Har själv gjort en kontantinsats i vårt hus, medan sambon inte hade med sig något in. Vi skrev huset 60/40 när vi köpte det. Ser det som en självklarhet att om man nu inte delar rakt av oavsett insats så skall man kunna få tillbaks insatta pengar + eventuell värdeökning på huset. Låt oss säga att jag satte in 100 000kr idag. Om 20 år när vi separerar så skulle jag ju annars få ut 100 000kr igen. Med inflationen under den tiden så skulle ju mina pengar ha minskat i värde till kanske en 1/5 av vad jag satte in. Hade jag istället investerat pengarna i fonder eller liknande så skulle jag kunna ha t ex 300 000kr om 20 år istället.
Anser att atteli tänker rätt.
Däremot verkar den principiella beräkning vara felaktig. Titta över den en gång till.
Om ni är gifta måste egendomen göras till enskild genom äktenskapsförord annars har ni som är fallet med all annan egendom en lattent (framtida) rätt i hälften av varandras egendomar.
Ser det som självklart att saken skall regleras. Förtöj för storm även om det just nu är stiltje!!
Lycka till!
Däremot verkar den principiella beräkning vara felaktig. Titta över den en gång till.
Om ni är gifta måste egendomen göras till enskild genom äktenskapsförord annars har ni som är fallet med all annan egendom en lattent (framtida) rätt i hälften av varandras egendomar.
Ser det som självklart att saken skall regleras. Förtöj för storm även om det just nu är stiltje!!
Lycka till!
Marken och byggnaderna har ett värde.
Det är detta värde som skall fördelas.
I ditt fall 2 750 000
Skall din man betala 42 % blir det ju 1 150 000, alltså skulle det stå 1150/2750 = 42 %.
(Varifrån kommer de 3350?)
Lycka till!
Det är detta värde som skall fördelas.
I ditt fall 2 750 000
Skall din man betala 42 % blir det ju 1 150 000, alltså skulle det stå 1150/2750 = 42 %.
(Varifrån kommer de 3350?)
Lycka till!
kan ni inte dela upp det som andelar som var och en äger som enskid egendom. Så äger jag hus ihop med mina syskon. Förstås måste lagfart ordnas för varje andel. Och så måste man skriva papper om hur man gör med kostnader för underhåll, vad som händer om någon vill ha ut sin andel, etc.
Fam_Bygg; det var nog en liten blandning av fiktiva och reella siffror...
Jag tror att det lutar åt att vi ändå skriver ett skuldebrev och lägger i bankfacket... Som nån klok sa att jag kommer ju inte att bidra med mer än 50% när det gäller underhåll och risken är liten att jag lägger mer tid än maken i det praktiska arbetet.
Nu när jag räknat lite på det så är det så att ett skuldebrev faktiskt ger mej en ekonomisk fördel, om man nu ska vara realist när man tittar på värdeökningen. Det ska till med en rejäl hausse på marknaden om %-fördelningen ska ge mer pengar än skuldebrevet.
AnnaKarin; hur har ni formulerat skrivelsen där värdestegring o värdesänkning justeras??
TACK alla för kloka ord!!
Jag tror att det lutar åt att vi ändå skriver ett skuldebrev och lägger i bankfacket... Som nån klok sa att jag kommer ju inte att bidra med mer än 50% när det gäller underhåll och risken är liten att jag lägger mer tid än maken i det praktiska arbetet.
Nu när jag räknat lite på det så är det så att ett skuldebrev faktiskt ger mej en ekonomisk fördel, om man nu ska vara realist när man tittar på värdeökningen. Det ska till med en rejäl hausse på marknaden om %-fördelningen ska ge mer pengar än skuldebrevet.
AnnaKarin; hur har ni formulerat skrivelsen där värdestegring o värdesänkning justeras??
TACK alla för kloka ord!!
Tydlgen är många fullt upptagna med att hålla sina bakdörrar öppna...
Räknar man så kallt med att skilja sig?
Eller är jag bara gammaldags som skiter blankt i om jag betalat X antal kronor mer till familjen/hushållet än min fru då jag haft den möjligheten?
Kalla det generöst, korkat eller vad ni vill men jag skulle inte vilja ägna min tid åt att få millimeterrättvisa i det ekonomiska.
Bättre då att ägna sin kraft och energi åt att vårda sin famil än att ständigt fundera på en rättvis och bra exit för min egen del.
Räknar man så kallt med att skilja sig?
Eller är jag bara gammaldags som skiter blankt i om jag betalat X antal kronor mer till familjen/hushållet än min fru då jag haft den möjligheten?
Kalla det generöst, korkat eller vad ni vill men jag skulle inte vilja ägna min tid åt att få millimeterrättvisa i det ekonomiska.
Bättre då att ägna sin kraft och energi åt att vårda sin famil än att ständigt fundera på en rättvis och bra exit för min egen del.
Att man skriver papper som skyddar en ev kontantinsats som man stoppar in i ett gemensamt ägande tycker jag är en bra sak. Att däremot ha en rimlig och rättvis hantering av ev värdeförändring tycker jag är mycket svårare att ha en rimlig uppfattning om.
I princip så menar jag att den enda rimliga fördelningen av en värdeökning är 50/50 oavsett hur mycket den ena eller andra satt in från början. Båda parter i ett förhållande bidrar på ett eller annat sätt till försörjningen. Om det sedan sker genom lika insättning till husets kostnader från lönen, eller genom att "bara" vara ett moraliskt stöd (typ en arbetslös, partnern drar in alla pengar) spelar ingen roll som jag ser det. Värdeökningen beror på gemensamma insatser. Det finns fler sätt att resonera som ger samma resultat. Om inte partnern hade stoppat in så mycket kontant, så skulle "jag" ha lånat mer (=ägt större andel) med större andel i värdeökningen etc.
En ev. värdeminskning bör man se på samma sätt men här kan det bli lite mer komplicerat. Om ena parten inte haft möjlighet att stoppa in något nämvärt kapital, och kanske efter en separation har ännu mindre möjlighet att täcka en förlust, så blir en lika delning av en förlust ett orimligt hårt slag för den ekonomiskt svagare parten. Man kan även se det som att den med mindre tillgångar skulle kanske aldrig själv ha tagit den ekonomiska risk som huset innebär. Och kan därför inte rimligen göras ansvarig för hela sin del av förlusten.
I förhållanden med helt separerad ekonomi (något jag inte riktigt förstår vitsen med) så kanske man måste se på värdetillväxt eller förlust på ett annat sätt.
I princip så menar jag att den enda rimliga fördelningen av en värdeökning är 50/50 oavsett hur mycket den ena eller andra satt in från början. Båda parter i ett förhållande bidrar på ett eller annat sätt till försörjningen. Om det sedan sker genom lika insättning till husets kostnader från lönen, eller genom att "bara" vara ett moraliskt stöd (typ en arbetslös, partnern drar in alla pengar) spelar ingen roll som jag ser det. Värdeökningen beror på gemensamma insatser. Det finns fler sätt att resonera som ger samma resultat. Om inte partnern hade stoppat in så mycket kontant, så skulle "jag" ha lånat mer (=ägt större andel) med större andel i värdeökningen etc.
En ev. värdeminskning bör man se på samma sätt men här kan det bli lite mer komplicerat. Om ena parten inte haft möjlighet att stoppa in något nämvärt kapital, och kanske efter en separation har ännu mindre möjlighet att täcka en förlust, så blir en lika delning av en förlust ett orimligt hårt slag för den ekonomiskt svagare parten. Man kan även se det som att den med mindre tillgångar skulle kanske aldrig själv ha tagit den ekonomiska risk som huset innebär. Och kan därför inte rimligen göras ansvarig för hela sin del av förlusten.
I förhållanden med helt separerad ekonomi (något jag inte riktigt förstår vitsen med) så kanske man måste se på värdetillväxt eller förlust på ett annat sätt.
weebee; kanske låter cyniskt i dina öron. Men jag vill inte att den gåva jag fått som enskild egendom av mina föräldrar automatiskt ska tillfalla min man om vi separerar. Jag vet inte idag hur jag skulle agera vid skilsmässa, men det känns helt rätt att ha en "exit" som du kallar det.
Enskild egendom innebär att den egendom du fått av dina föräldrar, till skillnad från giftorättsgods, inte skall delas hälften var vid eventuell skilsmässa. Det låter konstigt att du nu tänker dela tomten med din make - tanken med enskild egendom är ju att du skall äga den till 100 %. Jag tycker ni båda två skall konsultera någon lämplig familjerättsjurist - det här verkar alldeles för allvarligt för att försöka hitta någon "amatörlösning"
Jag tycker att det är helt rätt att lösa det ekonomiska och vad som händer vid en eventuell separation, när man är sams. Om man har barn så måste man klara av en eventuell separation utan att förgöra varandra (och barnen) helt. Att överhuvudtaget behöva diskutera pengar i det läget är nog det sista man vill.
Man gör klart sådant, inte för att man vill skiljas, utan för att ingen kan förutse framtiden. Det är av samma anledning man fixar ett testamente och ser över om familjen kan klara sin ekonomi om man skulle gå bort - inte för att man räknar med att dö, utan för att försäkra sig mot att en hemsk händelse skall bli ännu värre än den behöver vara.
Även om man är överrens om att dela på allt 50/50 så tycker jag att man, medan man är sams, ska tänka över hur man ska göra med det gemensamma huset ifall något olyckligt skulle ske, som ett dödsfall eller en skiljsmässa. Många oroar sig över vad som ska ske om räntan stiger, men det är småproblem i jämförelse. Om man skiljs och äger huset 50/50 kan det ju, om man inte är överrens, sluta med att man tvingas sälja huset även fast man vill bo kvar där, kanske med resultatet att barnen behöver byta skola, flytta från sina kompisar, och så vidare.
Man gör klart sådant, inte för att man vill skiljas, utan för att ingen kan förutse framtiden. Det är av samma anledning man fixar ett testamente och ser över om familjen kan klara sin ekonomi om man skulle gå bort - inte för att man räknar med att dö, utan för att försäkra sig mot att en hemsk händelse skall bli ännu värre än den behöver vara.
Även om man är överrens om att dela på allt 50/50 så tycker jag att man, medan man är sams, ska tänka över hur man ska göra med det gemensamma huset ifall något olyckligt skulle ske, som ett dödsfall eller en skiljsmässa. Många oroar sig över vad som ska ske om räntan stiger, men det är småproblem i jämförelse. Om man skiljs och äger huset 50/50 kan det ju, om man inte är överrens, sluta med att man tvingas sälja huset även fast man vill bo kvar där, kanske med resultatet att barnen behöver byta skola, flytta från sina kompisar, och så vidare.
Det borde vara möjligt. Det finns ju folk som har hus på mark som dom inte äger, tex...... Taxeringsvärdet är ju uppdelat på ett markvärde o ett byggnadsvärde. Men det kan ändå vara trixigt att räkna ut en rättvis uppdelning eftersom taxeringsvärdet sätts av marknaden o kan bli högre eller lägre än vad det faktiskt kostar att bygga huset. Vad tomten får för värdestegring är svårt att räkna ut eftersom tomten ju inte kan säljas separat från huset.....etcatelli skrev:
Jag tycker det vettigaste förslaget du fått är att kontakta en familjejurist så att allt blir rätt o rättvist gjort. Att dina föräldrar har givit dig tomten som enskild egendom bör tas på allvar. Dom har sparat o gnetat för att just DU ska ha en ekonomisk trygghet VAD SOM ÄN HÄNDER.
Att hålla fast vid principen om enskild egendom innebär inte att varken du eller dina föräldrar räknar med att äktenskapet kommera att spricka. Att påstå detta är lika befängt som att tro att användning av säkerhetsbälte vid bilkörning är ett tecken på att man tänker krocka!