Ny sambo i befintilgt hus
Hej!
Många gånger har frågan kommut upp där en part har ett hus och vill att sin respektive flyttar in.
Det enklaste är givetvis att sälja huset och köpa ett nytt gemensamt. Men ofta har man goda anledningar till att vilja behålla sitt hus.
Så min fråga är, om huset är värt 8 milj, kan man inte skriva att när huset säljs, den som flyttar in utan att "köpa in sig" får 4 milj mindre än den som ägde huset från början?
Om man efter 10 år för för sig att flytta, så är då huset värt 12 milj (netto, för enkelhetens skull)
Så den som inte ägde nåt från början får 2 och ursprungsägaren, resten.
Givetvis en uppsjö av juridiska papper på olika senarier. Men kan det bli en rättvis utgång på detta sätt?
Många gånger har frågan kommut upp där en part har ett hus och vill att sin respektive flyttar in.
Det enklaste är givetvis att sälja huset och köpa ett nytt gemensamt. Men ofta har man goda anledningar till att vilja behålla sitt hus.
Så min fråga är, om huset är värt 8 milj, kan man inte skriva att när huset säljs, den som flyttar in utan att "köpa in sig" får 4 milj mindre än den som ägde huset från början?
Om man efter 10 år för för sig att flytta, så är då huset värt 12 milj (netto, för enkelhetens skull)
Så den som inte ägde nåt från början får 2 och ursprungsägaren, resten.
Givetvis en uppsjö av juridiska papper på olika senarier. Men kan det bli en rättvis utgång på detta sätt?
Hur räknar du nu? Flytta in utan att köpa in sig + värde 8 mille + få 4 mille mindre => Om man flyttar ut dagen efter man flyttat in ska man alltså få 2 mille medan ägaren behåller 6 mille? Och om värdet ökar till 12 och en får 10 och en 2 så får jag ändå inte skillnaden till 4...
Men angående själva principen - jag kan inte se varför man skulle få del av allmän värdeökning heller om man inte lagt in något i potten. Lägger man in arbete eller pengar på förbättringar bör man ju förstås få en del. Å andra sidan har man ju bott subventionerat. Det enda "säkra rättvisa" är att köpa in sig och äga lika delar anser jag.
Men angående själva principen - jag kan inte se varför man skulle få del av allmän värdeökning heller om man inte lagt in något i potten. Lägger man in arbete eller pengar på förbättringar bör man ju förstås få en del. Å andra sidan har man ju bott subventionerat. Det enda "säkra rättvisa" är att köpa in sig och äga lika delar anser jag.
Det kanske du kan avtala om, men varför skulle du göra det?E El Capitan 006 skrev:
Låt den som flyttar in köpa in sej om lust, råd och möjlighet finns, annars kan du ju vara en gentleman och låta sambon bo gratis tills ni skaffar nått nytt gemensamt.
För att förtydliga, så säger vi att det finns 2 milj i lån. Ny sambo delar på räntekostnaden samt övriga driftkostnader. Skulle förhållandet krascha efter 1 år så har sambo inte betalat mycket för räntorna och hustet har sannolikt inte gått upp mycket i värde. Så för att det ska bli parallella linjer med hur mycket sambo bidrar till huset och ev får ut vid en försäljning eller separation. Efter 1 år 5 år 10 år osv...
Om du tar hyra ( del av ränte och driftskostnaden) av sambon behöver hon / han inte dela dina eventuella förluster om du får gå ner nån mille eller två i pris när du ska sälja kåken i framtiden, inte heller behöver du dela med dej av eventuell vinst.
Det finns ju inget enkelt svar som alltid är rätt... det beror ju på förutsättningar
Men har man råd så är det det ju klart bäst att den som flyttar in också köper in sig och därmed får ta del av både ev vinster , förluster arbete och kostnader och att man då resonerar lika och båda är lika sugna att måla huset på semestern eller spendera pengar på underhåll..
Dom flesta andra upplägg så finns det ju nån som förlorar mer och mindre eller tjänar mer eller mindre på olika beslut under vägen och det kan göra att man har olika stor vilja till olika åtgärder..
Sen är det ofta svårt att komma in efteråt i ett hus den ena redan äger och få det till att faktiskt kännas som vårat hus och våra beslut, sen hur olika folk hanterar sånt är ju också rätt olika
Det viktiga är ju att få till nåt bra och tydligt som känns rättvist och rätt emot alla parter och skapar en hållbar situation i det långa loppet..
Har man råd är det ju egentligen bäst att den inflyttande köper in sig så som det hade varit om man köpt det ihop
Men har man råd så är det det ju klart bäst att den som flyttar in också köper in sig och därmed får ta del av både ev vinster , förluster arbete och kostnader och att man då resonerar lika och båda är lika sugna att måla huset på semestern eller spendera pengar på underhåll..
Dom flesta andra upplägg så finns det ju nån som förlorar mer och mindre eller tjänar mer eller mindre på olika beslut under vägen och det kan göra att man har olika stor vilja till olika åtgärder..
Sen är det ofta svårt att komma in efteråt i ett hus den ena redan äger och få det till att faktiskt kännas som vårat hus och våra beslut, sen hur olika folk hanterar sånt är ju också rätt olika
Det viktiga är ju att få till nåt bra och tydligt som känns rättvist och rätt emot alla parter och skapar en hållbar situation i det långa loppet..
Har man råd är det ju egentligen bäst att den inflyttande köper in sig så som det hade varit om man köpt det ihop
Skogsägare
· Stockholm och Smålands inland
· 23 342 inlägg
Så din egentliga vilja är att dela kommande uppsida lika? Du har redan fått en motfråga om kommande nedsida, ska den också delas lika? Det enklaste är i så fall att sambon köper in sig mot revers. Alltså att det upprättas ett skuldebrev på 4 Mkr som gör att den ursprungliga ägaren vid försäljning kan kräva sambon på dessa pengar samtidigt som man i teorin får 4 Mkr var vid försäljningen.E El Capitan 006 skrev:
Det finns några fallgropar här med (som hur skuldebrevet hålls vid liv och det faktum att huset är belånat och nog har en latenta reavinstskatt i sig), men rent principiellt är det ett sätt att lösa saken utan att några reda pengar förs över. Man bör också vara försiktig så inte den ena personens andel (den som köpervin sigs) blir samboegendom men inte den andras.
Vill ni dock inte dela risken lika är det kanske läge att tänka lite mindre generöst.
Som sagt, OM tanken är att båda skall varaa ägare. Så kan man lösa det genom att den som flyttar in får köpa halva huset, men betalar genom att låna beloppet av husägaren, en revers.
Det är en enkel lösning som gör att båda parter äger lika mycket av huset, men ägaren får tillbakla sitt värde i händelse av separation. Den inflyttade har då ändå haft del av "bostadskarriären".
Haken som man behöver reglera med ett samboavtal här. är att du som äger huset nu och äger halva efter inflyttningen med "försäljning" får behålla hela din halva vid en ev. bodelning (du köpte inte huset i syfte att ha det som gemensam bostad). Men din sambo har köpt halva huset för att vara er gemensamma bostad. Den halvan kan då ingå i en bodelning, du får rätt till halva den halvan vid en bodelning. Du får alltså ut 3/4 av huset trots att din sambo har betalat halva huset. Det var troligen inte syftet. och det går att rätta till om ni skriver ett samboavtal i samband med köpet/reversen.
Det är en enkel lösning som gör att båda parter äger lika mycket av huset, men ägaren får tillbakla sitt värde i händelse av separation. Den inflyttade har då ändå haft del av "bostadskarriären".
Haken som man behöver reglera med ett samboavtal här. är att du som äger huset nu och äger halva efter inflyttningen med "försäljning" får behålla hela din halva vid en ev. bodelning (du köpte inte huset i syfte att ha det som gemensam bostad). Men din sambo har köpt halva huset för att vara er gemensamma bostad. Den halvan kan då ingå i en bodelning, du får rätt till halva den halvan vid en bodelning. Du får alltså ut 3/4 av huset trots att din sambo har betalat halva huset. Det var troligen inte syftet. och det går att rätta till om ni skriver ett samboavtal i samband med köpet/reversen.
Tack!!
Det var bra information!!
Tanken är att båda ska känna att de äger i lika stor utsträckning. Men att man får en rättvis andel om huset säljs, arv till respektive barn osv...
Stort Tack!!
Så gjorde vi.E El Capitan 006 skrev:
Revers - inga pengar bytte ägare. Befintliga lån gjordes om till gemensamma.
Satte värdet strax under taxeringsvärde för att slippa skatt.
Men det var strax innan en större ombyggnad som vi båda skulle finansiera.
En ombyggnad som förvisso höjde värdet på huset, men som på kort sikt inte motsvarar kostnaden.
Så detta upplägg funkade bra för oss.
Man får räkna lite och se vad som är bäst, men nästan alltid krävs det en hel del god vilja från den som ska sälja.
Tack!!S Snikholt skrev:
Skönt att höra att det finns rimliga lösningar!