Fick in en kaja i kaminen i våras. Det var mörkt när vi väl kunde försöka hjälpa den, så att den själv skulle hitta ut var inget att hoppas på. Jag höll en sopsäck under skorstensöppningen och försökte efter bästa förmåga få fågeln att ramla ner i den. Bakom mig stod frugan som B-plan med håven i högsta hugg, och ytterligare en håv låg vid mina fötter som C-plan. Fågelskrället lyckades givetvis flaxa förbi sopsäckens öppning och var på väg ut i vardagsrummet när jag mer eller mindre av tur fick tag på den med händerna. Den började bita mig i armen och jag skyndade mot ytterdörren och kastade snabbt upp den i luften några meter utanför dörren.
När jag hörde den flaxa bort i natthimlen slogs jag av vilken perfekt parodi på duvsläpp jag fick vara med om. I ställlet för en vit duva som fridfullt lyfter mot en blå himmel var det en svart kaja, marinerad i sot, som bryskt kastades upp mot en svart himmel.
Nåja, fågeln flög bra, så den klarade sig nog, och att döma av högen i kaminen hade den gjort ett gott jobb som sotare.
