Gjorde en tråd tidigare där jag beskrev att jag sökte grannemedgivande från kommunen för att bygga ett plank enligt de nya reglerna.
Det vill säga att kommunen nu kan ge grannemedgivande för bygglovsfria åtgärder.
Planket kommer angränsa mot en obetydlig liten grusväg som delas med tre grannar.
Vägen är en del av en gemensamhetsanläggning som vi är med i. Men marken ägs av kommunen.
Kommunen ville se ett medgivande från grannarna (de som är med i gemensamhetsanläggningen). Det var inga problem, varpå kommunen säger "då har vi inget att tillägga".
Jag försöker få dem att förstå att de, som ägare av marken, måste ge mig ett grannemedgivande för att jag ska få bygga. Men de hävdar att det inte behövs....
De äger ju marken. Vi ansvarar bara för underhållet.
Vad fasen gör man?
Det vill säga att kommunen nu kan ge grannemedgivande för bygglovsfria åtgärder.
Planket kommer angränsa mot en obetydlig liten grusväg som delas med tre grannar.
Vägen är en del av en gemensamhetsanläggning som vi är med i. Men marken ägs av kommunen.
Kommunen ville se ett medgivande från grannarna (de som är med i gemensamhetsanläggningen). Det var inga problem, varpå kommunen säger "då har vi inget att tillägga".
Jag försöker få dem att förstå att de, som ägare av marken, måste ge mig ett grannemedgivande för att jag ska få bygga. Men de hävdar att det inte behövs....
De äger ju marken. Vi ansvarar bara för underhållet.
Vad fasen gör man?
Moderator
· Stockholm
· 57 885 inlägg
Har du det skriftligen så kanse det är lika bra att tolka det som att de har givit medgivande. Om du propsar på att du behöver ett explicit medgivande, så kankske de säger nej, bara för att de inte vet vad som är rätt.
Gäller detta ett grannemedgivande mot allmän plats? I så fall finns ju en särreglering sen 1 dec kring detta i PBL:
I propositionen (Prop. 2024/25:169 s. 170) förtydligas vad som menas:
Tyvärr ger ju varken lagtexten eller propositionen svar på frågan om markägaren som ju också har en gräns, en fastighetsgräns, också ska lämna sitt grannemedgivande. Eller om denne plötsligt förlorar sina rättigheter om en allmän plats för marken har beslutats och en huvudman finns. Det verkar som att lagstiftaren missade den frågan eller så sågs det som självklart att markägaren behåller sin rätt att lämna grannemedgivande, lagkommentaren i propen antyder det:
"Med termen granne avses inte endast de som har ett ägarintresse, utan även andra som har ett av rättsordningen accepterat intresse av markanvändningen (se redogörelsen för rättspraxis i avsnitt 4.7.2). Vem som får lämna ett medgivande för en åtgärd intill en allmän plats eller järnväg framgår av andra stycket."
Inloggade ser högupplösta bilder
Logga in
Skapa konto
Gratis och tar endast 30 sekunder
I propositionen (Prop. 2024/25:169 s. 170) förtydligas vad som menas:
Inloggade ser högupplösta bilder
Logga in
Skapa konto
Gratis och tar endast 30 sekunder
Tyvärr ger ju varken lagtexten eller propositionen svar på frågan om markägaren som ju också har en gräns, en fastighetsgräns, också ska lämna sitt grannemedgivande. Eller om denne plötsligt förlorar sina rättigheter om en allmän plats för marken har beslutats och en huvudman finns. Det verkar som att lagstiftaren missade den frågan eller så sågs det som självklart att markägaren behåller sin rätt att lämna grannemedgivande, lagkommentaren i propen antyder det:
"Med termen granne avses inte endast de som har ett ägarintresse, utan även andra som har ett av rättsordningen accepterat intresse av markanvändningen (se redogörelsen för rättspraxis i avsnitt 4.7.2). Vem som får lämna ett medgivande för en åtgärd intill en allmän plats eller järnväg framgår av andra stycket."
Ja, lite svårtolkat. Men (Prop. 2024/25:169 s. 170), som hade bild på, så verkar det ju som att "huvudmannen" kan bestämmas genom anläggningsförättning. Vägen tillhör ju, som sagt, en gemensamhetsanläggning.Claes Sörmland skrev:
Gäller detta ett grannemedgivande mot allmän plats? I så fall finns ju en särreglering sen 1 dec kring detta i PBL:
[bild]
I propositionen (Prop. 2024/25:169 s. 170) förtydligas vad som menas:
[bild]
Tyvärr ger ju varken lagtexten eller propositionen svar på frågan om markägaren som ju också har en gräns, en fastighetsgräns, också ska lämna sitt grannemedgivande. Eller om denne plötsligt förlorar sina rättigheter om en allmän plats för marken har beslutats och en huvudman finns. Det verkar som att lagstiftaren missade den frågan eller så sågs det som självklart att markägaren behåller sin rätt att lämna grannemedgivande, lagkommentaren i propen antyder det:
"Med termen granne avses inte endast de som har ett ägarintresse, utan även andra som har ett av rättsordningen accepterat intresse av markanvändningen (se redogörelsen för rättspraxis i avsnitt 4.7.2). Vem som får lämna ett medgivande för en åtgärd intill en allmän plats eller järnväg framgår av andra stycket."
Ja det är solklart. Huvudman för allmän plats under enskilt huvudmannaskap bestäms genom anläggningsförrättning, d v s att en gemensamhetsanläggning inrättas. Det finns uttryckligen angivet på annat håll i PBL. Men att enskilt huvudmannaskap har beslutats för en allmän plats genom att inrätta en gemensamhetsanläggning innebär ju inte att ägaren av marken inte längre är ägare av den. Det innebär bara att markägarens mark belastas i någon utsträckning av den servitutslika rättighet som följer av att gemensamhetsanläggningen har inrättats.Jonahsöder skrev:
Exempel:
Mark har avsatts i detaljplan för allmän plats under enskilt huvudmannaskap med ändamålet gata. Marken ägs av kommunen. En gemensamhetsanläggning inrättas för att ställa gator i ordning och förvalta dem. Denna gemensamhetsanläggning belastar markens yta. Men i marken kan nu fortfarande kommunen dra kommunala VA-ledningar utan att gemensamhetsanläggningen hindrar detta, den allmänna platsen och gemensamhetsanläggningen för väg gäller ju bara markytan.
Medlem
· Västernorrland
· 2 489 inlägg
Jag vill nog mena att skrivningen "ska grannen anses ha medgett åtgärden [...] om medgivandet har lämnats av huvudmannen för den allmänna platsen" syftar på att det under de nämnda omständigheterna ska anses finnas sådant grannemedgivande som krävs för att få göra åtgärden.
Med tanke på att det är två specifikt avgränsade särfall: järnväg och allmän plats som den skrivningen siktar på. Inte t.ex. vägar under enskilt huvudmannaskap i allmänhet eller någon liknande större eller mer divergent kategori.
Det är inte orimligt att tänka sig att en markägare genom myndighetsåtgärden vid antagande av detaljplanen där allmän platsmark pekas ut anses få en i någon mån svagare ställning än en markägare där det t.ex. ligger enskilda vägar på andra grunder (eller annan snarlik relevant situation). Rent faktiskt har man väl i praktiken mindre inflytande över markanvändningen i den situationen (åtminstone sett i allmänhet)
Även om skrivningen inte alls är så klar som den borde vara anser jag att även den språkliga utformningen lutar lite mer mot den tolkningen än motsatsen.
Med tanke på att det är två specifikt avgränsade särfall: järnväg och allmän plats som den skrivningen siktar på. Inte t.ex. vägar under enskilt huvudmannaskap i allmänhet eller någon liknande större eller mer divergent kategori.
Det är inte orimligt att tänka sig att en markägare genom myndighetsåtgärden vid antagande av detaljplanen där allmän platsmark pekas ut anses få en i någon mån svagare ställning än en markägare där det t.ex. ligger enskilda vägar på andra grunder (eller annan snarlik relevant situation). Rent faktiskt har man väl i praktiken mindre inflytande över markanvändningen i den situationen (åtminstone sett i allmänhet)
Även om skrivningen inte alls är så klar som den borde vara anser jag att även den språkliga utformningen lutar lite mer mot den tolkningen än motsatsen.
Medlem
· Västernorrland
· 2 489 inlägg
Har du prövat att maila till Boverket och fråga om reglerna säger att du även ska ha medgivande från markägaren eller inte?
Eller till din BN-förvaltning, dvs. inte kommunen-markägaren utan kommunen-myndighetsfunktionen
Eller till din BN-förvaltning, dvs. inte kommunen-markägaren utan kommunen-myndighetsfunktionen
Notera dock att det finns både plural och singular i 9 kap. 35 PBL.R Räknenisse skrev:Jag vill nog mena att skrivningen "ska grannen anses ha medgett åtgärden [...] om medgivandet har lämnats av huvudmannen för den allmänna platsen" syftar på att det under de nämnda omständigheterna ska anses finnas sådant grannemedgivande som krävs för att få göra åtgärden.
Med tanke på att det är två specifikt avgränsade särfall: järnväg och allmän plats som den skrivningen siktar på. Inte t.ex. vägar under enskilt huvudmannaskap i allmänhet eller någon liknande större eller mer divergent kategori.
Det är inte orimligt att tänka sig att en markägare genom myndighetsåtgärden vid antagande av detaljplanen där allmän platsmark pekas ut anses få en i någon mån svagare ställning än en markägare där det t.ex. ligger enskilda vägar på andra grunder (eller annan snarlik relevant situation). Rent faktiskt har man väl i praktiken mindre inflytande över markanvändningen i den situationen (åtminstone sett i allmänhet)
Även om skrivningen inte alls är så klar som den borde vara anser jag att även den språkliga utformningen lutar lite mer mot den tolkningen än motsatsen.
Först:
"Trots 34 § krävs det inte bygglov om [...] de grannar som berörs av åtgärden skriftligen har medgett åtgärden"
sedan särregleringen
"Vid en åtgärd intill en allmän plats [...] ska grannen anses ha medgett åtgärden enligt första stycket 3, om medgivandet har lämnats av huvudmannen för den allmänna platsen"
Jag läser plural till singularbytet som att medgivandet avser gränsen mot den allmänna platsen. Inte eventuella andra gränser inom 4,5 m, t ex fastighetsgräns, servitutsgräns, ledningsrättsgräns, annan rättighetsgräns o s v.
//
Men vi får se om det kommer upp till prövning och vad MÖD säger. Nästan så man skulle testa att driva det. Jag har mark som gränsar mot allmän plats med gemensamhetsanläggning med ändamålet väg, en annan enskild markägare och dessutom belastas samma mark av servitut för VA-ledningar, en annan gemensamhetsanläggning för VA och kommunen har servitut för kommunala VA-ledningar. Och gamla utfartsservitut. Ett rättighetsinferno fullt av gränser.
Med huvudman - kan man tolka det som så att vid delägarförvaltning måste varje enskild delägare ge sitt OK, alla har de facto då vetorätt? Det räcker inte ens att man passar på att svara och ser det som ett underförstått ja om man inte har invändningar, utan man måste få en signatur från alla! Det kan bli en riktig mardrom vid stora GA.Claes Sörmland skrev:
Gäller detta ett grannemedgivande mot allmän plats? I så fall finns ju en särreglering sen 1 dec kring detta i PBL:
[bild]
I propositionen (Prop. 2024/25:169 s. 170) förtydligas vad som menas:
[bild]
Tyvärr ger ju varken lagtexten eller propositionen svar på frågan om markägaren som ju också har en gräns, en fastighetsgräns, också ska lämna sitt grannemedgivande. Eller om denne plötsligt förlorar sina rättigheter om en allmän plats för marken har beslutats och en huvudman finns. Det verkar som att lagstiftaren missade den frågan eller så sågs det som självklart att markägaren behåller sin rätt att lämna grannemedgivande, lagkommentaren i propen antyder det:
"Med termen granne avses inte endast de som har ett ägarintresse, utan även andra som har ett av rättsordningen accepterat intresse av markanvändningen (se redogörelsen för rättspraxis i avsnitt 4.7.2). Vem som får lämna ett medgivande för en åtgärd intill en allmän plats eller järnväg framgår av andra stycket."
Och vid samfällighetsförvaltning kan man då på motsvarande sätt anse att det räcker att Styrelsen ger OK?
Precis så. Styrelsen kan ge det skriftliga grannemedgivandet om en samfällighetsförening förvaltar gemensamhetsanläggningen för den allmänna platsens förvaltande. Utan samfällighetsförening med enbart delägarförvaltning blir det som du säger, alla ägare av delägarfastigheter måste vara överens om att skriva under och göra det.Kvackatore skrev:
Med huvudman - kan man tolka det som så att vid delägarförvaltning måste varje enskild delägare ge sitt OK, alla har de facto då vetorätt? Det räcker inte ens att man passar på att svara och ser det som ett underförstått ja om man inte har invändningar, utan man måste få en signatur från alla! Det kan bli en riktig mardrom vid stora GA.
Och vid samfällighetsförvaltning kan man då på motsvarande sätt anse att det räcker att Styrelsen ger OK?
Medlem
· Västernorrland
· 2 489 inlägg
Observant!Claes Sörmland skrev:
Notera dock att det finns både plural och singular i 9 kap. 35 PBL.
Först:
"Trots 34 § krävs det inte bygglov om [...] de grannar som berörs av åtgärden skriftligen har medgett åtgärden"
sedan särregleringen
"Vid en åtgärd intill en allmän plats [...] ska grannen anses ha medgett åtgärden enligt första stycket 3, om medgivandet har lämnats av huvudmannen för den allmänna platsen"
Jag läser plural till singularbytet som att medgivandet avser gränsen mot den allmänna platsen. Inte eventuella andra gränser inom 4,5 m, t ex fastighetsgräns, servitutsgräns, ledningsrättsgräns, annan rättighetsgräns o s v.
//
Men vi får se om det kommer upp till prövning och vad MÖD säger. Nästan så man skulle testa att driva det. Jag har mark som gränsar mot allmän plats med gemensamhetsanläggning med ändamålet väg, en annan enskild markägare och dessutom belastas samma mark av servitut för VA-ledningar, en annan gemensamhetsanläggning för VA och kommunen har servitut för kommunala VA-ledningar. Och gamla utfartsservitut. Ett rättighetsinferno fullt av gränser.
I första hand skulle jag vara benägen att tänka det är skriftlig obetänksamhet. Men tja, det är ju inte så man ska behöva tänka vid lagtolkning...
Sen är det ju inte givet att utfallet i domstol blir ekvivalent med vad lagstiftaren haft i åtanke om man dillar till det för mycket med språk, logik och tunna förarbeten.
Dra på dig föreläggande bara för att kunna överklaga det? Jag lovar att följa tråden om du gör det.
Eftersom jag har läst lagrådsremissen till denna ändring tror jag inte att departementet riktigt kunde juridiken kring allmän plats under enskilt huvudmannaskap och det där med grannemedgivande. Inte heller utredningen är något att hurra för, inte heller dessa skribenter tycks ha kunnat skilja på t ex gemensamhetsanläggning och samfällighetsförening. Att propositionen ändå blev så bra som den blev var tack vare lagrådet, alltså att man fixande till utredningens och departementet okunskap i sista steget.R Räknenisse skrev:Observant!
I första hand skulle jag vara benägen att tänka det är skriftlig obetänksamhet. Men tja, det är ju inte så man ska behöva tänka vid lagtolkning...
Sen är det ju inte givet att utfallet i domstol blir ekvivalent med vad lagstiftaren haft i åtanke om man dillar till det för mycket med språk, logik och tunna förarbeten.
Dra på dig föreläggande bara för att kunna överklaga det? Jag lovar att följa tråden om du gör det.
Men en konsekvens av att man inte hade förstått de juridiska förutsättningarna och att det formella fixades till i sista stund gör också att det blev otydligt och att regeringen kanske inte fick fram den politik de ville driva. Jag tror att man från politikens håll ville ha det precis som den tolkning du förde fram ovan, att när mark är bestämd i detaljplan att vara allmän plats ska ett medgivande från den allmänna platsens huvudman vara tillräcklig för att få bygga. Att det är det enda grannemedgivande som ska krävas. Men jag tror att man inte förstod att även andra gränser än en bestämmelsegräns för allmän plats i detaljplan väldigt ofta är aktuella för sådan här mark. Och att det då enligt tidigare lagstiftning och praxis krävs grannemedgivande från var och en av de grannar som har ett ägarintresse eller har ett av rättsordningen accepterat intresse avseende markanvändningen.
Hade jag varit regeringen hade jag löst det på ett helt annat sätt juridiskt, en liberalisering. Jag hade löst det så att "gränsen" i lagstiftningen hade definierats till att omfatta enbart fastighetsgräns, att inga andra gränser hade lett till utökat bygglovskrav för vissa åtgärder. Då skulle heller inte problemet med att få grannemedgivande för åtgärd närmare än 4,5 m från allmän plats behöva lösas eftersom närhet till allmän plats inte triggar bygglovskrav.
Medlem
· Västernorrland
· 2 489 inlägg
Förstår. Om det är ett sådant fall håller jag med dig 100%.Claes Sörmland skrev:
Eftersom jag har läst lagrådsremissen till denna ändring tror jag inte att departementet riktigt kunde juridiken kring allmän plats under enskilt huvudmannaskap och det där med grannemedgivande. Inte heller utredningen är något att hurra för, inte heller dessa skribenter tycks ha kunnat skilja på t ex gemensamhetsanläggning och samfällighetsförening. Att propositionen ändå blev så bra som den blev var tack vare lagrådet, alltså att man fixande till utredningens och departementet okunskap i sista steget.
Men en konsekvens av att man inte hade förstått de juridiska förutsättningarna och att det formella fixades till i sista stund gör också att det blev otydligt och att regeringen kanske inte fick fram den politik de ville driva. Jag tror att man från politikens håll ville ha det precis som den tolkning du förde fram ovan, att när mark är bestämd i detaljplan att vara allmän plats ska ett medgivande från den allmänna platsens huvudman vara tillräcklig för att få bygga. Att det är det enda grannemedgivande som ska krävas. Men jag tror att man inte förstod att även andra gränser än en bestämmelsegräns för allmän plats i detaljplan väldigt ofta är aktuella för sådan här mark. Och att det då enligt tidigare lagstiftning och praxis krävs grannemedgivande från var och en av de grannar som har ett ägarintresse eller har ett av rättsordningen accepterat intresse avseende markanvändningen.
Hade jag varit regeringen hade jag löst det på ett helt annat sätt juridiskt, en liberalisering. Jag hade löst det så att "gränsen" i lagstiftningen hade definierats till att omfatta enbart fastighetsgräns, att inga andra gränser hade lett till utökat bygglovskrav för vissa åtgärder. Då skulle heller inte problemet med att få grannemedgivande för åtgärd närmare än 4,5 m från allmän plats behöva lösas eftersom närhet till allmän plats inte triggar bygglovskrav.
Har läst en del nya lagrådsyttranden sista tiden (om andra ämnen). Och jag blev rätt chockad av hur låg kvalitet det som skickas dit har. Man undrar om någon på kansliet ens har korrekturläst. (vilket de väl har, vilket väl då är ännu värre...)
Språkliga formuleringar som uppenbart säger något annat än man kan antas mena, lagtekniska konstruktioner som en amatör kan se är undermåliga i struktur och logik. En oändlig mängd "rättstillämpningen får utvisa de närmare detaljerna" kombinerat med att man samtidigt hoppar över att resonera om de grundläggande principfrågorna i förarbetena så vad ska tillämpningen ens bygga på? Presenterade syften med lagen som inte rimmar med vad dess regler konkret åstadkommer. Grova luckor i SOU:erna bl.a. vad avser konsekvensanalyser som gör att man saknar kunskap om vilken effekt de föreslagna reglerna kommer få. (Däribland det som du pekar på att dels inte koppla till andra relevanta regler, dels inte förstå de reglerna om man kopplar till) Och det är efter remissrunda...
Jag kände att jag gråter blod av att se hur lagstiftningsarbetet har sjangserat fort på senaste tiden. Frågan vad man politiskt anser om innehållet de beslutade reglerna hamnade plötsligt bakom frågan om att den lagstiftning vi har åtminstone ska vara funktionell och robust.
Jag visste ju att det producerats en del "tunna" SOUer, men jag hade inte insett hela vidden av nivån på det grundläggande juridiska handarbetet. Tyvärr lär det också bidra till myndighetsförakt etc. när det är där medborgarna möter de som sitter med den otacksamma uppgiften att lösa den praktiska tillämpningen och de inte kan ge konkreta, tydliga, pålitliga svar.
Slut på OT.
Redigerat:
Boverket kan jag maila. Men vilka syftar du på med bn-förvaltning?R Räknenisse skrev:
