Spänning på ledare i installationskabel, trots avslagen säkring
Från elcentralen i källaren går två vita installationskablar med fem ledare (tre faser) i varje (totalt sex faser) upp genom taket för att försörja övervåningen.
I båda dessa kablar uppstår följande fenomen:
Jag läser i forumet om "kapacitiv koppling". Är det det vi har att göra med? Kan jag på något sätt bevisa att så är fallet? Och om det är det, är det okej att ha det så?
Stort tack på förhand!
/A
För att förekomma frågan så vill jag också nämna att en elektriker är inblandad i projektet, men detta fel blockerar mig just nu och det dröjer innan han kommer nästa gång.
I båda dessa kablar uppstår följande fenomen:
- När alla tre säkringar är påslagna får jag strax över 230 V mellan fas och nolla/jord
- Men när bara en säkring är påslagen får jag (varierande beroende på ledare) mellan 30 och 80 V mellan avslagen fas och nolla/jord
Jag läser i forumet om "kapacitiv koppling". Är det det vi har att göra med? Kan jag på något sätt bevisa att så är fallet? Och om det är det, är det okej att ha det så?
Stort tack på förhand!
/A
För att förekomma frågan så vill jag också nämna att en elektriker är inblandad i projektet, men detta fel blockerar mig just nu och det dröjer innan han kommer nästa gång.
Bästa svaret
Tack för svar!E etompau skrev:
Får samma resultat med två olika, varav den ena är en tångamperemeter i konsumentklass från Clas och den andra något liknande.
Så rent praktiskt. Stoppa i ”något”, typ en lampa, i ett uttag på en av del avslagna faserna, och sen mäta på samma fast mot nolla/jord? Då bör den gåt nere till noll?
Ja, en liiiten varning här. Du skriver att all last är bortkopplad från alla faserna?
Man kan ju råka ut för med en trefasgrupp att om du bara bryter en säkring, så bakmatas den fasen igenom en trefasförbrukare från en annan fas.
Nu är det nog inte så i det här fallet, allt är ju bortkopplat?
Den kapacitiva kopplingen mellan ledare uppstår genom att det elektriska fältet från elektroner i ledaren som inte är bruten, påverkar elektroner i den brutna ledaren, så att de flyttar sig lite, därmed uppstår en liten ström. Kapacitans som mäts i Farad, påverkas av vilket material det är mellan ledarna, hur tunnt det är (större kapacitans ju tunnare isolerande skikt det är), och hur stor yta det är.
Normalt är en kondensator på 1 F en enormt stor komponent. elektronik-komponenten Kondensator brukar ha värden på picofarad (en miljondels miljondel av en Farad) upp till Microfarad. Två trådar som ligger nära varandra som här motsvarar gissningsvis bråkdelar av en picoFarad.
Men det finns en rolig typ av kondensatorer som används som backup batteri i vissa elektronikprylar, de kan ligga på några Farad. De är gjorda så att den ena elektroden är av aktivt kol, den andra av vatten. Så länge man håller spänningen under ca. 1,2V så går det ingen ström i övergången mellan vatten och kol. Därmed har man ett spärrskikt mellan kolet och vatten som är några atomer tjockt. Och ett gram aktivt kol har ju oändliga vindlingar, så ytan mellan vatten och kol blir i storleksordningen kvadratkilometer. Därmed en fantastisk kondensator (supertunn isolator, och enorm yta), som dock då bara tål ca 1V, men man seriekopplar flera för att kunna köra på högre spänning.
Man kan ju råka ut för med en trefasgrupp att om du bara bryter en säkring, så bakmatas den fasen igenom en trefasförbrukare från en annan fas.
Nu är det nog inte så i det här fallet, allt är ju bortkopplat?
Den kapacitiva kopplingen mellan ledare uppstår genom att det elektriska fältet från elektroner i ledaren som inte är bruten, påverkar elektroner i den brutna ledaren, så att de flyttar sig lite, därmed uppstår en liten ström. Kapacitans som mäts i Farad, påverkas av vilket material det är mellan ledarna, hur tunnt det är (större kapacitans ju tunnare isolerande skikt det är), och hur stor yta det är.
Normalt är en kondensator på 1 F en enormt stor komponent. elektronik-komponenten Kondensator brukar ha värden på picofarad (en miljondels miljondel av en Farad) upp till Microfarad. Två trådar som ligger nära varandra som här motsvarar gissningsvis bråkdelar av en picoFarad.
Men det finns en rolig typ av kondensatorer som används som backup batteri i vissa elektronikprylar, de kan ligga på några Farad. De är gjorda så att den ena elektroden är av aktivt kol, den andra av vatten. Så länge man håller spänningen under ca. 1,2V så går det ingen ström i övergången mellan vatten och kol. Därmed har man ett spärrskikt mellan kolet och vatten som är några atomer tjockt. Och ett gram aktivt kol har ju oändliga vindlingar, så ytan mellan vatten och kol blir i storleksordningen kvadratkilometer. Därmed en fantastisk kondensator (supertunn isolator, och enorm yta), som dock då bara tål ca 1V, men man seriekopplar flera för att kunna köra på högre spänning.
En bra tumregel i de här fallen är runt 200 pF per meter kabel. I samma härad ligger vad som brukar räknas för en isolerad person 200-400 pF mot omgivningen. Bra att använda vid diverse skattningar i såna här fall och vad de kan ge.H hempularen skrev:
OK, det viktiga är att om du har en trefas grupp (eller tvåfas), så måste man bryta samtliga säkringar som matar gruppen, om man skall vara säker på att den är spänningslös. I det här fallet hävdar du att alla förbrukare var bortkopplade, då är det safe, om du är absolut säker på att allt är urkopplat. Men hur säker är man på att det verkligen inte finns någon ytterligare apparat man glömt eller inte visste att den fanns ens.
Om du tänker dig en trefasgrupp, där man kanske dels driver en varmvattenberedare som går på 3 faser 400V, dels har ett vägguttag på en av faserna.
Då ligger ju beredaren och har sina element inkopplade mellan L1 L2 och L3, Där får de 400V.
Om du då bryter säkringen för L1, som även driver ditt uttag. Då ligger det fortfarande spänning på L2, som ju är inkopplad mot L1, det går ström igenom elementet mot L1. L1 är bruten, men den får ström bakvägen genom elementet i beredaren. Går du och tar i ledarna vid uttaget, för att kanske byta uttaget, då får du ström i dig som kommer igenom elementet i beredaren.
Därför är det viktigt att man alltid bryter samtliga säkringar som hör till en grupp, även om man bara tänker arbeta med en av faserna.
Det finns liknande faror även om men säkert vet att det inte finns någon trefas apparat inkopplad, de tre faserna med olika enfasförbrukare har ju gemensam nolla. Bryter du då den när de andra faserna är igång så blir det också farligt.
Om du tänker dig en trefasgrupp, där man kanske dels driver en varmvattenberedare som går på 3 faser 400V, dels har ett vägguttag på en av faserna.
Då ligger ju beredaren och har sina element inkopplade mellan L1 L2 och L3, Där får de 400V.
Om du då bryter säkringen för L1, som även driver ditt uttag. Då ligger det fortfarande spänning på L2, som ju är inkopplad mot L1, det går ström igenom elementet mot L1. L1 är bruten, men den får ström bakvägen genom elementet i beredaren. Går du och tar i ledarna vid uttaget, för att kanske byta uttaget, då får du ström i dig som kommer igenom elementet i beredaren.
Därför är det viktigt att man alltid bryter samtliga säkringar som hör till en grupp, även om man bara tänker arbeta med en av faserna.
Det finns liknande faror även om men säkert vet att det inte finns någon trefas apparat inkopplad, de tre faserna med olika enfasförbrukare har ju gemensam nolla. Bryter du då den när de andra faserna är igång så blir det också farligt.