Vi frågar dom jag på rak arm kommer på:H homelabber skrev:
@Bo.Siltberg @elmont @Mikael_L @GK100
Men oavsett, att mäta resistans mellan två uttags skyddsjord måste kunna vara tillräcklig indikering på att en gröngul ledare är jord...
Ja det håller jag med om är det bästa.D Dilato skrev:
Om kabeln går till proppskåpet ... så borde man kunna anta det.useless skrev:
Och får man korrekt svar på de tre mätningar som homelabber skrev, så börjar det vara väldigt garanterat, ifall kabeln går till säkringscentralen.
Går den förbi någon armatur på vägen, blir det lite mer osäkert, då kan en vanlig glödlampa ge exakt det mätresultatet fast den gröngula råkar vara kopplad till tändtråd.
Jo, typ.R RoAd skrev:
Kontinuitetstestet mellan noll och jord ska visa nära noll ohm, då hänger den inte i luften.
Och samma med mätningen fas-jord, ska bli i det närmaste samma spänning som fas-noll (dvs ungefär 230V).
Det får inte vara TN-C i gruppledningar.H homelabber skrev:
Och vid mätning på TN-S, svar JA.
Redigerat:
Det blev ett tag populärt för elnätsägarna att använda TN-S för servisledningarna,H homelabber skrev:
Jag har så (men jag har också koll på att de har TN-C från transformatorn, och går över till TN-S i kabelskåpet ute vid gatan)
Men sen har, såvitt jag fattat, de flesta återgått till "gammal hederlig TN-C", av för mig okänd anledning.
Om jag benar i frågeställningarna, så började det med frågan om armaturen ska vara ansluten till skyddsjord.
Det svaret är enkelt - JA.
Den gamla armaturen skulle nog också ha varit det för att vara korrekt.
Den andra frågan som sen dök upp är hur säkerställer man att det verkligen är skyddsjord, den där oanvända gröngula ledaren.
Först och främst är den mätning som @homelabber skrev om i #12 en bra början.
Stämmer den börjar det se bra ut och ganska säkert, men ändå inte helt.
Här i denna bild har jag ritat upp ett farligt scenario, där denna mätning kommer se perfekt ut så länge ingen har slagit på lampan.
Men så fort någon slår på lampan så spänningssätts skyddsjorden och det kan bli riktigt dåligt.
Alltså, att man kontrollmäter på de tre ledarna längst till höger.
Om lampan är en helt vanlig gammal glödtrådslampa (eller halogen) så blir det verkligen så. Är lampan en LED eller lågenergi så kan mätningen enligt #12 ge konstiga mätvärden, t.ex. inte riktigt så nära noll ohm mellan noll och jord, eller inte riktigt 230 mellan fas och jord, så man kanske reagerar och anar ugglor i mossen och en hund begraven.
Detta är typiskt det enda troliga farliga liknande scenariot i en elinstallation i ett hem, men viktigt att vara uppmärksam på.
Finns det tveksamheter, så måste man följa ledaren hela dess för att kontrollera att den verkligen går till jord.
Men går kabeln (matningen) in i säkringscentralen så ska det vara mycket konstigt om det inte är korrekt.
Det svaret är enkelt - JA.
Den gamla armaturen skulle nog också ha varit det för att vara korrekt.
Den andra frågan som sen dök upp är hur säkerställer man att det verkligen är skyddsjord, den där oanvända gröngula ledaren.
Först och främst är den mätning som @homelabber skrev om i #12 en bra början.
Stämmer den börjar det se bra ut och ganska säkert, men ändå inte helt.
Här i denna bild har jag ritat upp ett farligt scenario, där denna mätning kommer se perfekt ut så länge ingen har slagit på lampan.
Men så fort någon slår på lampan så spänningssätts skyddsjorden och det kan bli riktigt dåligt.
Alltså, att man kontrollmäter på de tre ledarna längst till höger.
Om lampan är en helt vanlig gammal glödtrådslampa (eller halogen) så blir det verkligen så. Är lampan en LED eller lågenergi så kan mätningen enligt #12 ge konstiga mätvärden, t.ex. inte riktigt så nära noll ohm mellan noll och jord, eller inte riktigt 230 mellan fas och jord, så man kanske reagerar och anar ugglor i mossen och en hund begraven.
Detta är typiskt det enda troliga farliga liknande scenariot i en elinstallation i ett hem, men viktigt att vara uppmärksam på.
Finns det tveksamheter, så måste man följa ledaren hela dess för att kontrollera att den verkligen går till jord.
Men går kabeln (matningen) in i säkringscentralen så ska det vara mycket konstigt om det inte är korrekt.
Ok, jag kanske är färgad av att jag brukar jobba med högohmiga multimetrar. Med en sådan skulle jag aldrig våga lita på att spänningen jag mäter i en ledning (med de spänningar vi pratar om här) skulle visa vad den är ansluten till. Men en "spänningsprovare" kanske ger belastning också?Mikael_L skrev:
Jag är dock lekman i detta ämne, så jag säger inte på något sätt emot och lär mig gärna något nytt.
Du har helt rätt i att de spänningsprovare som elektriker brukar använda är mer tillförlitliga, av just de skäl du anger. Det är ju första-valet.
Men det möjligt att arbeta med en högohmig multimeter också, just för denna test är det ju tänkt att det ska vara väldigt låg resistans i mätobjektet, dvs det som vi försöker testa och utröna är ju kopplingen mellan nolla och jord.
Som användare får man vara vaksam på "fladdriga" mätvärden, och att de är bara nära förväntade, inte riktigt där.
Men det möjligt att arbeta med en högohmig multimeter också, just för denna test är det ju tänkt att det ska vara väldigt låg resistans i mätobjektet, dvs det som vi försöker testa och utröna är ju kopplingen mellan nolla och jord.
Som användare får man vara vaksam på "fladdriga" mätvärden, och att de är bara nära förväntade, inte riktigt där.
Nu blir jag lite konfunderad. Om man i ditt schema slår av jordfelsbrytaren och ohm mäter mellan skyddsjord (ute till höger), mot en annan känd jord, ex skarvsladd från jordat uttag. Och får ca noll ohm. Nog har man väl då säkerställt att skyddsjorden är kopplad till skyddsjord? Och inte till en tändtråd? Givet att inte alla skydjordsanslutningar i huset är felkopplade.
OK, dumt att jag ritade in en JFB.
När jag kommer hem ska jag göra ett likadant kopplingsschema, men utan JFB.
När jag kommer hem ska jag göra ett likadant kopplingsschema, men utan JFB.
I frågan om serviser blir det en lång och krokig väg som slutar i samma punkt det började dvs TNC i nätet och normalt även serviserna men om man begär kan man få TNS från kabelskåpet. Det är ju av mindre nytta om man inte strikt kan hålla TNS hela vägen från nätstationen och vid fel i kundanläggningarna faller konceptet direkt till viss del. Vem ska kräva åtgärder, underhåll där? Bara att hålla skick på nätägarens sida ger ett stort merarbete till liten nytta.D Dilato skrev:
Allt är ju teoretiskt rätt tänkt men i praktiken svårt att upprätthålla även inom egna större anläggningar med egen eldriftspersonal. En mardröm släppt ut i det vilda även med de bästa intentioner i blick.
Ser man lite i närtid historiskt började det rekommenderas som förstaval vid nya serviser även om man hade normala blandningen med TNC detta början 90-tal och understött av lämpliga standarder för anslutning lågspänning tex serien SS 437 01 xx osv. Kom alltså även in i nätägarnas dokument som installatörerna följer. Efter en ganska lång tid fram i 2010-talet vände det och nu är rekommendationen TNC både i normer och via samarbetsorganet Energiföretagen. Detta dels genom den naturliga praktiska synen på både omöjligheten att hålla strikt TNS hela vägen vilket är nödvändigt om man ska ha större nytta av det dels den enormt låga takt man får även om man väljer lägga femledarserviser kopplade TNC och vänta 100-år på att äntligen vara framme i mål som helhet sett. Givetvis dålig ekonomi att jobba så också, en ren skrivbords-, kommiteprodukt som mycket annat som inte tål verklighetens skarpa obevekliga ljus.
Den här bilden kan ni tänka er in att den ersätter den i #38
Båda bilderna är helt fria att använda i utbildningssyfte, upplysningssyfte osv.
Man kan t.ex. visa på skillnaden med JFB är att det blir ytterligare en felsökningsmöjlighet, ja två egentligen, då man kan lösa JFB med lämpligt instrument (eller spännande övningar med avisolerade ledare) och därmed konstatera av den gröngula till sist tar vägen.
Båda bilderna är helt fria att använda i utbildningssyfte, upplysningssyfte osv.
Man kan t.ex. visa på skillnaden med JFB är att det blir ytterligare en felsökningsmöjlighet, ja två egentligen, då man kan lösa JFB med lämpligt instrument (eller spännande övningar med avisolerade ledare) och därmed konstatera av den gröngula till sist tar vägen.
Redigerat: