Klättrare som trivs i grus?
Vi ska stenlägga vår carport och infart. Jag skulle vilja ha en klätterväxt vid någon av carportens pelare. Idag är hela denna yta täckt av kross/grus för bärlager. Finns det någon klättrare som trivs i grus så att det räcker att luckra upp lite nedanför pelaren eller måste man gräva ut och fylla med jord. Hur stor grop (djup och diameter) i så fall?
Jag tycker du ska gräva ut och fylla med jord 40 cm i diameter och minst 40 djup. Vilket väderstäck ligger det i? vill du ha en växt som blir stor? Ligger det mot norr och du vill ha en stor växt är pipranka väldigt vacker. En tålig klematis är "summer snow". Humle växer så det knakar och kaprifol är tålig.
Jag planterade pipranka på just det här sättet vid vårt förra hus - vid en carportpelare i norrläge med grus som underlag. Jag grävde en grop på c:a 40 x 40 cm och 30 cm djup i bärlagret. Eftersom vi hade gårdsgrus som ytlager satte jag en ram av tryckimpregnerat kring gropen för att skilja jorden från gruset men det kan ju du skippa eftersom ni ska ha sten.
Eftersom gropen kändes rätt liten för en så stor växt som en pipranka blir - och bärlagret kunde misstänkas vara litet väl väldränderat - så blandade jag c:a 50% kogödsel i jorden för att den skulle bli rejält mullrik och fukthållande och jag gödslade rikligt varje år. Piprankan växte och trivdes väldigt bra.
Jag hade då valt inte den vanliga piprankan (aristolochia macrophylla), som har en tendens att stå óch stampa några år innan den kommer igång och växer på allvar, utan arten koreansk pipranka (a. machuriensis) som är snabbare i starten.
Piprankor har inga särskilda klätterorgan (sugfötter el dyl) och är därför rätt skonsam mot underlaget. Men den kan medföra nötskador eftersom den blir rätt grov och sen kan ju alla klätterväxter på träkonstruktioner öka risken för algpåväxt o dyl eftersom de håller kvar fukt. Piprankor klättrar genom att snurra sina skott om saker. Jag slog i några spikar i stolpen och hjälpte de första skotten att hitta upp till dem. Rankorna förvedades senare och blev själva till en klätterställning för nya skott som kom nerifrån.
Eftersom gropen kändes rätt liten för en så stor växt som en pipranka blir - och bärlagret kunde misstänkas vara litet väl väldränderat - så blandade jag c:a 50% kogödsel i jorden för att den skulle bli rejält mullrik och fukthållande och jag gödslade rikligt varje år. Piprankan växte och trivdes väldigt bra.
Jag hade då valt inte den vanliga piprankan (aristolochia macrophylla), som har en tendens att stå óch stampa några år innan den kommer igång och växer på allvar, utan arten koreansk pipranka (a. machuriensis) som är snabbare i starten.
Piprankor har inga särskilda klätterorgan (sugfötter el dyl) och är därför rätt skonsam mot underlaget. Men den kan medföra nötskador eftersom den blir rätt grov och sen kan ju alla klätterväxter på träkonstruktioner öka risken för algpåväxt o dyl eftersom de håller kvar fukt. Piprankor klättrar genom att snurra sina skott om saker. Jag slog i några spikar i stolpen och hjälpte de första skotten att hitta upp till dem. Rankorna förvedades senare och blev själva till en klätterställning för nya skott som kom nerifrån.
Intressant! Jo, vid sökning skall den bli mer gulaktig, framförallt mot hösten. Eftersom jag inte kände till varianten blev jag själv jätteglad - precis en sådan ska jag sätta vid carporten!
Den finns som E-planta och en sådan skall man naturligtvis välja.
Den finns som E-planta och en sådan skall man naturligtvis välja.
Jo, det var en E-planta jag hade när jag tänker efter.
Det stämmer att bladen är ljusare än på den vanliga a. macrophylla men jag tycker inte att jag upplevde dem som gulaktiga på samma sätt som t ex de gulbladiga varianterna av dvärgspirea. Snarare som att den är friskt vårgrön sommaren igenom.
Höstfärgen är blekt gul och kortvarig, bladen faller rätt tidigt.
Det stämmer att bladen är ljusare än på den vanliga a. macrophylla men jag tycker inte att jag upplevde dem som gulaktiga på samma sätt som t ex de gulbladiga varianterna av dvärgspirea. Snarare som att den är friskt vårgrön sommaren igenom.
Höstfärgen är blekt gul och kortvarig, bladen faller rätt tidigt.