Hur mycket amorterar ni?

[DaNor]

Till dig får jag också upplysa om tjänsten GOOGLE och där man kan skriva ISK eller kapitalförsäkring i sökrutan. Aktiedepå med 30% beskattning är det nog ingen som är aktivt sparande som använder sig av idag!

Menar du verkligen mig? Jag citerade ju personen som skrev att det var 30% skatt på vinst för aktier. Jag förespråkar verkligen ISK / Kapitalförsäkring. Aktiedepå var det länge sen jag använde mig av.

Av dina andra inlägg verkar vi ha samma syn på sparande / investeringar så jag tror helt enkelt att du råkade citera fel inlägg/person? Om du riktade ditt inlägg till mig får du gärna utveckla (med tanke på att vi har samma syn) på varför jag ska GOOOOGLA. ;-)

 

[DaNor]

Jag kan bara relatera till min egen situation.

Mina föräldrar amorterade ordentligt på huset så då pappa blev arbetslös var vi redan så gott som skuldfria.
Som vi alla vet är det så gott som omöjligt att få en ny anställning efter fyllda 50 på en krisdrabbad arbetsmarknad. Nästan hela hans generation blev utknuffade från arbetsmarknaden då de var mellan 50 och 60.
Själv hade jag inte ens fyllt 30 då jag började få höra av arbetsgivare att jag måste förstå att jag är för gammal för att anställa. Nu vid 36 är det definitivt för sent att få ett fast arbete.
Med andra ord måste man amortera så mycket man kan innan man faller för åldersstrecket för det är svårt att sköta ett större lån och försörja en familj på cirka 5000 kronor i månaden i grunddagpenning eller på tillfälliga påhugg som ytterst sällan ger över 20000 kronor i månaden netto och ofta under 10000.

Tack vare att vi var skuldfria och kunde behålla huset med uthus har jag möjligheter att äga verktyg och maskiner och skapa min egen arbetsplats och få igång någonting eget. Det är jag på god väg med. Skuldfritt givetvis.
Han man förlorat sitt hus och blivit egendomslös och bor i en hyreslägenhet finns inga sådana möjligheter och då innebär det att också nästa generation är förutbestämda att leva hela livet på socialbidrag som evigt egendomslösa.

Just nu är inte den här situationen aktuell i Sverige men när som helst kan konjunkturerna svänga på bara några månader och så är ni i samma situation.

Först vill jag beklaga situationen att du upplever det svårt att få fast jobb vid 36. Jag delar inte den synen, men antar att det beror på vilken bransch man jobbar i.

Om dina föräldrar hade sparat och investerat pengarna så hade dom haft en tillräckligt stor buffert att din pappas arbetslöshet inte hade varit något problem. Det hade dessutom varit betydligt mer fördelaktigt än att amortera.

Men om man inte känner att man har tillräckligt med kunskap för att investera så förstår jag dina föräldrars beslut och tycker det var klokt av dom att ta ansvar för sin privatekonomi.

 

[DaNor]

Amorterar ungefär 5% av lånet årligen just nu, strax runt 90 000kr per år, ligger på ca 50% belåning mot marknadsvärde.

Runt 15% av disponibel inkomst amorterar vi.

Brukar ibland köpa lite fonder och aktier som jag tror på, de flesta gånger har det lyckats iaf med kanske 10% uppgång på ganska kort tid, då har jag sålt dessa och amorterat.

Verkligen inte optimalt att göra så. Testa att göra lite kalkyler på vad som händer om du istället för att sälja fonder/aktier räknar med ränta-på-ränta effekten av ett sånt sparande. Jämför sedan med ditt sätt att amortera.

Om du istället för att amortera 90000kr / år väljer att investera dessa så har du nånstans mellan 4-5 miljoner efter 20 år, beroende på hur man räknar.

Men om du känner dig nöjd så är det bra.

 

[coccon]

1, Hur många procent av er skuld amorterar ni ?
2, Hur många procent av er disponibla inkomst (efter skatt) amorterar ni?
3, Hur många procent av er disponibla inkomst spara i på annat sätt
4, ev värdehöjande investeringar till huset

1. Vi försöker amortera 8% om året på vårt kvarvarande belopp.
Lånet är på dryga miljonen med en belåningsgrad på cirka 40%
2. 15% av disponibel inkomst.
3. Upp till 15% men det beror på månadens utgifter.
4. Renoverar och bygger ut så pass mycket som tid och ekonomi tillåter. Vi tar alla kostnader för detta ifrån rullande budget. Nästa projekt är tillbyggnad.

 

[Markarbetaren]

Jag kan bara relatera till min egen situation.

Mina föräldrar amorterade ordentligt på huset så då pappa blev arbetslös var vi redan så gott som skuldfria.
Som vi alla vet är det så gott som omöjligt att få en ny anställning efter fyllda 50 på en krisdrabbad arbetsmarknad. Nästan hela hans generation blev utknuffade från arbetsmarknaden då de var mellan 50 och 60.
Själv hade jag inte ens fyllt 30 då jag började få höra av arbetsgivare att jag måste förstå att jag är för gammal för att anställa. Nu vid 36 är det definitivt för sent att få ett fast arbete.
Med andra ord måste man amortera så mycket man kan innan man faller för åldersstrecket för det är svårt att sköta ett större lån och försörja en familj på cirka 5000 kronor i månaden i grunddagpenning eller på tillfälliga påhugg som ytterst sällan ger över 20000 kronor i månaden netto och ofta under 10000.

Tack vare att vi var skuldfria och kunde behålla huset med uthus har jag möjligheter att äga verktyg och maskiner och skapa min egen arbetsplats och få igång någonting eget. Det är jag på god väg med. Skuldfritt givetvis.
Han man förlorat sitt hus och blivit egendomslös och bor i en hyreslägenhet finns inga sådana möjligheter och då innebär det att också nästa generation är förutbestämda att leva hela livet på socialbidrag som evigt egendomslösa.

Just nu är inte den här situationen aktuell i Sverige men när som helst kan konjunkturerna svänga på bara några månader och så är ni i samma situation.

Jag tror bostadsort och yrkesval spelar in ganska mycket här. Ju närmare större ort du bor, ju lättare har du att får arbete. Vårat senaste tillskott är 62 år och har aldrig jobbat i branschen innan, men så finns det inte en markgubbe med erfarenhet som pratar svenska att uppbringanpå svensk arbetsmarknad idag. Jag vet inte om det är att man blir smutsig på arbetstid eller att det är helt befriat från datorer som är problemet med att hitta folk. Eller har svenskarna blivit allergiska mot kroppsarbete?

 

[Markarbetaren]

Menar du verkligen mig? Jag citerade ju personen som skrev att det var 30% skatt på vinst för aktier. Jag förespråkar verkligen ISK / Kapitalförsäkring. Aktiedepå var det länge sen jag använde mig av.

Av dina andra inlägg verkar vi ha samma syn på sparande / investeringar så jag tror helt enkelt att du råkade citera fel inlägg/person? Om du riktade ditt inlägg till mig får du gärna utveckla (med tanke på att vi har samma syn) på varför jag ska GOOOOGLA. ;-)

Ber om ursäkt! Glömde ta på mig glojärnen så jag missade att du hade citerat.

 

[patriklarsson]

Jag amorterar ca 0,5%/mån i snitt på 5 lån, räknar med att de är avbetalda när jag är i 50-års åldern.

 

[Mainstream]

Vårt nybygge blev cirka 1.5 milj dyrare än planerat. Det i sin tur gör att jag anser mig ha alldeles för hög belåningsgrad. Känns inte bra.

Amorterar därför 20.000 per månad tills vi är nere på en okej nivå. Sen får vi se. Med en hög amortering så går det ganska fort. 1.2 milj på 5 år. Därefter hoppas jag att lånet står i rimlig proportion till marknaden.

 

[Pumba]

Verkligen inte optimalt att göra så. Testa att göra lite kalkyler på vad som händer om du istället för att sälja fonder/aktier räknar med ränta-på-ränta effekten av ett sånt sparande. Jämför sedan med ditt sätt att amortera.

Om du istället för att amortera 90000kr / år väljer att investera dessa så har du nånstans mellan 4-5 miljoner efter 20 år, beroende på hur man räknar.

Men om du känner dig nöjd så är det bra.

Jag amorterar ju för att bli av med lånet, inte för att det kanske går att få 4-5 miljoner om 20 år, som det ser ut just nu är det väl sämsta tänkbara tillfälle att gå in och köpa fonder och aktier, kan ju bara gå åt ett håll snart.
På 20 år sikt har ju även räntan ändrat sig så pass så frågan är ju hur mycket det finns kvar av dessa kanske miljoner efter man skattat för dessa och betalat låneränta under tiden.

Det är ju ändå ganska lite av vår lön som går till amortering så jag ser inte riktigt problemet.

Som jag räknar är vi grymt överbelånade, vi byggde nytt hus för 2,5 för några år sedan och har 2 miljoner kvar att betala, sen att banken tycker att huset är värt 4 miljoner tycker jag sådär om.

 

[DaNor]

Jag amorterar ju för att bli av med lånet, inte för att det kanske går att få 4-5 miljoner om 20 år, som det ser ut just nu är det väl sämsta tänkbara tillfälle att gå in och köpa fonder och aktier, kan ju bara gå åt ett håll snart.
På 20 år sikt har ju även räntan ändrat sig så pass så frågan är ju hur mycket det finns kvar av dessa kanske miljoner efter man skattat för dessa och betalat låneränta under tiden.

Det är ju ändå ganska lite av vår lön som går till amortering så jag ser inte riktigt problemet.

Som jag räknar är vi grymt överbelånade, vi byggde nytt hus för 2,5 för några år sedan och har 2 miljoner kvar att betala, sen att banken tycker att huset är värt 4 miljoner tycker jag sådär om.

Om du tror att amortera på det sätt ni gör är det snabbaste sättet att få ner belåningsgraden så tycker jag du ska fortsätta. Som jag skrev i mitt förra inlägg, bara du är nöjd så är det bra.

Sen har vi helt olika syn på ekonomi, men det är helt ok. Världen hade varit tråkig om alla tyckte lika.

Du ska iaf ha en eloge för att du tar ansvar för din privatekonomi!

 

[Markarbetaren]

Jag kan verka brysk i mina inlägg ibland, absolut inte min mening. Jag har väl bara ett sånt sätt att uttrycka mig på, menar dock inget illa. Jag har själv amorterat och hade också den inställningen att amortera var självklart. Då hade vi en ränta på 6,5% och ca. 30% i belåningsgrad. Sedan fick jag tid att förkovra mig i ett sedan några år islagt aktieintresse samtidigt som räntan sjönk som en sten. Vid samma tidpunkt började husvärderingen att stiga rejält. Då kändes det som helt fel ställe att avsätta pengar på. La om lånen till amorteringsfritt och började investera i aktier istället. Förra året gav investeringarna 24% och bolånet låg på under 1,6% (3-månaders). Samtidigt ligger våran belåningsgrad idag på runt 15-17%. Investeringarna hittills i år har givit 11% men är sedan mitten av maj likvida i väntan på att orosmolnen i världen ska lugna sig samtidigt som jag är ett fan av "sälj i maj och stanna borta till hösten".

 

[Pumba]

Jag kan verka brysk i mina inlägg ibland, absolut inte min mening. Jag har väl bara ett sånt sätt att uttrycka mig på, menar dock inget illa. Jag har själv amorterat och hade också den inställningen att amortera var självklart. Då hade vi en ränta på 6,5% och ca. 30% i belåningsgrad. Sedan fick jag tid att förkovra mig i ett sedan några år islagt aktieintresse samtidigt som räntan sjönk som en sten. Vid samma tidpunkt började husvärderingen att stiga rejält. Då kändes det som helt fel ställe att avsätta pengar på. La om lånen till amorteringsfritt och började investera i aktier istället. Förra året gav investeringarna 24% och bolånet låg på under 1,6% (3-månaders). Samtidigt ligger våran belåningsgrad idag på runt 15-17%. Investeringarna hittills i år har givit 11% men är sedan mitten av maj likvida i väntan på att orosmolnen i världen ska lugna sig samtidigt som jag är ett fan av "sälj i maj och stanna borta till hösten".

Hade jag haft 15% belåningsgrad på villan så hade jag nog snålat mig igenom 1 år och betalt klart det, vad är vitsen med att ha kvar ett så litet bolån?

 

[DaNor]

Hade jag haft 15% belåningsgrad på villan så hade jag nog snålat mig igenom 1 år och betalt klart det, vad är vitsen med att ha kvar ett så litet bolån?

För att man tjänar pengar på att inte göra så. Så enkelt är det.

 

[Pumba]

För att man tjänar pengar på att inte göra så. Så enkelt är det.

Min ni som köper aktier osv, hur många 100 000kr trycker ni in på dessa?

För tex Markarbetarens 11% avkastning i år, om man investerat 100 000kr och fått 11% avkastning är ju inte direkt lönt, det får jag ju ihop av att tillbringa 2 kvällar på jobbet extra.
Om man satt 500 000kr och får 11% avkastning så är det ju inte heller i rena pengar speciellt mycket.

Hur mycket köper ni aktier för?

 

[Markarbetaren]

Hade jag haft 15% belåningsgrad på villan så hade jag nog snålat mig igenom 1 år och betalt klart det, vad är vitsen med att ha kvar ett så litet bolån?

Litet kan ju per definition skilja högst avsevärt beroende på fastighetens värde. I vårt område börjar priserna på 8M, och då är det en fastighet med stort renoveringsbehov. Jag har inte värderat mitt hus men i jämförelse med fastigheterna som sålts i området, som har 30-40% mindre tomt, ingen pool osv. så är det nog inte långt ifrån 8-siffrigt. En siffra som för mig är helt oväsentlig då jag inte har någon som hellst avsikt att sälja än på 15-20 år.