Månadens kabel - augusti 2024
Medlem
· Blekinge
· 12 200 inlägg
Telekabel för omväxlingens skull. Närmare bestämt sjökablar för telegrafi.
Bilderna är hämtade från en bok om sjökabelförläggning och reparation från år 1896 (!). Det är enledarkablar med en isolering av Guttapercha. Guttapercha är den processade saven av ett asiatiskt träd (inte gummi). På 1840-talet insåg en Hr. Siemens guttaperchas fina elektriska egenskaper och byggde en kabelindustri kring detta.
Den övre kabeln är för djup sjö, ned till några tusen meter. Den har ett lager armering (av amerikanerna benämnt "sheathing"). Den nedre har en mycket kraftig yttre armering mot strandnära faror såsom nötning, isgång, vågsvall mm.
Guttaperchan uppskattas mycket av skeppsmask. Compound-dränkt jute innehöll malet glas som skeppsmasken inte tyckte om. Senare använde man även mässingsband för samma ändamål.
För 100 år sedan var alla kontinenter förbundna med ett finmaskigt nät av sådana telegrafkablar som ofta var många tusen kilometer långa.
Det blev en veritabel sport mellan länder att kapa varandras telegrafkablar i händelse av krig eller kris. Kabeln mellan tyska Arkona och Trelleborg kapades den 24 augusti 1870 av fransmän strax utanför den svenska kusten. Det finns en mängd andra tillfällen då sådant hände runtom i världen.
Man ville ju inte bara klippa kommunikationen för stunden utan även försvåra en snabb reparation. En del uslingar kapade ut några hundra meter kabel, andra lödde en kondensator i änden för att vilseleda alla elektriska lokaliseringsförsök. Att hotar kritisk infrastruktur är tyvärr ingen modern påhitt.
Moderna telekom-sjökablar är i stort sett likadant konstruerade. Istället för koppartrådar finns en knippe glasfibrar inbyggda i ett metallrör som samtidigt försörjer förstärkarna med elkraft. Mha olika multiplexmetoder kan dom överföra enorma mängder information. Medan kablarnas (ovan) överföringskapacitet mättes i ord/minut kan moderna sjökablar överföra många Tbit/sekund, det mesta förmodligen meningslös blubber från FB-uppdateringar.
Bilderna är hämtade från en bok om sjökabelförläggning och reparation från år 1896 (!). Det är enledarkablar med en isolering av Guttapercha. Guttapercha är den processade saven av ett asiatiskt träd (inte gummi). På 1840-talet insåg en Hr. Siemens guttaperchas fina elektriska egenskaper och byggde en kabelindustri kring detta.
Den övre kabeln är för djup sjö, ned till några tusen meter. Den har ett lager armering (av amerikanerna benämnt "sheathing"). Den nedre har en mycket kraftig yttre armering mot strandnära faror såsom nötning, isgång, vågsvall mm.
Guttaperchan uppskattas mycket av skeppsmask. Compound-dränkt jute innehöll malet glas som skeppsmasken inte tyckte om. Senare använde man även mässingsband för samma ändamål.
För 100 år sedan var alla kontinenter förbundna med ett finmaskigt nät av sådana telegrafkablar som ofta var många tusen kilometer långa.
Det blev en veritabel sport mellan länder att kapa varandras telegrafkablar i händelse av krig eller kris. Kabeln mellan tyska Arkona och Trelleborg kapades den 24 augusti 1870 av fransmän strax utanför den svenska kusten. Det finns en mängd andra tillfällen då sådant hände runtom i världen.
Man ville ju inte bara klippa kommunikationen för stunden utan även försvåra en snabb reparation. En del uslingar kapade ut några hundra meter kabel, andra lödde en kondensator i änden för att vilseleda alla elektriska lokaliseringsförsök. Att hotar kritisk infrastruktur är tyvärr ingen modern påhitt.
Moderna telekom-sjökablar är i stort sett likadant konstruerade. Istället för koppartrådar finns en knippe glasfibrar inbyggda i ett metallrör som samtidigt försörjer förstärkarna med elkraft. Mha olika multiplexmetoder kan dom överföra enorma mängder information. Medan kablarnas (ovan) överföringskapacitet mättes i ord/minut kan moderna sjökablar överföra många Tbit/sekund, det mesta förmodligen meningslös blubber från FB-uppdateringar.