Köpa nytt eller renovera med småbarn
🏡 Husköp – vi behöver era tankar! 🌿
Vi står inför att köpa hus och försöker hitta rätt väg för vår familj. Lägenhet är inte aktuellt just nu – vi vill ha eget, men är osäkra på vad vi ska köpa.
Ska man maxbelåna sig och köpa ett nyare hus som kräver mindre underhåll,
eller köpa ett billigare hus som man får fixa till med tiden?
Jag kommer vara hemma med barnen de kommande åren, så även om vi inte lever på en inkomst vill vi ha en trygg ekonomi.
Vi är inte särskilt kräsna, men heller inte så händiga, så det gäller att hitta rätt balans.
Billigare boende betyder mer utrymme i budgeten och mindre stress – men kanske också fler renoveringar och längre avstånd till stan.
Hur har ni andra tänkt i liknande situationer? Vad hade ni gjort? 🙏
Hoppas det är rätt tråd!
Vi står inför att köpa hus och försöker hitta rätt väg för vår familj. Lägenhet är inte aktuellt just nu – vi vill ha eget, men är osäkra på vad vi ska köpa.
Ska man maxbelåna sig och köpa ett nyare hus som kräver mindre underhåll,
eller köpa ett billigare hus som man får fixa till med tiden?
Jag kommer vara hemma med barnen de kommande åren, så även om vi inte lever på en inkomst vill vi ha en trygg ekonomi.
Vi är inte särskilt kräsna, men heller inte så händiga, så det gäller att hitta rätt balans.
Billigare boende betyder mer utrymme i budgeten och mindre stress – men kanske också fler renoveringar och längre avstånd till stan.
Hur har ni andra tänkt i liknande situationer? Vad hade ni gjort? 🙏
Hoppas det är rätt tråd!
Allvetare
· The Great North
· 1 154 inlägg
Är väl bra med något som man kan vara lite oförsiktig med. Barnen kan leka och sabba lite golv, måla på väggar osv. 😁
Inga problem att renovera med småbarn.
Sonen har varit med och bilat ner en skorsten, spräckt stenar i grunden, murat, skruvat skivor, tätskiktat badrum, primat spångolv, lagt klinkers, dragit el, kopplat vatten och avlopp, dragit ventilation, mm.
Började när jag blev pappaledig och sonen var 15 månader, första projektet var att hänga upp nya avloppsrör i krypgrunden, mycket blir fel och får göras om och i början gick det åt ett bits för varje skruv, 10 minuters jobb tar timmar osv.
Men, för mig var det väldigt värdeful tid tillsammans med sonen, och han har lärt sig lite om allt.
Idag, 18 år senare är han en person som alla är imponerade över att han kan allt.
Jag tror att det är just för att jag, och frugan, la den tiden på att låta honom vara med på allt som har gjort att han är intresserad av att kunna allt.
Sonen har varit med och bilat ner en skorsten, spräckt stenar i grunden, murat, skruvat skivor, tätskiktat badrum, primat spångolv, lagt klinkers, dragit el, kopplat vatten och avlopp, dragit ventilation, mm.
Började när jag blev pappaledig och sonen var 15 månader, första projektet var att hänga upp nya avloppsrör i krypgrunden, mycket blir fel och får göras om och i början gick det åt ett bits för varje skruv, 10 minuters jobb tar timmar osv.
Men, för mig var det väldigt värdeful tid tillsammans med sonen, och han har lärt sig lite om allt.
Idag, 18 år senare är han en person som alla är imponerade över att han kan allt.
Jag tror att det är just för att jag, och frugan, la den tiden på att låta honom vara med på allt som har gjort att han är intresserad av att kunna allt.
Svår fråga att svara rakt av på då läge och mycket annat spelar in för värdet och framtida värde av en fastighet. Vi är lagom händiga (jag är hopplös akademiker) och lite så allmänt intresserade. Det verkar sällsynt där någon tjänar på att renovera ett ruckel om man inte gör allt själv, men å andra sidan kanske man inte är ute efter att tjäna pengar på en försäljning utan för att bo och leva.SparkyBygg93 skrev:
Vi köpte ett dödsbo och renoveringsobjekt med två blöjbarn, för att läget var ett drömläge och vi aldrig hade haft råd med något helt fixat i samma område. Hälften har vi gjort själva hälften tagit in folk för. Mycket kvar. Man måste verkligen gå in för att värna sin relation och sin familj, inse hur mycket allt kostar även när man gör själv och ägna avsevärd tid åt att läsa på och förstå.
För oss har det funkat toppen. Huset var ändå inflyttningsbart och vi har sakta kunnat få det som vi vill. Vissa saker väntar vi med (tex kök, så barnen kan banka loss lite lådor och dylikt innan vi ger oss på det), och har mest fokat på underhåll: dränering, ventilation, isolering, tätning. Tog 20 husvisningar och erfarenheter från en äldre fastighet i bagaget. Tror man behöver fundera mycket på vad som är jätteviktigt och vad som inte är det och vad man tror man mäktar med. Jag hade dock aldrig vågat maxbelåna mig med bara en inkomst kommande åren, min ekonomiska noja är för stark för det. Vi har inte skiljt oss än och stormtrivs! Lycka till!
Detta vore en dröm! Tyvärr bor vi i en kommun där det är ont om tomter, åtminstone på den sidan av stan där vi vill bo. Har familj som ofta hjälper oss med barnen.F fribygg skrev:
De gör ju det! Och inte vill man säga ifrån heeelaaa tiden. Batn ska få vara barn🥰 Vi tänkte spara yrskikt men kommer kanske bli tvungna att renovera underhåll, tak och dränering behövde göras på det senaste huset vi tittade på. Inget akut men ändå något som behöver göras inom de två närmsta åren.F Festlund skrev:
Tack för utförligt svar! Är också både hopplös akademiker och en person med stor ekonomisk noja. Lutar åt att göra som ni. Köpa något man kan bo i och renovera med tiden enligt en prioteringslista. Vill gärna inte röra vårt sparande heller. Vi har sålt och kommer köpa med det vi får ut av försäljningenVrana skrev:
. Sedan renovera pö om pö med pengar vi tjänar in under tiden. Det får ta sin tid.
Börjar inse att detta är the way to go!
Vet inte om sonen är unik eller varför han inte har förstört saker till höger och vänster, vi har aldrig plockat undan ömtåliga saker, mer eller mindre allt som något barn har förstört har varit kompisars barn.
Han har haft en vägg där han har spikat och skruvat fast plank och regelbitar eller hackat med kofot när han "snickrade", många frågade om vi inte var oroliga att han skulle gå lös på någon nyrenoverad del, men, nej, och det hände aldrig.
När hans väggbit blev renoverad fick han en lekstuga istället där det snickrades.
Vet inte, men tror att det handlar om att prata MED barn och göra dom delaktiga.
Samma med "bonusdottern" (bästa kompisarnas barn), hon har inte heller förstört något varken hemma hos dom eller hos oss.
Ang att inte kunna, att bygga något fel med sitt barn och sen göra om och göra rätt tillsammans tror jag är utvecklande för båda.
Sen, vad gör det om ens barn skulle förstöra en tapet eller en göra ett märke I golvet.
I köket har vi ett fult märke I golvet, det var frugan som tappade en tallrik, vi har även fettfläckar på en tapet som inte går bort, det var frugan som tappade en beaburk så det stänkte.
I badrummet är det en ful repa på en mahogny lådfront, från en mysko ljusstake som min skjorta fastnade i en morgon och jag försökte fånga när den kom flygande.
Ett hus slits, men jag vill tro att barn inte är så farliga som man kan tro.
Han har haft en vägg där han har spikat och skruvat fast plank och regelbitar eller hackat med kofot när han "snickrade", många frågade om vi inte var oroliga att han skulle gå lös på någon nyrenoverad del, men, nej, och det hände aldrig.
När hans väggbit blev renoverad fick han en lekstuga istället där det snickrades.
Vet inte, men tror att det handlar om att prata MED barn och göra dom delaktiga.
Samma med "bonusdottern" (bästa kompisarnas barn), hon har inte heller förstört något varken hemma hos dom eller hos oss.
Ang att inte kunna, att bygga något fel med sitt barn och sen göra om och göra rätt tillsammans tror jag är utvecklande för båda.
Sen, vad gör det om ens barn skulle förstöra en tapet eller en göra ett märke I golvet.
I köket har vi ett fult märke I golvet, det var frugan som tappade en tallrik, vi har även fettfläckar på en tapet som inte går bort, det var frugan som tappade en beaburk så det stänkte.
I badrummet är det en ful repa på en mahogny lådfront, från en mysko ljusstake som min skjorta fastnade i en morgon och jag försökte fånga när den kom flygande.
Ett hus slits, men jag vill tro att barn inte är så farliga som man kan tro.
Jag tror man ska ha ett visst mått av självkännedom och realism vid denna typ av beslut. Det är väldigt lätt att se en idealiserad bild framför sig, där man snickrar tillsammans mes barnen (och lägger ut peppiga bilder på instagram?), men kommer det verkligen fungera för barnen och er? I ganska många fall verkar det snarare bli så att mannen i familjen snickrar kvällar och helger medans kvinnan tar hand om barnen. Jag säger absolut inte att det ska bli så, men om något tar 1h att göra själv och 3h m barn och man bara vill att det ska bli klart….
Hur känsliga är ni för att leva i renoveringskaos, damm, grus, gipsskivor eller träreglar som ligger längs väggarna? Är man borta hela dagarna kanske det inte spelar så stor roll, men om man är FL och går och tittar på detta hela dagen kan det gå en på nerverna.
Det kan också vara så att man har/får barn som inte riktigt är kompatibla med renovering. Det kan vara barn m speciella behov, barn m kolik, barn som får raseriutbrott och slänger saker etc etc etc. Att ”förutsätta” en idealiserad renoveringsprocess där man renoverar med barn och drar nytta av olika moment som pedagogisk utveckling är optimistiskt. Man bör nog ha en eller två backup planer…
Samtidigt är det många som renoverar med inställningen att allt måste bli klart direkt. Kan man leva med ett kök fr 90-talet som kanske inte är snyggt men fullt användbart, eller tycker det är helt OK m plastmatta i barnens rum de första åren är det ju 👍. Då kan man fokusera på det viktiga först - tak, fönster, evt fukt i grund, och göra det estetiska senare.
Med helt nyrenoverade hus finns ju alltid risken att det är fuskbyggt och då står man där m ett dyrt hus som inte håller måttet..
Jag inser att jag låter lite som en domedagsprofet, men min personliga erfarenhet är kanske lite annorlunda än vissa andras. Jag vill bara mana till eftertanke och reflektion. Att inte förutsätta att allt kommer ordna sig på enklaste sättet utan noga fundera igenom vad ni vill och kan. Vad som passar er.
Hur känsliga är ni för att leva i renoveringskaos, damm, grus, gipsskivor eller träreglar som ligger längs väggarna? Är man borta hela dagarna kanske det inte spelar så stor roll, men om man är FL och går och tittar på detta hela dagen kan det gå en på nerverna.
Det kan också vara så att man har/får barn som inte riktigt är kompatibla med renovering. Det kan vara barn m speciella behov, barn m kolik, barn som får raseriutbrott och slänger saker etc etc etc. Att ”förutsätta” en idealiserad renoveringsprocess där man renoverar med barn och drar nytta av olika moment som pedagogisk utveckling är optimistiskt. Man bör nog ha en eller två backup planer…
Samtidigt är det många som renoverar med inställningen att allt måste bli klart direkt. Kan man leva med ett kök fr 90-talet som kanske inte är snyggt men fullt användbart, eller tycker det är helt OK m plastmatta i barnens rum de första åren är det ju 👍. Då kan man fokusera på det viktiga först - tak, fönster, evt fukt i grund, och göra det estetiska senare.
Med helt nyrenoverade hus finns ju alltid risken att det är fuskbyggt och då står man där m ett dyrt hus som inte håller måttet..
Jag inser att jag låter lite som en domedagsprofet, men min personliga erfarenhet är kanske lite annorlunda än vissa andras. Jag vill bara mana till eftertanke och reflektion. Att inte förutsätta att allt kommer ordna sig på enklaste sättet utan noga fundera igenom vad ni vill och kan. Vad som passar er.
D
Tack för att du delar med dig av ditt perspektiv! Eftersom att jag kommer behöva vara hemma en längre tid och den äldsta inte längre är så liten längre så är detta min plan också. Under den här tiden kanske jag inte kan dra in pengar men jag kan bidra ekonomiskt genom att inte ta in en hantverkare för minsta lilla. Även väldigt nyttigt för barnen att delta! Sånt lär man sig inte skolan längre....Gimp skrev:
Tack för två väldigt bra svar!
Tack för din insight! Det du skriver är vad som skrämmer mig mest. Om jag ska vara ärlig kommer jag från en snickarfamilj, även om jag inte själv har så stor erfarenhet så tycker jag att det är roligt. Sambon däremot har ingen erfarenhet och kommer från en familj där man tar in en hantverkare för precis allt. Det är den ekonomiska säkerheten som pushar oss till att köpa något som behöver renoveras om några år. De hus vi tittar på har något form av renoveringsbehov, ibland en akut del men det mesta kan kan man ta sakta men säkert. Vår tanke är att renovera en sak i taget. Att vid varje ledighet renovera något. Just för att slippa leva i "renoberingskaos". Det kommer ta några år. Vi kommer inte leva lika snyggt som många av våra vänner eller familjer men vi kommer inte heller vara lika belånade och kommer ha möjligt att både resa och göra aktiviteter tillsammans med våra barn.Satsuki skrev: