Ny bild på vappis - nu har hon öppnat ögonen 👍. Hon och en av bröderna har redan lärt sig kravla ut ur valplådan 🫣, hur ska det bli när hon börjar stå på alla 4 och lör sig springa?!?!
Tur att hon är söt 😍
Tur att hon är söt 😍
Snuttan 🥰Satsuki skrev:
Herrejösses vad jag älskar era personligheter till hundar. De är fantastiska 🥰🥰🥰🥰Storsockret skrev:
Hårt liv
Årets första parkering på gräsmattan
Javisst, åk till affären bara, lämna oss ensamma.
Patrik440
Laddtryckare
· V-götaland
· 1 610 inlägg
Patrik440
Laddtryckare
- V-götaland
- 1 610 inlägg
Jesko med sin favoritkompis Bonnie.
Rosa.
Rosa.
Flyttdag. Total misär när man blir förpassad till uterummet och inte får ”hjälpa” flyttfirman 😢
Kanske lite förlåtet nu
Det är sannerligen inte lätt att vara hund med alla dumheter som människor håller på med. Vi har flyttat från huset nu och bor i lägenhet, fjärde våningen. Pingis är rädd för trappor, men vi trodde inte det skulle vara ett problem eftersom han inte behöver gå i dem, bara gå till hissen. Så fel vi hade. Det räckte att se trappan för att vägra gå in i trapphuset. Så vi har fått bära 32kg minigiraff in i trapphuset, in i hissen, ut ur hissen och in i lägenheten. Och samma sak på vägen ut.
Kan säga att jag hade lätt stresspåslag med tanke på att jag måste åka tillbaka för tillträdet och lämna båda hundarna åt sambon till helgen. Undrade hur tusan vi ska lösa detta och vad vi gett oss in på. Vi kontaktade hundtränare, letade tips och råd och började fundera på alternativa lösningar för resan osv. Tänkte att det aldrig skulle gå att lösa på så kort tid med tanke på hur stressigt bara flytten och alla förändringar i sig kan vara för dom, och så nu detta.
Men utrustade med tålamod, lugn och köttbullar så började vi ta oss an problemet. Han fick stå i hallen med dörren öppen och få köttbullar, jag satt ute i trapphuset och kastade godis in i hallen. Vi täckte för trappan på vårt våningsplan med en utvikbar yogamatta. Vi lyfte honom i etapper så han fick ta små steg själv och belönade rikligt varje litet framsteg. Han började våga lämna hissen själv på väg ut, han började våga gå ut genom porten, han började våga gå in genom porten och vidare in i hissen. Han började våga gå ut från lägenheten och in i hissen. Den största tröskeln var helt klart ut ur hissen på vårt våningsplan.
Men så plötsligt, jag satte mig i hissdörren för att se till att den inte stängdes och så tog vi det i hans tempo, absolut inget drag i kopplet eller annat. Då kom det försiktigaste klivet jag sett honom ta, ut ur hissen och sen sakta sakta in i lägenheten, tryckt mot dörren. Plötsligt händer det.
Med tanke på upplägget kan man tro att detta var en veckas arbete, men det var mindre än 24h från det att jag uppgivet hade mailat hundtränare, skrivit i vinthundsgruppen på FB. Nu en vecka senare så är det inga problem att gå med båda två själv om det behövs, man får bara ta det lugnt. Hela vägen ut funkar kanon, och vårt våningsplan på vägen in går OK. Fortfarande en del tvekande ut ur hissen men så fort dörren är öppen så vågar han sig in. Det jobbigaste är att hissdörren stängs ganska fort så det kan vara lite svårt att nå. Men det kommer nog ta sig.
Då kommer ju nästa problem, vilket är att det är betydligt mer promenad på asfalt här och Pingis trampdynor är inte vana det. Så han har fått sår på väldigt många, så nu blir det skor ute, tassalva och lite nätbandage inne ett tag. Det känns iofs inte riktigt hemma utan att minst en hund har bandage på sig...
Rita då? Hon har inga problem med varken hissen eller trapporna, skönt nog. Och intressant nog, för det är hon som borde ha det med tanke på att hon redan har lyckats trilla i dem och skrapat upp ett stort sår på benet...
Finns det ingen säng just där man bestämt sig för att ligga så får man improvisera, om man sen tar sig upp från det halkiga golvet eller ej är sekundärt..
Lägger en liten sårbild inom spoilertaggar, så man inte behöver se bilden om man inte vill
Kan säga att jag hade lätt stresspåslag med tanke på att jag måste åka tillbaka för tillträdet och lämna båda hundarna åt sambon till helgen. Undrade hur tusan vi ska lösa detta och vad vi gett oss in på. Vi kontaktade hundtränare, letade tips och råd och började fundera på alternativa lösningar för resan osv. Tänkte att det aldrig skulle gå att lösa på så kort tid med tanke på hur stressigt bara flytten och alla förändringar i sig kan vara för dom, och så nu detta.
Men utrustade med tålamod, lugn och köttbullar så började vi ta oss an problemet. Han fick stå i hallen med dörren öppen och få köttbullar, jag satt ute i trapphuset och kastade godis in i hallen. Vi täckte för trappan på vårt våningsplan med en utvikbar yogamatta. Vi lyfte honom i etapper så han fick ta små steg själv och belönade rikligt varje litet framsteg. Han började våga lämna hissen själv på väg ut, han började våga gå ut genom porten, han började våga gå in genom porten och vidare in i hissen. Han började våga gå ut från lägenheten och in i hissen. Den största tröskeln var helt klart ut ur hissen på vårt våningsplan.
Men så plötsligt, jag satte mig i hissdörren för att se till att den inte stängdes och så tog vi det i hans tempo, absolut inget drag i kopplet eller annat. Då kom det försiktigaste klivet jag sett honom ta, ut ur hissen och sen sakta sakta in i lägenheten, tryckt mot dörren. Plötsligt händer det.
Med tanke på upplägget kan man tro att detta var en veckas arbete, men det var mindre än 24h från det att jag uppgivet hade mailat hundtränare, skrivit i vinthundsgruppen på FB. Nu en vecka senare så är det inga problem att gå med båda två själv om det behövs, man får bara ta det lugnt. Hela vägen ut funkar kanon, och vårt våningsplan på vägen in går OK. Fortfarande en del tvekande ut ur hissen men så fort dörren är öppen så vågar han sig in. Det jobbigaste är att hissdörren stängs ganska fort så det kan vara lite svårt att nå. Men det kommer nog ta sig.
Då kommer ju nästa problem, vilket är att det är betydligt mer promenad på asfalt här och Pingis trampdynor är inte vana det. Så han har fått sår på väldigt många, så nu blir det skor ute, tassalva och lite nätbandage inne ett tag. Det känns iofs inte riktigt hemma utan att minst en hund har bandage på sig...
Rita då? Hon har inga problem med varken hissen eller trapporna, skönt nog. Och intressant nog, för det är hon som borde ha det med tanke på att hon redan har lyckats trilla i dem och skrapat upp ett stort sår på benet...
Finns det ingen säng just där man bestämt sig för att ligga så får man improvisera, om man sen tar sig upp från det halkiga golvet eller ej är sekundärt..
Lägger en liten sårbild inom spoilertaggar, så man inte behöver se bilden om man inte vill
Ah, jobbigt. Påminner mig om när vi skaffade våra katter för ca 15 år sedan (båda borta nu tyvärr). Den ena var kattunge från uppfödare med kattluckor både ut och till källaren där kattlådorna finns, så han var van vid det. Den andra en ett år gammal stallkatt van vid "luckor" som det ryms en häst i. Hon var fullständigt livrädd för luckan. Men vi upptäckte snabbt att hon var väldigt smart. Så vi knuffade glatt en förvirrad kattunge ut och in genom luckan så hon såg att inget hände. Sedan vågade hon försiktigt peta på den och testa och efter ett tag vågade hon gå igenom. Men hon öppnade alltid med tassen först och slank sedan ut så snabbt hon kunde så att hennes jättekorta svans inte skulle fastna.
Men det här är ju hundtråden, så varsågod!
Men det här är ju hundtråden, så varsågod!
