Jodå, PBL är extremt tolkningsbar. På gott och ont.

Ditt dilemma är något av en klassiker så det borde finnas rättsfall. Det har svurits mycket för att man inte i lagen krävde att granngodkännandet enligt PBL skulle vara skriftligt.

Som jag ser det får du svårt att hävda att grannen har godkänt ditt bygge, annat än som tyst godkännande. Men en förvisso föga moralisk variant är ju att bestämt hävda att du och grannen kom överens om detta muntligt, vilket juridiskt sett skulle vara mened eller liknande.

I så fall skulle din gamla granne (säljaren) ha upplyst din nya granne (köparen) att din byggnad godkänts. Men det är en sak i överlåtelsen och påverkar inte dig.

För din granne finns en uppenbar nackdel med situationen. Han kanske inte kan placera en friggebod ens 4,5 m från tomtgränsen eftersom då husen - beroende på situationen - kan hamna för nära varandra ur brandskyddssynpunkt.
 
Just "friggebodslagen" är medvetet grumlig därför att den upprättades i en tid då "krångelsverige" skulle utrotas. Om man man bara slapp söka bygglov för små bodar och slapp ha stängskydd på sina bilar skulle man sedan spricka upp och i gemenskap lösa alla bekymmer var den då gällande doktrinen.

Idag lever vi mera efter devisen "land skall med lag byggas" och vad vi gör om ett par decennier står skrivet i stjärnorna.
 
Läget är kristallklart: Växthuset är bygglovspliktigt eftersom det ligger så nära tomtgränsen. Byggnadsnämnden KAN efter ansökan bevilja bygglov, och ska i samband med prövningen begära in yttrande från berörda sakägare.

Mer tolkningsbar än så är PBL inte alls på denna punkt. Men: Byggnadsnämnd och handläggare KAN också välja att se mellan fingrarna, eftersom de tycker att alltsammans är en struntsak.
 
billy_baver,
Du har nog fel om bygglovsplikten. Det blir inte per automatik lovplikt bara för att placeringen sker vid tomtgräns, utan först om grannen som i samband med uppförandet skall ge sitt medgivande inte vill göra det. Först då behöver man blanda in kommunen överhuvudtaget. Citerat från vår kommuns broschyr:
"Om grannar lämnar medgivande till placering av skärmtak, friggebodar och mur/plank närmare än 4,5 m krävs inget lov"

Dessutom är medgivandet enligt min uppfattning visst kopplat till grannfastighetens ägare personligen, i begreppet de personer som ägde fastigheten vid tidpunkten för objektets uppförande som alltså är tidpunkten för ett eventuellt medgivande. Man kan inte koppla medgivande till fastigheten, eftersom orimliga situationer då skulle kunna uppstå när nya ägare retroaktivt skulle kunna riva upp och säga nej till saker som redan är uppförda med dåvarande ägares tillåtelse.

För mig känns det därför ganska klart, fast tvärtom:
1. Du har placerat ett bygglovsfritt (=växthus/friggebod) objekt så nära tomtgräns att Din granne måste vara med på det för att det skall vara ok. Det har hon varit, vilket bevisas av att hon de facto inte protesterat mot växthuset på de tre år som gått.

2. Växthuset stod där när köparen tittade på huset. De visste förutsättningarna när de köpte. De kan knappast kräva att saker som skett, finns på plats och på ett eller annat sätt godkänts många år innan de flyttar dit skall rivas upp och ändras.

Men visst, Du kan idag inte bevisa att Din granne givit uttryckligt medgivande, men det faktum att det stått där i tre år utan att någon haft någon invändning talar ju för att det varit med Din grannes medgivande. Finns inga formella krav på hur medgivandet skall vara givet, det skall rätt och slätt vara någon form av "medgivande".
Att damen nu säger en sak till de nya ägarna och att Du kan anses ha "uppfattat" något annat under tiden hon bodde där är inte alls konstigt. Som man frågar får man svar, och hon har ju dessutom en relation till dem som hon kan vilja vara rädd om. Vem vet annars vad de kan hitta för "fel" på fastigheten som de kan börja pressa damen på....

Det byggnadsinsp. menar har preskriberats är nog inte de tio åren för svartbygge (för det är inget svartbygge) utan att det gått så lång tid utan protester från Din tidigare granne att man utan tvekan kan säga att hon borde hunnit protestera många gånger om, om hon haft något emot det. Saken har ju varit klar i tre år.

Jag kanske gör det lite för enkelt, men jag tror samtidigt inte man skall komplicera till det för mycket.
 
Redigerat:
Ingper skrev:
billy_baver,
Du har nog fel om bygglovsplikten. Det blir inte per automatik lovplikt bara för att placeringen sker vid tomtgräns, utan först om grannen som i samband med uppförandet skall ge sitt medgivande inte vill göra det. .
Förlåt en yngling, men jag har just fått veta att man måste be om lov INNAN man bygger......
Då faller ju allting!
 
Ingper skrev:
billy_baver,
Dessutom är medgivandet enligt min uppfattning visst kopplat till grannfastighetens ägare personligen, i begreppet de personer som ägde fastigheten vid tidpunkten för objektets uppförande som alltså är tidpunkten för ett eventuellt medgivande. Man kan inte koppla medgivande till fastigheten, eftersom orimliga situationer då skulle kunna uppstå när nya ägare retroaktivt skulle kunna riva upp och säga nej till saker som redan är uppförda med dåvarande ägares tillåtelse.

.
Jag menar nog samma som du. Dvs att ett godkännande av grannen följer med fastigheten vid en överlåtelse, så att nästa ägare inte kan upphäva beslutet.
 
monro skrev:
Förlåt en yngling, men jag har just fått veta att man måste be om lov INNAN man bygger......
Då faller ju allting!
Vem kan komma ihåg och bevisa att Du INTE pratat om växthuset i samband med uppförandet, eller att damen frågat något som fått Er att nämna växthuset för tre år sedan i samband med att det uppfördes ? Ett tyst medgivande är ju också en form av medgivande, och de tre åren som förflutit styrker ju detta. Om Ni haft någorlunda normala grannrelationer bör Ni ju haft någon konversation med damen i samband med detta.

Vad jag vill säga är att ingen kan styrka att Ni inte haft ett medgivande på något sätt, och oavsett vad Ni eller damen kommer ihåg har sagts så är det ett oomtvistligt faktum att växthuset stått där i tre år utan granninvändning. Vad tyder det på ?

Sedan tycker jag det är tämligen illa av de nya husägarna att börja riva i saker som faktiskt egentligen hamnar under deras egna undersökningsplikt. De visste vad de köpte. Om de får Er att flytta växthuset för att de inte "tycker" det skall stå där - vad mera kan de komma att börja "tycka" om, styrkta av sin framgång ? Jag vet, för jag har sådana grannar. Vi andra runtomkring är lägre stående arter som skall göra som de säger. De själva däremot står över alla bygglovsregler. Och det värsta är att de begriper inte bättre utan faktiskt tror att det ÄR så....
 
Växthuset står ju på en tomt utanför detaljplan med bara tre hus som grannar. Detta är i princip "utanför samlad bebyggelse" och då krävs endast godkännande från grannen.

Jag har mitt hus utanför detaljplan, men här är det tio hus och enligt kommunen samlad bebyggelse. Här krävs enligt mitt SBK granngodkännande och ett förenklatt bygglov (eller bygganmälan i andra kommuner) om jag vill ställa nog nära tomtgränsen. Ett plank står näst på tur, men här är kommunen enda grannen och då behöver jag fråga "grannen" om lov.
 
Om byggnadsnämnden så önskar man stöd i PBL för att tvinga fram bygglovsprövning av växthuset. Så enkelt är det egentligen.

Att den person som ägde grannfastigheten vid byggtillfället inte aktivt har motsatt sig bygget gör ingen som helst skillnad i lagens mening. Vid det tillfälle byggnadsnämnden (av något skäl, likgiltigt vilket) behagar kräva bygglovsprövning kan växhusägaren undgå sådan prövning endast genom att visa grannemedgivande från någon person som vid något tillfälle har ägt grannfastigheten sedan växthuset tillkommit. Bevisbördan hamnar givetvis på byggherren, att sådant medgivande existerar.

Man kan också tillägga att byggnadsnämnden faktiskt kan medge bygglov (exempelvis i efterhand) TROTS att grannen vägrar godkänna växthuset så nära tomtgränsen. Men det är ju en annan femma, och handlar INTE längre om den generella befrielsen från bygglovsprövning enl PBL 8 kap 4§.
 
Ingper skrev:
Jag bryr mig inte speciellt mycket, men jag är väl lite typ Colombo, jag vill knyta upp alla lösa trådar vare sig jag har fel eller inte. Skulle inte drömma om att ljuga för att få ha växthuset kvar.
Faktum är att jag har byggt mitt emot tantens uteplats. Det beror på att hon var gammal (82) var mycket på sjukhus etc och använde aldrig uteplatsen. Men det gör de nya grannarna! De bor där hela sommaren, grillar och har sig. Faktum är att byggnadsinspektören sade att det att mitt bygge helt ok därför hon inte klagat.

Vad som retar mig är att handläggare i olka kommuner beslutar radikalt olika. Vi har väl ändå en lagstiftning som ska vara lika för alla. Kan väl inte vara avängigt av en enskild person att avgöra? Ut och bestämma över andra för 100-tusentals kronor beroende på dagens humör?
 
Jag, DET har Du rätt i. Mycket i lagtexterna är är luddigt skrivet, så mycket blir också godtycke från den som handlägger ärendet.
Man har mycket att vinna på att tassa i filttofflorna vid kontakter med kommunen. Att det sedan inte borde vara så är en annan sak. Figurerade en person här för något år sedan som var en mästare på att surfa på nätet, teoretiskt tolka lagtexter och ge exakta råd vad som gällde och vad man faktiskt skulle kräva av kommunen i alla möjliga situationer. I alla fall tyckte han nog själv det var bra råd, men han hade nog aldrig ägt ett hus och haft egna kontakter med kommunen. Och de som följde råden fick nog inte den smidigaste behandlingen av sina ärenden - milt uttryckt. Det är ju människor som sitter i kommunen också, så är det bara.

Förstår precis vad Du menar - jag är också en sådan som inte sover gott på nätterna om man inte har rent mjöl i påsen. Därmed inte sagt att andra får bära sig åt hursomhelst - några gränser finns det ;-).

Lyckat till i vart fall. Och är inte grannarna notoriska gnällspikar och hopp finns om att de annars kan vara trevliga så finns ju en annan aspekt på det hela - kanske kan ett frivilligt flyttat växthus ge goodwill tillbaka. Ni skall ju sannolikt bo grannar ett tag.
 
monro >> Jag gillar din attityd! Man ska inte alls ta skit och tassa tyst med näven knuten i fickan. Och riktigt så hopplöst är det heller inte, att man MÅSTE finna sig i enskilda tjänstemäns godtycke.

När det finns orsak att tvivla på det kan man anmäla saken till länsrätt, som kan olagligförklara juridiskt felaktiga beslut. Ytterst kan man också koppla in Justitieombudsmannen JO, som faktiskt inte bara knäpper byråkrater på näsan. JO är också åklagare.

Man inte bara "kan" ifrågasätta maktens utövande. Man BÖR göra det!
 
billy_baver skrev:
monro >> Jag gillar din attityd! Man ska inte alls ta skit och tassa tyst med näven knuten i fickan. Och riktigt så hopplöst är det heller inte, att man MÅSTE finna sig i enskilda tjänstemäns godtycke.
Nu börjar det bli intessant! Hur beslutar länsrätt/kammarrätt? Är det dagsformen där också eller går de efter lagens bokstav?

Glöm mitt växthus för ett tag. ( Moderatorerna ursäktar? )Ganska oinressant egentligen. Jag har hört uttalanden som att "man ska hålla sig väl med kommunen, annars..." Det retar mig kollosalt. Lagen MÅSTE var lika för den skitige, knappt språkkunnige alkisen som den välborne verbale tjänstemannen.
 
Mikael_L
Antagligen bör man kunna förvänta sig att rätten kommer tolka enligt lagens bokstav betydligt mer och bättre än kommunens tjänstemän. Lag är trots allt deras huvuduppgift hela dagarna, dessutom utan inblandning av vardagens krav på viss pragmatik.

Men även utifrån lagboken måste det i många fall bli tolkningar istället för sanningar många gånger. Dessutom blir man ju också rätt förvånad över vad vissa lagar verkar betyda, iaf efter att rättens ledamöter har tänkt färdigt.

Slutligen kan jag också tipsa om politikerna. Jag läser då och då att det kan vara smart att påverka genom dessa. Exakt hur man går tillväga har jag väl dock inget bra svar på.
 
Vi glömmer aldrig ditt växthus, monro.
Du har redan gjort det odödligt.
 
Vi vill skicka notiser för ämnen du bevakar och händelser som berör dig.