Inte helt ovanligt tror jag. Har en gammal bekant vars familj köpte en stor gård hyfsat billigt för snart 30 år sen där de fick bo i ett litet tjänste-folks-hus på gården mot att den gamla änkan fick leva sina sista år i "herrgården". Tanten är 100+ idag...N Nikorasu skrev:
Men lösningen att barn går in som medlåntagare och samtidigt får denna andel i huset direkt, med avtal att svärmor får bo kvar förstås. Bankens krav är ju att man ska klara av räntan och om inte barnen har tok-köpt hus så de precis ligger på gränsen av vad de får låna så borde det gå fint. Kommer man upp i 4-5 löner som räntan ska delas på så blir det inte så svårt.
DOCK ska man veta vad man ger sig in på. Solidariskt betalningsansvar låter fint men betyder att varje enskild person är skyldig att betala HELA lånet om ingen annan kan och om huset brinner ner utan att försäkringen täcker kan betyda att banken vill ha in sina pengar på studs.
Så oavsett vad ni landar i, gå igenom det nog och ta gärna hjälp av bankens jurist eller liknande som kan gå igenom riskerna! Kronofogden har gott om kunder med väldigt god ekonomi men plötsliga enorma skulder som ska betalas på 30 dagar...
Medlem
· Västra Götaland
· 3 295 inlägg
Tror det blev rätt bra ändåJag bodde i Paris några år runt -95, hade en Belgisk kompis som köpte en liten central (St Sulpice torget) 3a på ca 80 m2 för 800 000 Franc. Den kostar gissningsvis nästan 20 mill idag.Workingclasshero skrev:
Det löstes med lösöre som maken fickK kindvall skrev:
Kanske inte så ”kul” svar, men det vettigaste är kanske att sälja och försöka få ett bra pris? Hitta ett nytt boende som svärmor gillar och som passar henne.
Det är inte jättekul att börja trixa runt med stora huslån (själv eller i andra konstellationer) vid den åldern. Och absolut inte kul att jobba mer än man vill/orkar för att betala lånet. Blir mycket stress av det.
Att ha henne kvar i huset innebär också (om inte svärmor är mycket händig) att hon kommer behöva hjälp av anhöriga, ett behov som sannolikt kommer öka över tid. Det kan tyckas OK nu, men om 5 eller 10 år? Vad händer om hon blir sjuk och inte kan bo kvar? Den typen av försäljningar är jobbiga för alla parter. Och ännu värre blir det om det finns många parter inblandade....
Det är inte jättekul att börja trixa runt med stora huslån (själv eller i andra konstellationer) vid den åldern. Och absolut inte kul att jobba mer än man vill/orkar för att betala lånet. Blir mycket stress av det.
Att ha henne kvar i huset innebär också (om inte svärmor är mycket händig) att hon kommer behöva hjälp av anhöriga, ett behov som sannolikt kommer öka över tid. Det kan tyckas OK nu, men om 5 eller 10 år? Vad händer om hon blir sjuk och inte kan bo kvar? Den typen av försäljningar är jobbiga för alla parter. Och ännu värre blir det om det finns många parter inblandade....
bara och bara? Rent krasst är Medellivslängden i Sverige ca 82 år.a.o.f skrev:
Ålder är en siffra, och man kan inte förutsäga något, vissa lever tills de är 100 och andra dör av åldersrelaterade sjukdomar när de är 60, men efter 65 ökar (statistiskt) en hel massa saker som påverkar hälsan och möjligheten att klara sig själv. Det är är bara statistik och att stoppa huvudet under kudden och köra på som man är 40 ändrar inte det.
dessutom, är svärmor beredd att tex ge avkall på stora hobbyn och börja jobba regelbundet för att till varje pris bo kvar?
Tyvärr tror jag det är vanligt att många äldre bor kvar längre än de borde. Har flera exempel på det i släkten och bekantskapskretsen.
Någon sa; vi har sparpengar och när vi känner att vi inte orkar underhålla hus, trädgård, städning så tar vi in hjälp. Naturligtvis blev det inte så. Hjälp var så "dyrt" så hus och annat förföll. Barn och släkt fick ställa upp.
Liknande tongångar från flera andra håll. 72 år är ingen ålder, men det kommer en dag, förmodligen smygande, när man inte klarar det och när demensen kommer krypande.
Det bästa är att själv planera och flytta till ett nytt boende medans man är klar och klarar av det.
Situationen för TS är jobbig, jag förstår, men försök att ha en nykter diskussion
Någon sa; vi har sparpengar och när vi känner att vi inte orkar underhålla hus, trädgård, städning så tar vi in hjälp. Naturligtvis blev det inte så. Hjälp var så "dyrt" så hus och annat förföll. Barn och släkt fick ställa upp.
Liknande tongångar från flera andra håll. 72 år är ingen ålder, men det kommer en dag, förmodligen smygande, när man inte klarar det och när demensen kommer krypande.
Det bästa är att själv planera och flytta till ett nytt boende medans man är klar och klarar av det.
Situationen för TS är jobbig, jag förstår, men försök att ha en nykter diskussion
Har man möjlighet och vilja att bo kvar skall man naturligtvis göra det. Alla människor har olika prioritering. Alla i min släkt har bott kvar i sitt hus tills de avlidit. De hade kunnat flytta om de ville det.KristinaRT skrev:
Ja, vi är alla olika och prioriterar olika. Vi har alla olika förutsättningar, och med det menar jag ekonomiska möjligheter (som i TS situation där svärmor faktiskt inte riktigt har möjligheten att lösa ut fd make), fysiska möjligheter och anhöriga som kan/vill/orkar stötta. Enligt min erfarenhet krävs nämligen främst det sistnämnda när hälsa och ork sviker och man sitter kvar i ett hus som måste tas omhand och underhållas.
Har tyvärr sett för många äldre vars hus förfaller pga bristande underhåll, men viktigare jag har också sett många äldre som är ensamma och isolerade i sina hus för att de saknar fysiken att ta sig runt som de vill, äldre som sitter hemma för att huset har en trappa in, eller som inte kan utnyttja ovanvåning/källare pga trapporna. Äldre som tidigare haft ett stort socialt närverk som nu är isolerade i sina hus och vars enda kontakt är ett antal besök av hemtjänsten. DET tycker jag är förfärligt, ovärdigt och inget att avundas. Men vi är som sagt alla olika med olika prioriteringar.
Då var det ju inte någon särskilt hållbar bodelning, om maken tog övriga tillgångar men stod kvar på lånet på huset. Det var där det gick snett, och de satte sig i en svårare sits än om de hade rett upp det då. Det hade kanske inte ändrat något i sak, svärmor hade kanske inte kunnat behålla huset ändå. Antar det var därför man försökte med det man gjorde. Men man hade kanske kunnat använda de samlade tillgångarna till att hitta en lösning som fungerar för båda istället.S Stefan Nordqvist skrev:
Ledsen att det inte blir särskilt konstruktivt, men om barnen inte kan bli medlåntagare har jag svårt att se någon möjlighet.
Medlem
· Västra Götaland
· 3 295 inlägg
Inte denna kommunen, de skickade till slut vite på 50 kkr om att hon inte bytte 3 kammarbrunnen mot något annat... 1 år efter att det var klart så kom ett brev att de skulle dra kommunalt avlopp fram till hennes hus, vilket man då är tvungen att ansluta sig till för en nätt kostnad.K kest skrev:
Det går att sitta ensam i lägenhet med enbart hemtjänstbesök också... Vill hon vara kvar i villan vid sin ålder ska hon det tycker jag. Om framtiden vet vi inget, hon kan vara frisk 20 år till eller dö knall och fall imorgon.
Både min mormor och farmor klarade sig bra tills de var 95 i sina villor - livskvalitén med trädgård är svår att ersätta.
Både min mormor och farmor klarade sig bra tills de var 95 i sina villor - livskvalitén med trädgård är svår att ersätta.