Okej, inte ointressant då, men väldigt intesägande.Haagbard skrev:
Det som vore mer intressant är ju vad frågeställaren vill få ut av frågan, för oberoende av vilka siffror som man matar in som svar så blir siffrorna säkert helt värdelösa för frågeställaren. Frågan har karaktär av "hur långt är ett snöre?". Och kommer knappast hjälpa frågeställaren mot det svar som den kanske önskar. Om det nu inte bara var av ren nyfikenhet som frågan ställdes. Vi har fått svar från 4.000 till 17.000 på utgifter som läggs på boendekostnaden, och jag har väldigt svårt att någon av de siffrorna får frågeställaren kommer närmare sitt svar om det nu är ett svar som man är ute efter.
Är man ute efter hur mycket boendkostnaden "får kosta"? Så är det bättre att få reda på hur mycket man behöver ha kvar efter boendekostnaden är betald, och då finns det ju genomsnittliga värden för det som kan användas och sedan modifieras till sin egen situation.
Är man bara nyfiken så visst fine, fråga på! Så skall jag hålla k-ften
- M
Den här tråden börjar bli lite tjatig med rätt så många evighetsresonemang.
Frågan om vad man vill ha kvar efter att boendet är betalt är naturligtvis ganska så relevant i sammanhanget. Ännu mer intressant blir frågan om vad man tjänar. SCB anger att 2006 så tjänade Sveriges befolkning mellan 20-64 år i genomsnitt 219.600kr. Låt oss ta bort några förtidspensionärer och några studenter, samt indexreglera lönen till 2008 års nivå så säger vi att det blir 21.000kr/månad, eller 252.000kr/år. Det blir för en familj med två vuxna 42.000kr/mån brutto eller c:a 31.800kr netto i månaden med skattetabell 31. Skulle någon bli arbetslös så minskar inte bara lönen, utan skatten går upp också eftersom jobbskatteavdraget försvinner. Med 21.000kr i bruttolön så får man maxbeloppet 680kr/dag, det blir 14.960kr brutto eller c.a 11.000kr netto. Man tappar 4.900kr per månad vid arbetslöshet...
Till detta skall läggas vilka prioriteringar man gör i sin familj. Klassiska extrautgifter är sådant som två bilar, motorcykel, båt, husvagn/husbil, sommarstuga och årliga semestrar. Men det finns en hel del annat också. En del familjer tycker att det är helt OK att deras TV-kanaler kostar 1.500kr/månad, medans andra tycker att det räcker alldeles utmärkt med det fria marknätet. En del familjer är nedlusade med telefonabonnemang av olika slag och betalar gladeligen 2.500kr/mån i olika telefonräkningar. En del familjer har relativt dyra hobbies där mannen t.ex. spelar golf, kvinnan har egen häst och motionsrider, pojken spelar hockey och flickan tennis och bägge barnen anses "lovande" så det är mängder med läger, tävlingar, träningar och utrustning.
Jag vet tvåbarnsfamiljer där matkontot är 4.000kr/månad och jag vet ensamstående som har mycket svårt att klara sig på mindre än 5.000kr/mån. En del kör 500mil med bilen per år, medans andra lätt får mätaren att gå 3.000 mil.Osv...
Sådana här skillnader går inte att syna, utan alla jämförelser blir väldigt subjektiva.
Det som är viktigast är att man innan man ger sig till att köpa ett dyrt hus sätter sig in i vad det betyder för den egna ekonomin. Schabloner här, eller schabloner hos banken eller konsumentverket berättar ju inte vad du har för kostnader eller levnadsnivå. Det måste man räkna ut själv, och jag kan inte göra annat än rekommendera de som funderar på detta med hus att skaffa sig järnkoll på ekonomin. Räkna gärna på scenarier om vad som händer om någon blir arbetslös, eller sjuk, eller ni vill skaffa barn eller vad som nu är aktuellt.
Frågan om vad man vill ha kvar efter att boendet är betalt är naturligtvis ganska så relevant i sammanhanget. Ännu mer intressant blir frågan om vad man tjänar. SCB anger att 2006 så tjänade Sveriges befolkning mellan 20-64 år i genomsnitt 219.600kr. Låt oss ta bort några förtidspensionärer och några studenter, samt indexreglera lönen till 2008 års nivå så säger vi att det blir 21.000kr/månad, eller 252.000kr/år. Det blir för en familj med två vuxna 42.000kr/mån brutto eller c:a 31.800kr netto i månaden med skattetabell 31. Skulle någon bli arbetslös så minskar inte bara lönen, utan skatten går upp också eftersom jobbskatteavdraget försvinner. Med 21.000kr i bruttolön så får man maxbeloppet 680kr/dag, det blir 14.960kr brutto eller c.a 11.000kr netto. Man tappar 4.900kr per månad vid arbetslöshet...
Till detta skall läggas vilka prioriteringar man gör i sin familj. Klassiska extrautgifter är sådant som två bilar, motorcykel, båt, husvagn/husbil, sommarstuga och årliga semestrar. Men det finns en hel del annat också. En del familjer tycker att det är helt OK att deras TV-kanaler kostar 1.500kr/månad, medans andra tycker att det räcker alldeles utmärkt med det fria marknätet. En del familjer är nedlusade med telefonabonnemang av olika slag och betalar gladeligen 2.500kr/mån i olika telefonräkningar. En del familjer har relativt dyra hobbies där mannen t.ex. spelar golf, kvinnan har egen häst och motionsrider, pojken spelar hockey och flickan tennis och bägge barnen anses "lovande" så det är mängder med läger, tävlingar, träningar och utrustning.
Jag vet tvåbarnsfamiljer där matkontot är 4.000kr/månad och jag vet ensamstående som har mycket svårt att klara sig på mindre än 5.000kr/mån. En del kör 500mil med bilen per år, medans andra lätt får mätaren att gå 3.000 mil.Osv...
Sådana här skillnader går inte att syna, utan alla jämförelser blir väldigt subjektiva.
Det som är viktigast är att man innan man ger sig till att köpa ett dyrt hus sätter sig in i vad det betyder för den egna ekonomin. Schabloner här, eller schabloner hos banken eller konsumentverket berättar ju inte vad du har för kostnader eller levnadsnivå. Det måste man räkna ut själv, och jag kan inte göra annat än rekommendera de som funderar på detta med hus att skaffa sig järnkoll på ekonomin. Räkna gärna på scenarier om vad som händer om någon blir arbetslös, eller sjuk, eller ni vill skaffa barn eller vad som nu är aktuellt.
Swetrot skrev:
Skriver under det du säger. Sedan är det så att om man läser mitt första inlägg är det det jag ville poängtera, att vi har ca 20 000 i månaden (jag, sambo, två små barn) efter att boendet och CSN , är betalda alltså det som MÅSTE betalas. Och på de pengarna lever vi väldigt gott, måste jag säga. Och ingen kan tala om för mig att de pengaran i dagens Sverige inte räcker för ett bra liv 8inklusive semestrarna utomlands). Sedan är det klart att om man vill ha båt, två bilar, sommarställe osv, då räcker de pengarna definitivt inte.
Bra skrivet Swetrot!
Man måste se helheten, vi har köpt hus i stan . Hade man köpt på landet hade man behövt 2bilar en massa tid att slösa bort på pendling.
Vi betalar gärna dyrt för att bo i stan, för att få så smidigt för familjen. Tycker synd om ungarna som måste skjutsas runt på landet, utan att kunna ta sig nån stans själva.
Man måste se helheten, vi har köpt hus i stan . Hade man köpt på landet hade man behövt 2bilar en massa tid att slösa bort på pendling.
Vi betalar gärna dyrt för att bo i stan, för att få så smidigt för familjen. Tycker synd om ungarna som måste skjutsas runt på landet, utan att kunna ta sig nån stans själva.
Jag har precis flyttat ut "på landet" efter att ha bott tio år i Stockholm. Jag tyckte det var patetiskt att se köerna av bilar framför skolan varje morgon dit barnen skjutsades av sina föräldrar därför att de inte vågade låta dem cykla eller ta bussen. På jobber kverulerade var och varannan förälder om hur det skulle skjutsas barn med hockeytrunk till Nynäshamn för match en tidig söndagsmorgon, för att sedan skjutsa det andra barnet till Näsby Park och tennismatch på eftermiddagen...wide skrev:Bra skrivet Swetrot!
Man måste se helheten, vi har köpt hus i stan . Hade man köpt på landet hade man behövt 2bilar en massa tid att slösa bort på pendling.
Vi betalar gärna dyrt för att bo i stan, för att få så smidigt för familjen. Tycker synd om ungarna som måste skjutsas runt på landet, utan att kunna ta sig nån stans själva.
Här, i lilla Sandarne, är det gångavstånd till skolan, idrottsplatsen ligger några hundra meter härifrån, tennisbanorna ser vi från huset och över huvudtaget är allt närmare. Två bilar skulle vi inte drömma om att ha. Det kommer säkert bli en del skjutsande i alla fall, men det finns en utbyggd mentalitet att man fyller bilen och hjälps åt att köra barnen mellan stan och vårt samhälle. Jag tillbringar mycket mindre tid med att åka någonstans sedan jag flyttade hit.
Vvar och en gör som de vill, men jag tror att det borde raseras en del fördomar mellan stadsbor och lantisar så skulle man förstå varandra bättre.
...Saturnus, då du envist debaterar med mig och läser inte vad jag skriver och vad de andra som jag citerar skriver. Swetroot skriver att det alltid handlar om prioriteringar och bl a att "det som är viktigast är att man innan man ger sig till att köpa ett dyrt hus sätter sig in i vad det betyder för den egna ekonomin. Schabloner här, eller schabloner hos banken eller konsumentverket berättaOr ju inte vad du har för kostnader eller levnadsnivå. Det måste man räkna ut själv, och jag kan inte göra annat än rekommendera d e som funderar på detta med hus att skaffa sig järnkoll på ekonomin. Räkna gärna på scenarier om vad som händer om någon blir arbetslös, eller sjuk, eller ni vill skaffa barn eller vad som nu är aktuellt."saturnus skrev:
Och det är klart som tusan att vi har räknat med det värsta scenariot, sedan om vi båda två skulle bli arbetslösa då är det bara att flytta till ett billigare boende., vi har redan varit där. Till en skillnad från dig och de som är dig lika så har vi inte köpt vårt boende för att skryta runt med den (vilket du gör i ditt tidigare inlägg) och sitta och räkna frenetiskt varje dag på hur mycket vår bostad har ökat i värde, vi har köpt den för att vi ska BO i den och för att vi ska trivas i den, vilket vi verkligen gör.
Måste också informera dig att min sambo jobbar 75% (hennes eget val) och jag har ett mycket flexibelt jobb
så tiden med barn finns, du behöver inte oroa dig (vet dock inte om den här informationen kommer att göra dig ännu mera avundsjuk eller dämpa din ångest).
Skulle man tänka mycket på vad som kan hända imorgon och i världen (kanske bryter det också ut ett globalt krig) skulle ingen våga köpa någonting. Men jag tycker att det är dags att du börjar ge dig...
Vid beräkningen av boendekostnaden skulle jag personligen ta med risken för ett 20%-igt fall i fastighetspriserna under de kommande 2-3 åren.
Ett prisfall spelar liten roll om man tänker bo kvar i huset på 10-20 års sikt och om man har stabila arbetsgivare men om man tvingas (eller vill) flytta om 2-3 år kan ett sådant tänkbart prisfall bli kännbart. Synen på risk och hur länge man tänkt bo i huset är alltså central för vilken amorteringstakt man sätter (och därmed vilken "boendekostnad" man får).
Ett prisfall spelar liten roll om man tänker bo kvar i huset på 10-20 års sikt och om man har stabila arbetsgivare men om man tvingas (eller vill) flytta om 2-3 år kan ett sådant tänkbart prisfall bli kännbart. Synen på risk och hur länge man tänkt bo i huset är alltså central för vilken amorteringstakt man sätter (och därmed vilken "boendekostnad" man får).
Det stämmer. Lek med tanken att du flyttar dig åtta år tillbaka i tiden, till mars 2000 när börsen peakade. Då skulle man ha sagt: "Få saker har väl ökat så mycket i värde som aktier." Dessutom hade man nog sagt att "Få saker har väl ökat så lite i värde som guld."
Framtiden får utvisa vilka tillgångsslag som kommer bli vinnarna de kommande åren med tanke på de deflations-, inflations- och stagflationsscenarier som kan målas upp.
Jo, men det finns fundamentala skillnader. Börsen och bostäder har en tendens långsiktigt att gå upp 5%-8% per år i snitt. Ett hus har alltid ett visst substansvärde, vilket många bolag under mars 2000 inte hade.
Men bostäder måste alla ha, man måste inte ha aktier.
Bostäder med bra lägen är väldigt begränsader, medan detsamma inte går att säga om aktier
Bostäder består av fysiskt fundamenta, men även ett välskött bolag kan råka ut för svindel, usel R&D, felsatsningar etc.
Enligt SCBs fatighetsprisindex är den enda nedgångden sedan 1980 under 1991-1993. Den nedgången tog å andra cirka sju år att återhämta. Index 2007 är ca 5 gånger mer än 1980 sett tillhela Sverige. I Sthlm är det sju gånger högre.
Hus i attraktiva områden där det finns få möjligheter att bygga nytt är relativt säka investeringar. I fin-Bromma såldes det nyligen en tomt på under 1000 kvm för 7-8 mkr. Anledningen? Det finns helt enkelt inga tomter, Bromma ligger nära stan och folk vill bo där.
Men bostäder måste alla ha, man måste inte ha aktier.
Bostäder med bra lägen är väldigt begränsader, medan detsamma inte går att säga om aktier
Bostäder består av fysiskt fundamenta, men även ett välskött bolag kan råka ut för svindel, usel R&D, felsatsningar etc.
Enligt SCBs fatighetsprisindex är den enda nedgångden sedan 1980 under 1991-1993. Den nedgången tog å andra cirka sju år att återhämta. Index 2007 är ca 5 gånger mer än 1980 sett tillhela Sverige. I Sthlm är det sju gånger högre.
Hus i attraktiva områden där det finns få möjligheter att bygga nytt är relativt säka investeringar. I fin-Bromma såldes det nyligen en tomt på under 1000 kvm för 7-8 mkr. Anledningen? Det finns helt enkelt inga tomter, Bromma ligger nära stan och folk vill bo där.
Du gör det vanliga misstaget att inte ta hänsyn till inflation. Från början av 70-talet till början 90-talet låg inflationen runt 10%, och i ett sånt läge är tvåsiffriga värdeökningar helt normala. De senaste 10-15 åren har vi istället kombinerat det med inflation på 1-2%. Fastigheter har ökat onormalt mycket i pris, och åtminstone för fastighetsbolag håller detta nu på att korrigeras nedåt. Det säger ingenting om hur priserna på villor kommer att gå på kort sikt, men i längden är det inte hållbart med tvåsiffriga prisökningar, såvida inte inflationen sticker iväg.JK skrev:
Självklart kommer attraktiva tomter inte att bli värdelösa, men det är ingen naturlag att den är värd just 8 miljoner (i så fall - varför inte 80 eller 800 miljoner?). I dåliga tider har även fastigheter i Bromma förlorat i värde...
För övrigt är det en myt att fastigheter skulle vara så bra som investering. Historiskt har de avkastat runt 8% även i Stockholm, medan börsen gett knappt 12%. Det blir en enorm skillnad över 25-30 år (tänk faktor 3), så ett klokt tips är att köpa hus för att bo i, och investera i aktier ;-)
Vi är på g. att byta boende. Bor just nu i bra lägenhet på 65 m2 för ca 5000:- i månaden inklusive bilplats och bredband. 10 minuters promenad till Uppsala Centrum och bra grannar som varken stör eller störs. Om det låter för bra för att vara sant så beror det på att det är en studentlägenhet. Inte studenter längre, men hänger kvar ett tag till. När vi funderat på vad vi vill bosen och hur mycket vi vill lägga så har vi även räknat in transporterna till jobbet.
Om vi köper ett hus med cykelavstånd till jobb och affär så klarar vi oss med en, ganska billig bil. T.ex en Audi 100 från tidigt 90-tal, lastdryg och hållbar men lite törstig och kräver kärlek då och då. Duger bra till långresor, och det är det enda man behöver den till.
Om vi däremot bosätter oss på ca 15 km från jobbet så måste vi ha två ganska bra bilar, plus bensin till dessa, dvs minst 4000:-/månad. Buss är ett alternativ, då kan man klara sig på kanske 2000:-/månad.
Jag har även bekanta som köpt jättefina hus lång från närmaste stad och jobbet. Billigt fint hus, men att lägga 2 timmar om dagen på att ta sig till och från jobbet är inget kul. En lön på 30.000/mån ger då en timlön motsvarande 24.000/mån, om man ska räkna tiden man är hemifrån. Eller, om man skulle lägga 2 timmar om dagen på övertid, då kommer man upp i 38000-45000 beroende på övertidsersättning. Många kanske inte tycker att man kan räkna så, men tiden i bilen är faktiskt ingenting jag eftersträvar, jag är uppväxt i glesbyggd.
För mig som inte har boendet som livsstil så är ett underhållsfritt boende 10 minuter från jobbet för 15000:-/månad betydligt mer intressant än ett vackert hus för 10.000:-/månad som kräver 2 timmar i bil vaje dag och många timmars stuprörsrensande och annat på helgerna.
Om vi köper ett hus med cykelavstånd till jobb och affär så klarar vi oss med en, ganska billig bil. T.ex en Audi 100 från tidigt 90-tal, lastdryg och hållbar men lite törstig och kräver kärlek då och då. Duger bra till långresor, och det är det enda man behöver den till.
Om vi däremot bosätter oss på ca 15 km från jobbet så måste vi ha två ganska bra bilar, plus bensin till dessa, dvs minst 4000:-/månad. Buss är ett alternativ, då kan man klara sig på kanske 2000:-/månad.
Jag har även bekanta som köpt jättefina hus lång från närmaste stad och jobbet. Billigt fint hus, men att lägga 2 timmar om dagen på att ta sig till och från jobbet är inget kul. En lön på 30.000/mån ger då en timlön motsvarande 24.000/mån, om man ska räkna tiden man är hemifrån. Eller, om man skulle lägga 2 timmar om dagen på övertid, då kommer man upp i 38000-45000 beroende på övertidsersättning. Många kanske inte tycker att man kan räkna så, men tiden i bilen är faktiskt ingenting jag eftersträvar, jag är uppväxt i glesbyggd.
För mig som inte har boendet som livsstil så är ett underhållsfritt boende 10 minuter från jobbet för 15000:-/månad betydligt mer intressant än ett vackert hus för 10.000:-/månad som kräver 2 timmar i bil vaje dag och många timmars stuprörsrensande och annat på helgerna.
Hej!
Jag ska ge mig på ett försök att ge ett "flummigt" svar utan att blanda in kronor !
För mig är boendet relativt viktigt. Det är viktigt att jag har en trädgård som barnen kan leka i och att jag kan få höra fågelkvitter, se gräsmattor osv. Det är viktigt att bo relativt bekvämt, jag vill inte lägga all tid på renovering och trägårdspiffande utan jag vill kunna njuta av livet också! Däremot är det INTE viktigt att bo i "rätt" område, det är inte heller viktigt att ha en villa som är tip-top och som man kan "visa upp" för andra.
I grund och botten är jag nog en "livsnjutare" Det innebär att jag förutom boendet vill ha råd att göra utlandsresor, köpa god mat och göra lite spontana saker (både inköp och resor).
Så för mig får inte boendet kosta allt för mycket! Det innebär att vi köpt ett hus på landet, dock har vi bara 25 min till närmsta stad så jag känner mig absolut inte isolerad. Vi köpte huset billigt och renoverar lite allt eftersom lusten faller på.
Jag tror de flesta måste prioritera. Dvs man har inte råd med ALLT man vill ha. För mig innebär det att jag har en villa med det läge som jag trivs med men att jag prioriterar jag ner standarden för att istället ha friheten att exv. kunna resa mer.
Jag ska ge mig på ett försök att ge ett "flummigt" svar utan att blanda in kronor !
För mig är boendet relativt viktigt. Det är viktigt att jag har en trädgård som barnen kan leka i och att jag kan få höra fågelkvitter, se gräsmattor osv. Det är viktigt att bo relativt bekvämt, jag vill inte lägga all tid på renovering och trägårdspiffande utan jag vill kunna njuta av livet också! Däremot är det INTE viktigt att bo i "rätt" område, det är inte heller viktigt att ha en villa som är tip-top och som man kan "visa upp" för andra.
I grund och botten är jag nog en "livsnjutare"
Det innebär att jag förutom boendet vill ha råd att göra utlandsresor, köpa god mat och göra lite spontana saker (både inköp och resor).Så för mig får inte boendet kosta allt för mycket! Det innebär att vi köpt ett hus på landet, dock har vi bara 25 min till närmsta stad så jag känner mig absolut inte isolerad. Vi köpte huset billigt och renoverar lite allt eftersom lusten faller på.
Jag tror de flesta måste prioritera. Dvs man har inte råd med ALLT man vill ha. För mig innebär det att jag har en villa med det läge som jag trivs med men att jag prioriterar jag ner standarden för att istället ha friheten att exv. kunna resa mer.