Det ä inte du som jagar i familjen eller hur. Detta är så det funkar i jaktkretsar, det finns många regler, skrivna förstås men även oskrivna o jävlar den som trampar i klaveret. Jakt och även fiskerätten är minst sagt helig.fia_mstd skrev:
K Keld skrev:
Jo jag har förstått att det är ytterst känsligt!
Och nej jag jagar inte, så länge kan inte jag vara tyst. Men varken åkrar, beten eller jakt ska vara utarrenderad till någon som kanske är otrevligare än jag kan vara, då vi köper nåt. Men om folk bara är trevliga (som jag vanligtvis är) så får de gärna jaga gratis, liksom.Vet inte om det har med känslighet att göra. Ägaren till marker brukar helt enkelt arrendera ut jakträtten, de får betalt för detta, ibland bra. Priset är ofta anpassat efter det, beroende på var det är.
Dock kan det vara bra att veta att denna ibland är utarrenderad till ett lag som köparen sannolikt kan gå med i.
Dock kan det vara bra att veta att denna ibland är utarrenderad till ett lag som köparen sannolikt kan gå med i.
Skogsägare
· Stockholm och Smålands inland
· 23 221 inlägg
Jag tycker inte att man ska överdriva svårigheterna med att komma in i ett jaktlag på samma sätt som jag inte tycker att man ska överdriva problemen med enskida vägar. Det är klart att det finns platser och tillfällen där det är konfliktfyllt, men i både det ena och det andra exemplet finns det ofta ett gemensamt intresse där man gärna låter udda vara jämnt för att man ska kunna fokusera på det viktiga.
Vad gäller den utarrenderade jakten tycker jag likt andra skrivit att man ska skilja på om det är det ena eller andra av följande: utarrenderat till en enskild person (som därigenom får egen eller större jaktmark, i det senare fallet kanske så att marken blir stor nog att släppa hund på) eller till ett jaktlag (där kanske flera markägare arrenderar ut till samma grupp, så att dessa får större marker.
Utan att vara säker skulle jag tro att det förra är vanligare på smågårdar, medan hela grupper oftast arrenderar bolagsskog eller av större markägare (några hundra ha). Smågårdsarrendet blir därför ofta svårare att komma in i en del av, då det ”behövs” av arrendatorn på ett annat sätt.
Sen finns det förstås undantag. Jag har en kompis som själv har närmare 200 ha, men ändå arrendrar småviltsjakten på en grannmark på 40–50 ha. I ett sånt fall är det nog lättare att köpa tillbaka jakten, men framför allt slängde jag in exemplet för att visa att det finns allehanda situationer, så red ut förutsättningarna innan ni avskriver en gård med utarrenderad jakt.
Vad gäller den utarrenderade jakten tycker jag likt andra skrivit att man ska skilja på om det är det ena eller andra av följande: utarrenderat till en enskild person (som därigenom får egen eller större jaktmark, i det senare fallet kanske så att marken blir stor nog att släppa hund på) eller till ett jaktlag (där kanske flera markägare arrenderar ut till samma grupp, så att dessa får större marker.
Utan att vara säker skulle jag tro att det förra är vanligare på smågårdar, medan hela grupper oftast arrenderar bolagsskog eller av större markägare (några hundra ha). Smågårdsarrendet blir därför ofta svårare att komma in i en del av, då det ”behövs” av arrendatorn på ett annat sätt.
Sen finns det förstås undantag. Jag har en kompis som själv har närmare 200 ha, men ändå arrendrar småviltsjakten på en grannmark på 40–50 ha. I ett sånt fall är det nog lättare att köpa tillbaka jakten, men framför allt slängde jag in exemplet för att visa att det finns allehanda situationer, så red ut förutsättningarna innan ni avskriver en gård med utarrenderad jakt.