Jag ska ge förslag på ett bonussystem till min arbetsgivare.

[Thomas59]

Thomas, du har ju helt fel. Och saknar verklighetsförankring ...

Har jag helt fel i att debatten börjar hetta till eller att den är skitnöd*g?

Vi alla presterar olika och är sjuka i varierande grad så ett bonussystem som premierar prestation eller närvaro kommer ju per definition att "drabba" vissa som då bara får sin ordinarie lön + sjukersättning. Jag kallar inte det "drabba" ÄVEN om man kanske inte alltid kan styra över sin närvaro. Är barnen sjuka kanske man måste vara hemma men sånt är livet.

Vad gäller verklighetsförankringen så tror jag att den är ganska bra men det framgår ju inte riktigt vad du avser så du får gärna utveckla? Det mesta som jag påstått/skrivit om tex förhållandet mellan sjukfrånvaro och sysselsättning/ersättningsnivåer är utrett fram och baklänges så att ett samband råder lär det inte vara nåt tvivel om. Samma med ohälsotalen i präktiga Sverige. Svårt att förklara dessa på annat sätt än att låg sysselsättning och hög ersättning driver på ohälsotalen.

En annan sida av saken är att just en diagnos i sig är en faktor att räkna med och jag tänker då främst på diagnoser som utbrändhet, depression, adhd och liknande. Jag är den "utbrände" eller det är inte mitt eget ansvar/fel, jag har ju /lider av XX (välj någon diagnos av ovanstående). Jo jag vet att ADHD är ett känsligt ämne.

Det är samma fenomen som när folk blir arbetslösa. Undersökningar har visat att just förlusten av en titel ofta skapar ett socialt trauma som tom kan vara värre än arbetslösheten i sig. Jag är inte längre banktjänsteman, jag är bara arbetslös.

Nä, jag skojar inte. Har själv jobbat med omställningsprojekt (ett finare ord för att man sparkar folk) i 15 år och många av våra undersökningar pekade på just den sociala aspekten av arbetslösheten. Som kuriosa kan nämnas att väldigt många som fick BEHÅLLA jobbet också mådde dåligt. Ofta lika dåligt som dom som fick sparken och skälet var skuldkänslor gentemot grannar och kompisar som fick gå. Sorry för OT.

 

[Glufsglufs]

För att spä på denna OT del så tänkte jag berätta att för inte så länge sedan, typ 2-3 månader sen så läste jag en liten artikel i någon av de större tidningarnas nätupplaga om det här, den var hyggligt undangömd och inte möjlig att kommentera, men det kan ju bero på att den inte var helt PK så klart. Hur som....det artikeln iaf påvisade efter någon typ av undersökning var att korttidssjukskrivning minskat sedan mitten på 2000-talet men korttids-VAB ökat med nästan lika mycket istället, dvs i synnerhet på de antal dagar vilket innebär karens visd sjukskrivning och främst bland kvinnor.
Om den infon kan ge något vet jag inte men man kan ju ha det i åtanke om man nu ska diskutera sjukskrivning hit och dit.

 

[Plupp 48587]

Angående utbrändhet så om man har sett/träffat/känner personer som *verkligen* har drabbats så tar man det inte så lättvindigt. De (fåtalet) personer jag träffat/känner som drabbats av utbrändhet har varit de mest pliktrogna och de som aldrig sjukskrivit sig utan gått iväg på morgonen för att hinna med morgonflyget till andra sidan jordklotet för att jobba om de så legat i koma dagen innan.

Jag har sett det på nära håll, och sett hur illa det drabbat människor. Jag anser att arbetsgivaren har varit en dominerande orsak till dessa sjukskrivningar (i kombination med människor som inte haft personligheten att säga far åt h-e till arbetsgivaren när de blivit ombedda att ansvara för ytterliggare ett parallellprojekt med omöjliga deadlines och obefintliga resurser).

I ilska över vad jag sett är jag av åsikten att arbetsgivaren borde tvingas till obegränsad skyldighet att betala sjuklön till 100% av lönen och betala privat rehabilitering för anställda som blivit utbrända pga jobbet. Arbetsrelaterad utbrändhet borde vara så dyrt för arbetsgivaren att det inte längre ska löna sig att bränna ut anställda, kasta de på sophögen för att ta in nya människor att bränna ut.

Naturligtvis vet jag att något sådant system antagligen inte skulle gå att införa, men efter att ha sett hur stora börsnoterade företag kan behandla sina anställda för att uppnå korta vinster blir jag frustrerad och skulle verkligen vilja se att dessa arbetsgivare fick ansvara för vad de ställer till med någon gång.

 

[Thomas59]

Angående utbrändhet så om man har sett/träffat/känner personer som *verkligen* har drabbats så tar man det inte så lättvindigt. De (fåtalet) personer jag träffat/känner som drabbats av utbrändhet har varit de mest pliktrogna och de som aldrig sjukskrivit sig utan gått iväg på morgonen för att hinna med morgonflyget till andra sidan jordklotet för att jobba om de så legat i koma dagen innan.

Jag har sett det på nära håll, och sett hur illa det drabbat människor. Jag anser att arbetsgivaren har varit en dominerande orsak till dessa sjukskrivningar (i kombination med människor som inte haft personligheten att säga far åt h-e till arbetsgivaren när de blivit ombedda att ansvara för ytterliggare ett parallellprojekt med omöjliga deadlines och obefintliga resurser).

I ilska över vad jag sett är jag av åsikten att arbetsgivaren borde tvingas till obegränsad skyldighet att betala sjuklön till 100% av lönen och betala privat rehabilitering för anställda som blivit utbrända pga jobbet. Arbetsrelaterad utbrändhet borde vara så dyrt för arbetsgivaren att det inte längre ska löna sig att bränna ut anställda, kasta de på sophögen för att ta in nya människor att bränna ut.

Naturligtvis vet jag att något sådant system antagligen inte skulle gå att införa, men efter att ha sett hur stora börsnoterade företag kan behandla sina anställda för att uppnå korta vinster blir jag frustrerad och skulle verkligen vilja se att dessa arbetsgivare fick ansvara för vad de ställer till med någon gång.

Visst finns det folk som går in i väggen (jag har några kompisar som har gjort det) men i allt för stor utsträckning används utbrändhet som nån sorts slasktratt för personer som rent allmänt inte gillar sitt jobb eller hellre fyller sin tid med trevliga fritidssysselsättningar istället för att gå till ett kanske trist jobb. Bara det faktum att termen utbrändhet lanserades fick många att känna efter lite extra. Ja jag kanske raljerar men jag har sett så pass mycket ute på olika företag att jag liksom tappat lite av tilltron till folks arbetsvilja.

 

[nikasp]

Håller med och då har jag flera jobbarkompisar och även systrar som "gått i väggen". Jag tror att det oftast är att det är summan av livet som blir för mycket i vissa fall: dåligt i förhållandet, sjukdom/dödsfall i familjen, skilsmässa osv. För mycket på jobbet så blir det för mycket. Svårt det där. Två fick fysiska problem, kunde inte läsa på skärmen då synnerven påverkats plus ljuskänslighet. Helknepigt. Har själv varit så slut att jag blött mycket näsblod och haft hjärtklappning men alltid lyckats återhämta mig över en helg eller semester. Vill inte hävda att jag är tuff eller hård men har svårt att förstå det där med sjukskrivning i månader och 25% jobb senare osv.

 

[Thomas59]

Håller med och då har jag flera jobbarkompisar och även systrar som "gått i väggen". Jag tror att det oftast är att det är summan av livet som blir för mycket i vissa fall: dåligt i förhållandet, sjukdom/dödsfall i familjen, skilsmässa osv. För mycket på jobbet så blir det för mycket. Svårt det där. Två fick fysiska problem, kunde inte läsa på skärmen då synnerven påverkats plus ljuskänslighet. Helknepigt. Har själv varit så slut att jag blött mycket näsblod och haft hjärtklappning men alltid lyckats återhämta mig över en helg eller semester. Vill inte hävda att jag är tuff eller hård men har svårt att förstå det där med sjukskrivning i månader och 25% jobb senare osv.

Månader? Det finns massor av personer som varit sjukskrivna i åratal för utbrändhet/depression osv. Sånt gör ju sitt till när det gäller att bedöma rimligheten i diagnosen. Paradoxalt nog verkar många (se tex exemplet i Arga byggare) inte ha några problem med utbrändhet/depression på fritiden.

Nä, sluta dalta med latmaskarna. Livet är inte alltid en dans på rosor och det kan vara trist och tröttsamt ibland och tom jobbigt på jobbet men inte f-n är man sjuk för att man känner så. Det är ju bara att bita ihop och jobba på eller byta jobb om det inte passar.

 

[Carl_Elvis]

Som en av alla som någon gång varit sjukskriven ganska länge måste jag nog lägga lite sordin på uppfattningen om hur fantastiskt det är att gå hemma. För att en fullständig, 100-procentig, totalt ledig tid i många månader ska vara så särskilt kul måste man ha pengar. Att sitta hemma i soffan med cirka två tusen kronor kvar när räkningarna är betalda (att fördela på två vuxna och ett barn i en månad) är klart överreklamerat. Så det är ju ungefär det man har råd till, att sitta i soffan och glo på TV. Inte nån höjdartillvaro direkt.

 

[nikasp]

Jag har lite svårt att vara så hård då det är flera som jag räknar som riktiga tuffingar som trillat dit. De flesta akademiker och jag har själv känt lite att världen krymper runt omkring en och man bara är hem och sover för att stressad gå upp för tidigt och åka in för en till lång och jobbig dag. Det är faktiskt många när jag börjar räkna och de flesta inom finansiell IT. Nuförtiden kan man jobba dygnet runt med smartphone, uppkoppling hemifrån osv. Jag kan faktiskt göra mitt jobb lika bra bara jag har täckning för mobil och snabbt mobilt bredband. Tror det gör att gränserna suddas ut för en del. Men har som sagt svårt att se att man ska bli hemma lång tid. Kluven...

Månader? Det finns massor av personer som varit sjukskrivna i åratal för utbrändhet/depression osv. Sånt gör ju sitt till när det gäller att bedöma rimligheten i diagnosen. Paradoxalt nog verkar många (se tex exemplet i Arga byggare) inte ha några problem med utbrändhet/depression på fritiden.

Nä, sluta dalta med latmaskarna. Livet är inte alltid en dans på rosor och det kan vara trist och tröttsamt ibland och tom jobbigt på jobbet men inte f-n är man sjuk för att man känner så. Det är ju bara att bita ihop och jobba på eller byta jobb om det inte passar.

 

[lars_stefan_axelsson]

Månader? Det finns massor av personer som varit sjukskrivna i åratal för utbrändhet/depression osv.

Precis. Och det är ju läkarna som ligger högst i statistiken, vilket bara stöder din tes. Det vet ju alla vilket glidaryrke läkeriet är. Bara att glassa igenom skolan, gå dit lite när man känner för det, och introduktionen till yrkeslivet, dvs AT-läkartjänsten, är ju rena semestern på jobbet. Kan ju komma och gå som man vill, och inte finns det någon som håller koll på vad du gör, eller hur bra det går. Nej, det är ju bara att göra lite på en höft... (http://en.wikipedia.org/wiki/Burnout_(psychology))

Av dina exempel och sätt att resonera så har du inte på nära håll sett (eller känt) skillnaden mellan "trist och tröttsamt" och en verklig burnout/depression. Det är ett helt annat djur.

Dessutom så är det som sagt ingen vanlig diagnos. Även när det var som värst så var det bara ca 5% av sjukskrivningarna (se tidigare inlägg med statistikkällor). Så det är en dj-a massa skrik i debatten för lite ull att hålla på att älta det istället för de verkliga problemen, nämligen kroppsliga förslitningsskador.

 

[Thomas59]

Jag läser vad ni skriver och jag har inga synpunkter när det gäller sjukskrivning av folk som verkligen är sjuka även om sjukskrivningen i sig inte gör nån frisk per automatik. Snarare tvärt om i många fall.

Nej, det är inte en j-a massa skrik för lite ull. De höga ohälsotalen i Sverige är ett problem som inte kan förklaras med dålig arbetsmiljö

Vi pratar om de personer som faktiskt är arbetsföra men väljer att inte jobba (sjuka/arbetslösa!) och vi pratar inte om ett fåtal. Sverige ligger i jämförelse med andra länder på ett ohälsotal som inte kan betecknas som annat än anmärkningsvärt sett i relation till svensk arbetsmiljö och andra betingelser som driver ohälsa. Det går helt enkelt inte att förklara ohälsan med att vi blir sjuka på jobbet (eller fritiden), utan förklaringen måste sökas på annat håll. Det är där som de flesta undersökningar pekar på att ohälsan stiger:
- i områden med låg sysselsättningsgrad (folk sjukskriver sig som en alternativ försörjningsmetod),
- när skillnaden mellan lön och sjukersättning/A-kassa är tillräckligt liten (det lönar sig helet enkelt inte att jobba)
- när sjukskrivningar sker på lösa grunder/slentrianmässigt (går det så går det)

Tyvärr blir debatten kring detta lika infekterad som debatten kring invandring (har inget emot bara så ni vet) och så fort man påpekar att fullt arbetsföra personer väljer att leva på samhället släpas nån enbent utsliten stackare, som verkligen ÄR sjuk, fram som bevis på att det inte fuskas. Jo, i förrförra valet då Alf Svensson tog upp frågan intervjuades en underbensamputerad man i radio och beklagade sig att han utpekades som fuskare.

Samma argumentation kommer ju upp även i denna tråd. Vi snackar inte om folk som verkligen är sjuka utan fullt arbetsföra som väljer att inte jobba.

Hur kommer vi tillrätta med det? Förslag någon? Bonussystem, jo visst, men nog är det lite märligt att man ska få bonus för att man släpar sig till jobbet trots att det tar emot lite.Man har ju redan lön för att komma till jobbet eller?

 

[lars_stefan_axelsson]

Njet, även det att vi skulle ligga högt i ohälsotal är en myt. Se tidigare referens. Fler finns länkade från http://detysta.wordpress.com/2011/02/23/myterna-om-sjukforsakringen/ De är inte en primärkälla, och många av länkarna är inte heller primärkällor, men de pekar på primärkällor. Jag har listat några andra ovan. Det spelar ingen roll för de säger alla samma sak.

Resten av ditt inlägg listar många av de andra myterna. Vi är ganska klart jämförbara med andra länder i samma situation. Så om det ligger något problem bakom så är det inte ett Svenskt problem, utan i så fall ett västerländskt. Så skall du övertyga i den här debatten så är det dags att ta fram källor. "Jag tycker, eller på min tid" funkar inte. (Skälet till att vi alla tycker att det var bättre ordning förr är att vi blivit äldre... Inte att ordningen nödvändigtvis förändrats. Samma sak med dagens ungdom som inte talar slarvigt och otydligt. Det är vi som hör sämre nu...)

 

[Mikael_L]

Thomas59, jag håller inte alls med dig, i princip på ingen enda punkt.

Jag tänkte bara klargöra just detta, så någon tystnad från min sida inte ska uppfattas som medhåll.
Jag kan säga till om senare ser något jag tycker verkar klokt eller insiktsfullt.

Mitt förra inlägg till dig var delvis skämtsamt, med lite allvar i botten.
Detta kan däremot läsas som en riktig åsikt från mig.

 

[Hobbybygget]

Kul att det blev sådan fart på diskussionen

Nu är jag inte alls insatt i hur lean funkar, men det verkar va arbetsätt som ska öka produktiviteten och det funkar säkert, men jag försöker komma fram på en lösning hur vi som anställda kan få lite mer pengar i lönekuvertet och våran arbetsgivare vill betala oss så lite som möjligt.

Med det här systemet skulle det minska företagets kostnader och det skulle givetvis utformas på ett sätt så som båda parter skulle tjäna på det.

En prestationsbonus hade kanske vart det allra bästa, men jag har lite svårt att se hur det skulle gå till, då företaget får betalt för antal debiterade timmar. Det är givet att gör man som anställd ett bra jobb så blir kunden nöjd och det kan genera fler kunder, men det skulle enligt min uppfattning va mycket svårt att mäta.

Sen förstår jag faktiskt inte varför närvaro skulle vara så känsligt att premiera, skulle inte isåfall prestation va ännu värre, då det skulle skicka en signal till dem som inte får så hög bonus att de är helt värdelösa.

Och till er som tycker det är så konstigt att en anställd kommer med ett förslag, tycker ni det är lika idiotisk när det gäller andra områden, som t.ex. arbetsmiljö?

 

[lars_stefan_axelsson]

Sen förstår jag faktiskt inte varför närvaro skulle vara så känsligt att premiera, skulle inte isåfall prestation va ännu värre, då det skulle skicka en signal till dem som inte får så hög bonus att de är helt värdelösa.

Inte om man anser att man kan påverka sin prestation, att den ligger i ens egna händer till *mycket* större del än exv. sjukfrånvaro och VAB. Som ligger nästan helt utanför individens kontroll. Om man anser det, så blir det lättare att förstå. Det är en ren rättvisefråga. Med "rättvisa" menar vi samma ersättning för samma insats, alltså samma möjligheter. En jämn spelplan där ingen diskrimineras. INTE "alla skall ha lika oavsett vad" så som belackarna ofta uttrycker det.

 

[charta77]

Det finns många bra synpunkter här som du kan dra nytta av för att göra ett bra förslag.

Inte för att vara helt oförskämd men du tänker väl lägga ett förslag som även gynnar andra än dig, också i den meningen att du inte blint sållar saker som skulle kunna riskera att drabba dig. Det är lätt hänt sett man sätter regler som man själv kan få in jackpot på.

Därav så tycker jag att det är viktigt att förstå att det som har skrivits är något som du kan ta till dig för att göra ett _bra_ förslag.

Sedan om man nu skulle lägga fram ett förslag för att förbättra arbetsmiljön så är det inte heller per automatik ett bra förslag.