätt smidigt för det känns ofta som jag annars får jobba mig runt ordet med en krångligare ordalydelse. När man tex pratar om en användare/någon okänd. Tex i en text där någon beklagar sig över grannen. Det låter konstigt att upprepande titulera personen som ”grannen” och ”hen” ger då ett smidigare språk (anser jag).

Det kan också lätt bli överdoser i hen-användningen. Med det menar jag att ordet hen petas in i sammanhang där det inte har att göra. I förra veckan visade mig en provocerad förälder ett email från skolan där sonen kallades hen i var och varannan mening. Det föll inte i så god jord hos mottagaren som var minst sagt frågande till spektaklet.

 

[13th Marine]

Inte "lägga ihop"? Ej att förväxla med "ligga ihop".

Inte i de sammanhang jag tänker på 🤔

Annars har jag en sång som passar bra på mattetemat och relationer:

 

[TypRätt]

Det kan också lätt bli överdoser i hen-användningen. Med det menar jag att ordet hen petas in i sammanhang där det inte har att göra. I förra veckan visade mig en provocerad förälder ett email från skolan där sonen kallades hen i var och varannan mening. Det föll inte i så god jord hos mottagaren som var minst sagt frågande till spektaklet.

Haha ja då blir det ju lite ifrågasättande av ens manlighet. Hade blivit klart förnärmad om någon omtalat mig som hen om personen syftar på mig som person och har träffat mig. 😅