Fick höra en liknande story från en av de andra föräldrarna på dagis när ungarna var små, så det var säkert en 15 år sedan. Hennes man hade sagt till en unge som kastade sten på en katt. Då hade ungen hämtat sin storebror som stack kniven i honom. Han klarade sig men det gör en ju inte speciellt villig att säga till andras ungar.J JohanLun skrev:
Om man vill ha ett mer aktuellt fall har vi Mikael som sköts ihjäl efter att han sagt till några ungar.
Absolut rätt. Gubbar o kärringer hade stort tålamod förr men till slut sade dom ifrån.P polaris78 skrev:
Då lät det va fan håller du på med ungjävel. Inte sällan hörde man att dom garvade när man var en bit bort men poletten hade trillat ned och allt var glömt från båda parter
En stor skillnad mot förr är att förr förväntades föräldrarna sköta all uppfostran under de mest formbara åren. Idag har till stor del staten tagit över det jobbet då de vill att alla ska gå på dagis/förskola. Så nu uppfostras ungarna på ett sätt på dagis och på ett antagligen annorlunda sätt hemma. Att resultatet inte blir det bästa är kanske ingen sensation.J JohanLun skrev:
Jag som då har en lärartät släkt kan dela att de som jobbar med barn har en ganska stor samsyn på detta, föräldrarna har abdikerat i sin roll, de har kanske inte tid men förmodligen ej heller intresse. Barnen kommer gradvis allt sämre rustade till skola/förskola, inte bara vad det gäller uppfostran, utan motoriskt och de flesta andra färdigheter som man tidigare fått med sig hemifrån om man kommer från normala hemförhållanden.L lbgu skrev:
Föräldrarna är å andra sidan mycket bättre uppdaterade på sociala medier, deltar i allt högre grad i sociala event på fritiden och tränar mycket mer.
Jag tycker inte man kan säga att föräldrarna har abdikerat, detta med uppfostran ligger ju idag i grunden på lärarna. Det har inte fallerat utan är ett val från politiskt håll att det ska ske socialiserat via offentliga institutioner.
När nu staten har valt hur barnen ska uppfostras är det också staten som får stå för utförandet och ansvara för utfallet. Man kan inte separera ansvar från makt. Det faller idag på lärarens lott att fostra barn och ungdomar även om säkert många lärare kanske skulle vilja slippa detta som en del av sitt arbete.
Och i grunden fungerar det väl rätt bra för de flesta etablerade familjer.
När nu staten har valt hur barnen ska uppfostras är det också staten som får stå för utförandet och ansvara för utfallet. Man kan inte separera ansvar från makt. Det faller idag på lärarens lott att fostra barn och ungdomar även om säkert många lärare kanske skulle vilja slippa detta som en del av sitt arbete.
Och i grunden fungerar det väl rätt bra för de flesta etablerade familjer.
Så dumt påstående, du får belägga det med annat än trams. Vilka länder har inte skolgång menar du, ja i USA har man hemskolning och det ser vi hur det gick..Claes Sörmland skrev:
Jag tror inte det handlar om skolan så mycket, utan det är tiden innan. Nuförtiden stoppas ju ungarna på dagis långt innan de kan gå. Staten har drivit på den utvecklingen av olika anledningar, men resultatet är att små barn ofta har mer kontakt med kommunalt anställda 'pedagoger' än vad de har med sina föräldrar under sin vakna tid. Dessa pedagoger lär ha stor påverkan på barnens uppfostran.D djac skrev:
På Åland har man hemskolning, se hur det gick! 🤡D djac skrev:
Nej, nej, nej och åter nej. "Staten"? Hu! De som har studerat barnpsykologi vet att "socialiseringsfönstret" är upp till fyra - lååångt innan (de mesiga) lärarna får tag i ynglen. Små barn skall lära sig att andra finns, att andra har viljor och önskemål, att lära sig vänta och ta hänsyn, följa regler i spel bl a och säga tack. Allt detta faller på föräldrarna, liksom språket och goda vanor. Här i Norden har det alltid fungerat. Lite sämre på andra håll... med känt resultat.
Vad är det för påstående som du tycker är dumt? Varför vill du jämföra med andra länder? Jag förstår inte hur du tänker och vilken verklighet du lever i.D djac skrev:
Barn går i förskola, från typ 1 års ålder. Där finns lärare som ansvarar för och genomför barnuppfostran i kollektiv form.H hovapettson skrev:
Det finns inga statliga program som förhindrar föräldrar att redan från födseln spendera tid med sina barn, det är alltså inte vare sig Kristersson eller Andersson som ålägger föräldrarna att välja bort barnen till förmån för sin mobil, AW, padel/gym, inte heller att läsa för barnen har föbjudits, eller att vara tillsammans istället för att lämna in dem på lekland av olika sort. Så nej, detta är inget vi kan lasta våra ofullkomliga politiker för, det är föräldrarna som varje dag bara gör andra val än tidigare generationer.
Skoltiden har inte ändrats nämnvärt och att göra det skulle inte lösa problemet.
OK, du förstod inte vad jag menade. Jag menar att huvuddelen av tiden tillbringar barn från ung ålder i socialiserade institutioner, där sker en sorts kamratuppfostran i åldersmässigt homogena grupper under ledning av lärare. Lärare är i vårt samhälle huvudansvariga för uppfostran av barn och ungdomar eftersom de har mycket mer tillgång till barnen än föräldrarna. Det går inte att uppfostra barn när de sover.D djac skrev:
Det är dels tvingande (skolplikt) och dels ett de facto-krav att delta i som barnfamilj eftersom båda föräldrarna måste arbeta i vår samhällsmodell. Detta är ett högst politiskt skapat system som har god folklig förankring. Och det fungerar väldigt bra, svensk skola är i topp internationellt sett trots att det har spritts nidbilder av skolan i den politiska debatten.
Redigerat:
Hela det svenska systemet är byggt efter att båda föräldrarna ska arbeta heltid.D djac skrev:
Några gör nog det, men att pappa&mamma skulle vara bifigurer stämmer illa. Lika viktiga är också far-och morföräldrar. Jag kan fråga mina nu vuxna barn, men jag skulle gissa att familjen i vid mening har utgjort minst 80% av s k socialiseringen. Men dagis spelar roll, visst. Sedan kommer tonåren och kamraternas inställningar och värderingar trumfar föräldrarnas. Så det gäller att ha lärt ätteläggen att veta hut i god tid. (Min hustru och jag lyckades och det är INTE tur, det är fason och moral.)