Byggahus.se

Radonbidraget kommer tillbaka enligt regeringens budget

  1. Redaktionen
    På konsumentens sida Nivå 9
  2. J
    Medlem Nivå 10
    Då kan man undra hur många svenskar som blir sjuka av radon varje år.
    Troligtvis ingen alls, annat än om vederbörande jobbar i gruva och är rökare.
    Däremot många som lider av skadlig oro för strålning av olika slag.
     
  3. A
    Medlem Nivå 7
    Forskningen säger ca 500personer per år som blir sjuka i höga radonhalter.

    Sannolikt billigare att radonsanera än att cancer behandla, I alla fall i det långsiktiga perspektivet. Sen är det ett lidande för den drabbade också.
     
  4. thomas33
    Renoverare · Nivå 15
    Nu kan man undra om det verkligen behövs särskilt bidrag till radonsanering.
    Är husägaren rädd om sin hälsa, borde det prioriteras före nytt badrum, kök, etc.
     
  5. J
    Medlem Nivå 10
    Inte en enda svensk har fått diagnosen cancer orsakad av radon.
    Forskningen handlar om statistiska antaganden. Och vi vet hur statistik kan användas.
    Antagandena bygger f ö på Hermann Mullers forskning på röntgenstrålnings effekt på kromosomer, som han fick nobelpris för 1946. I nobeltalet sa han att skadeverkningarna börjar vid 0. Något som han redan då visste att hans egna data inte stödde.
    https://sv.wikipedia.org/wiki/Hermann_Joseph_Muller
    Vi har levt med bakgrundsstrålning sedan livet startade på jorden. Det är således rimligt att anta att vi har anpassat oss till den. Vad forskningen visar stöder snarare hypotesen att lågdosstrålning har en positiv inverkan på immunsystemet, men inte heller det är bevisat. Högdosstrålning däremot visar ett linjärt samband med skador på DNA.
    https://atomicinsights.com/muller-and-linear-no-threshold/
    https://www.forbes.com/sites/jamesc...ing-radiation-is-not-a-big-deal/#2a2222483a7e
     
  6. A
    Medlem Nivå 7
    Vi är många som inte äger husen vi bor i Thomas 33 och radon är fortfarande lite okänt av någon anledning jag tror att jag läste att över hälften av alla hus har inte testats.

    Grannen hade 23000 beqerell i sitt hus är det också lågdosstrålning? Vi har nog bara 5000. Vart går gränsen där strålningen blir skadlig 1000000?

    Varför verkar det ändå finnas någorlunda konsensus i forskarvärlden om radondets skadeverkningar? Bakgrundsstrålning och radondöttrar är helt olika typer av strålning i fråga om energiinnehåll antar jag så den liknelsen borde falla platt? Statistiska antaganden är väll ett jättebra verktyg där kan man också väga in osäkerheter om man vill.

    Jag tycker nog också att det är rimligt att anta att skadeverkningar sker även vid låg dos tills motsatsen är bevisad. Better safe than sorry....
     
  7. Nötegårdsgubben
    Skogsägare · Nivå 18
    Det där känns som tämligen stora logiska kullerbyttor. Dels har inte den historiska människan bott i den typen av byggnader vi gör idag, dels har de inte kombinerat radonrisk med rökning (ickerökare har många gånger lägre lungcancerrisk oavsett radonutsatthet), dels dog de som flugor av både det ena och det andra och dels blir vi så mycket äldre att den kumulativa risken är ett historiskt nytt fenomen (lever vi länge nog dör vi alla av någon slags cancer).

    Därmed inte sagt att det här är en bra idé. Problemet är rätt begränsat och bara att administrera ett selektivt bidrag på några tiotals miljoner per år kostar säkert nästan lika mycket som bidraget i sig. Men politiker lever förstås för och på att göra något.
     
  8. N
    Medlem · Nivå 9
    Håller med men utvecklar resonemanget till: Skippa rot/rut så finns pengar till radonbidraget.
     
  9. thomas33
    Renoverare · Nivå 15
    Men även om ni inte äger huset ni bor i, finns det någon annan som äger det och kan då prioritera radonsanering, istället för att staten skall skicka bidragspengar. Som @Nötegårdsgubben skrev, kostar säkert administrationen lika mycket som utbetalt bidrag.
     
  10. J
    Medlem Nivå 10
    Alla generationer utom de senaste 10 var mycket utsatta för rök, om än inte rökning. Men de fick frisk luft också, och levde sällan mer än till 35. Så de hann inte utveckla cancer.
    Men alla organismer har utvecklas i samspel med sin miljö sedan de första kom till. Således har de lärt sig att överleva både syre och uv-ljus, som orsakar en stor del av de cancerfall vi har (syre genom fria radikaler, uv-strålning ger hudcancer). Varför skulle organismer inte ha lärt sig hantera annan joniserande strålning?
    Svaret är att det har de visst. 2015 års nobelpris i kemi handlade om just detta https://www.nobelprize.org/nobel_prizes/chemistry/laureates/2015/press-sv.html
    Om man läser på Wiki https://sv.wikipedia.org/wiki/Radon#L.C3.A5gdos-str.C3.A5lning
    så har skrivningen ändrats med tiden och trenden är att man kommer att övergå till tröskelvärde, då det inte någonsin funnits bevis för att lågdosstrålning (< 10 mSievert) är skadlig, men en del bevis för motsatsen. Radon ger 0,5-3 mSv per år. Högdos är >100 mSievert.
    Ett nytt paradigm är på g https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/19346687
     
  11. J
    Medlem Nivå 10
    Historien bakom varför vi fortfarande är så oroliga för strålning, fastän bara ett litet antal människor dött av kärnkraft och kärnvapen sedan WW2, är fascinerande. De flesta som dött har gjort det av radon i gruvor kombinerat med rökning, eller som en bieffekt av strålbehandlingar på sjukhus, där man använder betydligt mer strålande preparat än uran, radon och plutonium. Man vill ju döda biologisk vävnad. Efter ett antal år kan den behandlingen ge upphov till nya tumörer.

    Men annars borde det vara uppenbart vid det här laget att lågdosstrålning inte kan vara särskilt skadlig. Piloter och kärnkraftsarbetare är friskare än folksnittet, inte tvärtom.

    Taget från länken ovan:
    "
    Muller influenced the BEAR to adopt the Linear No Threshold (LNT) assumption in 1956

    January 28, 2014 By Rod Adams

    Hermann Muller, the 1946 Nobel Prize winner in Physiology and Medicine, insisted that there was no threshold of risk from ionizing radiation. His opinion has had a long lasting influence on standards for radiation dose. He was wrong.

    History is complicated. Influential people often impose their will with long-lasting results. The stories can be difficult to unravel, especially when the sources of information are buried away in boxed archives.

    Muller was influential because he had been awarded the 1946 Nobel Prize in Physiology or Medicine “for the discovery of the production of mutations by means of X-ray irradiation.” Later, Muller used his reputation to influence the radiation standard setting body to accept the linear no threshold dose response assumption without any serious questions about its scientific validity.

    During his acceptance speech, Muller made the following statement about the genetic effects of radiation,

    In our more recent work with Raychaudhuri (1939, 1940) these principles have been extended to total doses as low as 400 r, and rates as low as 0.01 r per minute, with gamma rays. They leave, we believe, no escape from the conclusion that there is no threshold dose, and that the individual mutations result from individual “hits”, producing genetic effects in their immediate neighborhood.

    (Emphasis added.)

    Unfortunately, the phrases in the quote above with minor emphasis do not actually support the phrase with the strong emphasis. 400 R (roughly 4 Sv if the dose is from gamma radiation) is a big dose, not a low dose. The current International Atomic Energy Agency standard used to determine if people should be allowed to live in an area that has been contaminated by radiation is 1/200th of that dose – 20 mSv/year. A dose rate of 0.01 R/min is also not a low dose rate; radiation workers take serious action to avoid an extended stay in a radiation field that is 6 mSv/hr (600 mrem/hr or 0.01 R/min).

    If those doses and dose rates were the lowest that Muller investigated, there is still plenty of room for a threshold somewhere below those levels. One of Muller’s research associates – a man named Ernst Caspari – undertook a painstaking series of experiments using significantly lower doses and dose rates than those that Muller used in his groundbreaking work.

    Caspari’s experiments used a population of 50,000 fruit flies. His results showed that below a certain dose and dose rate, irradiated flies had no more mutations than the control population. Below an even lower level, the irradiated flies had fewer mutations than the control group. Caspari sent Muller a paper documenting his results and explaining how they supported a threshold dose model about five weeks before Muller delivered his Nobel Prize lecture.

    Caspari’s results did not get lost in the mail. Muller acknowledge the results within a week. His response indicates that he recognized their implication. However, since those results contradicted his assumptions, he demanded additional testing and verification.

    Though his response and challenge to verify was understandable, that does not explain his decision to use the stage provided by his Nobel Prize award to make a definitive statement about the absence of a threshold for radiation effects. He had in his possession a credible study from one of his own associates that contradicted his assertion that there is “no escape from the conclusion that there is no threshold.” Caspari’s results provided an escape and a path to a different conclusion, namely that there is a threshold below which there is no damage.

    There is a logically defensible explanation for a December 1946 decision by a politically active scientist to make a statement indicating that there is no safe dose of radiation. The most politically important discussion of the day within the scientific community was finding a way to influence government leaders to eliminate the threat of atomic weapons. The devastation at Hiroshima and Nagasaki were fresh in people’s minds. There was talk about how the US would base its future influence on maintaining a monopoly of the technology.

    Dr. Muller spent a significant part of the next ten years working to eliminate nuclear weapons, with a special focus on halting widespread atmospheric testing. He pushed the genetics community to establish the linear dose response model as being the unquestioned consensus view. By 1956, when the BEAR (Biological Effects of Atomic Radiation) first met, it was a foregone conclusion that it would accept the linear dose hypothesis and change the basis for radiation regulation from the tolerance dose of 0.2 R/day (roughly 20 mSv/day for gamma radiation) established in 1934 to a model that assumes there is a finite risk from any excess radiation exposure, all the way down to a dose of zero.
    "
     
  12. K
    Medlem · Nivå 7
    Nu är det ju så att ägaren bor på samma planet som du, han kommer inte att lägga ett öre på sanering, om inte han blir tvingat med lagens hjälp och/eller får ekonomisk stöd.
     
  13. thomas33
    Renoverare · Nivå 15
    @Keld I drygt 25 år betalades detta statligt bidrag ut till småhusägare för att radonsanera sina hus. De fick tillbaka halva kostnaden för åtgärden, dock maximalt 15 000 kronor.
    Bidraget betalades inte ut till fastighetsägare med hyreshus. Så kommer det tillbaks, lär de som sitter i hyreshus inte få någon nytta av det och småhusägare som inte gjorde något innan, kommer knappast att göra något om det återinförs. Men regeringen kammar hem en och annan röst.
     
  14. M
    Medlem Nivå 5
    Man kan annars välja att skippa subventionerna till dagis/förskola så finns det gott om pengar till annat i kassan.
     
    • Laddar…
  15. N
    Medlem · Nivå 9
    Så rot/rut är viktigare än billigare skola för de små?