Skicka hit din kompis nästa gång. 350kr/h är en svältlön för polacker. Svart eller vitt - likvärdigt i mina ögon då jag inte röstar på Sd. Så länge det har utförts rätt och fackmannamässigt av en behörig så finns inga tvivel. Försäkringsbolaget kan inte peka på något fel.
Själv föredrar jag papper på allt, men förstår de som vill ta andra vägar när man får samma kvalitet. 2500kr för ett dagsverke är riktigt bra. Jag betalar ca 6-7 för en halvdag. Löner ligger från 680kr/h här, och det är rimligt.
Själv föredrar jag papper på allt, men förstår de som vill ta andra vägar när man får samma kvalitet. 2500kr för ett dagsverke är riktigt bra. Jag betalar ca 6-7 för en halvdag. Löner ligger från 680kr/h här, och det är rimligt.
600kr/h och uppåt är nog standard för en elektriker idag.A A-Man_08 skrev:
Pratar man 8h eller mer som TS nämner och att utföra ett jobb som man även gör till vardags handlar det inte längre om att man hjälper en vän, då jobbar man för en vän. Pratar man om att hjälpa någon gör man det oavlönat i min värld, kanske med mat eller en fest som lön.L lbgu skrev:
Jag skulle avbryta relationen med någon som anser att ”kompisar” ska jobba gratis.
Jo men hade du haft samma inställning om elektrikern endast var elektiker och inte hade behörigheten vilka majoriteten elektriker inte har?J Jontha skrev:
Jo, vill jag jobba mer så går jag till jobbet. Det finns jobb där så det räcker och blir över. Jag värderar mina fritidsnöjen och t om TV-soffan högre än 150 kr/h.L lbgu skrev:
Självklart skulle jag hjälpa till om det är något riktigt akut, som att någon är utan värme eller vatten. Det ska då vara en nära vän eller släkting, annars blir det jourjobb.
Men några planerade extraknäck görs inte. Det är inte värt det.
japp så är reglerna, inte jag som bestämt.A A-Man_08 skrev:
sen håller jag med om behörighet, GVK, BBV, Säker vatten etc allt är sätt för branscherna att tjäna pengar.
det hindrar utveckling, minskar konkurrensen och ökar priserna.
du har rätt man har bytt från Behörig till Auktoriserad.L lordi skrev:
Hur kommer det sig föresten att kompispriser alltid ska vara billiga? Typ när man säljer iväg lite grejer så säljer man det till kompispris lite billigare än vad man skulle fått om man säljer det till någon annan, kan inte motparten vara kompisen och betala lite extra istället
Vi är olika. Ber jag en kompis om hjälp med något frågar jag inte vad han ska ha i timmen. Om någon av mina kompisar vill ha hjälp av mig så är det ingen som frågar vad jag ska ta betalt. Det enda man frågar är typ om man kan och vilken tid det passar att göra det.Rkarlsson skrev:Det är ganska rimligt pris.
TS får väl för fan fråga innan han ber sin kompis göra svartjobb, och inte förvänta sig att folk ödslar sin tid på 150 spänn i flera arbetsdagar
Alla frågar väl innan de tar in hantverkare vitt eller svart?
Eller nej de gör inte alla
Skulle jag säga att jag ville ha 350 kronor i timmen för att hjälpa en kompis hade det tagits för givet att jag skämtat. Skulle jag förklara att det inte var något skämt så hade jag nog inte haft några kompisar längre
Personligen känner jag mig inte särskilt skyldig till alla skatter och avgifter vi har i landet. Det är ungefär som att säga till fåret att det var ju gemensamt bestämt när 3 vargar och 2 får i demokratisk ordning röstat om vad det ska bli till middagA Aunty skrev:
Ok! Då förstår jag.Cahilli skrev:
Ett stort problem verkar ju vara att många inte kan prata med sina vänner. Vi har sett samma sak när det diskuteras om att ladda elbilen hos vänner eller vänner som kommer på besök som vill ladda. Istället för att prata med sin vän så lägger man ut frågan på ett forum.
Jag räknar nära vänner som sådana jag kan prata om allting med, hur man mår fysiskt och psykiskt till exempel. De vännerna hjälper jag gratis så mycket jag kan och det är ömsesidigt. Kan eller vill jag inte göra ett visst jobb så säger jag det och det accepteras.
Sen har man vänner som man kan ta en öl med, spela golf med eller så, utan att man känner att man kan prata lika fritt i övrigt. Där ber jag inte om hjälp och ställer mer sällan upp att hjälpa till.
Jag räknar nära vänner som sådana jag kan prata om allting med, hur man mår fysiskt och psykiskt till exempel. De vännerna hjälper jag gratis så mycket jag kan och det är ömsesidigt. Kan eller vill jag inte göra ett visst jobb så säger jag det och det accepteras.
Sen har man vänner som man kan ta en öl med, spela golf med eller så, utan att man känner att man kan prata lika fritt i övrigt. Där ber jag inte om hjälp och ställer mer sällan upp att hjälpa till.