Om man ska leva tillsammans måste man göra det på lika vilkår. Allt arbete hon lägger in blir annars enbart till dig. Kolla upp hur stor vinst det verkligen skulle bli. Gissar att det på sin höjd handlar om 150-200' efter utgifter vid försäljning, efter diverse avgifter o skit. Skriv ett skuldebrev på halva den summan som enbart får tas från eventuell vinst, så det inte är endast hon som tar risken vid värdeminskning.
Sedan får hon halva lånet och halva huset. Du kommer inte bli av med 650' vid vid eventuell separation.
Sedan får hon halva lånet och halva huset. Du kommer inte bli av med 650' vid vid eventuell separation.
En kul tanke... Om jag passar barnen medan sambon pluggar..
Ska jag då ha procent på framtida intäkter, avkastning på hennes jobb
Ska jag då ha procent på framtida intäkter, avkastning på hennes jobb
Nja, detta gäller väl inte vid växelvis boende...Anna_H skrev:
Men borde man inte få använda pengarna ( avkastningen ) fritt precis som vid en bodelning
Jag förstår hur du tänker med all tid du lagt ned i huset.
En grundregel är att ingen ska kunna gifta sig till pengar.
Kärleken blir inte starkare av vare sig halva hus eller guldringar.
Jag tycker att du ska ge ert gemensamma barn hela huset med ett förbehåll att du äger rätt att kvarbo så länge du vill. Detta skriver du in som en nyttjanderätt på Tingsrättebn och den står då med i alla utdrag. Då kan sambon inte sälja huset genom övertalning av barnet. Ni bor alla kvar
Då har ni bostaden kvar och barnet får sitt framtida arv.
I gåvobrevet kan du sätta ett förbehåll att gåvan villkoras att ni får bo kvar mot att ni tecknar en revers för denna rittighet. Barnet är reversutställare , du och sambon låntagare. Räntan på reversen betalar ni varje månadsskifte med autogiro till barnets räntekonto. Och ni drar av räntan. Barnet har den skattefri till ganska högt belopp.
Sen har barnet rätt att av kapitalintäkter betala sina föräldrar för vivre och uppfostran. Den intäkten blir då skattefri för er . Summa summarum: räntan dras av hos er, blir skattefri hos barnet och återkommer igen till er och är då skattefri. Din sambo kan inte sälja huset och ni har alla nytta av värdestgringen. Då det ska säljas blir skatten låg hos barnet.
Passa dig för bankfolk. De är utomordenlligt skickliga på att dra in avgifter och att stänga kontor, men lagom duktiga på juridiken utanfölr kassavalvet. Otaliga är stämningarna som haglar mot bankmän som tror sig vara Kilroy. Leta istället upp en jurist som kan ge dig budgetjuridik till fast pris. Då blir det billigare än att anlita svällande pärmbärare i dyra Armanikostymer på Dyra gatan.
Räntetricket är inte nödvändigt. Det räcker med att du säljer halva till din sambo men skriver in på Lantmäteriets inskrivningsavdelning din rätt att kvarbo i huset för att eliminera varje spekulant som vill köpa då det knakar mellan er. Värdet faller som en sten i Atlanten och höjs inte förrän du återkallar nyttjanderätten och det kan ju vara en prisfråga den dagen.
Ditt förhandlingsläge blir mycket bra och fram tills det är dags för sambon att överge dig för en annan man så bor ni bra och säkert och därefter bor du säkrast.
En grundregel är att ingen ska kunna gifta sig till pengar.
Kärleken blir inte starkare av vare sig halva hus eller guldringar.
Jag tycker att du ska ge ert gemensamma barn hela huset med ett förbehåll att du äger rätt att kvarbo så länge du vill. Detta skriver du in som en nyttjanderätt på Tingsrättebn och den står då med i alla utdrag. Då kan sambon inte sälja huset genom övertalning av barnet. Ni bor alla kvar
Då har ni bostaden kvar och barnet får sitt framtida arv.
I gåvobrevet kan du sätta ett förbehåll att gåvan villkoras att ni får bo kvar mot att ni tecknar en revers för denna rittighet. Barnet är reversutställare , du och sambon låntagare. Räntan på reversen betalar ni varje månadsskifte med autogiro till barnets räntekonto. Och ni drar av räntan. Barnet har den skattefri till ganska högt belopp.
Sen har barnet rätt att av kapitalintäkter betala sina föräldrar för vivre och uppfostran. Den intäkten blir då skattefri för er . Summa summarum: räntan dras av hos er, blir skattefri hos barnet och återkommer igen till er och är då skattefri. Din sambo kan inte sälja huset och ni har alla nytta av värdestgringen. Då det ska säljas blir skatten låg hos barnet.
Passa dig för bankfolk. De är utomordenlligt skickliga på att dra in avgifter och att stänga kontor, men lagom duktiga på juridiken utanfölr kassavalvet. Otaliga är stämningarna som haglar mot bankmän som tror sig vara Kilroy. Leta istället upp en jurist som kan ge dig budgetjuridik till fast pris. Då blir det billigare än att anlita svällande pärmbärare i dyra Armanikostymer på Dyra gatan.
Räntetricket är inte nödvändigt. Det räcker med att du säljer halva till din sambo men skriver in på Lantmäteriets inskrivningsavdelning din rätt att kvarbo i huset för att eliminera varje spekulant som vill köpa då det knakar mellan er. Värdet faller som en sten i Atlanten och höjs inte förrän du återkallar nyttjanderätten och det kan ju vara en prisfråga den dagen.
Ditt förhandlingsläge blir mycket bra och fram tills det är dags för sambon att överge dig för en annan man så bor ni bra och säkert och därefter bor du säkrast.
Kan man verkligen göra sådana förbehåll hos Inskrivningsmyndigheten?JohnPersson skrev:
Jag undrar jag...
Var och en svensk meorgare har rätt att skriva in en nyttjanderätt på sin egen fastighet.
Var exakt gränserna går för ohemult innehåll vet jag inte men det är nog ganska vida gränser eftersom varje inskrivning som blir belastande för fastigheten drabbar endast det egna fastighetsvärdet och gör inte inträng i annans rätt. I detta fall är nyttjanderättens enda avsikt att tillförsäkra ägaren/investeraren själv rätten att kvarbo i sitt hus.
'Om någon köper detta eller tar över hela eller delar av annat fång så är det dennes enskildhet att avgöra om nyttjanderätten är alltför belastande eller ej. fritt val.,.'Detta är precis analogt med inbördes testamenten som förhindrar barn från att kasta ut den kvarvarande föräldern.
'
'jag kan inte tänka mig att Lantmäteriet fäster något avseende vid en sådan naturlig nyttjanderätt inför en gåva.
Jordabalken ställer inte upp något hinder mot inskrivning i denna sak, så om någon på inskrivningen ska visa sin tuppkam så kommer fastighetsägaren att bli tillgodosedd i överrätt just på den grunden att JB o praxis inte har ett enda vägledande fall i detta och det bara drabbar en själv och inget intrång i annans rätt.
Sverige är ännu inte i klass med tycke-.och.smak-lagstiftning även om vägen dit ser ut att vara ganska rak och lutande.
Var exakt gränserna går för ohemult innehåll vet jag inte men det är nog ganska vida gränser eftersom varje inskrivning som blir belastande för fastigheten drabbar endast det egna fastighetsvärdet och gör inte inträng i annans rätt. I detta fall är nyttjanderättens enda avsikt att tillförsäkra ägaren/investeraren själv rätten att kvarbo i sitt hus.
'Om någon köper detta eller tar över hela eller delar av annat fång så är det dennes enskildhet att avgöra om nyttjanderätten är alltför belastande eller ej. fritt val.,.'Detta är precis analogt med inbördes testamenten som förhindrar barn från att kasta ut den kvarvarande föräldern.
'
'jag kan inte tänka mig att Lantmäteriet fäster något avseende vid en sådan naturlig nyttjanderätt inför en gåva.
Jordabalken ställer inte upp något hinder mot inskrivning i denna sak, så om någon på inskrivningen ska visa sin tuppkam så kommer fastighetsägaren att bli tillgodosedd i överrätt just på den grunden att JB o praxis inte har ett enda vägledande fall i detta och det bara drabbar en själv och inget intrång i annans rätt.
Sverige är ännu inte i klass med tycke-.och.smak-lagstiftning även om vägen dit ser ut att vara ganska rak och lutande.
Om vi för diskussionens skull antar att dina manövrer är legala:JohnPersson skrev:
om jag vore i sambons kläder skulle jag nog dra öronen åt mig ifall jag ställdes inför en sådan konstruktion.
Tänk på att det är lika sannolikt att TS finner en ny kärlek och vill "gå vidare" som att sambon gör det.
Betyg:
När jag läser denna tråden känns det väldigt skönt att vi var gifta innan vi köpte vårat hus!
Och att vi litar på varandra till 100%!
Det måste vara jobbigt att leva tillsammans med en tro att det antagligen skiter sig så det är lika bra att gardera sig!
Jag vet med säkerhet att hade jag kört det upplägget hade jag inte varit gift längre...
Och att vi litar på varandra till 100%!
Det måste vara jobbigt att leva tillsammans med en tro att det antagligen skiter sig så det är lika bra att gardera sig!
Jag vet med säkerhet att hade jag kört det upplägget hade jag inte varit gift längre...
Det lönar sig inte att sälja halva huset till sambon.. för oavsett hur/om man gör det så har den utflyttade sambon "rätt" till halva husets värde när det går åt skogen..
Gör iallafall inte som jag.. ge bort halva huset och stå kvar själv på lånen (var iof bara så ett par år tills båda skrevs på lånen när dessa gjordes om)..
Vill du själv stå kvar på det nuvarande lånet och sälja halva huset till sambon (enligt värderingen), så går det ju lösa med en revers. Nya lån tas lämpligtvis med båda som låntagare.
I efterhand så skulle jag tänkt på det otänkbara alla åren som gick..Om lagfarten ska stå på båda (vilket är en fördel om man har råd att nyttja rot-avdraget till max)..
* Låna till alla stora renoveringsarbeten, takomläggning, dränering, kök, badrum etc..
* Lånen ska stå på båda (spelar sen ingen större roll vem som betalar ränta + amortering)
är inte lika klok mera som just efter vår separation (10 månader sen, blev färdigt för bara nån månad sen), men det där är väl de två viktigare sakerna jag lärt mig..
Gör iallafall inte som jag.. ge bort halva huset och stå kvar själv på lånen (var iof bara så ett par år tills båda skrevs på lånen när dessa gjordes om)..
Vill du själv stå kvar på det nuvarande lånet och sälja halva huset till sambon (enligt värderingen), så går det ju lösa med en revers. Nya lån tas lämpligtvis med båda som låntagare.
I efterhand så skulle jag tänkt på det otänkbara alla åren som gick..Om lagfarten ska stå på båda (vilket är en fördel om man har råd att nyttja rot-avdraget till max)..
* Låna till alla stora renoveringsarbeten, takomläggning, dränering, kök, badrum etc..
* Lånen ska stå på båda (spelar sen ingen större roll vem som betalar ränta + amortering)
är inte lika klok mera som just efter vår separation (10 månader sen, blev färdigt för bara nån månad sen), men det där är väl de två viktigare sakerna jag lärt mig..
Det är sådana idealister som du som juristerna tjänar massor med pengar påMTech skrev:
Nä skämt och sido, det är ju inte frågan om att man tror att det ska skita sig utan att göra det enkelt för sig och göra upp redan från början vad som gäller i framtiden och att få ner det på papper.
Jag har vänner som är jurister(som är gifta med varandra) och de spenderade inte 200tkr på ett bröllop i tron att det antagligen kommer att skita sig. Men de har testamente och äktenskapsförord skrivet. Detta för att det är något som är bra för båda parter.
Läste din fråga och slogs av hur mycket fokus du har på att det är dit hus och hur mycket du har slitit. Kan tänka mig att dina känslor påverkar huruvida din sambo upplever trygghet o känner sig som en del av en familj tillsammans med dig o där i behovet av att vara jämlik med dig. Vill poängtera att du inte ge halva dit hus utan hön köper ut dig halvs huset. Summan hon betalar till dig är halva det nuvarande värdet inte halva det du betalade från början, så där får du betalt för din slit!! hon köper hälften av dig o om relationen inte håller köper du bara tillbaka! Helt rättvist! Jag föreslår också att du efter du har blivit betalt för halva huset och ditt slit inte kasta i ansiktet på henne att dt är du som har gjort allt,,, då skapar man situationen där relationen spricker. Alla har ett eget ansvar i det hela. Folk skiljer sig inte för ingenting oftast!