En tegelvilla med källare+ enbilsgarage och ett stort fristående garage på 70 kvadratmeter bakom huset..
Tomten 2000 kvadratmeter. Beräknat saluvärde 1.2-1.3 miljoner.
Tomten 2000 kvadratmeter. Beräknat saluvärde 1.2-1.3 miljoner.
Om mäklaren ska ha 5% så ska han väl ha det oas vad ni säljer för... Så det kan du ju inte räkna av...Skiljer det 50 000:- mellan högsta och näst högsta budet så spelar inte det så stor roll.
22% är skatt. Vilket gör att för oss så skiljer det bara 39 000:- Sedan skall mäklaren ha ca 5% (ca 2500Så igentligen är det ca 36500:- som skiljer för oss. Vilket jag gärna prutar om man slipper bli förföljd av en gnällig köpare i framtiden.
Intressant förövrigt... Tror att det är lätt att skriva här och nu.. Men hör av dig sen och se om ni inte valde det högsta budet...
Varför kan jag inte räkna in mäklarens kostnad.biobygget_se skrev:
Det är ju en kostnad som dras av från den summan som köparen har bjudit.
Precis som skatten.
Exepel
Vi får ett bud på 1 300 000:- Då tar mäklaren 65 000:-
Får vi ett bud på 1 305 000:- Då tar mäklaren 65 250:-
Vilket innebär att om köparen höjer 5000:- så får vi 4750:- av dom pengarna.
Sen skall vi skatta 22% på 4750:- Då blir det 3705:- kvar.
Så om väljer att sälja till den som bjudit 1 305 000:- så tjänar vi 3705:- på det.
En väldigt liten summa ifall den säljaren börjar att strula med prutning och annat skit efter budgivningen.
Varför tror du att den som slänger ur sig ett bud som är kanske femtio till hundra tusen högre än det senaste i slutet av en budgivning är en mer sansad och eftertänksam person som inte kommer få kalla fötter och börja fundera på hur de ska kapa i kostnaden i efterhand?Rosten1000 skrev:
Jag, som höjer med 5000:- vet ju att det inte finns nåt större utrymme att pruta på, så den risken är ju obefintlig. (Då talar jag inte om en diskussion som uppkommer efter ev besiktning.)
Är du en köpare som vi trivs med så får du givetvis köpa huset om du har bjudit 5 000:- mer än budgivare två.Carl_Elvis skrev:
Men börjar du strula och uppför dig dåligt så förlorar jag väldigt lite pengar på att välja bort dig.
Har du därimot bjudit över med 50 000:- så kan jag tänka mig att ta lite mera skit från köparen.
Vårat hus kommer att vara "varudeklarerat"/besiktigat mm innan budgivningen.
Så när budgivningen är klar finns det ingen anledning till prutning på lagt bud.
Om man inte vill göra sig osams med oss.
Den enda besiktning som betyder nåt för mig som köpare är en jordabalksbesiktning, som jag låter genomföra. Allt annat är båg och det går knappast att hålla någon ansvarig för vad som sagts, då det finstilta friskriver besiktningsfirmorna i stort från ansvar.
Dessutom är jag ju skyldig att undersöka fastigheten som köpare.
Dessutom är jag ju skyldig att undersöka fastigheten som köpare.
Visst kan man diskutera om det skulle uppkomma ett fel vid sent tillfälle,Carl_Elvis skrev:
Men att komma och vilja pruta pga något skitfel som redan står på den besiktning som vi gjort gör bara att vi kommer att bli sura.
Nej nej nej, det kan man ju inte göra! Det som är känt är ju en del av dealen och har förstås varit känt för alla inblandade. Skulle nån göra det när jag ska sälja så säger jag: -UT ur mitt hus! oavsett vad de budat.Rosten1000 skrev:
Jag brukar ibland åka runt och besiktiga hus när vänner och bekanta skall köpa hus.
Så man har träffat på en och annan tok.
Både köpare och säljare.
Så man har träffat på en och annan tok.
Både köpare och säljare.
Intressant diskussion. Detta med budgivningsstrategi finns det ju många idéer om, och jag har själv provat, och varit med om att andra har använt sig av, olika.
Det jag tycker är mest intressant i denna tråd är att vissa av er är så otroligt säkra på vilken strategi som är bäst i alla tillfällen, som om att alla situationer var lika. Jag tänker mig först fundera lite kring de vanliga varianterna 1) höja minimalt (aka 5 000), mot 2) höja mycket (aka 50 000).
Fördelen med 1) anser många är att då betalar med det faktiska värdet, och max 4999:- för mycket. Fördelen med 2) verkar många tycka vara att man kan "döda" motståndet, få de andra att tänka efter och eventuellt dra sig ur.
Flera av er hävdar att man betalar för mycket om man höjer mer än lägsta möjliga. Detta förutsätter ju dock en massa saker. Bland annat att alla har en definitiv maxgräns, och inte förändrar den utifrån budgivningens struktur. I så fall skulle budgivningens form inte vara en psykologisk faktor. Det har jag verkligen svårt att köpa. Vilka av oss köpare har inte suttit och kikat på telefonen och bannat höjningar? Vidare skulle detta budsätt alltså inte locka till fler bud, med tanke på de små höjningarna? Ett exempel. Budgivare 1 och 2 har höjt 50' var upp till 650', då 2 slutar. Om budgivningen hade skett i nivåer om 5', skulle inte 2 i många fall då lagt 655'? Om 1 har dessa strategival, har han då inte med denna metod istället betalat för mycket?
En annan nackdel med två torde istället kunna bli att budgivningen går för fort, och att man skenar utan att tänka efter?
Jag har i slutändan svårt att tänka mig annat än svaret "det beror på de andra köparna". Jag är övertygad att en del blir knäckta av att en ny budgivaren kommer in sent i en avstannad budgivning. Vidare tror jag att en del lockas upp i pris av ett snabbt förlopp, andra av små höjningar. En del tror jag skräms av stora "kraftbud", andra snarast triggas. Möjligen finns det en strategi som oftare funkar än andra, det skulle dock krävas mycket köpanalys för att hitta den, och om resultatet publicerades så skulle strategin snart inte längre vara lika bra ...
Vad jag däremot tror att man ALLTID kan försöka, det är att visa tidigt intresse, be om en förhandsvisning, och lägga ett lagom bra acceptbud som gäller fram till ev officiell visning. Många objekt säljs på detta sätt, och det är svårt att avgöra om det var ett bra eller dåligt beslut för säljaren.
Det jag tycker är mest intressant i denna tråd är att vissa av er är så otroligt säkra på vilken strategi som är bäst i alla tillfällen, som om att alla situationer var lika. Jag tänker mig först fundera lite kring de vanliga varianterna 1) höja minimalt (aka 5 000), mot 2) höja mycket (aka 50 000).
Fördelen med 1) anser många är att då betalar med det faktiska värdet, och max 4999:- för mycket. Fördelen med 2) verkar många tycka vara att man kan "döda" motståndet, få de andra att tänka efter och eventuellt dra sig ur.
Flera av er hävdar att man betalar för mycket om man höjer mer än lägsta möjliga. Detta förutsätter ju dock en massa saker. Bland annat att alla har en definitiv maxgräns, och inte förändrar den utifrån budgivningens struktur. I så fall skulle budgivningens form inte vara en psykologisk faktor. Det har jag verkligen svårt att köpa. Vilka av oss köpare har inte suttit och kikat på telefonen och bannat höjningar? Vidare skulle detta budsätt alltså inte locka till fler bud, med tanke på de små höjningarna? Ett exempel. Budgivare 1 och 2 har höjt 50' var upp till 650', då 2 slutar. Om budgivningen hade skett i nivåer om 5', skulle inte 2 i många fall då lagt 655'? Om 1 har dessa strategival, har han då inte med denna metod istället betalat för mycket?
En annan nackdel med två torde istället kunna bli att budgivningen går för fort, och att man skenar utan att tänka efter?
Jag har i slutändan svårt att tänka mig annat än svaret "det beror på de andra köparna". Jag är övertygad att en del blir knäckta av att en ny budgivaren kommer in sent i en avstannad budgivning. Vidare tror jag att en del lockas upp i pris av ett snabbt förlopp, andra av små höjningar. En del tror jag skräms av stora "kraftbud", andra snarast triggas. Möjligen finns det en strategi som oftare funkar än andra, det skulle dock krävas mycket köpanalys för att hitta den, och om resultatet publicerades så skulle strategin snart inte längre vara lika bra ...
Vad jag däremot tror att man ALLTID kan försöka, det är att visa tidigt intresse, be om en förhandsvisning, och lägga ett lagom bra acceptbud som gäller fram till ev officiell visning. Många objekt säljs på detta sätt, och det är svårt att avgöra om det var ett bra eller dåligt beslut för säljaren.
Men i normala fall träffas väl köpare och säljare först när det är dags att skriva kontrakt, så hur ska man veta om det är en köpare man trivs med? Och sedan är ju kontraktet påskrivet och då kan man inte bara välja någon annan hur som helst, det är väl i så fall om något skulle framkomma vid köparens besiktning som gör att de vill förhandla om priset eller dra sig ur. (För jag antar att du inte klassar att vilja göra en egen besiktning som "börja strula och uppföra sig dåligt"?)Rosten1000 skrev:
Det känns som om strulande köpare är något man troligtvis upptäcker när det är för sent att byta ut dem...:|
Den som har satt det högsta taket för budgivning vinner. Om man sedan chockbudar eller småbudar dit upp kvittar. Angående erfarenhet om budning, jo, det kan man ha. Man behöver inte vinna en budgivning för att få erfarenhet så fler än två eller tre budgivningar är man ju lätt med om. Själv har jag förlorat ett antal, upplever att jag oftast är näst högst men jag har mitt budtak och det rubbar jag inte (eller banken). Någon gång får jag hoppas på tur.
Tänk om vi människor vore så enkla. Då skulle ju budgivning och auktioner vara helt överflödiga. Samma pris skulle uppkomma om alla bara lämnade in en lopp med maxbud, minsta höjning över näst högsta beloppet blir då säljpriset. Men nu fungerar det inte så, eller hur?fn76 skrev:
Du utgår nog lite för mycket från dig själv, som en kanske strikt uppstyrd person som sätter gränser och håller dem? Om du frågar budgivare vid en husförsäljning, så tror jag att förvånande många saknar maxbud från start, och att många även frångår sitt maxbud under budgivningens gång. Man tänkar om, ändrar sig, vill så gärna osv. En del är helt enkelt bara inte så uppstyrda.
Det finna absolut auktioner som fungerar så att man skriver ett maxbud på en lapp och får varan för minsta höjning över näst högsta bud.
Alla når sitt tak någon gång. Även dem som inte har satt sitt tak på förhand, även dem som budar över sitt tilltänkta tak. Annars skulle huset budas till oändligt mycket pengar och budningen skulle pågå i oändlighet.
Alla når sitt tak någon gång. Även dem som inte har satt sitt tak på förhand, även dem som budar över sitt tilltänkta tak. Annars skulle huset budas till oändligt mycket pengar och budningen skulle pågå i oändlighet.