Jag skulle tänka tvärt om, en familj med ett stort lån som dom betalar ränta på varje månad, som dessutom har ett par årslöner i sparat kapital, det ger intrycket att familjen har bra koll på sina inkomster och utgifter.Tilt skrev:
Det sista du skriver "Vad ska du göra med pengarna?", är just det som jag ser som en risk, om man kommer in på banken och säger "Jo det är så att vi båda har fått sparken så det vore bra om vi kunde få låna en extra miljon", jag tror inte det går hem hos många banker.
Du framför själv ett alldeles utmärkt skäl varför en buffert är bättre än ett lägre lån. Behöver du pengar så behöver du inte krypa till banken och vara beroende av deras godkännande för att höja ditt lån och frigöra kapital.Tilt skrev:
Sen håller jag personligen inte med dig om att ett högre lån och ett högt sparkapital skulle vara sämre än ett lägre lån och inget eller lågt sparkapital.
Det är faktiskt ingen skillnad på sparkapitalet, det är lika stort i bägge fall. Det som däremot skiljer är att familjen som har en miljon cash, kan göra vad de vill med dem, medan familjen som amorterat en miljon mer har mindre lån. Ur en bankmans perspektiv så borde det senare vara tryggare då belåningsgraden är betydligt lägre och banken har s a s "kontroll", eller som mr_bygg skriver:Peter2400 skrev:
Min slutsats var alltså dragen ur en bankmans perspektiv, det är inte nödvändigtvis det bästa sett ur ett personligt perspektiv.mr_bygg skrev:
Redigerat:
Medlem
· Västra Götalands Län
· 529 inlägg
Banken vill tjäna pengar och har en strikt affärsmässigsyn på amorteringar och sparande. Banken tjänar ju pengar både på in- och utlåning, alltså är den kund som både lånar och sparar en bättre affär för banken.
Vi som främst amorterar är helt enkelt inte lika lönsamma kunder.
Men, buffert, javisst. Men då behöver du verkligen analysera vad som ÄR en buffert. En buffert behöver abolut inte bara vara en hög med pengar i en bank. En buffert kan t e x vara:
1) Låga fasta kostnader, tex ett minimum av abonnemang och prenumerationer
2) Hög kreditvärdighet
3) Tryggt jobb
4) Bra utbildning
5) Tillgångar som enkelt går att sälja
mm mm
Att leva med "hög fart" i sin ekonomi men samtidigt enbart ha pengar på bank som buffert, de pengarna är närmast att betrakta som en kuvös för banken. Pengarna kommer tids nog tillfalla banken ändå. Den som lyckas uppnå skuldfrihet har en helt annan trygghet.
Vi som främst amorterar är helt enkelt inte lika lönsamma kunder.
Men, buffert, javisst. Men då behöver du verkligen analysera vad som ÄR en buffert. En buffert behöver abolut inte bara vara en hög med pengar i en bank. En buffert kan t e x vara:
1) Låga fasta kostnader, tex ett minimum av abonnemang och prenumerationer
2) Hög kreditvärdighet
3) Tryggt jobb
4) Bra utbildning
5) Tillgångar som enkelt går att sälja
mm mm
Att leva med "hög fart" i sin ekonomi men samtidigt enbart ha pengar på bank som buffert, de pengarna är närmast att betrakta som en kuvös för banken. Pengarna kommer tids nog tillfalla banken ändå. Den som lyckas uppnå skuldfrihet har en helt annan trygghet.
Konstigt att folk hade råd med sådana saker förr i tiden, när idag vi måste belåna oss upp till öronen och har svårt trots ultralåga räntor. Vad har hänt, inte har vi väl blivit fattigare utan att vi märkt det. Jag menar vi har ju hur många billiga kinaprylar som helst i affärerna...fusion skrev:På 80 talet köpte väl de flesta som bildat familj sitt första hus till skyhög ränta innan de var 22-25 år och idag jublar de när de kan belåna till låg ränta för att renovera, förutsatt att de var kloka att amortera. Tillhör den skaran och är lånefri sedan 2008. Mitt första huslån med 5 års bindningstid låg på 10,25%, topplånet var uppe på 13,5% innan vi löste in det vid räntekrisen tidigt 90 tal.
En "strikt" affärsmässig syn är ju det som lett till flera bankkriser, både här hemma och i flera länder runt om i världen. I USA sattes kortsiktiga vinster före säkerheter vilket ledde till enorma förluster när markanden vände. Idag har vi i Sverige sedan ett antal år tillbaka en historiskt låg ränta som lett till att bopriserna stigit kraftigt och en resutlatet av det är en väldigt hög utlåning. Så hög att det fler och fler vill begränsa utlåningen och kyla ned marknaden, bl a med amorteringskrav. Denna tråd visar att iaf vissa banker verkar ha infört amorteringskraven "frivilligt". De inser väl att det kommer andra tider med högre räntor och de premierar säkra kunder framför kortsiktiga vinster.Niclas Jonsson skrev:
Så vad som är "bättre för banken" är nog mycket upp till vilken bank man har, var man bor och den enskilda bankmannen.
Vi har blivit mycket rikare sedan 80-talet; hushållens disponibla inkomster har nästan fördubblats mot 1980. Dessutom har globaliseringen lett till att mycket av det som vi konsumerar har sjunkit rejält i pris.DennisCA skrev:
Men priset för småhus har inte sjunkit utan ökat dramatiskt, t ex fyra gånger sedan 1986 i Storstockholm för att ta det kanske mest extrema exemplet. Småhus har således blivit dubbelt så dyra i inköp jämfört med snittet disponibel inkomst.
Lägg till detta att vi sedan 90-talskrisen har en arbetslöshet på 7-8% och betydligt senare inträde på arbetsmarknaden (åratal av utbildningar krävs för de enklaste av jobb) så blir konsekvensen att 20-någonting inte kommer att skaffa småhus särskilt ofta.
Jag har inga siffror på kostnadsutvecklingen för nybyggnation av småhus men gissar att kostnaderna är mycket högre idag. Byggbranschen är ju inte känd för att ha lyckats rationalisera och dra nytta av teknikutvecklingen som andra branscher. Dessutom är hantverkare idag inte ett arbetaryrke längre utan ett medelklassyrke och standarden (och regleringarna) för nya hus har ökat. Mina föräldrars nya fräscha villa 1975 var med på sin tid men skulle med dagens standard kännas blek.
Rogero skrev:
Men liknande krav fanns ju redan på de andra storbankerna sedan tidigare om belåningsgraden var över 70%.
Det som händer nu är ju att Swedbank inför det också i så fall.
Så ensamma är dom ju inte om detta.
Ta en diskussion med banken och hör led andra banker. Jag är för amortering, men mot ett tvång. När man precis köpt ett nytt hus så kan man ha väldigt stora utgifter i form av renoveringar om det är ett äldre hus och om det är ett nyare så kanske man "behöver" bygga altaner, anlägga trädgård, bygga ett uterum eller liknande. Med amorteringstvång så måste man då låna en högre summa för att kunna genomföra det eftersom att man kanske inte har råd med både investeringar och amorteringar samtidigt.
Vi hade amorteringsfritt (i princip, en tusenlapp i månaden) de första åren och då la vi i snitt ca 150 000 om året på investeringar i huset. Förra året blev vi nästan klara och ökade då amorteringar till 6000 i månaden och nästa år kommer vi att öka till ca 10 000 i månaden.
Med ett amorteringstvång hade vi varit tvungna att låna ca 700 000 mer än vad vi nu gjorde.
Vi hade amorteringsfritt (i princip, en tusenlapp i månaden) de första åren och då la vi i snitt ca 150 000 om året på investeringar i huset. Förra året blev vi nästan klara och ökade då amorteringar till 6000 i månaden och nästa år kommer vi att öka till ca 10 000 i månaden.
Med ett amorteringstvång hade vi varit tvungna att låna ca 700 000 mer än vad vi nu gjorde.
Banken har aldrig frågat oss vad vi ska göra med pengarna när vi utökat bolånet. Det är väl ganska meningslöst också, om det man säger inte är bindande. Då handlar det ju bara om vem som ljuger bäst vem som får låna.Tilt skrev:
Om man ser till frågeställningen från ts så är det så att det inte blev godkänt att tvinga fram ett universiellt tvång att amortera av på bolån.
Individuella banker får ställa amorteringar som krav. Du behöver inte välja att ta deras tjänster i anspråk.
Personligen anser jag att man ska amortera av sitt lån. Säljer man så kommer pengarna med största sannolikhet tillbaka, alternativt att det blir lättare att klara ekonomin när man går i pension el tom om man skulle bli av med jobbet.
Du bör klara av att både amortera och spara ihop en buffert för det kommer alltid oväntade utgifter när du äger ditt boende.
Att vara belånad/skuldsatt är en form av slaveri, du är inte fri utan måste se till att kunna betala räntan varje månad.
Individuella banker får ställa amorteringar som krav. Du behöver inte välja att ta deras tjänster i anspråk.
Personligen anser jag att man ska amortera av sitt lån. Säljer man så kommer pengarna med största sannolikhet tillbaka, alternativt att det blir lättare att klara ekonomin när man går i pension el tom om man skulle bli av med jobbet.
Du bör klara av att både amortera och spara ihop en buffert för det kommer alltid oväntade utgifter när du äger ditt boende.
Att vara belånad/skuldsatt är en form av slaveri, du är inte fri utan måste se till att kunna betala räntan varje månad.
Var inne på två banker och pratade lån för ca en månad sedan. SEB och Swedbank. Lämnade samma siffror och summor till båda bankerna. På Swedbank så sa dom att vi inte måste amortera eftersom belåningen inte är över 70%.
En timme senare sitter vi på SEB och pratar om samma sak och där kräver man ca 2000 i månaden i amortering eftersom belåningen är över 70%.
Tog ingen diskussion med dom då men visst funderar man på hur bankerna räknar när man kommer fram till olika resultat men med samma utgångsvärden som grund.
En timme senare sitter vi på SEB och pratar om samma sak och där kräver man ca 2000 i månaden i amortering eftersom belåningen är över 70%.
Tog ingen diskussion med dom då men visst funderar man på hur bankerna räknar när man kommer fram till olika resultat men med samma utgångsvärden som grund.
