Vill du skänka bort pengar om ni skulle separera så behövs det ju inget avtal för detta. Jag var sambo en gång i tiden och skänkte henne en hel del när det tog slut. Omständigheterna var sura, men efter 10 år tillsammans var det det rätta att göra.Suhagg skrev:
Problemet med alla såna här avtal man gör - om det nu är ett giftermål, ett samboavtal, en husöverlåtning eller nåt annat - så har det i praktiken ingen effekt förrän förhållandet tar slut. Så länge man älskar varandra (eller i alla fall är sams), lever ihop och delar allt, så spelar det knappt någon roll vem som formellt är ägare till någonting.
Tänk på att den partner som du just nu tror att du ska dela resten av ditt liv med en dag kan bli den som sviker dig, lurar dig och bedrar dig. Den som var din största kärlek är plötsligt din största fiende. Och dessutom en väldigt farlig fiende, för att hon känner alla dina svagheter. Inte nog med att hon krossat ditt liv och plockat av dig hela din värdighet, då ska hon dessutom plocka av dig halva ditt hus också.
Tänk på att den partner som du just nu tror att du ska dela resten av ditt liv med en dag kan bli den som sviker dig, lurar dig och bedrar dig. Den som var din största kärlek är plötsligt din största fiende. Och dessutom en väldigt farlig fiende, för att hon känner alla dina svagheter. Inte nog med att hon krossat ditt liv och plockat av dig hela din värdighet, då ska hon dessutom plocka av dig halva ditt hus också.
Jag ska inte ge bort något men på något sätt vore det trevligt om vi ägde boendet 50/50.
För mig spelar det ingen roll hur det ser ut när vi är tillsammans men skulle jag eller hon dö, eller om hon skulle göra slut då ska det finnas testamente samt något avtal som ska klart och tydligt hjälpa till.
Sen ska det klart och tydligt finnas villkor som gör att jag är den som ska återfå ägandet av huset om vi skulle gå isär. Har inte jag råd har jag en släktning som i andra hand ska få köpa det och jag kan då hyra av denna i värsta fall.
För mig spelar det ingen roll hur det ser ut när vi är tillsammans men skulle jag eller hon dö, eller om hon skulle göra slut då ska det finnas testamente samt något avtal som ska klart och tydligt hjälpa till.
Sen ska det klart och tydligt finnas villkor som gör att jag är den som ska återfå ägandet av huset om vi skulle gå isär. Har inte jag råd har jag en släktning som i andra hand ska få köpa det och jag kan då hyra av denna i värsta fall.
annars låter ni det vara bara... hon hjälper till att betala lite på huset och får se det som en hyra.
äger själv mitt hus till 100% och 66% är enskild egendom...
Gemensam ekonomi, jag betalar oftast amorteringar och ränta och hon betalar räkningarna, mat, bensin och nöjen betalar den som har pengar kvar.
Det är klart har ni båda jobb och har varit ilag i många år kanske med gemensamma barn så skriv papper och/eller gift er
äger själv mitt hus till 100% och 66% är enskild egendom...
Gemensam ekonomi, jag betalar oftast amorteringar och ränta och hon betalar räkningarna, mat, bensin och nöjen betalar den som har pengar kvar.
Det är klart har ni båda jobb och har varit ilag i många år kanske med gemensamma barn så skriv papper och/eller gift er
Kanske bäst att inte krångla till det och låta sambolagen vara. Behöver jag extra papper på vad som är mitt gällande fastighet och lösöre? Har maskiner och verktyg och annat för en ganska stor peng.nino skrev:
Vi har inte flyttat ihop på pappret och jag står för alla lån och äger fastigheten till 100%.
Jag ägde mitt hus när min sambo flyttade in. Vi löste det hela med att vi tog och delade lånen som jag hade kvar och delade summan på två och jämförde med den köpesumman jag hade från början och de pengar jag lagt ner på huset innan hon kom in i bilden. Då blev det så passande att hälften av de resterande lånen motsvarade 40 %, vilket innebar att jag skänkte bort 40% av fastigheten. Jag har betydligt högre inkomst än min sambo också och jag tar en större kostnade för boendet.Jag står för 60% av lånekostnaden och amorteringarna o.s.v. oh min sambo trivs med det då hon skulle känna att hon snyltade på mig om vi ägde lika delar men jag betalade mer. Den här lösningen passar oss kanon, men den passar kanske inte alla andra.
Var i samma sits som TS när min sambo flyttade in för 4 år sedan. Det enda som vi ändrade var att vi skapade ett gemensamt konto där vi båda överförde en viss summa till räkningar etc. Jag tjänade (och gör det fortfarande) mycket mer än vad hon gör så hennes pengar täckte ungefär vår matkostnad. Annars kan man väl se räntan på huslånet som "hyra" för hennes del, då hon trots allt måste bo någonstans, och allt boende för henne hade kostat pengar då hon inte har släktingar någonstans i närheten.
Nu har vi gift oss, och huset ägs fortfarande 100% av mig. Har inte sett någon anledning till att skriva över huset till henne, enda fördelen jag ser med det är det dubbla rot-avdraget. Har haft samtal med banken om detta, och de hade inga synpunkter heller.
Ser inte någon anledning till om vi hade gjort slut som sambos, varför hon skulle få pengar för att hon bott i mitt hus? Hur hade hon gjort om det varit en hyreslägenhet som vi bott i? Jag hade inte förväntat mig några pengar av den anledningen i alla fall.
På vilket sätt blir TS situation enklare om denne gifter sig? Huset är fortfarande hans, enda gången det kan bli 50%hennes är om de skiljer sig...
/S
Nu har vi gift oss, och huset ägs fortfarande 100% av mig. Har inte sett någon anledning till att skriva över huset till henne, enda fördelen jag ser med det är det dubbla rot-avdraget. Har haft samtal med banken om detta, och de hade inga synpunkter heller.
Ser inte någon anledning till om vi hade gjort slut som sambos, varför hon skulle få pengar för att hon bott i mitt hus? Hur hade hon gjort om det varit en hyreslägenhet som vi bott i? Jag hade inte förväntat mig några pengar av den anledningen i alla fall.
På vilket sätt blir TS situation enklare om denne gifter sig? Huset är fortfarande hans, enda gången det kan bli 50%hennes är om de skiljer sig...
/S
Någon med bra svar på detta?Suhagg skrev:
Det vi har i möbler och annat inne i huset är en sak men vad händer med
lösöre och maskiner jag har? Ska det också delas 50/50 om vi skulle separera? Även om jag har köpt och har kvitton på allt innan vi träffades.
Lösöre (även "inre lösöre" som möbler etc.) och maskiner som du ägde innan ni blev sambo ingår inte i ev. bodelning.
http://www.notisum.se/rnp/sls/lag/20030376.htm
http://www.notisum.se/rnp/sls/lag/20030376.htm
Kan tillägga att om ni t.ex. har dubbla uppsättningar av vissa möbler och andra saker, som man ju ofta har när man flyttar ihop som vuxna, så kan det ju hända att ni i större utsträckning gör er av med den ena partens grejer men behåller den andres. I ett sådant läge är det förstås schysst att dela upp befintligt lösöre "så lika som möjligt" – men jag vet inte vad lagen skulle säga.
Den man som chevalereskt och gentlemannamässigt känner för att skänka egendom till sambon eller hustrun bör betänka att det i vissa fall kan öka incitamentet för separation. Ju mer pengar man kan skilja sig till, desto större anledning att inte gilla förhållandet i längden. Själva gåvan får gärna en implicit karaktär av muta i både svensk och shiamuslimsk bemärkelse (mutah = ekonomisk ersättning för tidsbegränsat äktenskapsliknande förhållande med kvinna). Saknar kvinnan helt egna tillgångar är risken särskilt stor. Lusten att bli självständig tilltar med åren och inga medsystrar klandrar den som bryter ett förhållande förutsatt att hen har rätt kön. Blir det ekonomisk bingo är det grattis. Så håll styr på de otidsenliga oblige-känslorna.
Glöm inte att skriva in i avtalet att huset INTE ska ingå i det gemensamma enligt sambolagen!
Annars blir det så här: Du ger/säljer halva huset till henne så att ni äger hälften var och tror att allt är frid och fröjd. så skiljs ni åt, men du köpte din halva för eget bruk, hon anskaffade sin halva för gemensamt bruk, därmed har du rätt till hälften av hennes halva. Har ni då skrivit att du ska få tillbaka halvan i händelse av att ni skiljs åt blir hon skyldig dig pengar för 1/4 hus och du sitter där glatt med hela huset och ett rejält krav.
Helt makaber följd av att göra som du tänkt, men glömma bort att avtala bort sambolagen.
Annars blir det så här: Du ger/säljer halva huset till henne så att ni äger hälften var och tror att allt är frid och fröjd. så skiljs ni åt, men du köpte din halva för eget bruk, hon anskaffade sin halva för gemensamt bruk, därmed har du rätt till hälften av hennes halva. Har ni då skrivit att du ska få tillbaka halvan i händelse av att ni skiljs åt blir hon skyldig dig pengar för 1/4 hus och du sitter där glatt med hela huset och ett rejält krav.
Helt makaber följd av att göra som du tänkt, men glömma bort att avtala bort sambolagen.
Sambolagen har redan avhandlats och delningsregeln är inte tillämplig eftersom huset inte skaffats för gemensamt bruk. Allt OK så länge sambon inte förmår TS att sälja detta hus och köpa ett nytt för gemensamt bruk. Då är han rökt även om han köpt det för t ex ärvda enskilda medel (stipulerat i testamente) via det tidigare huset. Det räcker med sex månaders samboende så kan rätten till hälften uppstå. Det behöver inte ens hunnit vara samboende i det för gemensamt bruk förvärvade huset (eller bostadsrätten).
Inte blir hans halva enskild egendom bara för att han en gång skaffade det för eget bruk medan hennes halva blir delningsgods därför att den skaffades för gemensamt bruk. Enligt t ex fransk code civil och då den legala egendomsordningen där, utgör egendom som man hade innan äktenskap ingicks enskild egendom men så är det inte i Sverige.
Enskild egendom påverkar inte delningsregeln enligt sambolagen. Är parterna gifta och han skänker halva egendomen (som var enskild ) till hustrun så blir hennes halva giftorättsgods även om det står i gåvobrevet att det ska vara hennes enskilda egendom. Det krävs äktenskapsförord på saken för att stipulationen ska bli giltig vilket en och annan brännvinsadvokat missar.
Notera att samägandelagen gäller för gemensamt ägd egendom inklusive möjligheten till tvångsförsäljning. Går parterna i sär har exet fortfarande rätt att kräva kvarboende i bostaden vilket kan omöjliggöra försäljning av den om exet vägrar ge sitt godkännande (gäller numera bara under begränsad tid efter bodelning). Detta gäller även om bostaden helt utgör makens enskilda egendom.
Varning för det lömska påfundet "dold samäganderätt" som kan ge rätt till hälftenägande genom minimal insats av andra parten vid förvärv av hus. Gäller även vid förvärv av fritidshus )(NJA 2008 s 826).
Anna_Hs inlägg kan också förstås så att han ursprungligen hade skaffat bostaden för eget bruk men sedan skänker hälften till partnern. Vid en separation skulle det då inte föreligga någon delninsrätt på hans återstående halva men väl för den halva som tillkommit partnern. Frågan är om en gåva av en halv bostad efter förvärstillfället räknas som att man (inte de två) förvärvat den för gemensamt bruk i sambolagens mening och att den där häften därmed ska delas. Risken är att det rätt och slätt anses vara en gåva av en givmild man vilket domstolarna anser sig ha tolkningsrättten till i sin rättspolitiska korrekthet. (Jag har för övrigt gjort just en sådan gåva en gång och det har aldrig föresvävat mig att jag skulle haft rätt till hälfen av det bortskänkta vid en separation). Gåvan är fullbordad och kan inte helt eller delvis gå åter - såvida det inte rör sig om fast egendom och man vid gåvan klokt nog gjort ett förbehåll om eventuell återgång enligt Jordabalken 4 kap 29-30 §§.Inte lätt att förstå lagtexten men innebörden är att man kan skänka fast egendom med villkor att gåvan kan återgå utan att skäl behöver anges. Begränsningen innebär att egendomen inte kan pantsättas för lån vilket kan vara ett aber. Notera att denna möjlighet att villkora gåva av fast egendom gäller utom och inom äktenskap.
Mäns av svenska domstolar förmodade givmildhet i samband med gåva av bostad till sambo framgår bl a av NJA 2002 s 3.
Inte blir hans halva enskild egendom bara för att han en gång skaffade det för eget bruk medan hennes halva blir delningsgods därför att den skaffades för gemensamt bruk. Enligt t ex fransk code civil och då den legala egendomsordningen där, utgör egendom som man hade innan äktenskap ingicks enskild egendom men så är det inte i Sverige.
Enskild egendom påverkar inte delningsregeln enligt sambolagen. Är parterna gifta och han skänker halva egendomen (som var enskild ) till hustrun så blir hennes halva giftorättsgods även om det står i gåvobrevet att det ska vara hennes enskilda egendom. Det krävs äktenskapsförord på saken för att stipulationen ska bli giltig vilket en och annan brännvinsadvokat missar.
Notera att samägandelagen gäller för gemensamt ägd egendom inklusive möjligheten till tvångsförsäljning. Går parterna i sär har exet fortfarande rätt att kräva kvarboende i bostaden vilket kan omöjliggöra försäljning av den om exet vägrar ge sitt godkännande (gäller numera bara under begränsad tid efter bodelning). Detta gäller även om bostaden helt utgör makens enskilda egendom.
Varning för det lömska påfundet "dold samäganderätt" som kan ge rätt till hälftenägande genom minimal insats av andra parten vid förvärv av hus. Gäller även vid förvärv av fritidshus )(NJA 2008 s 826).
Anna_Hs inlägg kan också förstås så att han ursprungligen hade skaffat bostaden för eget bruk men sedan skänker hälften till partnern. Vid en separation skulle det då inte föreligga någon delninsrätt på hans återstående halva men väl för den halva som tillkommit partnern. Frågan är om en gåva av en halv bostad efter förvärstillfället räknas som att man (inte de två) förvärvat den för gemensamt bruk i sambolagens mening och att den där häften därmed ska delas. Risken är att det rätt och slätt anses vara en gåva av en givmild man vilket domstolarna anser sig ha tolkningsrättten till i sin rättspolitiska korrekthet. (Jag har för övrigt gjort just en sådan gåva en gång och det har aldrig föresvävat mig att jag skulle haft rätt till hälfen av det bortskänkta vid en separation). Gåvan är fullbordad och kan inte helt eller delvis gå åter - såvida det inte rör sig om fast egendom och man vid gåvan klokt nog gjort ett förbehåll om eventuell återgång enligt Jordabalken 4 kap 29-30 §§.Inte lätt att förstå lagtexten men innebörden är att man kan skänka fast egendom med villkor att gåvan kan återgå utan att skäl behöver anges. Begränsningen innebär att egendomen inte kan pantsättas för lån vilket kan vara ett aber. Notera att denna möjlighet att villkora gåva av fast egendom gäller utom och inom äktenskap.
Mäns av svenska domstolar förmodade givmildhet i samband med gåva av bostad till sambo framgår bl a av NJA 2002 s 3.
Redigerat: