Besserwisser
· Västra Götalands
· 11 234 inlägg
Ja, den enda källan jag har säger inte det, men eftersom försöken utfördes på University of California at Berkeley så gissar jag att man gjorde på det gamla vanliga sättet; man betalade studenter att ställa upp som försökskaniner.pefo skrev:Jösses! Hur utfördes det testet och hur fick man fram 'frivilliga' till det?
Studenter är bra till det; de är fattiga och därför billiga, unga och därför dumma, och det brukar ta föreläsarens ord som lag, som om han säger att det är ofarligt... Citat från http://www.ibiblio.org/kuphaldt/electricCircuits/DC/DC_3.html (del av en serie bra gratis on-line läroböcker om el och elektronik på högskolenivå, men börjar från början. Bra avsnitt om säkerhet. På engelska dock).
"For the morbidly curious, Charles Dalziel's experimentation conducted at the University of California (Berkeley) began with a state grant to investigate the bodily effects of sub-lethal electric current. His testing method was as follows: healthy male and female volunteer subjects were asked to hold a copper wire in one hand and place their other hand on a round, brass plate. A voltage was then applied between the wire and the plate, causing electrons to flow through the subject's arms and chest. The current was stopped, then resumed at a higher level. The goal here was to see how much current the subject could tolerate and still keep their hand pressed against the brass plate. When this threshold was reached, laboratory assistants forcefully held the subject's hand in contact with the plate and the current was again increased. The subject was asked to release the wire they were holding, to see at what current level involuntary muscle contraction (tetanus) prevented them from doing so. For each subject the experiment was conducted using DC and also AC at various frequencies. Over two dozen human volunteers were tested, and later studies on heart fibrillation were conducted using animal subjects."
Han verkar inte ha varit helt tokig ändå, den där Charles Dalziel. Det var tydligen han som uppfann jordfelsbrytaren också.
Jag har sett liknande statistik som härrörde från experiment på 30 talet i Tyskland. Man kan ju spekulera i hur de var gjorda...
och jag har läst om en person som utförde tester på sig själv med spänningar på upp till 200 volt!
troligtvis var det i tyskland minns ej riktigt, men vid ett av försöken hade han provat med 100Hz växelström och var nära döden men gav sig inte för det.. en tuffing det!
troligtvis var det i tyskland minns ej riktigt, men vid ett av försöken hade han provat med 100Hz växelström och var nära döden men gav sig inte för det.. en tuffing det!
med tuff menade jag att han var just tuff nog att våga, själv vågar jag inte röra en "live" ledare med flit bara för att testa..
jag har råkat ut för arbetskamraters dumma inkopplingar av gamla metallklädda 3fashandskar där det vart fas på höljet så jag vet allt att det känns även om man står på torrt betonggolv med gummistövlar på sig!
jag har råkat ut för arbetskamraters dumma inkopplingar av gamla metallklädda 3fashandskar där det vart fas på höljet så jag vet allt att det känns även om man står på torrt betonggolv med gummistövlar på sig!
Besserwisser
· Västra Götalands
· 11 234 inlägg
Som gammal klättrare kan jag väl ändå se charmen i att soloklättra (alltså utan säkring), men att stoppa handen i väggutaget bara för att... "Det är så skönt när man slutar" då eller.pefo skrev:Människor har väl i alla tider exprimenterat på sig själva. En del friklättrar på "omöjliga klippor" eller sysslar med BASE-jumping andra pillar med el på sig själva.
För att det här inlägget inte bara skall vara OT, här är tabellen från Berkeley-försöken, notera speciellt frekvensberoendet (ursäkta formateringen jag hittar inget sätt att sätta "monospace" teckensnitt) :
Notera hur mycket "skin-effect"-en hjälper. Vid höga frekvenser så uppför sig växelströmmen allt mer som en statisk laddning, dvs den lägger sig i huvudsak utanpå ledaren. I det här fallet är det utanpå huden, som är relativt okänslig (den är ju redan död...). Vid högre frekvenser så ökar effekten, jmf. radioammatörer som impedansjusterar genom att slicka på fingrarna och lägga dessa på antennen. (Inte att rekommendera).
Jag kommer ihåg att min fysiklärare på gymnasiet demonstrerade effekten med en tesslagenerator som han ledde en 30cm lång ljusbåge från till änden av en kopparstrumpa fastlödd i en 40W glödlampa. Lampan höll han i handen och med den andra höll han i en radiator. Upplyst av lampan frågade han klassen "Varför är jag inte död?". Det skall tilläggas att lampan lyste normalstarkt. Vete f-n om jag skulle våga göra om den demonstrationen. (Jag har inte specialstuderat högfrekvensplasman och tesslageneratorer, det är möjligt att ev. fel också skulle släcka bågen med stor sannolikhet, och därför göra ovanstående ganska säkert).