Självklart fanns det diskbänkar i sämre kvalitet även förr. Problemet är att de revs ut och slängdes över åren och endast de av högre kvalitet som var värda att behålla finns kvar idag. Så man får en väldigt skev bild av hur det egentligen var. Det finns inga problem att få samma kvalitet idag om man är beredd att betala.
I slutet på 90-talet jobbade jag på en verkstad specialiserad på rostfritt och gjorde en och annan diskbänk.
Den stora skillnaden är mellan helpressade och svetsade diskbänkar. Det går utmärkt att beställa en svetsad diskbänk idag också och den kommer vara precis lika bra som en gammal svetsad bänk. I en svetsad diskbänk är hoarna pressade för sig och själva bänken är gjord av en plåt som bockas till de mått och kanttyper som önskas. Sedan sömsvetsas hoarna i bänken. Det är praktiskt svårt att bocka och svetsa bänkar av alltför tunn plåt så det vanligaste är att man använder 1,25mm plåt i svetsade bänkar.
Helpressade bänkar innebär att man tar en plåt och pressar hoar och kanter och alltihop ur samma plåt. Det medför att plåttjockleken kommer variera en del mellan olika delar av bänken. Förr medförde det att man var tvungen att ha ganska tjock plåt från början för att materialet så att säga skulle räcka till överallt, och hoarna blev ganska runda i botten. Presstekniken har gått mycket framåt och man kan nu utgå från tunnare plåt och göra hoar med skarpare hörn. Därför är det stor skillnad i plåttjocklek på gamla och nya pressade diskbänkar.
Vad materialet beträffar så finns det ingen anledning att inte göra dom av SS2333. Det är ett nickellegerat austinitiskt rostfritt stål framtaget för god formbarhet och god svetsbarhet med tillräckligt korrosionsmotstånd för användning i exempelvis kök. Enda gången jag har gjort syrafasta diskbänkar har varit till laboratorier.
Möjligen kan det tänkas finnas något särskilt stål för djupdragning som jag inte känner till. Austinitiska rostfria stål kallhårdnar väldigt vid bearbetning så de måste vara tuffa att djupdra (dvs den metod som används för helpressade bänkar). Men det bör inte finnas någon anledning att de har sämre korrosionsmotstånd för det. Men handlar allt om att hålla nere priset så finns det säkert billigare material i en del bänkar.
Den stora skillnaden är mellan helpressade och svetsade diskbänkar. Det går utmärkt att beställa en svetsad diskbänk idag också och den kommer vara precis lika bra som en gammal svetsad bänk. I en svetsad diskbänk är hoarna pressade för sig och själva bänken är gjord av en plåt som bockas till de mått och kanttyper som önskas. Sedan sömsvetsas hoarna i bänken. Det är praktiskt svårt att bocka och svetsa bänkar av alltför tunn plåt så det vanligaste är att man använder 1,25mm plåt i svetsade bänkar.
Helpressade bänkar innebär att man tar en plåt och pressar hoar och kanter och alltihop ur samma plåt. Det medför att plåttjockleken kommer variera en del mellan olika delar av bänken. Förr medförde det att man var tvungen att ha ganska tjock plåt från början för att materialet så att säga skulle räcka till överallt, och hoarna blev ganska runda i botten. Presstekniken har gått mycket framåt och man kan nu utgå från tunnare plåt och göra hoar med skarpare hörn. Därför är det stor skillnad i plåttjocklek på gamla och nya pressade diskbänkar.
Vad materialet beträffar så finns det ingen anledning att inte göra dom av SS2333. Det är ett nickellegerat austinitiskt rostfritt stål framtaget för god formbarhet och god svetsbarhet med tillräckligt korrosionsmotstånd för användning i exempelvis kök. Enda gången jag har gjort syrafasta diskbänkar har varit till laboratorier.
Möjligen kan det tänkas finnas något särskilt stål för djupdragning som jag inte känner till. Austinitiska rostfria stål kallhårdnar väldigt vid bearbetning så de måste vara tuffa att djupdra (dvs den metod som används för helpressade bänkar). Men det bör inte finnas någon anledning att de har sämre korrosionsmotstånd för det. Men handlar allt om att hålla nere priset så finns det säkert billigare material i en del bänkar.
Vet du vad för sorts plåt man använde på typ 50-talet eller när diskbänkarna nu var som "bäst"? Var det SS2333 som det är idag?PNO skrev:
För man kan ju läsa här och var att de var gjorda av bättre rostfri plåt förr. Men är det inte snarare så att det var tjockleken som skiljde?
Nä det känns mer som en myt att gamla diskbänkar skulle vara rejälare och tåligare än nya. Det beror väl på vad man köper. Vissa verkar ju använda tunn plåt (under millimetern) och då blir det ju så klart inte så tåligt. Beställer jag ny lär jag välja 1,5mm.
Diskbänkar pressades förr av 14 23 30, ett austenitiskt kromnickelstål med <0,15% C,18% Cr, 8% Ni.PNO skrev:
Vad det heter idag vet jag inte.
Austenitiska stål är lustigt nog lättare att djuppressa än olegerade kolstål, men "…fordrar stor presskraft på grund av den hastiga hårdhetsökningen vid kallbearbetning."
Bara en praktiskt invändning - hur kul är det med en gammal repad och matt diskbänk där smuts fastnar och den ser äcklig ut hela tiden?
Byt diskbänk och sätt in en ny. Som Helioz skriver är det inga problem att få samma kvalitet som förr om man betalar, men man skall nog inte använda IKEA som exempel på att diskbänkarna är dåliga idag.
Sedan plåttjocklek - Volvo Amazon använde mycket tjockare plåt än dagens bilar, är det någon som tror att den är mer krocksäker? Buckelkänsligheten beror mycket på hur formen är och materialets egenskaper. Min V70 har efter 18000 mil knappt några synliga bucklor för plåten fjädrar tillbaka. Finns naturligtvis slagmärken men sådana är omöjliga att undvika.
Byt diskbänk och sätt in en ny. Som Helioz skriver är det inga problem att få samma kvalitet som förr om man betalar, men man skall nog inte använda IKEA som exempel på att diskbänkarna är dåliga idag.
Sedan plåttjocklek - Volvo Amazon använde mycket tjockare plåt än dagens bilar, är det någon som tror att den är mer krocksäker? Buckelkänsligheten beror mycket på hur formen är och materialets egenskaper. Min V70 har efter 18000 mil knappt några synliga bucklor för plåten fjädrar tillbaka. Finns naturligtvis slagmärken men sådana är omöjliga att undvika.
Medlem
· västra götaland
· 1 017 inlägg
Jag våtslipade och polerade upp min 36 år gamla diskbänk till kromglans, nu ser man bucklorna jättebra......
Plåt SS2333 enligt SS 142333 standard skall inte finnas idag då standarden är upphävd. Den senaste standarden för materialet upphävdes så sent som 2013-12-06. Nu gällande standard, som ersätter tidigare SS 142333, heter SS-EN 10028-7:2007.Martin_B skrev:
Att sedan matknaden är sen med att sluta använda de gamla materialbeteckningarna är en annan historia....
Jag har använt mig av IKEA:s diskbänkar ett par gånger i olika lägenheter jag bott i. Har även idag en diskbänk från IKEA i vårt hus. Har inte haft några som helst problem med rost eller bucklor. Å andra sidan har jag heller inte köpt deras billigaste modeller.
Håller med Anders_Nilsson, varför använda en gammal när det går att få hyfsat bra kvalité idag? Om inte annars kan man väl byta ut den om 10 år och "modernisera" lite i köket.
Håller med Anders_Nilsson, varför använda en gammal när det går att få hyfsat bra kvalité idag? Om inte annars kan man väl byta ut den om 10 år och "modernisera" lite i köket.
Bra att du skrev att beteckningen har ändrats. Men är materialsammansättningen densamma som förut?roli skrev:
Jag köpte ny diskbänk förra året och gjorde lite research då. Verkar som att de större tillverkarna som Franke och Stala ofta har 0,8mm på måttanpassade hela bänkar, åtminstone på standardprodukten. På infällda bänkar kan det vara ännu tunnare hos vissa tillverkare.
Men en annan sak jag märkte är att det skiljer på vad man har under plåten också. Om jag inte minns fel så hade Frankes billigaste måttanpassade variant 0,8mm plåt och endast en träram, medan man fick betala mer för lite tjockare plåt och heltäckande undersida. Vad man har under påverkar ju också hur stabil diskbänken kommer att kännas.
Sen finns det definitivt tillverkare som använder både tjockare plåt och hel skiva under, men priserna blir betydligt högre. I mitt fall med en 170 cm lång bänk med två hoar gick väl priserna från 4-5 tkr på de enklare till 15-20 för de finare. Frågan är om kvalitetsskillnaden är så stor? Möjligen, men jag tyckte i alla fall det blev för dyrt.
I slutändan hittade jag en bänk med 1 mm plåt och heltäckande vattentålig MDF som underlag som ändå prismässigt låg bland de billigare (Decosteel om någon undrar). Det är ju omöjligt att säga efter ett år hur långlivad den blir, men än så länge är jag är mycket nöjd och den känns i alla fall stabilare än bänkar med bara träram under.
Men en annan sak jag märkte är att det skiljer på vad man har under plåten också. Om jag inte minns fel så hade Frankes billigaste måttanpassade variant 0,8mm plåt och endast en träram, medan man fick betala mer för lite tjockare plåt och heltäckande undersida. Vad man har under påverkar ju också hur stabil diskbänken kommer att kännas.
Sen finns det definitivt tillverkare som använder både tjockare plåt och hel skiva under, men priserna blir betydligt högre. I mitt fall med en 170 cm lång bänk med två hoar gick väl priserna från 4-5 tkr på de enklare till 15-20 för de finare. Frågan är om kvalitetsskillnaden är så stor? Möjligen, men jag tyckte i alla fall det blev för dyrt.
I slutändan hittade jag en bänk med 1 mm plåt och heltäckande vattentålig MDF som underlag som ändå prismässigt låg bland de billigare (Decosteel om någon undrar). Det är ju omöjligt att säga efter ett år hur långlivad den blir, men än så länge är jag är mycket nöjd och den känns i alla fall stabilare än bänkar med bara träram under.
