Besserwisser
· Västra Götalands
· 10 758 inlägg
Precis. Och det säger jag som (dåvarande) Euro-förespråkare. Men det var naturligtvis fel tänkt av mig. Varje valutasamarbete på Europeisk nivå har havererat historiskt. Det är helt enkelt för stor ekonomisk skillnad mellan de olika områdena, och för höga trösklar för att någon utjämning skall kunna ske.KungAnka skrev:
(Detta tvärtemot USA som har samma språk, och stora kulturella likare. Detta gör att Amerikanen flyttar mycket oftare och mycket längre för att få jobb. Tvärs över kontinenten är inte ovanligt. Det händer näppeligen här. EU oaktat.)
Detta sammantaget med ett regionalt demokratiskt system (olikt det Amerikanska som är mycket mer centraliserat) som gör det svårt för politiker att "hålla emot" och faktiskt följa det regelverk som man sagt sig ha anslutit sig till.
Vilket gör att oavsett om det heter "Euro", valutaormen, valutakorgen eller vad det vara må, så har det mer eller mindre havererat varje gång. Skälet till att man gick över till en gemensam valuta den här gången, Euron, var just att göra det svårare för medlemsländerna att hoppa av när det började kärva till sig. Något som som sagt har hänt med samtliga andra valutasamarbeten. Problemet visade sig då istället bli just att det blev mycket svårare att hoppa av när det kärvade till sig... Hur man än vänder sig så har man röven bak!
Vad gäller räntan så finns det inte mycket som tyder på att den skulle stiga på tid. Räntan har historiskt inte varit så hög som under nittonhundratalets kalla krig, eftersom vi hade en extremt hög tillväxt då. Vi låg i mitten på sigmoidkurvan. Huruvida tillväxten lokalt hänger korrelerar med räntan är en komplex fråga, men det finns inte mycket som tyder på att den stora tillväxt som vi åtnjöt under industrialiseringens guldålder kommer att komma tillbaka. (Jag tillhör iaf de som tror det).
Lägg till detta det stora krig som förs mot medelklassen, främst i USA men även i resten av västvärlden, även om vi är relativt skyddade här i Sverige, så leder inte heller det till någon tro att vi skulle få tillbaka en "normal" ränta. Som, och det tål att påpekas, historiskt sett alltså var onormalt hög. Som index ser ut nu så är vi tillbaka till ett globalt tidigt 1800-tal, där alla pengar ligger döda som sillar hos ett litet fåtal, med låg tillväxt, och låg ränta. Fast nu i ett globalt perspektiv. Detta kommer att justeras, det finns ingen historisk period där så mycket tillgångar har legat hos ett så litet antal människor utan att högafflarna har kommit fram. Men det är en process som tar tid, och det blir inte roligt när det sker. När det sker (inte "om", utan "när") då blir räntenivån ett lyxproblem bland många andra... Vi får se om vi lyckas hålla oss utanför det i Sverige med. Något vi har lyckats ganska bra med historiskt.)
Ja men det förutsätter att det politiska etablisemanget och partiapparaterna överhuvudtaget är intresserade av att det skall gå att leva på en anställning eller på ett småföretag i landet. Varför skulle de bry sig om sådant?
De aldra flesta nutida politiker är jasägare som har vuxit upp och gjort karriär inom partiapparaten. För att inte riskera att rubba hierarkin inom partiet släpper man bara upp åsiktslösa jasägare. För dem kvittar det hur landet styrs. De ser det inte som sin uppgift. De ser sig själva som en gummistämpel med uppgift att bekräfta tjänstemannabeslut.
Jag har själv hört på ett politiskt möte då då Finlands dåvarande justitieminister förklarade appropå nya byråkratiska pålagor att NTM-centralerna (länsstyrelserna) inte är underställda varken riksdag eller regering och därför får inte riksdag och regering störa deras verksamhet.
Förra inrikesministern förklarade för en journalist appropå de svåra tiderna för vanligt folk att "det finns ingen som arbetar för under 2100 euro i månaden i Finland".
Det brukar ta framåt 40-årsåldern för en vanlig människa att komma så långt i karriären att man börjar tjäna över den månadslönen. Somliga når aldrig dit på hela livet. Jag har nått över den gränsen under några speciellt bra månader på ett mycket välavlönat arbete en gång.
Vi ligger litet före er i den negativa utvecklingen men ingen vet vart framtiden bär er.
De aldra flesta nutida politiker är jasägare som har vuxit upp och gjort karriär inom partiapparaten. För att inte riskera att rubba hierarkin inom partiet släpper man bara upp åsiktslösa jasägare. För dem kvittar det hur landet styrs. De ser det inte som sin uppgift. De ser sig själva som en gummistämpel med uppgift att bekräfta tjänstemannabeslut.
Jag har själv hört på ett politiskt möte då då Finlands dåvarande justitieminister förklarade appropå nya byråkratiska pålagor att NTM-centralerna (länsstyrelserna) inte är underställda varken riksdag eller regering och därför får inte riksdag och regering störa deras verksamhet.
Förra inrikesministern förklarade för en journalist appropå de svåra tiderna för vanligt folk att "det finns ingen som arbetar för under 2100 euro i månaden i Finland".
Det brukar ta framåt 40-årsåldern för en vanlig människa att komma så långt i karriären att man börjar tjäna över den månadslönen. Somliga når aldrig dit på hela livet. Jag har nått över den gränsen under några speciellt bra månader på ett mycket välavlönat arbete en gång.
Vi ligger litet före er i den negativa utvecklingen men ingen vet vart framtiden bär er.
Redigerat:
När jag köpte mitt första hus var räntan 13%. Det var för trettio år sedan och jag misstänker att de flesta som lånar fyra miljoner inte betalar tillbaka lånet så fort. Därför kan man inte utgå ifrån dagens förhållanden.
Det orimliga, som TS skriver, är att dagens låga räntor drivit upp priserna till en helt orimlig nivå där man inte har råd att köpa en vanlig lägenhet när man tjänar 50000.
Det orimliga, som TS skriver, är att dagens låga räntor drivit upp priserna till en helt orimlig nivå där man inte har råd att köpa en vanlig lägenhet när man tjänar 50000.
Besserwisser
· Västra Götalands
· 10 758 inlägg
Jag förstår inte om det var svar på mitt inlägg (i så fall så förstår jag inte vad det var som kommenterades, upplys mig gärna).heimlaga skrev:
Men det är ju intressant att vi ser just det här utspela sig inför våra ögon i USA just nu. Både i det republikanska och det demokratiska partiet så går det just nu bra för var sin "anti-etablissemangs"-kandidat. För även om man kan säga mycket som Trump som politiker, så surfar han starkt på sitt utanförskap, alltså att han står utanför det gängse politiska etablissemanget. Sak samma med Bernie Sanders. Ingen av dessa kandidater är "köpta", Trump eftersom han är så rik att han inte går att köpa, och Sanders för att han aldrig har tagit några pengar från etablissemanget och därför är bland de fattigaste politiker som står att finna på den nivån i USA. (Sanders nettoförmögenhet ligger på $0.5 miljoner, medan paret Clinton i jämförelse ligger på $100 miljoner...)
Detta i en nation där systemet är tillrättalagt på ett sådant sätt att detta, dvs att "riktiga" kandidater inte skall ha en chans att komma fram. Partiapparaten, valsystemet, media osv. strävar samtidigt för att något motsvarande inte skall kunna ske. Och det kommer det antagligen inte att göra, båda partiernas apparater kommer med största sannolikhet se till att ingen av dessa kandidater blir utsedda. Båda partiapparaterna har regelverk som gör det möjligt att bortse från vad väljarna faktiskt tycker. Och båda kandidaterna, speciellt Sanders, kämpar också i organiserad motvind på ett sätt som etablissemangskandidaterna inte gör. (Exv. pga det medialandskap man har i USA, där fem företag äger samtliga nyhetsmedia).
Så, om det kan hända där, så kan det definitivt hända här. Även med all korruption och manipulation i världen (nåja, västvärlden då) så går det bara att ignorera valmanskåren så länge innan de rycker undan mattan. Det är något varje politiker (med huvudet påskruvat) är mycket väl medvetna om. Så det skall bli mycket intressant att se vart det här leder, och vad reaktionen blir.
Besserwisser
· Västra Götalands
· 10 758 inlägg
Fast du menar "dåtidens" förhållanden, eller? Annars så får jag inte ihop meningen.Ulric skrev:
Dessutom så amorterade man inte huslånen på samma sätt på åttiotalet eftersom inflationen hjälpte till så mycket. Så man kan inte jämföra dagens situation heller, eftersom vi idag i stort sett inte har något inflation. Så det går inte att jämföra dåtidens ränta med dagens ränta utan att ta alla faktorer med i beräkningen.
Nej, jag menar att man inte kan utgå ifrån dagens lågräntepolitik när man tar ett lån på fyra miljoner som man avser betala av på hundra år.lars_stefan_axelsson skrev:
Sedan resonemang om inflation, det påverkar amorteringen, men det påverkar inte räntekostnaden. Samma sak med realräntan, som någon skrev om: man betalar inte realränta på ett lån.
Inte på kort sikt, men på lång sikt betalar man realränta på ett lån. Det är därför det är bra att ha råd att gå back ett par år vid en eventuell chock.Ulric skrev:
Besserwisser
· Västra Götalands
· 10 758 inlägg
Varför inte? Det är ungefär lika rimligt som att inte göra det...Ulric skrev:
Eftersom vi idag lever i en global ekonomi, där vi påverkas stort av vad som händer i världen i stort så är det svårt att säga att det ena eller det andra är "rätt". Att jämföra historiska räntor då vi både hade en annan valuta (innan ca 1970) och dessutom en annan valutapolitik (fast växelkurs) med nu låter sig knappast göras.
När dessutom de globala indikatorerna pekar neråt över tid (det är ju trots allt medelklassen som driver ekonomin), så pekar iaf inte det på några drastiska höjningar.
Vi har ju dagens lågräntepolitik av en orsak, inte pga några politiska nycker som enkelt skulle kunna komma att ändras...
Historiskt är lönerhöjningar den vanligaste orsaken till hög inflation, inte prishöjningar.heimlaga skrev:
Besserwisser
· Västra Götalands
· 10 758 inlägg
Vilket ju är ganska självklart. Det är svårt att få igång någon inflationsspiral om folk inte har några pengar att handla för. (Om priserna ökar och lönerna står still så krymper ekonomin, eftersom konsumtionen minskar.)d b skrev:
Alternativet är ju importerad inflation, jämför oljekrisen. Men det är som sagt inte så vanligt.lars_stefan_axelsson skrev:
När det tar slut på låglöneländer som kan tillverka alla billiga varor som driver modern ekonomi, kan det inte bli en form av importerad inflation?d b skrev:
Besserwisser
· Västra Götalands
· 10 758 inlägg
Frågan är snarast om det kommer att "ta slut". Problemet idag är att automatisering och robotisering stadigt blir att bättre. Kina, Indien osv. har hållit tillbaka den här utvecklingen så långt det går, genom att förse marknaden med extremt billig arbetskraft, men även den motivationen tar ju slut vad det lider.MultiManOriginal skrev:
Även om arbetare är billiga, som in "Iron law of wages" billiga, så har de ändå många nackdelar: De blir sjuka, av trist miljö, de kan inte jobba så länge eller kort som behövs, kvaliteten blir lidande både med för svåra och för enkla uppgifter, de gnäller om allt möjligt och kan rösta (iaf i länder som Indien) vilket gör att någon med riktig makt kanske får upp ögonen och krånglar till saker. Dessutom så har vi ju "Iron law", dvs man måste betala dem så mycket att de och deras familjer iaf kan överleva.
Vi kan se detta fenomen upprepa sig igenom historien. Den industriella revolutionen gjorde hela samhällsskikt överflödiga. Vi skeppade ju som sagt 1/5 av vår befolkning till USA iom mekaniseringen av jordbruket. Innan jordbruket mekaniserades så behövdes uppskattningsvis 80% av befolkningen i jordbruk. Idag klarar vi oss på 2%.
Så det är inte för inte som du hör att det är tjänstesektorn som skall rädda oss idag. Det är för att vi fortfarande har svårt att automatisera och rationalisera den. Det är inte för inte som vi knappt räknas som en industrination idag, vi har inte de 20% av befolkningen i sådana jobb som är definitionen. Men med det inte sagt att Svensk industri inte går bra. Det gör den. Den behöver bara inte alls så mycket folk som den behövde för bara 30 år sedan. (Jag har själv sett skillnaden...) Samma med exv. Borås textilindustri. Den tjänar idag mer pengar än vad den gjorde under sina glansdagar på 50-60-70-talet. Men den anställer inga arbetare idag eftersom man växlat över till högteknologiska funktionstextilier som produceras och vidareförädlas med ett stort mått av automatisering.
Så det är en del av problematiken. Vi behöver inte alla människors arbete längre. Särskilt många lågkvalificerade uppgifter har försvunnit och det är det stora skälet till att vi dras med den stora undersysselsättningen i de grupperna i Europa idag. (Nåja, det är lite mer komplicerat än så, men det får duga för nu).
Sedan så har vi frågan om all den billig skit vi köper ifrån Kina faktiskt behövs. Vad jag kommer ihåg från min uppväxt på sjuttiotalet var att vi hade färre grejjor, inte att vi betalade mer för att ha samma mängd grejjor som idag. Så även om billig tillverkning från exv. Kina har hjälpt upp de stagnerade reallönerna de sista decennierna, så är det frågan om kostnadsökningar där kommer att leda till så mycket inflation här. Mycket av det vi köper kan vi klara oss utan...
Så, summa summarum. Visst kan det påverka. Men det är inte säkert att det a) ens kommer att hända, och b) skulle påverka så mycket om det gör det.