Göran.W
Verktygstokig
· skåne Tomelilla
· 3 125 inlägg
Göran.W
Verktygstokig
- skåne Tomelilla
- 3 125 inlägg
Hämtar men inte ut ett rek brev är det inte delgivet och dessutom finns det bevis att han inte fått informationen iom det inte är uthämtat.
Det behöver inte vara skriftligt för att räknas som delgivet utan det räcker med att säga det muntligt och då gärna spela in det.
Det behöver inte vara skriftligt för att räknas som delgivet utan det räcker med att säga det muntligt och då gärna spela in det.
Lite om rek brev (rekommenderad) via posten.
Ett rekommenderat brev skall alltid ha en avsändare angiven.
Ett rekommenderat brev skickas aldrig till mottagarens postadress utan det skickas en avi för utkvittering hos post/ombud. Mottagaren måste legitimera sig.
Om avsändaren önskar ett snabbt besked om att brevet är hämtat kan man begära ett mottagningsbevis.
Man kan också begära personlig utkvittering. Då kan ej bud eller fullmaktsinnehavare hämta ut brevet.
Om brevet inte hämtas ut inom (tror jag) 30 dagar så återsändes det till avsändaren.
Om då avsändaren inte öppnar detta brev så är det ett starkt bevis (i rätten) att mottagaren inom skälig tid anses vara delgiven.
Rätten (förmodar jag) kan väl då öppna brevet för att se att innehållet avhandlar det som tvisten gäller.
Därför kan man inte skicka ett tomt brev eller ett ovidkommande meddelande.
Ett rekommenderat brev skall alltid ha en avsändare angiven.
Ett rekommenderat brev skickas aldrig till mottagarens postadress utan det skickas en avi för utkvittering hos post/ombud. Mottagaren måste legitimera sig.
Om avsändaren önskar ett snabbt besked om att brevet är hämtat kan man begära ett mottagningsbevis.
Man kan också begära personlig utkvittering. Då kan ej bud eller fullmaktsinnehavare hämta ut brevet.
Om brevet inte hämtas ut inom (tror jag) 30 dagar så återsändes det till avsändaren.
Om då avsändaren inte öppnar detta brev så är det ett starkt bevis (i rätten) att mottagaren inom skälig tid anses vara delgiven.
Rätten (förmodar jag) kan väl då öppna brevet för att se att innehållet avhandlar det som tvisten gäller.
Därför kan man inte skicka ett tomt brev eller ett ovidkommande meddelande.
Menar du inte mottagaren i första meningen? Annars förstår jag inte meningen.roland53 skrev:
Nej, jag menar att om brevet kommer i retur efter 30 dagar (??) till avsändaren så betyder detta att mottagaren inte löst ut brevet, men det innebär ändå att han har delgivits.Uppsaladröm skrev:
För att kunna bevisa innehållet inför rätten så är det viktigt att det returnerade brevet inte öppnas, så att rätten, om så önskas ska kunna öppna brevet för att se/läsa vad som skickats för delgivning.
Då är postens stämplar och ett oöppnat brev bra som bevis.
Blir inte det istället ett helt perfekt bevis för att han inte blivit delgiven :xroland53 skrev:
Ett verkligt bra bevis på att han inte alls tagit del av innehållet/handlingen?
Tanken är väl att det har postens stämplar med mottaget, aviserat och "åter avsändaren" på kuvertet.Mikael_L skrev:
Att mottageren inte har kvitterat ut handlingen är liksom inte poängen, utan att han har haft möjlighet att göra det.
Som jag förstår resonemanget.
Det finns många sätt att delge en person. Detta är ett av sätten.Mikael_L skrev:
Det praktiseras bl.a för tex hyresgäster som av en eller annan anledning övergett sin bostad och slutat att betala hyra.
Så länge man skickar handlingen till uppgiven bostadsadress så spelar det ingen roll om man löser ut handlingen eller ej. Efter en viss tid anses man delgiven.
En kommun kan (möjligen andra också?) tex skicka ett helt vanligt brev med samma innehåll vid 2 olika tidpunkter för att man ska anses delgiven.
Ett antal tjänstemän (2??) skall då skriva på en "postlista" att brevet postats. Man är då delgiven även om man inte kvitterat något.
Men det är ju fortfarande bara ett bevis på att jag verkligen inte tagit del av handlingen.
Det är däremot inget bevis på att jag kunnat ta emot den, eller ens vetat om brevet ...
Det är däremot inget bevis på att jag kunnat ta emot den, eller ens vetat om brevet ...
Det kan man tycka men så är det inte. Man anser i lagens mening att du blivit delgiven, även om du inte hämtat ut ett rek eller inte. Polisen använder tex ibland enkel delgivning som går ut på att man skickar två brev med samma innehåll med någon dags mellanrum. Då räknar dom med att du iaf får ett av dom och är då delgiven. Tas ingen hänsyn att du inte är hemma eller inte. Du är skriven på den adressen och då är det upp dig till att hålla reda på vad du får för post.Mikael_L skrev:
OK.
Jag kan ju inte alls detta, så jag är inte den som ska ifrågasätta.
(Fast min första tanke var ju förstås att ett helt oöppnat kuvert mest bevisade att ingen tagit del av innehållet..., som jag redan skrivit. Men jag får försöka släppa detta nu)
Jag kan ju inte alls detta, så jag är inte den som ska ifrågasätta.
(Fast min första tanke var ju förstås att ett helt oöppnat kuvert mest bevisade att ingen tagit del av innehållet..., som jag redan skrivit. Men jag får försöka släppa detta nu
)Håller med om att det låter knasigt med ett oöppnat brev. Men se det tvärtom att avsändaren har gjort rätt genom att skicka en delgivning med rek och att postens stämplar och aviseringar visar att den gått till rätt adress. Ist är det mottagaren som gjort fel som inte tittat i sin brevlåda.Mikael_L skrev:OK.
Jag kan ju inte alls detta, så jag är inte den som ska ifrågasätta.
(Fast min första tanke var ju förstås att ett helt oöppnat kuvert mest bevisade att ingen tagit del av innehållet..., som jag redan skrivit. Men jag får försöka släppa detta nu
Rätten vill ha det oöppnat för då ser dom datum och vad avsändaren skrev.
Att bara hävda man inte öppnat breven, godtas inte av rätten, garanterat. Det finns prejudikat på detta. Det är mottagarens skyldighet att göra en adressändring och att se till man får posten.
Finns ingen lag på att du måste läsa eller öppna din post. Men du är ändå på något sätt skyldig att göra det. Tex skickar rätten ut en kallelse och du inte kommer så får du betala en avgift, tas ingen hänsyn till om du läst eller inte. Är väl samma med en kallelse till tex tandläkaren.Alfredo skrev:
Vill du hitta något om detta får du väl leta i domar efter prejudikat som tar upp detta.
Jo fast det gäller väl ändå sådant som man känner till. Om man känner till att man inte har betalat en räkning och fått 100 påminnelser och det kommer rek.brev från samma företag, så är man ju bra korkad om man inte fattar att det förmodligen gäller samma ärende.dthompa skrev:
Lik väl om man skall infinna sig i rätten, så måste man ju veta om det sedan innan. Inte blir man väl kallad till rätten hux flux utan någon som helst anledning.
Likadant med tandläkaren, om man går hos en tandläkare känner man ju till att man blir kallad en gång per år eller hur ofta det nu må vara, och ungefär vilken tid på året det är. Det kommer ej heller som en överraskning, även om man kanske har glömt av det för stunden.
Blir man däremot kallad till en helt annan tandläkare än den man går hos och bara för man inte kommer blir påtvingad massa straffavgifter så kan jag inte i min vildaste fantasi tänka mig att tandläkarmottagningen får rätt när man vägrar betala.
Sedan är ju lagen inte alltid solklar eller ens logisk, inte minst moraliskt, men någon måtta får det ju ändå vara på galenskaperna
Att bli kallad till ex en tandläkare som man inte har en uppgörelse med saknar ju rättslig grund varför man kan bortse från den, men en delgivning i ett (brotts)mål har juridisk grund varför den inte går att bortse ifrån.Martin_B skrev:Jo fast det gäller väl ändå sådant som man känner till. Om man känner till att man inte har betalat en räkning och fått 100 påminnelser och det kommer rek.brev från samma företag, så är man ju bra korkad om man inte fattar att det förmodligen gäller samma ärende.
Lik väl om man skall infinna sig i rätten, så måste man ju veta om det sedan innan. Inte blir man väl kallad till rätten hux flux utan någon som helst anledning.
Likadant med tandläkaren, om man går hos en tandläkare känner man ju till att man blir kallad en gång per år eller hur ofta det nu må vara, och ungefär vilken tid på året det är. Det kommer ej heller som en överraskning, även om man kanske har glömt av det för stunden.
Blir man däremot kallad till en helt annan tandläkare än den man går hos och bara för man inte kommer blir påtvingad massa straffavgifter så kan jag inte i min vildaste fantasi tänka mig att tandläkarmottagningen får rätt när man vägrar betala.
Sedan är ju lagen inte alltid solklar eller ens logisk, inte minst moraliskt, men någon måtta får det ju ändå vara på galenskaperna
Tandläkaren har begränsad möjlighet till framgång om han tar det till tinget även fast du inte har svarat, eller hur? För vad ska han säga?
Redigerat: