Hur tänka ekonomiskt, blivande sambo?

[tensiden]

jag kan bara tänka för mig själv i detta.
Jag är en person som gärna tycker om att greja med hus osv.
Och skulle jag träffa en person och man blir sambo.
Om det blir riktigt seriöst så bygger man något ihop.
En familj en framtid.
Jag skulle inte vilja flytta ihop och ha en framtid ihop med någon där jag hyr ett rum.
Känns så där att hjälpa till med allt runt huset då.

Men jag vet ju att en separation ställer också till det för många.
Och det jävligaste som folk oftast bråkar om är tyvärr pengar.

I vår familj där betalar jag lika mycket skatt som sambon har i brutto lön.
Men vi har aldrig tjafsa om pengar vad jag vet.
Jag tjänar mer än henne så är det bara.
Jag betalar allt på huset osv.
Allt av byggen renoveringar osv betalar jag.
Huset ägs ihop.
Nu har vi 2 barn ihop.
Hon köper dock kläder osv till barna.
Så hon har haft den fina gåvan att varit hemma med barna och det är värt massa pengar med. ( jag jobbar borta på jobb ).
Hon har gjort mer hemma när jag är borta, och det är hennes bidrag in i familjen, vilket jag värdesätter också.

Om den dagen skulle komma att vi går skilda vägar.
Bor barna hemma så får hon bo kvar om hon vill.
Vi värderar huset.
Den delen som jag ska ha i pengar kommer hon få ge våra gemensamma barn den dagen hon säljer.
Allt för att våra barn ska kunna ha tryggheten med att bo kvar om vi går isär.
Vi vill skiljas som vänner den dagen allt för att inte barna ska drabbas.
Jag har haft föräldrar som gick isär med massa bråk och bajskastning med mig å min syster som satt i mitten.
Aldrig att mina barn ska uppleva det.

Men det som kan va nackdel om du ska äga huset och han bara bo där.
Han kanske inte alls känner sig som en familj när du äger allt.
En Inneboende.

Lite off topic. Men jag hoppas att ni ordnat så din fru får en bra pension även om nu skulle gå skilda vägar. Det är en fruktansvärd fallgrop när ena parten har ”fått den fina gåvan” att vara hemma med kidsen.

 

[TypRätt]

Det har väl inte med saken att göra? Båda är ju då hyresgäster i samma hus. Börjar man blanda och dra hit och dit blir det väldigt grumligt vad som tillhör vem. Därför jag förespråkar att man gör en tydlig gränsdragning. Det är lite abstrakt och kan vara svårt att tänka klart till. Har man inget känslomässigt kopplat till huset kan det som sagt vara bättre att hyra ut huset till någon utomstående och sen själv hyra ett eget hus tillsammans med sambon

Problemet är ju att med marknadshyra är ju en del av denna vinst till ägaren, vilket i detta fall är en av parterna.

Jag tror att det bästa, då förhållandet verkar rätt nytt, är att ni sätter upp gemensamma ramar om vad ni båda vill få ut av situationen. Är han en händig person och du räknar med att din partner kommer ta en aktiv roll i underhållet av huset är det ju rimligt att han även känner att det han gör kommer honom själv till gagn. Samtidigt behöver ni ju inte göra något precis nu antar jag vilket gör att ni kanske omvärderar denna situation om 3-5år. Så mitt råd är lämna huset utanför nu, har du råd så ta kostnaderna själv där på allt som rör huset så plitar ni bara på det alldagliga.

Själv har jag min egen ekonomi och min fru kör på delad. 😂

 

[Mach77777]

Jag köpte ett hus för ett år sedan som jag har renoverat/uppdaterat sedan dess. Nytt kök, nya vitvaror, ny tvättmaskin/torktumlare, två nya luftvärmepumpar, renoverat fasad och målat om både ute och inne. Det finns med andra ord inget som det kommer behövas spenderas stora pengar på inom de närmsta åren (om inget går sönder, vill säga).

Ganska direkt efter jag köpt huset träffade jag en man som jag nu kommer bli sambo med efter nyår. Han hyr ett hus idag, så det är rätt naturligt att han flyttar in hos mig. Han har två barn, 6 och 8, som kommer bo varannan vecka med oss. Jag har inga barn.

Nu till frågan - hur ska man tänka kring ekonomin? Jag vill inte att han köper in sig i huset och det har han inte pengar till heller. Jag har tidigare ägt ett hus tillsammans med en kille och där förlorade jag stora pengar när vi gick skilda vägar (och han behöll huset). Den situationen vill jag aldrig hamna i igen - detta är mitt hus. Jag tjänar betydligt mer pengar än honom (jag får ut vad han får in) och jag är helt okej med att betala mer pga det. Vi har bestämt att han betalar hälften av alla huskostnader, exklusive amorteringen på lånet som jag kommer att stå för. Vi kommer också att dela lika på matkostnader. På det stora hela så betalar jag en större del med tanke på att han ”är tre” med barnen inkluderade men i slutänden så blir kostnaderna för oss båda lägre än tidigare eftersom vi nu delar ett boende.

Det jag funderar mest på är hur man gör med framtida uppdateringar. Det är mitt hus, så alla renoveringar ökar ju endast värdet för mig. Samtidigt sliter ju han och två barn på huset. Om några år ser vi också att vi måste lägga till ett badrum (det finns ett badrum och en gästtoalett idag, men i den inredda källaren är där förberett för ett badrum till) eftersom hans två barn kommer bli tonåringar. Endast ett badrum kommer att bli väldigt jobbigt... Detta extra badrum hade jag inte ens funderat på om jag bodde själv.

Min tanke är att man kanske ska ha ett gemensamt sparkonto som är specifikt för framtida uppdateringar/renoveringar samt om något skulle gå sönder. Att han får spara i det som en typ av ”hyra” men att jag lägger in en större summa än han varje månad för att kompensera för min högre lön och det faktum att jag äger huset. Är det rimligt/rättvist? Hur gör andra i denna situationen?

Den långsiktiga lösningen behöver inte vara samma som den kortsiktiga.

Låt han hyra in sig till en början, och om några år kanske ni får gemensamma barn, vill gifta er, osv. så kan ni ta tag i en långsiktig lösning (med hjälp av advokat). Att bygga familj med bonusbarn, olika förmögenhet och lön är en utmaning för många.

 

[Hannuse]

Tycker att det känns bisarrt att den ena parten ska hyra in sig hos den andra.
Om man lever i en parrealtion och har en livskamrat som man delar upplevelser, motgångar och trevliga middagar med, ska man inte då ha lite framtidstro?
Jag är lite i samma sits, har flyttat ihop med min sambo, och hon äger huset sedan tidigare, och jag har inte köpt in mig i det.
Men jag tjänar mycket mer än henne, jag har tre barn, hon har hundar.
Vi delar på de löpande kostnaderna på ett någorlunda rättvist sätt (rättvisa finns ju inte, men det är inte så noga), det vill säga att jag betalar mer av driften och maten mm, samt tankar bilarna lite oftare.
Vi har ett gemensamt "drifkonto" dit vi lägger en summa pengar varje månad för elräkning, bredband, VA och lite sånt, och där slutar allt kalkylerande.
Ska vi sedan köpa en ny värmepump, eller renovera ett badrum, då sätter vi oss ner och tittar på hur vi ska få loss dom pengarna gemensamt.
Skulle vi gå skilda vägar så...ja, då blev det så, men livet är inte förutsägbart, och vi ska ju inte separera.
Hur som helst så har jag inget problem om det blir så, då får jag ta det där och då, men det får inte hindra att leva ut sin lycka nu.
Det är så otroligt befriande att inte behöva prata om pengar och rättvisa, för det finns mest bara i våra egna huvuden.
Om det skulle "skita sig" så har jag i alla fall investerat i den relation som jag trodde på, och trivdes med, och kommer att gå skuldfri ur det, och det är pengar som jag ändå har skapat någonting bra av där och då.
Men då är vi inga personer som har maxbelånat huset, utan hållit renoveringarna på nivån "good enough" istället för att följa trender, och vi är båda mycket mer intresserade av funktion än design och "yta".
Så, om det händer kan hon bo kvar i huset utan problem, och jag kan gå vidare med vad jag nu ska göra.
Visst, någon kan tycka att jag har förlorat pengar på saker som är investerat i huset, och höjt värdet på det, men livet är för kort för att hålla på med en ekonomiskt kalkylerad rättvisa tycker jag, jag är beredd att ta den chansen för att skapa en framtid tillsammans.
Och, som sagt var, det är sjukt befriande att vi lever i en relation där vi bygger framtid med de tillgångar vi har tillsammans.
Spännande men underbart, så resonerar jag.

 

[Rabbithole]

Problemet är ju att med marknadshyra är ju en del av denna vinst till ägaren, vilket i detta fall är en av parterna.

Jag tror att det bästa, då förhållandet verkar rätt nytt, är att ni sätter upp gemensamma ramar om vad ni båda vill få ut av situationen. Är han en händig person och du räknar med att din partner kommer ta en aktiv roll i underhållet av huset är det ju rimligt att han även känner att det han gör kommer honom själv till gagn. Samtidigt behöver ni ju inte göra något precis nu antar jag vilket gör att ni kanske omvärderar denna situation om 3-5år. Så mitt råd är lämna huset utanför nu, har du råd så ta kostnaderna själv där på allt som rör huset så plitar ni bara på det alldagliga.

Själv har jag min egen ekonomi och min fru kör på delad. 😂

Man bör iallafall utgå från en marknadshyra tycker jag. Sen kan man ju förhandla till sig hyresrabbatt om hyresgästen står för del av underhållet. (Jobb då för material täcks ju av fastighetsägarens underhållsfond) Sen kan ju hyresvärden dessutom sänka marginalen i hyran då det är en långsiktig och trygg hyresgäst. Bara man har marknadshyran och en underhållsplan som en referensram för faktiska kostnader. Jag tror vi dessutom närmar oss en tid där värdet på fastigheten slutar att öka i värde.

 

[Rabbithole]

Tycker att det känns bisarrt att den ena parten ska hyra in sig hos den andra.
Om man lever i en parrealtion och har en livskamrat som man delar upplevelser, motgångar och trevliga middagar med, ska man inte då ha lite framtidstro?
Jag är lite i samma sits, har flyttat ihop med min sambo, och hon äger huset sedan tidigare, och jag har inte köpt in mig i det.
Men jag tjänar mycket mer än henne, jag har tre barn, hon har hundar.
Vi delar på de löpande kostnaderna på ett någorlunda rättvist sätt (rättvisa finns ju inte, men det är inte så noga), det vill säga att jag betalar mer av driften och maten mm, samt tankar bilarna lite oftare.
Vi har ett gemensamt "drifkonto" dit vi lägger en summa pengar varje månad för elräkning, bredband, VA och lite sånt, och där slutar allt kalkylerande.
Ska vi sedan köpa en ny värmepump, eller renovera ett badrum, då sätter vi oss ner och tittar på hur vi ska få loss dom pengarna gemensamt.
Skulle vi gå skilda vägar så...ja, då blev det så, men livet är inte förutsägbart, och vi ska ju inte separera.
Hur som helst så har jag inget problem om det blir så, då får jag ta det där och då, men det får inte hindra att leva ut sin lycka nu.
Det är så otroligt befriande att inte behöva prata om pengar och rättvisa, för det finns mest bara i våra egna huvuden.
Om det skulle "skita sig" så har jag i alla fall investerat i den relation som jag trodde på, och trivdes med, och kommer att gå skuldfri ur det, och det är pengar som jag ändå har skapat någonting bra av där och då.
Men då är vi inga personer som har maxbelånat huset, utan hållit renoveringarna på nivån "good enough" istället för att följa trender, och vi är båda mycket mer intresserade av funktion än design och "yta".
Så, om det händer kan hon bo kvar i huset utan problem, och jag kan gå vidare med vad jag nu ska göra.
Visst, någon kan tycka att jag har förlorat pengar på saker som är investerat i huset, och höjt värdet på det, men livet är för kort för att hålla på med en ekonomiskt kalkylerad rättvisa tycker jag, jag är beredd att ta den chansen för att skapa en framtid tillsammans.
Och, som sagt var, det är sjukt befriande att vi lever i en relation där vi bygger framtid med de tillgångar vi har tillsammans.
Spännande men underbart, så resonerar jag.

Det handlar ju om att ha koll och kontroll över sin situation. Det du beskriver är att stoppa huvudet i sanden, det kan vara skönt att vara lyckligt ovetandes bara man är beredd på eventuella konsekvenser. Perfekt att hyra sitt boende

Jag tror de flesta t.ex. inte har en underhållsplan för sina hus. Det är ju till och med bostadsrättsföreningar som inte har detta ordentligt uppstyrt. När man väl byggt ett system så har man allt i ordning och kontrollerat, det är en mental invänjningsperiod sen löper allt på. När den där värmepumpen behöver lagas eller bytas är allt redan förberett och finansieringen finns där. Supertryggt!

 

[Hannuse]

Det handlar ju om att ha koll och kontroll över sin situation. Det du beskriver är att stoppa huvudet i sanden, det kan vara skönt att vara lyckligt ovetandes bara man är beredd på eventuella konsekvenser. Perfekt att hyra sitt boende

Jag tror de flesta t.ex. inte har en underhållsplan för sina hus. Det är ju till och med bostadsrättsföreningar som inte har detta ordentligt uppstyrt. När man väl byggt ett system så har man allt i ordning och kontrollerat, det är en mental invänjningsperiod sen löper allt på. När den där värmepumpen behöver lagas eller bytas är allt redan förberett och finansieringen finns där. Supertryggt!

Jag tycker definitivt inte att det är att stoppa huvudet i sanden.
Man kan väl ha en gemensam underhållsplan, som vi har, där vi tittar på framtida kostnader, livslängd på apparater och ytskikt?
Jag skulle ha svårt att leva i en relation där jag har ett hyreskontrakt med min sambo, och när värmepumpen går sönder så säger jag:
"- Otur, men jag drar på en hojsväng med kompisarna, skönt att du äger fastigheten, trevlig helg".

 

[Rabbithole]

Jag tycker definitivt inte att det är att stoppa huvudet i sanden.
Man kan väl ha en gemensam underhållsplan, som vi har, där vi tittar på framtida kostnader, livslängd på apparater och ytskikt?
Jag skulle ha svårt att leva i en relation där jag har ett hyreskontrakt med min sambo, och när värmepumpen går sönder så säger jag:
"- Otur, men jag drar på en hojsväng med kompisarna, skönt att du äger fastigheten, trevlig helg".

Nu försöker du bara skruva det till något det inte behöver vara för att på ett vis bekräfta en moralisk ståndpunkt (att inte ha kontroll över situationen). Ditt sätt ökar risken för ekonomisk orättvisa genom att inte ha koll och en strukturerad plan med avsättningar. Det är ju trots allt bara ett system för att hantera kostnader och risker.
Jag förespråkar alltså en separat ekonomi där båda bidrar likvärdigt till för att hantera kostnader som har med boendet att göra. Den ena parten har gått in med kapital och risk i ett boende, är det inte orättvist att du inte bidrar ordentligt och kan beroende på ditt humör välja att bidra eller dra. Eller så betalar du för mycket med godtyckliga kompenseringar. Bättre då att båda pytsar in till en rättvis pott som täcker de löpande kostnaderna.

När det gäller att rodda i ny värmepumpar, offert för takbyte etc. är det väl självklart att man hjälps åt i ett partnerskap

 

[Hannuse]

Nu försöker du bara skruva det till något det inte behöver vara för att på ett vis bekräfta en moralisk ståndpunkt (att inte ha kontroll över situationen). Ditt sätt ökar risken för ekonomisk orättvisa genom att inte ha koll och en strukturerad plan med avsättningar. Det är ju trots allt bara ett system för att hantera kostnader och risker.
Jag förespråkar alltså en separat ekonomi där båda bidrar likvärdigt till för att hantera kostnader som har med boendet att göra. Den ena parten har gått in med kapital och risk i ett boende, är det inte orättvist att du inte bidrar ordentligt och kan beroende på ditt humör välja att bidra eller dra. Eller så betalar du för mycket med godtyckliga kompenseringar. Bättre då att båda pytsar in till en rättvis pott som täcker de löpande kostnaderna.

När det gäller att rodda i ny värmepumpar, offert för takbyte etc. är det väl självklart att man hjälps åt i ett partnerskap

Det enda jag känner att jag inte har kontroll på är framtiden.
Inte ekonomiskt, för det löser sig i och med att vi har så pass lite lån.
Och det är precis det vi gör, som du beskriver, pytsar in pengar till ett "driftkonto", men vi gör det i samförstånd, liksom med större investeringar.
Ja, det finns en risk att någon blir ekonomiskt missgynnad om allting "skiter sig", men vi är medvetna om det, och ingen av oss kommer att hamna hos "fogden".
Jag tycker bara att det känns skitkonstigt att jag skulle hyra in mig hos min sambo, och hon vill inte heller det.
Men det kan också vara en faktor att vi inte har något problem med pengar, så vi behöver inte vända på varje krona i slutet av månaden, så absolut skulle det kunna vara en parameter.
Så länge vi båda har pengar över varje månad så känns det som överkurs att hålla på med rättvisekalkyler, vi är ju båda två nöjda med tillvaron, och pratar också om den biten ibland, bara för att fånga upp att det är ok.

 

[Rabbithole]

Det enda jag känner att jag inte har kontroll på är framtiden.
Inte ekonomiskt, för det löser sig i och med att vi har så pass lite lån.
Och det är precis det vi gör, som du beskriver, pytsar in pengar till ett "driftkonto", men vi gör det i samförstånd, liksom med större investeringar.
Ja, det finns en risk att någon blir ekonomiskt missgynnad om allting "skiter sig", men vi är medvetna om det, och ingen av oss kommer att hamna hos "fogden".
Jag tycker bara att det känns skitkonstigt att jag skulle hyra in mig hos min sambo, och hon vill inte heller det.
Men det kan också vara en faktor att vi inte har något problem med pengar, så vi behöver inte vända på varje krona i slutet av månaden, så absolut skulle det kunna vara en parameter.
Så länge vi båda har pengar över varje månad så känns det som överkurs att hålla på med rättvisekalkyler, vi är ju båda två nöjda med tillvaron, och pratar också om den biten ibland, bara för att fånga upp att det är ok.

Då känns det ändå stabilt. Det enda ni inte har är just uppdelningen att den ena äger huset och blir av med halva bufferten vid en separation och sitter kvar med en större utsatthet.
Rättvisekalkyl låter drastiskt, öronmärkt planerat kapital för fastighetsunderhåll tycker jag känns bättre

På tal om rättvisa så innebär ju hus en stor summa uppbundet kapital som troligtvis skulle växa mer om det placerades bra.

 

[KKJ]

Det handlar ju om att ha koll och kontroll över sin situation. Det du beskriver är att stoppa huvudet i sanden, det kan vara skönt att vara lyckligt ovetandes bara man är beredd på eventuella konsekvenser. Perfekt att hyra sitt boende

Stoppa huvudet i sanden? Jag tolkar det snarare som att han älskar sin fru, vill henne väl och oaktat vad som sker i framtiden är tacksam för den tid som är nu. Att gå in i en relation med inställningen att förbereda allt inför en separation leder förmodligen till just en separation. Kärlek handlar om att våga.

Det enda jag känner att jag inte har kontroll på är framtiden.
Inte ekonomiskt, för det löser sig i och med att vi har så pass lite lån.
Och det är precis det vi gör, som du beskriver, pytsar in pengar till ett "driftkonto", men vi gör det i samförstånd, liksom med större investeringar.
Ja, det finns en risk att någon blir ekonomiskt missgynnad om allting "skiter sig", men vi är medvetna om det, och ingen av oss kommer att hamna hos "fogden".
Jag tycker bara att det känns skitkonstigt att jag skulle hyra in mig hos min sambo, och hon vill inte heller det.
Men det kan också vara en faktor att vi inte har något problem med pengar, så vi behöver inte vända på varje krona i slutet av månaden, så absolut skulle det kunna vara en parameter.
Så länge vi båda har pengar över varje månad så känns det som överkurs att hålla på med rättvisekalkyler, vi är ju båda två nöjda med tillvaron, och pratar också om den biten ibland, bara för att fånga upp att det är ok.

Uppfriskande att läsa ditt resonemang. Jag håller med dig. Jättekonstigt att formalisera relationer. En relation bygger på tillit och att våga ge sig hän varandra. Man går ihop för att bygga en ny helhet, det finns inget jag och du. Nu lever vi i ett samhälle som uppmuntrar kortvariga relationer, så visst kan man slänga ett öga på ekonomin för att säkerställa att den andra inte hamnar på bar backe ifall någon blir psykiskt sjuk eller dör. Men en grundförutsättning för en långsiktig relation är nog att man ger upp sig själv och ger allt till varandra.

 

[yonna]

Med TS' erfarenhet skulle jag aldrig starta upp ny familjerelation med att avstå från fullt ägande, framför allt inte som kvinna. Jag har samma erfarenhet som TS där jag fick började om från ingenting. Att förhållandet ändras när sambons barn vuxit upp eller familjen kanske utökas blir en annan fråga. Låt sambon hyra till en början.

 

[Rabbithole]

Stoppa huvudet i sanden? Jag tolkar det snarare som att han älskar sin fru, vill henne väl och oaktat vad som sker i framtiden är tacksam för den tid som är nu. Att gå in i en relation med inställningen att förbereda allt inför en separation leder förmodligen till just en separation. Kärlek handlar om att våga.

Uppfriskande att läsa ditt resonemang. Jag håller med dig. Jättekonstigt att formalisera relationer. En relation bygger på tillit och att våga ge sig hän varandra. Man går ihop för att bygga en ny helhet, det finns inget jag och du. Nu lever vi i ett samhälle som uppmuntrar kortvariga relationer, så visst kan man slänga ett öga på ekonomin för att säkerställa att den andra inte hamnar på bar backe ifall någon blir psykiskt sjuk eller dör. Men en grundförutsättning för en långsiktig relation är nog att man ger upp sig själv och ger allt till varandra.

Nu handlar tråden om hur man skall tänka ekomomiskt om man själv äger en fastighet och tar in en person i en NY relation.

Ekonomi och relationer bör hållas separat Eller iallafall hålla isär vissa strategiska detaljer. Jag tycker inte det är schysst att en person ska stå för all ekonomisk risk och då inte ha ett system för att ha ordning på just den detaljen. Långsiktigt bör man kanske köpa in sig 50/50 då är planeringen och risken delad.

Är man gifta så är allt redan 50/50 i praktiken om man inte har äktenskapsförord. Då är det ju bara ett gemensamt kontor för den ekonomiska strategin kring hushåll.

 

[Hannuse]

Nu handlar tråden om hur man skall tänka ekomomiskt om man själv äger en fastighet och tar in en person i en NY relation.

Ekonomi och relationer bör hållas separat Eller iallafall hålla isär vissa strategiska detaljer. Jag tycker inte det är schysst att en person ska stå för all ekonomisk risk och då inte ha ett system för att ha ordning på just den detaljen. Långsiktigt bör man kanske köpa in sig 50/50 då är planeringen och risken delad.

Är man gifta så är allt redan 50/50 i praktiken om man inte har äktenskapsförord. Då är det ju bara ett gemensamt kontor för den ekonomiska strategin kring hushåll.

Ja, det är väl precis det jag har beskrivit, men det är också hur JAG resonerar.
Så….ville bara lyfta in mina tankar.
Vi är inte gifta, och vi har flyttat ihop i ett hus som hon står ägare till.
Men självklart har jag tänkt på hur det blir om en av oss avlider, eller om vi går skilda vägar.
Men eftersom jag inte såg någon ekonomisk katastrof i något av dessa scenarion, så har jag låtit det vara som det är.
Ser ingen anledning för våran del att göra på annat sätt, när vi trivs med lösningen.
Så jag vill bara lyfta in att det finns flera sätt att tänka, och leva på.
Alla ska göra det dom mår bäst av, och det här är vårat sätt, helt utan att förkasta att det finns andra som vill ha det på ett annat sätt, och jag hoppas att dom mår lika bra som vi över det. 😊

 

[Hallerudsbo]

Lite off topic. Men jag hoppas att ni ordnat så din fru får en bra pension även om nu skulle gå skilda vägar. Det är en fruktansvärd fallgrop när ena parten har ”fått den fina gåvan” att vara hemma med kidsen.

Ja det är det som är nackdelen.
Nu jobbar ju dock sambon heltid med, men det är en dålig lön hon har, ligger väl på 30000 tror jag i månaden.
Dock om jag skulle gå bort så är hon förmånstagare på allt jag har på tjänstepension kontot och liv försäkringen ( kanske man inte ska nämna för henne ifall hon vill avsluta mig fortare 😂).
Men skulle vi gå isär så blir det väl annat.