44 522 läst ·
153 svar
45k läst
153 svar
Parkslide på uppstyckad granntomt
Folk tenderar att misstolka vad som händer. De tror att den plötsligt skjuter ut 7m rötter när den klipps ner. Men den är ju redan etablerad på hela ytan. Den blir klenare av att klippas ner. Men många tycks tolka den stora mängden rotskott som att den växer till. Plantan gör av med mycket energi på alla dessa skott. Tar man dem igen efter några veckor tappar den ytterligare energi. Men det räcker ju inte med en nerklippning.
Det handlade om att de juridiska regler som gäller för vissa arter inte gäller för parkslide. Det är inte som påstått att den inte är invasiv.
Flera kommuner har gjort försök att utrota den, på olika sätt, vet inte hur det gått efter 2020 då vi hade problem här... Vi konstaterade att vår parkslides rotsystem växte ungefär 50 cm på djupet och 100 cm i bredd PER ÅR, så det handlade inte om att "rycka några skott"...D Daniel 109 skrev:
Vi var nere på två meters djup och finkammade/följde rotsystemet som transporterades som farligt gods till kommunens tipp... Med jord, eftersom det räcker med en 20 mm rotbit för att det kan sätta fart igen (bevis finns)...
Det behövdes 2,5 lass ny jord för att fylla gropen... Äventyret tog en hel sommar, men peppar peppar, vi har inte sett några skott på den aktuella platsen... Ännu... Ja fy f-n...
Rycker man skott någon gång i månaden så blir den mindre. På sikt kommer den att försvinna. Men det tar tid. Från ett rotfragment får du ett litet skott. Det måste lämnas länge för att bli ett problem.
Vad menar du med ”transporterads som farligt gods” Var föraren ADR behörig och lasten försedd med en orange skylt?
Vad menar du med ”transporterads som farligt gods” Var föraren ADR behörig och lasten försedd med en orange skylt?
Redigerat:
Tycker inte det råder något motsatsförhållande här. Kommunerna försöker experimentera med olika metoder som är effektiva och framförallt billiga. Daniels poäng är att kommunerna inte har resurser att sköta alla bestånd tillräckligt nitiskt för att på sikt trötta ut dem. Med tanke på hur många vägkanter parkslide växer i hade många kommuner förmodligen behövt ha flera heltidsanställda ”parkslideutrotare” över lång tid för att lyckas trötta ut bestånd som hunnit växa till sig på det sättet du beskriver. Kommunerna behöver istället försöka döda av bestånden via några få punktinsatser, alternativt om de kan använda ”gratis arbetskraft” i form av olika djur som man testat.B Bosse Lerum skrev:Flera kommuner har gjort försök att utrota den, på olika sätt, vet inte hur det gått efter 2020 då vi hade problem här... Vi konstaterade att vår parkslides rotsystem växte ungefär 50 cm på djupet och 100 cm i bredd PER ÅR, så det handlade inte om att "rycka några skott"...
Vi var nere på två meters djup och finkammade/följde rotsystemet som transporterades som farligt gods till kommunens tipp... Med jord, eftersom det räcker med en 20 mm rotbit för att det kan sätta fart igen (bevis finns)...
Det behövdes 2,5 lass ny jord för att fylla gropen... Äventyret tog en hel sommar, men peppar peppar, vi har inte sett några skott på den aktuella platsen... Ännu... Ja fy f-n...
Som villaägare har man en helt annan möjlighet att övervaka bestånden och kapa ner dem med jämna mellanrum. Vill man snabba på det får man väl göra på det dyrare sättet du beskrev och gräva bort flera lastbilar fulla med jord och rötter och sen kapa/rycka eventuella skott från kvarvarande rotfragment.
Vad som är svårast att bekämpa kan nog diskuteras. Vattenväxter kan ju vara riktigt svåra att komma åt ordentligt samtidigt som även dessa ofta kan spridas av små fragment. Kanadensiskt gullris sprider sig explosivt genom landet sedan några år tillbaka och ger många små vindburna frön medan den eländiga parkslide trots allt i Sverige är hänvisad till rötter (eller till rotfragment spridda av entreprenörer och andra nonchalanta människor för längre avstånd).Marlen Eskilsson skrev:
Jag tycker inte att vi ska tona ner risken med parkslide, tvärtom. Den är klassad som en invasiv växt som tränger ut andra arter och är mycket svår att bekämpa. Naturvårdsverket skriver så här:
"Parkslide är den invasiva växt som är svårast att bekämpa för den:
Rör inte parkslide om du inte absolut måste. Sannolikheten att du sprider den är större än att du lyckas få bort den. Växten triggas igång av åtgärder."
- kan etablera sig lätt på närapå vilken typ av jord som helst.
- sprids med ytterst små rot- eller stamfragment, i vissa fall så små som 0,7 millimeter.
- har en tidig tillväxt på våren och bildar snabbt täta bestånd.
- kan använda sina lagrade resurser till att skjuta nya skott många år efter att bekämpning har påbörjats.
- kan reagera på bekämpningsförsök genom att skjuta rotskott upp till sju meter från huvudplantan.
- har högre tolerans mot kemiska bekämpningsmedel jämfört med många andra arter
Läs mer: [länk]
De ställen man ser parkslide på är i ofta illegala dumpningsplatser av trädgårdsavfall.
Kanadensiskt gullris har väl funnits länge i Sverige. Det lär vi inte bli av med. Men man kan ju försöka minska mängden. Lupiner sprider sig inte lika lätt långt, men tenderar att etablera sig längs vägar. I min närhet finns det rejäla bestånd av någon typ av häckväxt i skogen. Jag vet inte om det är snöbär, men växtsättet är liknande i alla fall.
Kanadensiskt gullris har väl funnits länge i Sverige. Det lär vi inte bli av med. Men man kan ju försöka minska mängden. Lupiner sprider sig inte lika lätt långt, men tenderar att etablera sig längs vägar. I min närhet finns det rejäla bestånd av någon typ av häckväxt i skogen. Jag vet inte om det är snöbär, men växtsättet är liknande i alla fall.
Jag har hållit på att ta bort skotten i genomsnitt en gång i veckan under några år nu och jag är förundrad och besviken på hur liten effekt det har. Då tror jag ändå att jag inte har särskilt mycket av de mer centrala rotknölarna utan mest de grunda horisontella jordstammarna. Jag har tidigare försökt gräva bort dessa men det resulterade mest i att jag varje gång fick rejält ont i nacken några dagar. Jag lägger avfallet i en särskild lite hög där det får torka och håller koll på att det inte börja växa. Det har bara hänt en gång och jag stoppa det fort. Nu är det ju mest skott som hamnar där, men tidigare jordstammar också. Men gör man så gäller det som sagt att hålla god koll. Ett mkt litet bestånd som jag trodde mig fått bort kom igen efter några år (jag gör några kontroller per år av det).D Daniel 109 skrev:Rycker man skott någon gång i månaden så blir den mindre. På sikt kommer den att försvinna. Men det tar tid. Från ett rotfragment får du ett litet skott. Det måste lämnas länge för att bli ett problem.
Vad menar du med ”transporterads som farligt gods” Var föraren ADR behörig och lasten försedd med en orange skylt?
Jag tror att du får bättre effekt om du rycker mer sällan. Visst kommer det att ta tid att bli av med det helt. Men det minskar tämligen fort. Det är en fördel om man har annan växtlighet som skuggar.
Tja, det vore ju intressant att veta när skotten övergår från att vara tärande till att bli närande för resten av växten.D Daniel 109 skrev:
Man rekommenderar att inte använda glyfosat innan juli efter som den inte transporterar ner näring till rötterna då. Det och mina egna observationer är att det tar mer än ett par veckor innan ett skott är närande. Det kan vara kortare på riktigt små plantor. Jag siktar på minst en gång i månaden.
Jag och min kontakt på Statens Lantbruksuniversitet tror att man skall kapa och rycka ganska ofta. All fotosyntes ger rötterna mer energi så ju mindre den får desto bättre. Ju mer utmattad den blir desto snabbare sätter den blad.
Hur snabbt det går beror mest på hur väletablerad och stark den är. Ett riktigt gammalt och starkt bestånd lär kunna ta decennier, medan en nyetablerad liten rot kan ge upp efter ett eller två ryck.
@Daniel 109, du har ju kapat någon gång i månaden sedan några år i ett bestånd en bit från ditt hem. Har du fortfarande helt skitit i att dokumentera resultaten eller har du något att delge oss?
Hur snabbt det går beror mest på hur väletablerad och stark den är. Ett riktigt gammalt och starkt bestånd lär kunna ta decennier, medan en nyetablerad liten rot kan ge upp efter ett eller två ryck.
@Daniel 109, du har ju kapat någon gång i månaden sedan några år i ett bestånd en bit från ditt hem. Har du fortfarande helt skitit i att dokumentera resultaten eller har du något att delge oss?
Efter som jag inte har några före bilder känns det meningslöst att publicera efterbilder.
Ett nytt skott är inte närande till roten. Så länge tillväxten är snabbare än fotosyntesen så är skotten tärande. Så i praktiken tär de mest när de växer snabbast. Det finns inga växter utan reserver i rötterna som kan växa så fort. Hur ni kan tro något annat övergår mitt förstånd.
Ett nytt skott är inte närande till roten. Så länge tillväxten är snabbare än fotosyntesen så är skotten tärande. Så i praktiken tär de mest när de växer snabbast. Det finns inga växter utan reserver i rötterna som kan växa så fort. Hur ni kan tro något annat övergår mitt förstånd.
Har du inte gjort några som helst mätningar av beståndets storlek, snabbhet i tillväxt, stamdiameter, antal stammar per kvadratmeter eller andra parametrar? Visst kan det vara roande att gå och kapa ner regelbundet i flera års tid, men själv tycker jag att det inte blir inspirerande förrän man börjar dokumentera. Men du kanske inte har en lika vetenskaplig läggning som jag har.D Daniel 109 skrev: