http://www.st.nu/vasternorrland/sun...for-ofredande-for-att-han-sagt-hej-till-henne
Fast lite OT , det framgår inte att hon twittrat metoo
Fast lite OT , det framgår inte att hon twittrat metoo
Du kan ju börja med att hitta ett inlägg där jag beskyller dig för det. Däremot skriver du:O Odjuret skrev:
O Odjuret skrev:
O Odjuret skrev:
Och det var bara i ditt senaste inlägg. Innan du kritiserar andras läsförståelse borde du se över din egen skrivförståelse.O Odjuret skrev:
Djurvårdare är begreppet inom det veterinära. Har en dotter som tänkt utbilda sig till det.ion skrev:Finns det djursköterskor? Har aldrig hört det, skötare heter det. Alltså = manligt yrke?
Jag tycker också det är knas med sjuksköterska för män men inser att risken/rädslan finns om man skulle kalla män i yrket sjukskötare, det kunde cementera en ny yrkesgrupp som förmodligen hade högre lön/status än sköterskorna. Lösningen torde vara att få bort alla genus från yrkeskategorierna, nya enhetliga namn vore lösningen. Såsom smed, snickare, rörläggare elektriker etc.
Som jag påpekade gynnar jämställdhetsarbetet männen i det här. När män tar ut lika mycket föräldraledighet och VAB bedöms de också mer jämställt i familjerättsfrågor. Finns tydlig statistik på detta.O Odjuret skrev:Då lever du inte i den verklighet vi andra lever i tyvärr. Därför att det är inte neutralt det finns inget som säger att mamman är bättre än pappan.
I en perfekt värld hade det varit neutralt.
Jag vet vad lagen säger men den dömmer oftast så det gynnar mamman tyvärr är det så. Det är tråkigt att någon som kämpar för jämlikhet inte vill tro att det inte är perfekt.
Bara ett förtydligande i det hela (med tanke på vad jag läst på sistone) - bara för att man inte beklagar sig, kryper under en sten och gömmer sig, berättar allt för alla man möter, tar illa upp av allt.. så betyder det inte att "inget hänt" !
Det är det som jag finner "positivt" med metoo.. att själva frågan/upplevelserna lyfts fram i ljuset.. och folk vågar säga att "det" faktiskt hänt dem (utan att själva behöva sopa det under mattan som vanligt). Nu har de chansen att erkänna både för sig själva och för andra att "det" hänt och att de inte är ensamma.
Det ÄR faktiskt SÅ vanligt..
(oavsett om vi snackar om skolan, jobbet, på stan, på krogen.. det dåliga beteendet är överallt, där man minst anar det..)
..bara det att man ser det man vill se.. och man hör det man vill höra
Det är det som jag finner "positivt" med metoo.. att själva frågan/upplevelserna lyfts fram i ljuset.. och folk vågar säga att "det" faktiskt hänt dem (utan att själva behöva sopa det under mattan som vanligt). Nu har de chansen att erkänna både för sig själva och för andra att "det" hänt och att de inte är ensamma.
Det ÄR faktiskt SÅ vanligt..
..bara det att man ser det man vill se.. och man hör det man vill höra
Du är bra rolig du... menar du att de stycken du hänvisar till så säger jag att det är okej att utsättas för sexuella övergrepp?S scim skrev:
Nu får du lov att förklara dig, för jag tolkar inte mina inlägg så. Men om det är så väldigt otydligt så får jag att förtydliga mig. Men jag hängde inte med på att
"Jag har inte hört någon av de kvinnor jag känner känna sig kränkta pga sitt kön."
skulle kunna tolkas som att jag tycker det är okej att utsätta kvinnor för trakasserier eller övergrepp.
Diskussionen om titlar på yrken och även ord så som nämndeman som förekommer här.
Är det någon som känner sig kränkt för att det antingen innehåller ordet man eller kvinna eller
yrke som sköterska eller brandman.
I den diskussion vi har om jämlikhet och övergrepp och trakasserier är det någon som retar upp sig på dessa ord eller yrken? Det känns för min del som ett icke problem. Förvisso är det där som feministerna hamnar ibland. Kanske för att de stora slagen redan är vunna.
Övergrepp och trakasserier har inte med feminism att göra det har med samhället att göra.
Att vissa människor inte begriper att man inte ska utsätta någon för övergrepp eller trakasserier är hemskt. Att man inte kan respektera varandra. Det är läskigt egentligen.
Är det någon som känner sig kränkt för att det antingen innehåller ordet man eller kvinna eller
yrke som sköterska eller brandman.
I den diskussion vi har om jämlikhet och övergrepp och trakasserier är det någon som retar upp sig på dessa ord eller yrken? Det känns för min del som ett icke problem. Förvisso är det där som feministerna hamnar ibland. Kanske för att de stora slagen redan är vunna.
Övergrepp och trakasserier har inte med feminism att göra det har med samhället att göra.
Att vissa människor inte begriper att man inte ska utsätta någon för övergrepp eller trakasserier är hemskt. Att man inte kan respektera varandra. Det är läskigt egentligen.
Nej, absolut inte.O Odjuret skrev:
Men jag tycker att du fortfarande har ett föräldraperspektiv. Barnens rätt till båda föräldrar är stark i lagstiftningen och det är grunden, inte vem som är bäst lämpad.
Idag är det oerhört svårt att få enskild vårdnad, inte ens om det förekommer våld i familjen. Om en förälder får enskild vårdnad så skrivs ofta ett domslut på umgänge och hur detta skall se ut.
Barnen tvingas till ett umgänge med den förälder som kraftigt åsidosatt sitt föräldraansvar t.ex. genom våldsutövning. Då tillsätter man en kontaktperson som alltid skall vara närvarande vid umgänget för att skydda barnet.
Men grundregeln är alltid barnets rätt till båda föräldrarna.
AbiesKoreana skrev att hon varit med om att starta en kvinnojour på 80-talet. Det har även jag gjort. Dock var jag bara med vid uppstarten och var kassör under ett par års tid.
För historien jag nu ska berätta har detta med kvinnojouren betydelse, likaså att jag var politiskt aktiv och att jag suttit som nämndeman (har absolut inget emot den titeln).
Upptäckte att en granne, med uteplats mot oss, ofta hade högljudda bråk med sin man. Hon hade ofta blåmärken och blåtiror. Om hon var på uteplatsen och mannen ropade flög hon skrämt upp och rusade in.
Hon var finska, kunde ingen svenska, så jag fick med mig en finskspråkig kvinna från Kvinnojouren och knackade på när mannen inte var hemma. Kvinnan blev överlycklig, hon kom bort från mannen, fick hjälp till bl. a. ny lägenhet och hon polisanmälde mannen som fick fängelse. Så långt allt gott.
Jag var kallad som vittne i tingsrätten. Berättade det jag sett och hört. Men försvarsadvokaten gick hårt åt mig. Han anklagade!! mig för att vara feminist (som om det var brottsligt!) , ha politiska åsikter som färgade inkorrekt min berättelse och att jag därför var ett otillräckligt vittne som hatade män. Försvarsadvokaten ville förstås att jag skulle börja tvivla på mitt vittnesmål, försöka få mig att motsäga mig själv.
Dessutom var jag för ung (30 år, gift, 2 barn) och missförstod grannens högljudda bråk eftersom finnar, enligt advokaten, alltid är högljudda. Försvarsadvokaten dängde också ett antal misshandelsdomar I bordet. Domar där jag varit med och dömt och menade att det var mitt fel att de blev dömda. Och för övrigt hade jag för kort kjol också, vilket ingen kvinna borde ha om hon ville bli trodd...Allt detta för att mitt vittnesmål var ett av de viktigaste för åklagaren. Och försvarsadvokaten ville förringa, förminska mitt vittnesmål pga att jag var kvinna och ville framställa mig som någon slags allmän manshatare.
Rena trakasserier. Någon annan än mig hade säkert blivit knäckt. Men det efterlämnar fortfarande ett obehag när jag tänker på det. Nåväl, min finske grannes man blev dömd och kvinnan fick ett annat skyddat boende.
Hoppas verkligen inte att det går så till i dagens tingsrätter.
För historien jag nu ska berätta har detta med kvinnojouren betydelse, likaså att jag var politiskt aktiv och att jag suttit som nämndeman (har absolut inget emot den titeln).
Upptäckte att en granne, med uteplats mot oss, ofta hade högljudda bråk med sin man. Hon hade ofta blåmärken och blåtiror. Om hon var på uteplatsen och mannen ropade flög hon skrämt upp och rusade in.
Hon var finska, kunde ingen svenska, så jag fick med mig en finskspråkig kvinna från Kvinnojouren och knackade på när mannen inte var hemma. Kvinnan blev överlycklig, hon kom bort från mannen, fick hjälp till bl. a. ny lägenhet och hon polisanmälde mannen som fick fängelse. Så långt allt gott.
Jag var kallad som vittne i tingsrätten. Berättade det jag sett och hört. Men försvarsadvokaten gick hårt åt mig. Han anklagade!! mig för att vara feminist (som om det var brottsligt!) , ha politiska åsikter som färgade inkorrekt min berättelse och att jag därför var ett otillräckligt vittne som hatade män. Försvarsadvokaten ville förstås att jag skulle börja tvivla på mitt vittnesmål, försöka få mig att motsäga mig själv.
Dessutom var jag för ung (30 år, gift, 2 barn) och missförstod grannens högljudda bråk eftersom finnar, enligt advokaten, alltid är högljudda. Försvarsadvokaten dängde också ett antal misshandelsdomar I bordet. Domar där jag varit med och dömt och menade att det var mitt fel att de blev dömda. Och för övrigt hade jag för kort kjol också, vilket ingen kvinna borde ha om hon ville bli trodd...Allt detta för att mitt vittnesmål var ett av de viktigaste för åklagaren. Och försvarsadvokaten ville förringa, förminska mitt vittnesmål pga att jag var kvinna och ville framställa mig som någon slags allmän manshatare.
Rena trakasserier. Någon annan än mig hade säkert blivit knäckt. Men det efterlämnar fortfarande ett obehag när jag tänker på det. Nåväl, min finske grannes man blev dömd och kvinnan fick ett annat skyddat boende.
Hoppas verkligen inte att det går så till i dagens tingsrätter.
Redigerat:
Tack för att du delar med dig Hemmakatten. Det var mycket vi fick uppleva då men jag tror att det har blivit bättre, även i Tingsrätten. Men våldet verkar inte minska.Hemmakatten skrev:
Jag är inte heller aktiv sedan många år tillbaka, jag betalar bara glatt årsavgiften till föreningen. Även om vi var oförberedda på vad vi skulle möta visste vi att det här är inget man vill göra på livstid. Vi skrev tom in det , viktigt att nya krafter engageras för att säkerställa att verksamheten fortsätter.Det finns gränser för hur många sönderfimpade bröst man klarar av att hantera utan att förlora tilltron till mänskligheten. Idag ser jag det som något som berikade mitt liv.
Det fanns oerhört mycket fördomar att bemöta, en vanlig föreställning hos omvärlden var att det bara existerade våld i hem där mannen var alkoholiserad, nu har väl den rollen överförts till invandrare. Kvinnorna som sökte hjälp kom från alla skikt i samhället med den skillnaden att det var ett stort steg att ta kontakt för en kvinna som var gift med en man som betraktades som en samhällets stöttepelare. Dessa kvinnor sökte alltid den första kontakten anonymt.
Den kvinnojouren som jag var med och startade och som jag blev vald till ordförande för finns fortfarande kvar och har idag en hög status i kommunen. Det känns bra när jag ibland promenerar på gatan utanför kvinnohuset och tittar upp mot fönstren.
Det jag inte förstår är varför vissa människor alltid ska antingen skoja eller byta ämne och prata om att män också blir utsatta för det här eller det här. Fel och fel ger inte ett rätt. Varför kan vi inte inse att dessa människor som berättar dunder #meetoo gör det dom tror på, eftersom det är deras uppfattning vad som hänt de berättar om. Om sen lagen kring ensam vårdnad mer ”hjälper” mammor vad fan har det med detta att göra.