Jag har satt en låda för uttaget där den brukade sitta. Inga lösa kablar ligger där nu utan det är en kontakt där bara och den har jag eltejpat ifall skit hamnar inne i lådan. Det behövs ingen radiator i det rummet för vi värmer på annat sätt. Fler vägguttag vore helt onödigt för vi är typ aldrig i det rummet ändå så.useless skrev:
Tanken var att återanvända radiatorn till förrådet istället men där finns ingen kopplingsdosa för denna typ av radiator, så jag ville koppla om den så den bara får ut 230 V med minskad effekt. Förrådet är isolerat och behöver bara vara 10 C på vintern så minskad effekt hade kaaanske räckt. Det hade varit värt att testa iallafall. Men detta kanske jag skrev i första inlägget, minns ej.
Btw, byta ut uttag från en sort till en annan skulle jag aldrig få för mig att göra. Däremot skarva om en sladd brukar inte vara något problem. Men koppla en pryl som vanligtvis brukar vara 400 V till att bara få 230 V är ju en aning knepigare.
Redigerat:
Varför skulle det gå sönder åt det hållet?
Det KAN gå sönder vid underspänning, men det äår relativt ovanligt att elektronik inte tål underspänning (mer än att den kanske inte fungeraqr).tommib skrev:
Strömförsörjningen till elektroniken vill mata ex. 1A 5V till elektroniken. Det gör att primärsidan för 400V matar ca 0,0125A. Och kan ev. vara dimensionerad för ex. max 0,02A.
Så matas den med 230V istället, men vill fortfarande ge 1A 5V till elektroniken. Då kommer den att dra lite mer än 0,02A på primärsidan och switchtransistorn där blir överbelastad. En väl konstruerad strrömförsörjning övervakar det här och stänger av, men enklare produkter kan försöka dra för mycklet ström, och bränns.
Nu är detta nog väldigt ovanligt när det gäller små strömmar till elektronik att de är så precis dimensionerade, men kan absolut vara ett problem i lite mer "hungriga" apparater.
Prylar jag arbetar med just nu ligger och drar bortåt 100A på primärsidan (bara till beräkningsintensiv elektronik), skulle matningsspänningen halveras så brinner prylarna upp inom millisekunder, men vi har givetvis skydd mot det, i vårt fall stänger vi då inte av, utan minskar beräkningskapaciteten.
I originalet från Demmpa är det åtminstone närmast helt sant i delen "kontaktor, motor". Det går snabbt utför i såna fall vid underspänning men hör ju knappast till TS radiator. I termostaterna där har det historiskt varit enkla zenerstabiliserade matningar med resistiv eller kapacitiv förkoppling och kanske lagda så båda spänningarna klaras med samma kort. Med tanke på hur varmt många såna gått kanske det är fördel med lägre matnimgsspänning.
Jo, men det är ju med en switchad nätdel som levererar en definierad ström på sekundärsidan.
Den här radiatorn har simpel on/offreglering, gissningsvis via en Triac under kylflänsen.
Edit: Det var alltså som svar till Hempularen
Den här radiatorn har simpel on/offreglering, gissningsvis via en Triac under kylflänsen.
Edit: Det var alltså som svar till Hempularen
Jag var för många år sedan med om ett märkligt fel på en sådan stabilisering. Resistor på 56 kOhm, zenerdiod på 12V. Det såg först uta att ha blivit någon form av överslag mot elektroniken som drevs, den hade typ "exploderat". Visade sig att 56 k motståndet höll en resistans på 3 ohm. Alltså kortlutniong i en vanlig resistor, hur är det möjligt.GK100 skrev:
Några år senare kom jag in på det fallet när jag småpratade med en komponentingenjör på min dåvarande arbetsplats. Han var inte alls förvånad. Många missar att motstånd är specade för en viss maximal spänning. Man dimensionerar bara mot en viss max effekt, hur varma de får bli. Men en resistor är typiskt byggd på en keramisk cylinder med motståndsbanan i form av ett spiralspår i keramiken. Det gör att spänningen över motståndet delar upp sig på delspänningar över varje varv i spiralen. Om den spänningen blir för hög så kommer det att bli en jonvandring mellan varven, moståndsmaterial kommer att flytta sig och bilda små trådar på tvären mellan banorna, och när ett varv blir kortslutet så ökar spänningen över de andra varven, jonvandringen ökar.
Det som "exploderade" var IR mottagaren i en philips färgTV, på 70 talet. TVn hade en sedvanlig switchad nätdel aktiv när den var i drift, men IR mottagaren måste fungera även i standby, den strömförsörjdes med den här enkla 56 kOhm (2 watt) och en zenerdiod.
