Idag är banker hårdare på "återbetalningsförmåga"
Belive it or not, det var inte lika viktigt tidigare. Då handlade det mer om att man ska kunna betala sina räntor. Amortering var mer en kul grej för att visa lite god vilja. Förenklat och överdrivet.
Som jag har förstått det så kommer man under 50% belåningsgrad, så blir det mindre fokus p återbetalningsförmågan. Så mitt förslag är att försöka få en värdering, som banken accepterar, som är minst dubbelt så stort som lånet. Då tror jag att banken bir mindre kalkyl-orienterade då övervärdet i objektet är så pass stort. Men det kräver som sagt var 50% belåning eller mindre.
Belåningsgraden som presenteras i första inlägget är 53%.
Hoppas det löser sig.
Belive it or not, det var inte lika viktigt tidigare. Då handlade det mer om att man ska kunna betala sina räntor. Amortering var mer en kul grej för att visa lite god vilja. Förenklat och överdrivet.
Som jag har förstått det så kommer man under 50% belåningsgrad, så blir det mindre fokus p återbetalningsförmågan. Så mitt förslag är att försöka få en värdering, som banken accepterar, som är minst dubbelt så stort som lånet. Då tror jag att banken bir mindre kalkyl-orienterade då övervärdet i objektet är så pass stort. Men det kräver som sagt var 50% belåning eller mindre.
Belåningsgraden som presenteras i första inlägget är 53%.
Hoppas det löser sig.
Spontant undrar man ju hur bodelningen gick till. Om det fanns ett hus värt 4.1 Mkr, med ett övervärde på 1,9 Mkr (jag räknar inte med någon skatteeffekt) borde ju fd maken ha lösts ut med motsvarande tillgångar.
Eller har det inte gjorts, så att maken dessutom ska ha ut pengar, dvs lånet behöver ökas?
Eller har det inte gjorts, så att maken dessutom ska ha ut pengar, dvs lånet behöver ökas?
Det är sammanfattningsvis uselt. Jag svarade på det i ett inlägg ovanför, men där kallades det för något annat.a.o.f skrev:
Du lånar ännu mer, och använder lånat för att dels betala räntan och dels få cash in hand. När detta upplägg löpt ut efter typisk fem år har du ännu högre lån och ännu mindre möjlighet att bo kvar...
men vill man bara skjuta problemet framför sig, och låta det växa så är det en lösning.
Edit: seniorlån brukar det kallas
2 ägare en flyttar ny värdering lösa ut .. blir saftigt för vem som helst
Medlem
· Västra Götaland
· 3 295 inlägg
Hos min mor som också sitter i ett stort hus med liten pension har vi löst detta med att hon har gett mig och mitt syskon en del av huset i gåva. Sedan har vi blivit medlåntagare på det lån hon har på huset. Det var inget problem för banken och var deras förslag. Visserligen är belåningsgraden lägre än i ditt exempel men det vore konstigt om det inte fungerar hos er.
Eller bara gör som redan föreslagits innan i tråden, be er mor skänka hela huset till er arvingar, ni kan ju garanterat få lån för era respektive delar. Ni ska ju ändå få huset någon gång.
Red: Tillägg, fina är också att ni kan göra rätt stora rotavdrag med flera delägare..
Glöm seniorlån, de kommer göra att det inte finns något kvar, riktigt scamupplägg som utnyttjar folk som inte kan räkna.
Eller bara gör som redan föreslagits innan i tråden, be er mor skänka hela huset till er arvingar, ni kan ju garanterat få lån för era respektive delar. Ni ska ju ändå få huset någon gång.
Red: Tillägg, fina är också att ni kan göra rätt stora rotavdrag med flera delägare..
Glöm seniorlån, de kommer göra att det inte finns något kvar, riktigt scamupplägg som utnyttjar folk som inte kan räkna.
Men ska inte gubben ha sin del ?I InsidersUnited skrev:
Medlem
· Västra Götaland
· 3 295 inlägg
Hon skilde inte sig, hon behövde pengar till att bygga reningsverk och byta tak.lilllasrne skrev:
du missade nog min logikK Kane skrev:
det finns ett hus med lån som måste lösas ut, men svärmor kan inte få ett nytt lån, utan måste sälja huset och flytta för att lösa ut lånet.
lösning: sälj huset till underpris, mot rätten att bo kvar. Använd försäljningssumma för att lösa ut lånet.
problemet löst: lånet kan lösas, svärmor kan bo kvar
Medlem
· Stockholm
· 4 488 inlägg
Kan bli en dyr affär, läs bara vad som hände medJeanne Calments köpare av hennes lägenhet.N Nikorasu skrev:
"År 1965, vid 90 års ålder och utan arvingar, skrev Calment ett kontrakt att sälja sin lägenhet till advokaten André-François Raffray. Denne var då 47 år gammal och accepterade att betala henne en summa av 2 500 franc i veckan så länge hon levde, ett vanligt arrangemang i Frankrike som ibland kallas omvänt hypotek. Efter att Raffray dog av cancer vid 77 års ålder 1995, fick hans änka fortsätta betala tills Calment dog 1997. Till slut hade familjen Raffray betalat motsvarande mer än 1,3 miljoner kronor, vilket var mer än dubbelt mot vad lägenheten var värd.[1]"