Med risk för att sitta och dissekera en groda: Man kan ärva i flera led (och ibland lite snett). För att exempelvis ett barnbarn ska kunna ärva en far- eller morförälder måste det vara avlat innan denne dör, även om man tekniskt sett blir döingens barnbarn oavsett.
Detta fall är väldigt märkligt på flera sätt.
Hos Skatteverket fanns biologiska fadern bara med personnummer utan de 4 sista siffrorna, inget namn.
Sonen hade efternamn från den pappa han växt upp med.
Moderns äkta make som skulle blivit far per automatik om inget annat sagts, finns inte upptagen alls. Sonen är född 3 år innan skilsmässan.
Den som han kallade sin pappa ska en gång i tiden sagt att han adopterat sonen, men det finns inga papper/registerat på det.
Folkbokföringen är full av fallgropar, framför allt när det kommer till faderskap.
1947 började svenska kyrkan att föra s.k. personakter med folkbokföringsuppgifter. Vid upprättandet noterades personens barn endast om de var under 16 år. Ända fram till 1968 registrerades barn normalt bara på modern. Efter regeländringar 1970 skulle barnen retroaktivt registreras även på fadern, men så skedde inte alltid.
1991 tog Skatteverket över och införde nuvarande folkbokföringssystem. Personer födda efter 1940 fick då sina relationer (föräldrar, makar, barn) manuellt inmatade från kyrkans personakter. Personer födda före 1941 kopplades till rätt relationer endast via sitt personnummer, och eftersom de fyra sista siffrorna infördes först 1968 så saknas en del relationer i Skatteverkets system.
Klicka här för att svara
Vi vill skicka notiser för ämnen du bevakar och händelser som berör dig.