Kan du tänka dig att ta hand om dina föräldrar istället för att ha dem på hem?
Antar att det ska stå äldreboende.
Jag röstade nej, då alla äldre i min släkt sköter sig själva.
Min morfar t.ex bor i en egen lägenhet, har egen bil och allt fast han är 90 år.
Han kommer väl att bo kvar där själv och klara sig lika bra tills den dagen han inte finns längre.
Jag röstade nej, då alla äldre i min släkt sköter sig själva.
Min morfar t.ex bor i en egen lägenhet, har egen bil och allt fast han är 90 år.
Han kommer väl att bo kvar där själv och klara sig lika bra tills den dagen han inte finns längre.
Absolut.
Men så tänkte jag inte för 25 år sedan
.
Men nu när det även börjar skymma för en annan så tänker man lite annorlunda.
Men så tänkte jag inte för 25 år sedan
.Men nu när det även börjar skymma för en annan så tänker man lite annorlunda.
Ja, det kan jag tänka mig, men bara om det finns förutsättningar. Jag menar, man är ju hemifrån i 8 timmar varje dag för att vara på jobbet (säg 10-11 timmar om man räknar in restid, matinköp, mm). Så gamlingarna måste ju klara sig själva under den tiden. Går det, om de är senildementa? Tveksamt.
Inom vissa gränser skulle jag kunna tänka mig ett generationsboende.
Jag skulle tom ha kunnat tänka mig att ta hand om mina mor/farföräldrar i ett generationsboende.
Till en viss gräns.
Tyvärr har jag nyligen upplevt konsekvenserna av demenssjukdomar och jag tvivlar på att någon är beredd (eller kapabel) att hantera den problematiken i sin hemmiljö hela vägen.
Det går inte att förstå utan att ha upplevt det på nära håll.
Och jag kan ärligt säga att om jag någonsin, gud förbjude, själv drabbas av den eller liknande sjukdomar så hoppas jag att lagen om dödshjälp ändrats.
Och jag har i förebyggade syfte tagit löfte av en närstående att avsluta min tillvaro.
Jag förväntar mig att barnen tar rätt beslut men jag vill inte chansa...
(Förmodligen kommer jag att vidta panikårgärder redan vid första symptomen...)
Tyvärr behandlar vi våra husdjur bättre än våra anförvanter i dessa situationer.
Men visst, är jag/föräldern bara klar i skallen men lite skröplig, lätt glömsk och har svårt med ny teknik så kanske jag/denne får hänga med tills jag/denne kryper vidare.
Jag skulle tom ha kunnat tänka mig att ta hand om mina mor/farföräldrar i ett generationsboende.
Till en viss gräns.
Tyvärr har jag nyligen upplevt konsekvenserna av demenssjukdomar och jag tvivlar på att någon är beredd (eller kapabel) att hantera den problematiken i sin hemmiljö hela vägen.
Det går inte att förstå utan att ha upplevt det på nära håll.
Och jag kan ärligt säga att om jag någonsin, gud förbjude, själv drabbas av den eller liknande sjukdomar så hoppas jag att lagen om dödshjälp ändrats.
Och jag har i förebyggade syfte tagit löfte av en närstående att avsluta min tillvaro.
Jag förväntar mig att barnen tar rätt beslut men jag vill inte chansa...
(Förmodligen kommer jag att vidta panikårgärder redan vid första symptomen...)
Tyvärr behandlar vi våra husdjur bättre än våra anförvanter i dessa situationer.
Men visst, är jag/föräldern bara klar i skallen men lite skröplig, lätt glömsk och har svårt med ny teknik så kanske jag/denne får hänga med tills jag/denne kryper vidare.
Jag skulle inte kunna tänka mig det. När mina föräldrar är så dåliga att hemtjänst inte räcker förutsätts då att både jag och min sambo säger upp oss från våra arbeten för att ha en chans att klara av vården.
Visst, besparingar, a-kassan och liknande räcker ett tag, men hur många år? Efter en tid får vi väl kombinera socialbidrag med eventuell ersättning från kommunen för vården. Och för socialbidrag antar jag att man är skyldig att sälja villan osv. Även om jag har mina föräldrar kära så vill jag inte rycka upp våra barn från det liv de har idag.
Och den dag jag själv har behöv av större vård än vad hemtjänsten kan ge vill jag absolut inte att mina barn säger upp sig från sina arbeten för att harva runt på socialbidrag och ta hand om mig. Men jag hoppas att de vill besöka mig på äldreboendet då och då så länge jag kan uppskatta det och känner igen dem. När jag inte längre gör det måste någon ta bort mig.
Visst, besparingar, a-kassan och liknande räcker ett tag, men hur många år? Efter en tid får vi väl kombinera socialbidrag med eventuell ersättning från kommunen för vården. Och för socialbidrag antar jag att man är skyldig att sälja villan osv. Även om jag har mina föräldrar kära så vill jag inte rycka upp våra barn från det liv de har idag.
Och den dag jag själv har behöv av större vård än vad hemtjänsten kan ge vill jag absolut inte att mina barn säger upp sig från sina arbeten för att harva runt på socialbidrag och ta hand om mig. Men jag hoppas att de vill besöka mig på äldreboendet då och då så länge jag kan uppskatta det och känner igen dem. När jag inte längre gör det måste någon ta bort mig.
Absolut!! Både mina syskon och jag skulle vilja MEN våra föräldrar har sagt nej och även skrivit ner att de inte vill belasta oss barn när de bli så passa gamla att de inte kan bo i det egna hemmet.
Vi barn får helt enkelt gilla läget!
Vi barn får helt enkelt gilla läget!
P
p.lundgren
Husägare
· Värmlänning vilse i Storstockholm
· 750 inlägg
p.lundgren
Husägare
- Värmlänning vilse i Storstockholm
- 750 inlägg
Ja om man menar att låta mamma bo kvar hemma hos sig, med (hem)hjälp.
Nej om det handlar om "vård av grönsak" (Jag skulle inte klara det emotionellt). Jag har jobbat med tung långvård en gång i tiden och det är skittungt, inte rent fysiskt med de hjälpmedel som finns, men känslomässigt. Mitt tålamod är kort och mamma förtjänar något bättre.
Förmodligen inte i ett generationsboende, jag skulle få ge upp ett roligt jobb och flytta tillbaks till Lusasken. Men jag kan inte säga säkert. Så var det det där med tålamodet...
Men om morsan skulle behöva bo på "hemmet" så skulle jag vara där ofta så länge hon har glädje av det, dvs tills hon dör.
Nej om det handlar om "vård av grönsak" (Jag skulle inte klara det emotionellt). Jag har jobbat med tung långvård en gång i tiden och det är skittungt, inte rent fysiskt med de hjälpmedel som finns, men känslomässigt. Mitt tålamod är kort och mamma förtjänar något bättre.
Förmodligen inte i ett generationsboende, jag skulle få ge upp ett roligt jobb och flytta tillbaks till Lusasken. Men jag kan inte säga säkert. Så var det det där med tålamodet...
Men om morsan skulle behöva bo på "hemmet" så skulle jag vara där ofta så länge hon har glädje av det, dvs tills hon dör.
Jasså, du förusätter redan från början att folk ska förolämpa varandra, du har ingen vidare tro på mänksligeheten va?BigGitt skrev:
Själv svarar jag ett kraftigt NEJ, de får sköta sig själva, men jag hälsar gärna på dem och hjäpler dem med flytten. Jag har heller inget intresse av att bli omhändertagen av mina barn när den dagen kommer.
Antar att du menar att du svarar NEJ, när du skriver att du redan gjort ditt?