Varken eller ,det var ett joke...P pmd skrev:Tack. Tror jag. Eller det kanske var en förolämpning?
En annan teori är den borgerliga regeringen inte ville kännas vid sånt som gjordes av den föregående sosseregeringen, och därför inte hade nån vidare koll på valutaavregleringen.
Alltid lätt att säga vad som är rätt med facit i hand. "Backdealing" är en term på finansmarknaderna som kort och gott betyder "Fan, det pappret borde jag köpt/sålt igår.
Angående 1990 så var det ingen politisk motsättning så det gällde avregleringarna (som sossarna låg bakom men borgarna sjävklart hurrade för)
Problemet var bankernas huvudlösa utlåning med dålig säkerhet som fick systemet i gungning och det ha de inte direkt med politik att göra. (Indirekt, man borde med facit i hand avreglerat steg för steg)
Ja, stegvis avreglering har andra än jag med 20/20 hindsight föreslagit …
Vad jag inte riktigt förstår är dock varför regeringen envisades med att försvara kronkursen. Det kunde ju bara sluta på ett sätt.
Vad jag inte riktigt förstår är dock varför regeringen envisades med att försvara kronkursen. Det kunde ju bara sluta på ett sätt.
Det visste man inte då. Det var inte första gången kronan var under attack. Skillnaden denna gång var att ett större antal valutor med fast växelkurs "sprack". NOK DKK FIM och GBP t.ex. Sen de som flöt och torpederades var ITL ESP PTE FRF. Återigen, med facit i hand skulle man självklar ge upp tidigare,P pmd skrev:
Likna problemet med en begagnad bil du äger (värde circa 50000kr).
Reparation 3000kr 6mån senare 5000kr, 7 mån senare 9000 kr, 4 mån senare 12000kr, 8 mån senare 15000kr. etc. När skall man dumpa? I efterhand vet man vad man borde gjort (exemplet är självupplevt på 90talet)
I bilexemplet är det nog lättare att göra rätt. Efter två eller tre reparationer bör man extrapolera lite och bedöma den långsiktiga förlusten.
I valutaexemplet var det kanske inte lika lätt i en helt ny situation, och det finns väl en viss tröghet i den politiska beslutsprocessen.
Finns det någon bra historieskrivning om vad som hände? Jag blev plötsligt nyfiken på vilken kommunikation som fanns mellan statsrådsberedningen, finansdepartementet och riksbanken under den här tiden.
I valutaexemplet var det kanske inte lika lätt i en helt ny situation, och det finns väl en viss tröghet i den politiska beslutsprocessen.
Finns det någon bra historieskrivning om vad som hände? Jag blev plötsligt nyfiken på vilken kommunikation som fanns mellan statsrådsberedningen, finansdepartementet och riksbanken under den här tiden.
Redigerat:
Fast växelkurs (fast med otaliga devalveringar) hade vi som sagt haft sen WW2. Hela Norden (5länder) var efter sin tid då det gällde förflyttande av penningpoltiskt mål BORT från fast växelkurs till inflationsmål (som vi har idag). Norge t.ex. hade en "dirty float" där försökte hålla valutan inom ett 2% spann i många år innan man gick helt gick över till inflatiomnsmål.P pmd skrev:
Sverige beslutade redan 1993 med införande 1995 om inflationsmål istf fast växelkurs som mål för penningpolitiken.
https://www.riksbank.se/sv/penningpolitik/inflationsmalet/historik-inflationsmalet/
Mer lån för värdet ja. Det är många som intecknar värdeökningen och renoverar, reser, köper nya bilar m.m. Prisökningarna är ett problem precis som du beskriver. Räntehöjningar som det tjatas om är risken väldigt låg för. Det blir tiondelar hit och dit. Skuldsättningen är alldeles för hög i riket. Då blir det till att rädda banker igen om det blir en rejäl räntehöjning, för att inte tala om utgifterna för staten. Riksbanken gör allt för att hålla räntan låg. En 90 talsvända igen kommer att skicka landet åt hlvt. Folk är lika blinda för skuldsättning som hur politikerna blåser oss. Man lallar på i sin låtsasvärld.D Daniel 109 skrev:
Tycker man det är kul att flytta så kan man väl hålla på. Personligen tycker jag att det är ambivalent. Men det är som med filmjölk: smaken är som röven, klöven.K Kallebo skrev:
Skulle kåkar idag vara bättre säkerheter än på 90 talet?Z Zodde skrev:
Värdet stiger inte. Det är priset som stiger. Det är två olika saker.C cpalm skrev:
Precis. Det borde vara så att bankerna får ta riske men så är det inte här. Man lånar gärna ut pengar till fiktiv säkerhet, men vill inte ta smällen när korthuset dråsar i backen.ingenmansland skrev:
Fel. De som gick in tidigt lider mindre än de som går in nu men alla lider. Det enda husprisuppgångarna medfört är att skuldslaveriet ökar. Och dagens ungdomar säljs in i slaveri.A ajn82 skrev:
Precis. Tror inte det är sådär jättemånga svenskar som har ekonomi för att låna 10 eller 15 Mkr. För att få låna 10Mkr krävs en årsinkomst för hushållet på 1,8 Mkr. Och för 15 Mkr en årsinkomst på drygt 2,7 Mkr.T Taxture skrev:Förutsatt att banken tycker att din inkomst räcker……
Ligger nog totalt på under 40% belåningsgrad men får inte låna en krona till för det
Beror så klart på vad man menar med värde. Bruksvärdet är naturligtvis i princip detsamma, men marknadsvärdet har ökat och därmed belåningsvärdet med det sätt som bankerna räknar idag. Vilket i sig så klart är en förutsättning för att marknadsvärdet skall öka då affärerna väsentligen är lånefinansierade. Så bankernas riskvilja är en av faktorerna som driver upp priserna. Fast jag har förstått att bankerna nu äntligen börjat ifrågasätta vissa bostadsaffärer. Om köparen verkligen gjort en tillräckligt bra affär.S Stego1 skrev:
Är det? Hur kan 18 miljarder vara en bråkdel av resultatet? Vad är din uppfattning om storleksordningen på bankernas resultat?Z Zodde skrev:
Fortsätter med SHB som exempel:
