Säljare ångrar sig efter en månad
En månad sedan köpte vi en hund av en säljare som hade många andra djur. Säljaren var mycket mån om hunden och lovade pengarna tillbaka ifall vi kände att det inte fungerade. Vi skulle alltså få lämna tillbaka hunden om vi inte trivdes med den.
Då vi skulle hämta den fick vi veta att den var chipmärkt och att vi kunde få papprena för chipmärkningen senare, då vi bestämt om vi skulle behålla honom eller inte.
Vi har sedan dess hållit kontakt med säljaren och berättat hur det gått med hunden.
Efter en månad börjar nu säljaren antyda att dom vill ha tillbaka hunden. Dom menar att vi kommit överens om att gemensamt kolla om hunden trivs hos oss eller inte. Dom menar att den trivdes bättre hos dom.
Antydningarna kom efter att vi frågade om vi inte kunde få papprena på chipmärkningen nu när vi vet att vi vill behålla hunden.
Vi trivs väldigt bra med hunden och av vad vi kan se trivs den bra hos oss.
Vi skrev aldrig något kvitto eller avtal vid köpet, men har kvar all mailkorrespondens där man kan se det mesta vi kommit överens om.
Vad gäller? Har dom någon rätt att kräva tillbaka hunden?
För mig känns det helt klart som att dom inte har någon rättighet till det. Ett köp är ett köp, kvitto eller inte. Chipmärkningen är väl inte ett ägarbevis? T.ex. hade vi ju aldrig vetat om märkningen om inte säljaren talat om det.
Om vi mot förmodan skulle lämna tillbaka honom tycker jag att vi borde kunna kräva tillbaka pengarna plus ersättning för att ha tagit hand om hunden en månad. Vad hade inte ett hundpensionat kostat en hel månad???
Då vi skulle hämta den fick vi veta att den var chipmärkt och att vi kunde få papprena för chipmärkningen senare, då vi bestämt om vi skulle behålla honom eller inte.
Vi har sedan dess hållit kontakt med säljaren och berättat hur det gått med hunden.
Efter en månad börjar nu säljaren antyda att dom vill ha tillbaka hunden. Dom menar att vi kommit överens om att gemensamt kolla om hunden trivs hos oss eller inte. Dom menar att den trivdes bättre hos dom.
Antydningarna kom efter att vi frågade om vi inte kunde få papprena på chipmärkningen nu när vi vet att vi vill behålla hunden.
Vi trivs väldigt bra med hunden och av vad vi kan se trivs den bra hos oss.
Vi skrev aldrig något kvitto eller avtal vid köpet, men har kvar all mailkorrespondens där man kan se det mesta vi kommit överens om.
Vad gäller? Har dom någon rätt att kräva tillbaka hunden?
För mig känns det helt klart som att dom inte har någon rättighet till det. Ett köp är ett köp, kvitto eller inte. Chipmärkningen är väl inte ett ägarbevis? T.ex. hade vi ju aldrig vetat om märkningen om inte säljaren talat om det.
Om vi mot förmodan skulle lämna tillbaka honom tycker jag att vi borde kunna kräva tillbaka pengarna plus ersättning för att ha tagit hand om hunden en månad. Vad hade inte ett hundpensionat kostat en hel månad???
Redigerat:
Utifrån din beskrivning här så nej, ingen som helst rätt. Köpet är genomfört, betalning har skett och hunden är i er besittning. Jag kan inte se skuggan av en chans att de skulle lyckas kräva tillbaka jycken.Greger77 skrev:
Vad gäller chipmärkning och dokument kring dessa kan jag inte se att det har någon som helst betydelse. Avsaknaden av kvitto spelar formellt heller ingen roll men kan givetvis vara en nackdel om förre ägaren exempelvis skulle ställa sig och blåljuga i domstol och hävda att ni aldrig betalt.
Jag tror inte ni behöver oroa er det minsta utan köp hem en god burk VOV (eller vad nu hundmat heter) och mys med er nye familjemedlem.
Åk till en veterinär och kolla om den verkligen är märkt.
Man får inte avla hundar hur som helst så det kanske är en öm punkt, dessutom kan det bli ett bekymmer för er om det av anledning längre fram upptäcks att den inte är märkt.
Vad jag vet så finns det alternativ i avtal från uhm svenska kennelföreningen (?) som man enkelt kunnat använda redan från dag ett och då kunnat fyllas i för att passa erat behov.
Hur är det med försäkringen av hunden?
Tycker det låter lite konstigt.
Sent from my ST18i using Tapatalk 2
Man får inte avla hundar hur som helst så det kanske är en öm punkt, dessutom kan det bli ett bekymmer för er om det av anledning längre fram upptäcks att den inte är märkt.
Vad jag vet så finns det alternativ i avtal från uhm svenska kennelföreningen (?) som man enkelt kunnat använda redan från dag ett och då kunnat fyllas i för att passa erat behov.
Hur är det med försäkringen av hunden?
Tycker det låter lite konstigt.
Sent from my ST18i using Tapatalk 2
Redigerat:
Så där får inte en försäljning av hund gå till. Hunden kan mycket väl vara chipmärkt. Kolla med veterinär som har utrustning för att läsa av chipnumret. Sedan är det enkelt att kolla vem som enligt märkningen är ägare till hunden. Detta hittar på på SKK (Svenska Kennelklubben) hemsida. www.skk.se Även blandrashundar skall märkas och finns med i registren. På SKK:s hemsida finns även en sida om att köpa hund och vilka papper och annat som skall till.
Det är endast om det är en renrasig hund med stamtavla som SKK har krav för vid avel. Folk parar annars glatt sina blandrashundar med andra raser och det kan bli den mest märkliga blandningar med en mentalitet och nedärvda eller förstärkta sjukdomar man inte har en aning om.
Tror att det kan bli lite knepigt att hävda att hunden är er om den är registrerad med annan ägare. Men ni har väl kvitto på betalningen och även er mail-konversation somgrund för att hävda att det är ni som är ägare till hunden.
Att ha en hund försäkrad är tyvärr inget lagkrav, men självklart skall man ha en sådan.
Det är endast om det är en renrasig hund med stamtavla som SKK har krav för vid avel. Folk parar annars glatt sina blandrashundar med andra raser och det kan bli den mest märkliga blandningar med en mentalitet och nedärvda eller förstärkta sjukdomar man inte har en aning om.
Tror att det kan bli lite knepigt att hävda att hunden är er om den är registrerad med annan ägare. Men ni har väl kvitto på betalningen och även er mail-konversation somgrund för att hävda att det är ni som är ägare till hunden.
Att ha en hund försäkrad är tyvärr inget lagkrav, men självklart skall man ha en sådan.
Som dom säger i USA: Possession is 90% of the law.
Dvs, har man något i sin besittning så är det ytterst svårt för någon annan att få tillbaka detta.
Säljaren kan visserligen hävda att det fanns ett muntligt avtal att lämna tillbaka hunden, men dom måste i så fall även bevisa detta, dvs producera vittnen till konversationen.
I annat fall är hunden er.
Dvs, har man något i sin besittning så är det ytterst svårt för någon annan att få tillbaka detta.
Säljaren kan visserligen hävda att det fanns ett muntligt avtal att lämna tillbaka hunden, men dom måste i så fall även bevisa detta, dvs producera vittnen till konversationen.
I annat fall är hunden er.
Kennelklubben har också en ansvarsnämnd som man kan lyfta upp såna frågor till, de kan lämna rekommendationer och till och med utesluta uppfödare ur klubben.
Ge inte upp, jag vet hur det känns. Jag är sen i somras i en fight med en uppfödare i ett delvis liknande ärende.
Ge inte upp, jag vet hur det känns. Jag är sen i somras i en fight med en uppfödare i ett delvis liknande ärende.
TS har ställt en köprättslig fråga i juridikforumet. Tyvärr tycker jag vissa svar handlar mer om etiska/moraliska frågor kring handel med husdjur än de strikt köprättsliga. Jag vill därför förtydliga min syn på saken. Om någon tycker jag har fel så tar jag gärna emot kritik men jag vill då ha kritik med hänvisning till lagrum eller motsvarande som visar att jag ur juridisk mening har fel.
För att om möjligt förebygga påhopp kan jag säga att jag är en stor djurvän som har flera husdjur och under hela livet haft nära kontakt med djur och uppskattat det mycket. Men nu handlar det om "trist" juridik och köprätt.
Som oftast har vi bara den ena partens syn på händelseförloppet. Det kan ju vara så att säljarens bild inte helt stämmer med köparens. I brist på säljarens syn på saken får vi dock anta att TS bild i allt väsentligt är korrekt och fullständig. Mina kommentarer gäller därmed den beskrivning som TS gör.
Vad har då hänt? Jo TS har köpt en hund och nu oroar sig TS för att säljaren på något sätt ska försöka häva köpet, eller möjligen hävda att något köp aldrig genomförts. Det framgår inte klart om säljaren är näringsidkare eller privatperson. Är säljaren näringsidkare går köpet under konsumentköplagen (KKL), vilken är tvingande. Det innebär lite förenklat att man inte kan avtala om sämre villkor för köparen än vad lagen anger. Skulle säljaren i stället vara privatperson faller köpet under köplagen (KL), vilken i sin helhet är dispositiv. Detta innebär att lagen gäller om man inte har avtalat annat.
Som jag tolkar TS beskrivning har säljare och TS kommit överens om ett pris för hunden. TS har hos säljaren hämtat hunden och i samband med detta erlagt full betalning enligt det överenskomna priset. Säljaren har i avtalet erbjudit en ångerrätt till TS där TS efter eget gottfinnande har fått rätt att häva köpet om TS av någon anledning så skulle önska. Det finns inget i beskrivningen som tyder på att avtalet skulle ge säljaren någon form av ångerrätt. Oavsett om köpet anses falla under KKL eller KL, kan jag inte se annat än att alla rekvisit för ett fullbordat köp är uppfyllda. Det överenskomna priset är till fullo betalt och varan (hunden) har överlämnats av säljaren till köparen. Köparen har tagit varan i besittning och har nu haft varan i sin besittning under en månad.
Innan någon hoppar på mig för känslokyla så vill jag påpeka att jag högst medvetet kallar hunden för vara, för ur strikt köprättslig mening är hunden en vara som vilken annan. Varken KKL eller KL gör någon skillnad på om varan i köpet är en skruvdragare eller en hund. Cyniskt, ja kanske det, men sådan är lagstiftningen.
Vad skulle då säljaren kunna tänkas hitta på. Jag ser två möjligheter. Det en är att vitsorda (medge) att köpet faktiskt har genomförts men försöka häva köpet. Det andra är att försöka hävda att något köp aldrig skett och i och med detta kräva sin egendom åter.
Jag kan inte se att säljaren skulle kunna nå framgång med någon av dessa strategier.
När det gäller säljarens grund för att häva köpet är den enda strategi jag kan se möjlig är att han helt sonika hävdar att betalning aldrig skett. Här kan det ju förvisso i TS fall komma att bli bevissvårigheter. Det vore intressant att veta mer om detaljerna kring betalningen. På vilket sätt skedde den? Finns vittnen och i så fall hur många och från vilken "sida"? I slutändan måste dock säljaren vara beredd att i domstol ljuga om betalningen och jag har svårt att tro att säljaren är beredd att begå ett så allvarligt brott (mened) för att nå framgång.
Om säljaren då istället väljer att hävda att något köp aldrig skett, vad kan han då göra? Teoretiskt skulle han kunna hävda att TS stulit hunden. Han torde dock få svårt att förklara varför det dröjt en månad innan han reagerat på stölden. Säljaren skulle även kunna hävda att det fanns någon form av låne- eller hyresavtal där TS förbundit sig att efter en månad återlämna hunden. Även här torde det krävas att säljaren är beredd att begå mened för att med framgång kunna driva sin linje.
Nu vet jag inget om den mailväxling som TS åberopar men rimligen torde den styrka TS syn på saken och göra det mycket svårt för säljaren att hävda att något köp aldrig skett.
Så sammanfattningsvis, vad är mitt råd till TS? Jag kan inte se att TS behöver göra någonting eller oroa sig det minsta utan som jag skrev i #2 "mys med er nye familjemedlem". Ni har hunden i er besittning. Ni har betalat det avtalade priset. Hunden är er! Om säljaren har invändningar mot det är det upp till honom att agera. Skulle han mot förmodan göra det så får vi ta det problemet då. Återkom i så fall gärna!
Slutligen några funderingar avseende tidigare inlägg:
För att om möjligt förebygga påhopp kan jag säga att jag är en stor djurvän som har flera husdjur och under hela livet haft nära kontakt med djur och uppskattat det mycket. Men nu handlar det om "trist" juridik och köprätt.
Som oftast har vi bara den ena partens syn på händelseförloppet. Det kan ju vara så att säljarens bild inte helt stämmer med köparens. I brist på säljarens syn på saken får vi dock anta att TS bild i allt väsentligt är korrekt och fullständig. Mina kommentarer gäller därmed den beskrivning som TS gör.
Vad har då hänt? Jo TS har köpt en hund och nu oroar sig TS för att säljaren på något sätt ska försöka häva köpet, eller möjligen hävda att något köp aldrig genomförts. Det framgår inte klart om säljaren är näringsidkare eller privatperson. Är säljaren näringsidkare går köpet under konsumentköplagen (KKL), vilken är tvingande. Det innebär lite förenklat att man inte kan avtala om sämre villkor för köparen än vad lagen anger. Skulle säljaren i stället vara privatperson faller köpet under köplagen (KL), vilken i sin helhet är dispositiv. Detta innebär att lagen gäller om man inte har avtalat annat.
Som jag tolkar TS beskrivning har säljare och TS kommit överens om ett pris för hunden. TS har hos säljaren hämtat hunden och i samband med detta erlagt full betalning enligt det överenskomna priset. Säljaren har i avtalet erbjudit en ångerrätt till TS där TS efter eget gottfinnande har fått rätt att häva köpet om TS av någon anledning så skulle önska. Det finns inget i beskrivningen som tyder på att avtalet skulle ge säljaren någon form av ångerrätt. Oavsett om köpet anses falla under KKL eller KL, kan jag inte se annat än att alla rekvisit för ett fullbordat köp är uppfyllda. Det överenskomna priset är till fullo betalt och varan (hunden) har överlämnats av säljaren till köparen. Köparen har tagit varan i besittning och har nu haft varan i sin besittning under en månad.
Innan någon hoppar på mig för känslokyla så vill jag påpeka att jag högst medvetet kallar hunden för vara, för ur strikt köprättslig mening är hunden en vara som vilken annan. Varken KKL eller KL gör någon skillnad på om varan i köpet är en skruvdragare eller en hund. Cyniskt, ja kanske det, men sådan är lagstiftningen.
Vad skulle då säljaren kunna tänkas hitta på. Jag ser två möjligheter. Det en är att vitsorda (medge) att köpet faktiskt har genomförts men försöka häva köpet. Det andra är att försöka hävda att något köp aldrig skett och i och med detta kräva sin egendom åter.
Jag kan inte se att säljaren skulle kunna nå framgång med någon av dessa strategier.
När det gäller säljarens grund för att häva köpet är den enda strategi jag kan se möjlig är att han helt sonika hävdar att betalning aldrig skett. Här kan det ju förvisso i TS fall komma att bli bevissvårigheter. Det vore intressant att veta mer om detaljerna kring betalningen. På vilket sätt skedde den? Finns vittnen och i så fall hur många och från vilken "sida"? I slutändan måste dock säljaren vara beredd att i domstol ljuga om betalningen och jag har svårt att tro att säljaren är beredd att begå ett så allvarligt brott (mened) för att nå framgång.
Om säljaren då istället väljer att hävda att något köp aldrig skett, vad kan han då göra? Teoretiskt skulle han kunna hävda att TS stulit hunden. Han torde dock få svårt att förklara varför det dröjt en månad innan han reagerat på stölden. Säljaren skulle även kunna hävda att det fanns någon form av låne- eller hyresavtal där TS förbundit sig att efter en månad återlämna hunden. Även här torde det krävas att säljaren är beredd att begå mened för att med framgång kunna driva sin linje.
Nu vet jag inget om den mailväxling som TS åberopar men rimligen torde den styrka TS syn på saken och göra det mycket svårt för säljaren att hävda att något köp aldrig skett.
Så sammanfattningsvis, vad är mitt råd till TS? Jag kan inte se att TS behöver göra någonting eller oroa sig det minsta utan som jag skrev i #2 "mys med er nye familjemedlem". Ni har hunden i er besittning. Ni har betalat det avtalade priset. Hunden är er! Om säljaren har invändningar mot det är det upp till honom att agera. Skulle han mot förmodan göra det så får vi ta det problemet då. Återkom i så fall gärna!
Slutligen några funderingar avseende tidigare inlägg:
Varför skulle det inte få gå till så? När det gäller köp av lös egendom har vi väl i princip full avtalsfrihet. Vad är det som du i juridisk mening menar skulle vara oegentligt?Hemmakatten skrev:
Ja vilka papper som ska till om man ska göra som SKK önskar. Och visst, jag tror säkert att SKK har bra saker att komma med, men deras önskemål står knappast över vanliga köprättsliga regler. Ser du det på något annat sätt så rätta mig gärna. Finns det en speciallagstiftning kring handel med hundar så är jag inte medveten om den, och då är jag den första att erkänna min okunskap.Hemmakatten skrev:
Det här är väl i högsta grad ett subjektivt tyckande som inte har mycket med TS fråga att göra. Hur och i vilken grad man önskar försäkra sin egendom är väl högst varierande och beror väl bland annat på faktorer som ekonomisk situation och ekonomisk riskbenägenhet. Eventuell fortsatt diskussion om försäkring eller inte tar jag gärna, men då kanske bättre i en egen tråd.Hemmakatten skrev:
Tackar för alla svar.
Några förtydliganden angående de frågor som Alfredo ställt:
1. Säljaren är privatperson.
2. Betalningen skedde kontant vid avhämtning av hunden. Tyvärr skrevs inget kvitto.
3. Ångerrätten har vi både fått skriftligt i mailkonversationen samt muntligt vid avhämtningen. Ingen ångerrätt från säljarens sida fanns.
4. Säljaren var ensam hemma med små barn (gissningsvis 3-5-åringar)
5. Vi som köpte var två vuxna och en tonåring (under 18 om det har betydelse)
Dvs. säljaren har inga vittnen medan köparen har ett vuxet och ett minderårigt vittne.
Nyss kom dessutom ett mail där säljaren tydligt skriver att dom vill ha tillbaka hunden. Tidigare har det bara varit antydningar som jag gissar var försök att få oss att frivilligt lämna tillbaka honom.
Har ännu inte bestämt mig för om jag ska strunta i att svara på mailet, eller om jag ska skicka tillbaka ett mail där jag skriver att vi vill behålla hunden och en påminnelse om villkoren vid köpet, alternativt ringa och tala om samma sak.
Några förtydliganden angående de frågor som Alfredo ställt:
1. Säljaren är privatperson.
2. Betalningen skedde kontant vid avhämtning av hunden. Tyvärr skrevs inget kvitto.
3. Ångerrätten har vi både fått skriftligt i mailkonversationen samt muntligt vid avhämtningen. Ingen ångerrätt från säljarens sida fanns.
4. Säljaren var ensam hemma med små barn (gissningsvis 3-5-åringar)
5. Vi som köpte var två vuxna och en tonåring (under 18 om det har betydelse)
Dvs. säljaren har inga vittnen medan köparen har ett vuxet och ett minderårigt vittne.
Nyss kom dessutom ett mail där säljaren tydligt skriver att dom vill ha tillbaka hunden. Tidigare har det bara varit antydningar som jag gissar var försök att få oss att frivilligt lämna tillbaka honom.
Har ännu inte bestämt mig för om jag ska strunta i att svara på mailet, eller om jag ska skicka tillbaka ett mail där jag skriver att vi vill behålla hunden och en påminnelse om villkoren vid köpet, alternativt ringa och tala om samma sak.
Eftersom säljaren är privatperson så gäller inte några krav eller rekommendationer från Kennelklubben eller andra organisationer. Det är uppfödare som är med i en viss organisation som måste följa de regler som organisationen har för att inte bli utesluten.
Gör allting skriftlig, och gör då samtidigt en sammanfattning av allt som ni kommit överens om samt när och hur mycket ni betalade. Om han inte bestrider din sammanfattning av händelseförloppet, blir mejlet tillsammans med att ni har vittnen och han inte bra bevis om ni skulle mötas i rätten.
Hur det funkar med chipmärkning och registrering har jag ingen aning om.
Hur det funkar med chipmärkning och registrering har jag ingen aning om.
Juridiskt har jag svårt att se hur säljaren skulle kunna komma någon vart med den informationen du ger. För att säljaren ska kunna ta tillbaka en hund krävs speciella typer av avtal/kontrakt som ni inte verkar ha skrivit.
Gör som du tänkt; skriv ett mail tillbaka där ni säger att ni tänker behålla hunden.
Gör som du tänkt; skriv ett mail tillbaka där ni säger att ni tänker behålla hunden.
OK. Då är det köplagen som gäller i de fall ni inte avtalat annat.Greger77 skrev:
Är betalning av den storleksordning så att du kan göra den sannolik genom att exempelvisa visa på ett onormalt stort uttag av pengar. Jag menar att om du normalt exempelvis tar ut 1000 kr då och då skulle ett uttag av exempelvis 10 tkr strax innan den påstådda betalningen kunna stödja ditt påstående om att betalning faktiskt skett.Greger77 skrev:
OK.Greger77 skrev:
Han är ensam, ni är tre. Även om jag antar att ni tre tillhör samma familj, vilket möjligen är någon liten nackdel, så tror jag att han kommer att få en rejäl uppförsbacke om han driver linjen att ni aldrig betalt.Greger77 skrev:
Finns det någonstans i mailkonversationen nämnt något om betalningen? Exempelvis att han vill ha betalt vid leverans eller att han kommer att återbetala om ni återlämnar hunden. Det jag letar efter är sånt som troliggör eller rent av bekräftar att ni faktiskt har betalt. Finns det något som tyder på att han tänker försöka få köpet ogiltigt utifrån att han hävdar att ni inte betalt?Greger77 skrev:
Vad anger han för skäl till detta? Anser han köpet ogiltigt av någon anledning eller anser han att ett köp aldrig ägt rum?Greger77 skrev:
Jag skulle vilja veta mer om på vilken grund säljaren baserar sin åsikt att ni ska returnera hunden innan jag vågar mig på ett råd här.Greger77 skrev:
Möjligen ska du ge honom lite rep att hänga sig i genom att besvara mailet med en fråga i stil med "Om jag skulle returnera hunden får jag då igen mina XXX kronor vid återlämnandet?" Med lite tur kanske du då får det kvitto du saknar.
Juridiskt formellt så verkar det väl ganska solklart att säljaren inte har så mycket att komma med.
Men jag blir lite undrande över agerandet. Det låter ju som säljaren anser att hunden inte trivs hos sin nya ägare. Kan säljaren ha någon grund för detta? Har säljaren träffat hunden efter försäljningen? Eller finns det något som säljaren har anmärkt på, typ att den lämnas ensam för länge?
Eller är det bara så att säljaren saknar hunden och har ångrat sig?
Men jag blir lite undrande över agerandet. Det låter ju som säljaren anser att hunden inte trivs hos sin nya ägare. Kan säljaren ha någon grund för detta? Har säljaren träffat hunden efter försäljningen? Eller finns det något som säljaren har anmärkt på, typ att den lämnas ensam för länge?
Eller är det bara så att säljaren saknar hunden och har ångrat sig?
Nej, registrering av hundar har inget med ägande att göra, det är bara en registrering i föreningsregister. Det är inte som med bilar, där ägandet hör ihop med registreringen.
Smart strategi, gå på den! Får du svart på vitt att han tagit mot betalning så är ärendet avslutat, då har han ingenting att komma med.
Om inte annat, skrevs det inget kvitto, och säljaren säljer många hundvalpar, så kan du ju alltid hota att skicka skattmasen på honom...