Frågan är varför du fått för dig att du får bättre anslutning i ena fallet som sagts tidigare ska du se dem som bra och jämförbara om du gör ett korrekt jobb. Tydlighetsaspekten kommer för det mesta in i större mer sammansatta fall och samtidigt då naturligt behov av fler anslutningspunkter och ett plus med tex separata ställen för de olika kategorierna.J jtkarlsson skrev:OK, det kanske är en dum idé.
Men jag kan tycka att det inte alltid är konsekvent.
Ens stunden kan det till och med vara en nackdel med fördelningsplint med dubbla skruvar.
Men om man ska gå vidare så kan det vara bra, för att det ska bli tydligt.
Jag tycker man får bestämma sig.
Huvudsyftet är väl en bra anslutning. Inte kan man väl offra anslutningskvalitet, bara för att det ska vara tydligt.
I ditt fall blir det lätt överarbetat och med onödiga skarvpunkter (till två ställen PE, JFB) där den viktiga sett till PEN-brott är din första med inkommande PEN mot PE som kunde gått direkt. Och där inför du ju då en teoretiskt ökad risk med plinten före om man nu vill se det så.
Möjligt att den haltar. Men poängen var att du ska ha minst två av allt för att vara garderad.J jtkarlsson skrev:
Självklart är det bättre med två skruvar för PEN men fungerar kanon med en.
Hur har du löst anslutning av jord i ett vägguttag där det endast är en skruv?
Jag trodde i min enfald att två skruvar innebar lägre risk för släpp, men nu vet jag att så inte är fallet. Man lär sig alltid något nytt.GK100 skrev:
Frågan är varför du fått för dig att du får bättre anslutning i ena fallet som sagts tidigare ska du se dem som bra och jämförbara om du gör ett korrekt jobb. Tydlighetsaspekten kommer för det mesta in i större mer sammansatta fall och samtidigt då naturligt behov av fler anslutningspunkter och ett plus med tex separata ställen för de olika kategorierna.
I ditt fall blir det lätt överarbetat och med onödiga skarvpunkter (till två ställen PE, JFB) där den viktiga sett till PEN-brott är din första med inkommande PEN mot PE som kunde gått direkt. Och där inför du ju då en teoretiskt ökad risk med plinten före om man nu vill se det så.
Ja, har hänt mig och jag förstod inte först vad som hände. Lamporna lyste upp och gick sönder. All el utom en gammal spis gick sönder. Det var en gammal elcentral med porslinsäkringar från -64 som någon gång på -80talet fått några nya inkopplingar. Ca 25 år senare släppte PEN. Hur kunde den skruva ur sig själv även om den var slarvigt dragen från början?J jtkarlsson skrev:
Hobbyelektriker
· Värmland, Molkom
· 26 844 inlägg
Det är nog inte skruven som skruvat ut sig själv utan ledaren som blir tillplattad. Varje typ av klämma behöver sin metod för anslutning. Om man t.ex har en bred hissklämma och tvinnar en RK10 hårt så finns risk att den tvinnar upp sig med tiden. I en sådan ska man platta ut kardelerna.
Jo visst innebär två skruva mindre risk. Det vi försöker säga att att en skruv inte är så dålig att två skulle vara motiverat. Det är inte där som den största risken för glapp finns.J jtkarlsson skrev:
Skyddar jordfelsbrytaren mot PEN glapp?
Nej inte två av allt.Grizzlybjörnen123 skrev:
Men just PEN är så viktig, så där tänkte jag att det kunde vara motiverat.
Det du hellre bör lära dig mer om ifall du är intresserad är hur de olika klämmorna/plintarna är utförda och anslutningsteknik i allmänhet. Då ser du att antalet skruvar en eller två inte är en direkt indikator på hur väl och bra det kommer bli.J jtkarlsson skrev:
Kommer tänka på Aisopos och hans räv när jag läser ditt inlägg.
Om det läggs dubbla pengen på utvecklings - och tillverkningskostnad för en bra klämma så skulle jag säga att den mycket väl kan vara bättre och säkrare än två sämre.J jtkarlsson skrev:
Utvecklingen går ju även mot montage vänlighet och i den aspekten är ju en idiotsäker skruv- eller snabbklämma betydligt bättre än två.
Skruvar du 20 dylika klämmor dagligen har du på en månad sparat in 400 moment.
GK100 skrev:
Det du hellre bör lära dig mer om ifall du är intresserad är hur de olika klämmorna/plintarna är utförda och anslutningsteknik i allmänhet. Då ser du att antalet skruvar en eller två inte är en direkt indikator på hur väl och bra det kommer bli.
Kommer tänka på Aisopos och hans räv när jag läser ditt inlägg.
Jag vet att det finns olika förbindningstekniker.
Att jämförelsen blev direkt skruvförbindning mot en klämma i detta fall kanske var olyckligt.
Men.
Om vi har två anslutningspunkter, enda skillnaden är att den ena använder en skruv och den andra använder två skruvar.
Ska vi då välja att bara dra den ena, för att det är osannolikt att en släpper?
Nej, finns det två ska du dra två.J jtkarlsson skrev:Jag vet att det finns olika förbindningstekniker.
Att jämförelsen blev direkt skruvförbindning mot en klämma i detta fall kanske var olyckligt.
Men.
Om vi har två anslutningspunkter, enda skillnaden är att den ena använder en skruv och den andra använder två skruvar.
Ska vi då välja att bara dra den ena, för att det är osannolikt att en släpper?
Det finns skillnader i skruv tekniken också.
Lägg gärna upp bilder på vad du tänker på.
Moderator
· Stockholm
· 57 824 inlägg
Just den feltypen med delbar nollplint i äldre installation har jag personlig erfarenhet av, en granne vid vårt fritidshus råkade ut för det. Han bytte en undercentral som bla. matade vattenpumpen. Med all el till centralen bruten (men huvudcentralen igång), så klippte han PEN ledaren till undercentralen. Det blev en blå blixt, och diverse prylar i huset dog. Visade sig att PEN var bruten till huvudcentralen, en keramisk nollplint hade spruckit så att skruven som skall koppla ihop PEN låg lös och vippade, den hade spruckit rakt igenom skruvhålet. Därmed var hela anläggningen "jordad" Via PEN som gick till undercentralen, och jordtråden till vattenpumpen. Himla tur att ingen fick för sig att byta pumpen innan detta upptäcktes, jag ryser av tanken att man kunde stått där med en skiftnyckel i vardera hand och precis skruvat isär kopplingen ut till "jordtaget". Man håller ju rätt hårt i verktygen i ett sådant läge, och blir rätt svettig om händerna. Det skulle kunnat gå väldigt illa.GK100 skrev:
En historiskt systematiskt vanlig orsak är gamla delbara nollplintar av porslin eller steatit. De var vanliga i äldre mätartavlor/skåp, servislådor och även i centraler främst kapslade. Enligt tidens sed skulle de användas så att "huvudnollan" kunde skiljas från med en skruv eller liknande tex bleck med U-format spår mm. Med tiden kan det lossna och framförallt om de dragits hårt så spänningar gör att porslinet brister.
Det och klena dåligt anslutna (flera olika i samma anslutning) PEN med tex ärgning och brott är stora bovar här. Areakravet kom in via IEC och inget påfund här i SE som sagt av mekaniska skäl med robustare ledare. Statistik och mötesprotokoll historiskt i arbetsgrupperna ger en ganska entydig bild av hur det kom till en gång.
Som sagt gör du dina anslutningar på ett bra sätt så kan du vara lugn. Har du äldre delar runt mätare osv kolla så du inte har delbar plint med porslinskropp där.
Moderator
· Stockholm
· 57 824 inlägg
En avsevärd skillnad är ju hur skruven ansluter till kabeln. På PE plintarna är det (numera) alltid någon form av "hissklämma". Skruven går inte direkt mot tråden. Den drar en plåtbit som klämmer kabeln. Du får inte lika hög punktbelastning mot tråden. Punklasten kan klämma sönder tråden. Som jag förstått det så har du i din dubbelklämma skruvar som går direkt mot tråden. Det blir mycket känsligare för precis rätt åtdragsmoment. och det ger en mindre kontaktyta jämfört med en hissklämma. Rätt använd är den säkert helt OK. Men det är lättare att göra fel med en sådan anslutning.J jtkarlsson skrev:Jag vet att det finns olika förbindningstekniker.
Att jämförelsen blev direkt skruvförbindning mot en klämma i detta fall kanske var olyckligt.
Men.
Om vi har två anslutningspunkter, enda skillnaden är att den ena använder en skruv och den andra använder två skruvar.
Ska vi då välja att bara dra den ena, för att det är osannolikt att en släpper?
