Men det förutsätter att TS är medgörlig och går med på en försäljning. Sammantaget innebär det en osäkerhetsfaktor för övriga delägare. Som fastigheten är idag är det klart hur en försäljning kan ske med eller utan alla delägares vilja. Med ett fristående hus på fastigheten blir det komplicerat. TS skulle kunna få trumf på hand och ta över fastigheten till underpris, då han annars genom att vägra överlåta huset kan skrämma bort andra köpare.
Därför jag förordar en lösning där huset införlivas i fastigheten.
Om övriga delägare ställer sig tveksamma kan ni ju framställa alternativet att ni köper granntomten och bygger där. Men att ni då behöver bli utlösta från fastigheten.
Om övriga delägare ställer sig tveksamma kan ni ju framställa alternativet att ni köper granntomten och bygger där. Men att ni då behöver bli utlösta från fastigheten.
tyvärr är markens utformning med kullar och berg som sådan att den är långsmal mot havet, den går inte att stycka av på något bra sätt. Eller kortfattat - Ingen vill nog ha tomten bakom, 3 meter under, "vår" stuga med en väg rakt över...kindvall skrev:
Ingen garanti att få bo kvar - Snarare en garanti att vi får stålarna tillbaka om det skiter sig för övriga. Vår ekonomi är god nog för att både bygga och att hålla vid liv på hela stället.mlkjhr skrev:
Ni har en bra poäng, skulle man kunna få tillstånd att stå som större delägare i en fastighet med ett visst marknadsvärde, där vi har en del investerat så är det inte så långt till att köpa ut resterande delar för att få det hela att vara vårt.kindvall skrev:
Så visst, vår plan är att framtidssäkra lika som det är att verkligen förankra att vi har en stark del. Bygger vi ett hus på marken för X antal kronor så innebär det att eventuella utbrytare skulle behöva "lösa" ut oss från vinst vilken ger oss en fördel att bli ensamägare. Något som jag inte tror kommer att hända då det inte finns kostnader för övriga bortsett från del av telefon, el och sophämtning,..
Redigerat:
Som sagts. Jag ser två möjliga vägar för er att få garantier för värdet av den nya stugan. Antingen så som det föreslagits att om all går med på det så ändrar ni ägarandel, så att er andel ökas med motsvarande värdet av bygget. Det är som jag ser det ett ganska säkert recept för osämja, om inte mellan de i er generation, så i nästa generation.
Dels kan andra se det just som att ni tar över. Dels så kan ju värdet bara matchas just idag. Antag att fastigheten är ävrd 3ggr så mycket om några år, då har ni blivit överkompenserade för ert bygge.
Ett annat sätt skulle kunna vara att se bygget som en gemensam ansträgning. Men ni finansierar det, och övriga som inte kan/vill lägga in pengar, skriver skuldebrev till er på sin andel av kostnaden.
Nackdelen är att det kan bli svårare att hävda exklusiv rätt till stugan, alla känner att de äger den ju lika mycket.
Dels kan andra se det just som att ni tar över. Dels så kan ju värdet bara matchas just idag. Antag att fastigheten är ävrd 3ggr så mycket om några år, då har ni blivit överkompenserade för ert bygge.
Ett annat sätt skulle kunna vara att se bygget som en gemensam ansträgning. Men ni finansierar det, och övriga som inte kan/vill lägga in pengar, skriver skuldebrev till er på sin andel av kostnaden.
Nackdelen är att det kan bli svårare att hävda exklusiv rätt till stugan, alla känner att de äger den ju lika mycket.
Ett tredje alternativ är att alla delägarna enas om ett upprätta avtal om arrende, så att TS tillåts använda en bit mark för sitt bygge.
Som en variant av detta kan TS skaffa villavagn/mobilhome, eller utforma sitt bygge på så sätt att man transporterar bort det lika lätt som man ställt dit det. Detta underlättar i alla lägen när delägarna ångrat sig.
Som en variant av detta kan TS skaffa villavagn/mobilhome, eller utforma sitt bygge på så sätt att man transporterar bort det lika lätt som man ställt dit det. Detta underlättar i alla lägen när delägarna ångrat sig.
Jag avråder bestämt.
Av egen erfarenhet (tråd finns här på forumet...) så ska man inte uppföra byggnader på mark man inte själv äger (ens inom familjen).
Det blir en jä**a soppa förr eller senare.
Köp grannens mark eller kanske forsla ut en villavagn (om det är tekniskt möjligt) som går att ta bort igen.
Av egen erfarenhet (tråd finns här på forumet...) så ska man inte uppföra byggnader på mark man inte själv äger (ens inom familjen).
Det blir en jä**a soppa förr eller senare.
Köp grannens mark eller kanske forsla ut en villavagn (om det är tekniskt möjligt) som går att ta bort igen.
Går det verkligen att hitta en säker lösning med skuldebrev? Om nu delägare X som skrivit på ett skuldebrev mot TS fru går bort, ärvs väl inte skulden automatiskt? Det går ju naturligtvis att lösa genom att upprätta ett nytt skuldebrev för den som ärver andelen, men det är ju lätt att föreställa sig en situation där arvingen vägrar varken lösa skulden eller skriva på ett nytt skuldebrev. Så har TS att processa mot en änka/änkling inom familjen...hempularen skrev:
Jo skuldbrevet förfaller till betalning vid dödsfall. Där finns iofs. en risk för arvingarna, de skulle kunna tvingas sälja sin andel av fastigheten om de inte har råd att betala skulden, eller om TS inte vill förnya skuldbrevet då.