Håller med om att du kan göra det själv när det är enkelt, och att det i ditt fall nästan är bortkastade pengar att köpa tjänsten.
Jag gjorde det själv efter min mor utan problem, utan att ha gjort det innan. Och då var det lite mer omfattande än för dig och fyra syskon inblandade på olika håll i Sverige.
Jag gjorde det själv efter min mor utan problem, utan att ha gjort det innan. Och då var det lite mer omfattande än för dig och fyra syskon inblandade på olika håll i Sverige.
Förrättningsman för bouppteckningen får, enligt Ärvdabalken 20 kap, inte vara dödsbodelägare, efterarvingar eller företrädare för någon av dessa. Att "göra det själv" är alltså inte lagligt för en dödsbodelägare.
Det är inte så dyrt att få någon att göra bouppteckningen heller. När vi gjorde en efter min mor för ungefär ett år sedan så reagerade jag på att det förmodligen var första gången som jag tänkte "billigt" och "advokat" på samma gång.BiFuel skrev:
Nu var det en sekreterare på advokatfirman som gjorde allt, men ändå.
Så jag tycker att du prioriterar rätt.
Fast nu blandar du ihop vem som gör och är vad. Boupptecknare och förrättningsman är inte samma sak.Blazermannen skrev:
Man kan göra den själv, och det är t.o.m. lämpligt att arvingarna - om de känner boet bäst - är aktiva i bouppteckningen. Förrättningsmännen är snarast att se som vittnen som intygar att allt verkar riktigt och rätt, men behöver inte alls vara involverade i själva bouppteckningen. Jag anlitade två bekanta, för som du mycket riktigt påpekar får de - som alla andra som skall skriva under och intyga - inte vara släkt med eller själva vara dödsbodelägare.
Bra info finns på Skatteverkets sida, t ex http://www.skatteverket.se/privat/f...bouppteckning.4.18e1b10334ebe8bc80001217.html
(TS: Jag har själv två inte alltför gamla barn, ett heltidsjobb, ett företag samt alldeles för många fritidsengagemang. Men vill man göra det enkelt och inte bryr sig om att det kostar eller får ett "bra pris", så köp tjänsten).
Redigerat:
Tror inte det är speciellt förenligt med lagens intentioner. Syftet är ju att Förrättningsmännen inte får ha några egenintresse i arvet eller dödsbo överhuvudtaget.kindvall skrev:
Skatteverket talar också om att Förrättningsmannen inte får vara familjemedlem, vilket en ingift onekligen är. Svårt också att hävda oberoende till ett arv som tillfaller det egna hushållet....
Redigerat:
Jaha. Men Skatteverket säger "Däremot finns det inte något hinder mot att en make eller en anhörig till en dödsbodelägare förrättar bouppteckningen. "Ingper skrev:
https://www.skatteverket.se/download/18.18e1b10334ebe8bc8000113708/1359705989309/kap8.pdf
Intressant !kindvall skrev:
Enligt hemsidan får man alltså inte vara familjemedlem (är också vad de sade till mig), men enligt deras PDF är det - som du mycket riktigt påpekar - uppenbarligen ok att vara förrättningsman även om man är gift med en som ärver.
Undrar vad Skatteverket har för definition på "familjemedlem" och hur man kan vara gift med någon utan att räknas som familjemedlem. Kanske gift och särbo :screwy:
Nej, det var som sagt - intressant.
Redigerat:
Ja, det där med familjemedlem är ju lite märkligt.
På Svar på vanliga frågor skriver de heller inget om familjemedlemmar. Kanske lite slapp redigering av deras hemsideredaktör.
Vilka kan inte vara förrättningsmän?
Dödsbodelägare, efterarvingar eller ombud för någon av dessa kan inte vara förrättningsmän. En boutredningsman eller testamentsexekutor kan inte heller vara förrättningsman.
På Svar på vanliga frågor skriver de heller inget om familjemedlemmar. Kanske lite slapp redigering av deras hemsideredaktör.
Vilka kan inte vara förrättningsmän?
Dödsbodelägare, efterarvingar eller ombud för någon av dessa kan inte vara förrättningsmän. En boutredningsman eller testamentsexekutor kan inte heller vara förrättningsman.
Fast det är ju där skillnaden mellan att avstå ett arv, eller avsäga sig ett arv.
Om du avstår så går det vidare till dina arvingar (oftast dina barn). Om du avsäger dig arvet så får varken du eller dina arvingar något.
Om du avstår så går det vidare till dina arvingar (oftast dina barn). Om du avsäger dig arvet så får varken du eller dina arvingar något.
Beroende på hur närstående man är så är det inte alltid möjligt att avsäga sig arvet så att nästa generation blir utan. Det kan vara så att det isåfall tillsätts en förmyndare som tillgodoser barnens intressen, om de är under 18. Kan inte de reglerna riktigt, men vet att det finns vissa skydd där.hempularen skrev:
Det var en nyhet för mig. Jag har hört talas om fall där en arvinge helt avstått.
Det fall jag tänker på är ett "särkullsbarn" från den tiden när den biologiska fadern ofta höll sig/hölls helt utan kontakt med sitt barn. Barnet ifråga levde sedan hela sin uppväxt i moderns nya familj, och uppfattade sig inte som son till den biologiska fadern. Och såg sig inte som arvinge den dag det blev aktuellt.
Det fall jag tänker på är ett "särkullsbarn" från den tiden när den biologiska fadern ofta höll sig/hölls helt utan kontakt med sitt barn. Barnet ifråga levde sedan hela sin uppväxt i moderns nya familj, och uppfattade sig inte som son till den biologiska fadern. Och såg sig inte som arvinge den dag det blev aktuellt.