Det här är ju hypotetiskt, och jag tycker inte att man kan se några tecken på att riksbanken eller regeringen är på väg att ge upp inflationsmålet. Men om vi skulle se en period av inflation på åttitalsnivå så skulle bankerna se till att kompensera sig med högre bolåneräntor. Om (säg) inflationen var 8% skulle kanske räntan hamna på 12%. Så ditt lån skulle minska i värde men samtidigt skulle du vara tvungen att betala motsvarande belopp i form av högre ränta. Och på samma gång skulle ditt hus falla i värde.klaskarlsson skrev:
Men jag tror att om man letar efter trovärdiga orosmoln är det nog troligare med en utdragen internationell lågkonjunktur. Sverige har ju klarat sig bra hittills men om efterfrågan ute i världen blir sämre kommer nog vi också att känna av det. Däremot är nog inte den offentliga upplåningen i andra länder (tex USA) nåt större problem. Den balanseras av en minskande privat upplåning.
Nej, jag läser detta helt tvärtom. Som jag läser detta handlar det inte om att man planerar ett återtåg till sjutti- eller åttitalets inflation, inte heller att man ska långsiktigt acceptera en högre inflation än man accepterat enligt det tidigare inflationsmålet. Det som ligger bakom förändringen är en rädsla för att när det väl kommer en konjunkturuppgång kommer den att vara så svag att tidiga försök till inflationsbekämpning riskerar att knäcka uppgången.Nyfniken skrev:
Så här står det på riksbankens hemsida:
Att vi tar bort toleransintervallet har ingen praktisk betydelse för inflationsmålet som sådant eller för de penningpolitiska besluten. Idag finns en stor förståelse för att penningpolitik bedrivs under osäkerhet och att inflationen tidvis kan hamna en bit från målet. Från Riksbankens sida är vi sedan en längre tid tillbaka noga med att analysera och förklara sådana avvikelser från inflationsmålet. Det gör att toleransintervallet har spelat ut sin roll, säger riksbankschef Stefan Ingves.
Det har knappast "spelat ut sin roll" i så fall kunde det lika gärna vara kvar. Det både du och Ingves säger, är ju att intervallet är för snålt. Man har gått ifrån att sikta på en inflation på 2 +/-1%, kosta vad det kosta vill, till att försöka hålla uppe konjunkturen under rimlig inflation.
För mig är det likställt med att man tummar på inflationsmålet.
För mig är det likställt med att man tummar på inflationsmålet.
Nå, jag sa: "jag tycker inte att man kan se några tecken på att riksbanken eller regeringen är på väg att ge upp inflationsmålet".Nyfniken skrev:
Nu pratar du om att riksbanken planerar att tumma på inflationsmålet. Jag hoppas du håller med om att "ge upp" och "tumma på" inte är samma sak. Sen återstår det ju att se vad förändringen innebär i verkligheten. Riksbankens styrelse har gett sig själv lite större handlingsfrihet. Det är inte säkert att de kommer att utnyttja den.
Om mitt huvudscenario med en större finanskris och arbetslöshetssiffror på 15-250% i Sverige blir en realitet så undrar jag om inte det mesta ändå pekar på deflation. Det som avgör är väl hur mycket Riksbanken har lyckats höja räntan innan detta inträffar. På dagens nivåer är räntevapnet helt förbrukat sen finanskrisen hösten 2008. Känns som räddningen är att vi får en lite större konjunkturuppgång nu så styrräntan hinner komma upp i nivåer kring 3-4% så det finns någon möjlighet att motverka nästan finanskris. Jag tycker att man helt klart kunde se tendenser till deflation hösten 2008 innan de snabba räntesänkningarna vände utvecklingen.
Självbyggare
· Stockholm
· 8 592 inlägg
Det är möjligt att det ligger ngt i det - men 250% skall väl inte arbetslösheten komma upp i ändå ?Deven skrev:
Deflation kan det kanske bli, trots de enorma mängder pengar som är upptryckta, OM folk "ger upp" och deppar ihop alldeles - det är ju just det konjukturcyklerna beror på - psykologi !
Jag har svårt att se att så svåra och långvariga depressioner kan inträffa om vi inte får ett krig på halsen i närområdet- eller globalt...
Skulle det bli en deflation så kommer bopriserna troligen gå ned - dock troligen inte "rasa", lite beroende på hur arbetslösheten slår iof - och vinnarna blir dom som har stora lån, men en bit upp till värdet av huset eftersom räntenivåerna troligen blir riktigt låga igen då.
Eller dom som har sparat ihop en hög med pengar på annat sätt än på aktier/fonder - då pengarna då blir värda mer, men aktierna troligen sjunker pga deflationen...
Förlorarna är väl dom utan jobb förstås...
/K
Redigerat:
Ibland har det spekulerats i en japansk utveckling. Japan har ju aldrig lyckats återhämta sig från den fastighetskris de hade i början av 90-talet. Det är tungt med tanke på att Japan en gång i tiden sågs som en av världens starkaste ekonomier (kommer ni ihåg Die hard och Rising sun?). Vill man hitta ett skräckscenario räcker det med att tänka: vad händer om världen går samma väg som Japan? Japan kunde åtminstone försöka exportera sig ur krisen, det är svårare om hela världen är i kris.klaskarlsson skrev:Deflation kan det kanske bli, trots de enorma mängder pengar som är upptryckta, OM folk "ger upp" och deppar ihop alldeles - det är ju just det konjukturcyklerna beror på - psykologi !
Jag har svårt att se att så svåra och långvariga depressioner kan inträffa om vi inte får ett krig på halsen i närområdet- eller globalt...
Om vi får deflation går bopriserna ner, åtminstone nominellt. Jag vill inte hamna i en diskussion om definitionen på ordet "rasa", men det verkar som att priserna nuförtiden är ganska rörliga neråt. Den som behöver sälja i kristider väljer ofta att sälja till ett lägre pris hellre än att försöka vänta ut krisen.klaskarlsson skrev:
Med deflation stiger lånen i värde. Boräntan kan inte bli så mycket lägre än den är nu, så realräntan blir högre. Kommer bankerna att kräva amortering om de tror att värdet på huset faller i förhållande till lånet?
Att ha aktier i deflationstider är väl ganska OK, åtminstone om företaget går bra. Obligationer eller kontanter fungerar också.
Som alltid.klaskarlsson skrev:
Självbyggare
· Stockholm
· 8 592 inlägg
Men hur är det i Japan nu då egentligen ?lurk12345 skrev:
Och varför får dom inte igång sin egen ekonomi ?
Min teori är att det är mkt pga Kina och övriga Asien - som gärna exporterar billigare än Japan, men inte gärna importerar, särskilt inte från Japan.
Lägg dörtill att Japanerna hade skapat sig ett rejält exportberoende - och det är kanske itne så konstigt att det går trögt ? Man tycker dock att dom borde kunna rulla med i "asientåget" - men ngt hindrar tydlige - kulturkrockar ? Prestige ? Annat ?
Jag kan gärna ta en diskussion om "rasa"lurk12345 skrev:
Men jag tror nog att i e ndeflation så går priserna ned ungefär lika snabbt som deflationen (1-2 % om året?) - MEN därtill får man lägga effekter av ev. arbetslöshet.
Diskussionen var iof nu huruvida vi kan hamna i en deflation om ett par år när räntan är uppe i 3-4% - så lite höjd finns det ju då. Amorteringskrav kan komma att bli en påföljd eftersom säkerheterna tappar i värde.
Kontanter är väl det bästa eftersom pengar blir mer värda
Aktier - well - jag tror nog de flesta aktiekurser går ned i sådana tider - men som alltid kan man ju lyckas pricka en vinnare.
Att "hela världen" hamnar i en konstant depression tror jag inte en sekund på - om inte som sagt ett världskrig eller liknande bryter ut.
Konjukturer är psykologi - och alla går inte omkring och deppar och känner sig allmänt osäkra i flera år överallt i hela världen - det händer inte - det kommer alltid vara någon någonstans som drar igång tåget igen, särskilt om man då inte har ngn konkuurens för att "alla" deppar ihop.
/K
Det finns nog ingen enkel förklaring till Japans problem. Såvitt jag vet är det här en fråga som fortfarande diskuteras bland experter.klaskarlsson skrev:
Nej, det finns inget skäl till varför Japan skulle vara känsligare för kinesisk konkurrens än Tyskland (eller Sverige). Alla tre är starkt exportberoende, har höga löner och försöker att konkurrera med avancerad teknologi. Alla tre borde drabbas ungefär lika när Kina ökar sin export.klaskarlsson skrev:
Att Kina går bra borde tvärtom hjälpa Japan. Kina måste importera många avancerade produkter--en bra chans för Japan.
Tror inte att det finns nåt kulturellt som gör det svårare för Japan att exportera till Kina än till USA eller västeuropa. Förresten, varifrån fick du uppgiften att Japan är särskilt dåliga på att exportera till Kina? Såvitt jag vet är Kina en av Japans största exportmarknader.klaskarlsson skrev:
Precis som inflation är deflation självdrivande. Hög deflation gör det svårt att räkna hem investeringar men attraktivt att lägga pengarna i madrassen och minskar den privata konsumtionen. När man väl har haft några år av deflation är det svårt att bryta trenden.
Nej, här har du fått nåt om bakfoten. Om vi har en reporänta om ett par procent och det dyker upp tecken på deflation är det enkelt för Riksbanken att stimulera lite inflation genom att sänka räntan. Det är när räntan redan är i botten--som den är nu--som deflationen utgör ett verkligt hot. Om konjunkturen skulle tappa fart som ekonomin ser ut just nu skulle det vara svårt att bryta fallet.klaskarlsson skrev:
Egentligen är det väl här du träffar huvet på spiken. När vi har deflation är det svårt för företag att tjäna pengar, så de undviker investeringar vilket får ekonomin att sakta ner ytterligare.klaskarlsson skrev:
Man kan ju alltid hoppas. Kanske var japanernas misstag att de såg alltför mörkt på tillvaron :|klaskarlsson skrev:
Notera att finanskrisen har drabbat både USA, västeuropa och Japan. Det är en ganska stor del av den industrialiserade världen.
Ibland borde man nog korrekturläsa vad man skriver innan man skickar iväg det. Håller med om att 250% arbetslöshet skulle vara en riktig kioskvältare :O Mitt scenario är lite som finanskrisen hösten 2008 multiplicerat med två men med skillnaden att man inte kan genomföra samma räddningsaktion genom chocksänkta räntor som senast. Det borde ge en mer långvarig lågkonjunktur under fyra-fem års tid med fallande priser. Den s.k. lågkonjunktur som vi har haft nu senaste åren känns inte som en riktigt lågkonjunktur. Jag tror på en kortare konjunkturuppgång nu närmaste tiden men sen kommer en mer rejäl nedgång i ekonomin. Vi har ju faktiskt inte haft en riktigt djup konjunkturnedgång sedan början på 1990-talet. Den nedgång som var i början 2000-talet var väldigt koncentrerad till IT-branschen och den såg jag mest som att de extrema övervärderingar som fanns kopplat till den branschen behövde normaliseras. Därför gick väldigt många IT-bolag omkull eller skar ner kraftigt på sin personal. Däremot var det många fastighetsbolag och verkstadsbolag som utvecklades ganska bra på börsen även under den här tiden. Krisven var m.a.o. mycket kopplad till en specifik bransch.klaskarlsson skrev:Det är möjligt att det ligger ngt i det - men 250% skall väl inte arbetslösheten komma upp i ändå ?
Självbyggare
· Stockholm
· 8 592 inlägg
Ja OM vi har en historiskt låg ränta och åker på en deflation så finns inte räntevapnet kvar som styrmedel - men lite ovan i tråden så diskuterades att vi nu iaf får ett par år med höjda räntor innan en ev deflation, som konsekvens av staternas tryckande av pengar/efterverkningar av finanskrisen...lurk12345 skrev:
Men det är väl därför alla är så rädda för deflationsordet i media och politik ? Det kan bli rätt jobbigt att ta sig ur om vi väl hamnar där ?
Jo finanskrisen har slagit globalt - men det nya finanscentren i Asien har inte drabbats lika hårt - frågan är om lokomotivet till att dra igång ekonomin nu heter Kina snarare än USa - eller omdet inträffar först nästa cykel ?
Är inte de flesta lågkonjukturer iaf initialt kopplade till en region eller bransch ?Deven skrev:
Jag läste ngn-stans att om man tittar bakåt så har det i snitt kommit en lågkonjuktur som inletts av ngn slags kris var 7-e år - frågan är hur djup och långvarig just denna blir...
Problemet nu är kanske att finansbranschen, alltså sitta och spekulera i olika värdepapper, är i gungning - och detta påverkar många branscher som behöver lånade pengar för att expandera eller överhuvudtaget gå runt.
/K
Självbyggare
· Stockholm
· 8 592 inlägg
Läste på lite mer om japans deflation på bla wikipedia:
http://en.wikipedia.org/wiki/Deflation
Det verkar finnas ett antal orsaker till deras konstanta deflation, bla att dom inte har tillåtit arbetslösheten att öka, vilket har givit mkt lägre löner, vilket ger lägre köpkraft osv osv
Intressant är att japanerna verkar "spara" i just land/fastigheter - detta efter an fastighetskris som utlöste deflationen :S
Tydligen litar dom inte på bankernas solvens
/K
http://en.wikipedia.org/wiki/Deflation
Det verkar finnas ett antal orsaker till deras konstanta deflation, bla att dom inte har tillåtit arbetslösheten att öka, vilket har givit mkt lägre löner, vilket ger lägre köpkraft osv osv
Intressant är att japanerna verkar "spara" i just land/fastigheter - detta efter an fastighetskris som utlöste deflationen :S
Tydligen litar dom inte på bankernas solvens
/K
Självbyggare
· Stockholm
· 8 592 inlägg
Jag funderade ett varv till på det här med deflation:
Varför är det så farligt ? Eller: För vem vore det mest negativt ?
Faran ligger i en allmän pessimism och konjukturnedgång, med hög arbetslöshet - men låt oss anta att man istället tar det japanska scenariot - dvs: Vi får behålla våra jobb, men får inga löneökningar eller tom minskad lön.
Å andra sidan blir saker billigare hela tiden - så levnadsomkostnaderna sjunker.
Bolåneräntorna är troligen väldigt låga.
Och så länge banken inte knackar på och driver in din bostad så kan du troligen bo kvar så länge du betalar räntan (och precis som i Japan så kommer troligen inte banken driva in bostäderna en masse eftersom dom inte kan omsätta dessa).
Den största nackdelen torde därför vara att dom som äger en bostad kan få svårt att flytta om man har en rel. hög belåning- man sitter fast. Helt enkelt därför att man inte klarar att sälja bostaden och täcka lånen.
Sen tycker troligen inte banker och finansinstitut om deflation då det hämmar finansmarknaderna, folk tjänar helt enkelt på att bara hålla i pengarna istället - men det ser inte jag som ngn nackdel
/K
Varför är det så farligt ? Eller: För vem vore det mest negativt ?
Faran ligger i en allmän pessimism och konjukturnedgång, med hög arbetslöshet - men låt oss anta att man istället tar det japanska scenariot - dvs: Vi får behålla våra jobb, men får inga löneökningar eller tom minskad lön.
Å andra sidan blir saker billigare hela tiden - så levnadsomkostnaderna sjunker.
Bolåneräntorna är troligen väldigt låga.
Och så länge banken inte knackar på och driver in din bostad så kan du troligen bo kvar så länge du betalar räntan (och precis som i Japan så kommer troligen inte banken driva in bostäderna en masse eftersom dom inte kan omsätta dessa).
Den största nackdelen torde därför vara att dom som äger en bostad kan få svårt att flytta om man har en rel. hög belåning- man sitter fast. Helt enkelt därför att man inte klarar att sälja bostaden och täcka lånen.
Sen tycker troligen inte banker och finansinstitut om deflation då det hämmar finansmarknaderna, folk tjänar helt enkelt på att bara hålla i pengarna istället - men det ser inte jag som ngn nackdel
/K